Honungsbullen

Honung har haft en fulltecknad helg.

Fredagskvällen började med att jag fick beröm av mamma för mina tidningsskriverier, som blivit ett enda, eller säger man en enda, tidningsskriveri för övrigt, än så länge. I will be back. Be sure and be aware gott folk.

Sedan stod jag i baren på den lokala s.k. Parkpuben hela natten. Eller i alla fall halva natten. Till två. Gästerna drack och en del åt. Men de flesta drack. Japp. Diverse skamliga förslag fick man. De var av den lite jobbigare typen, som: "Kan man köpa dig??"  *fnyser*  "Det har du inte råd med lilla gubben" svarade jag. För det hade han verkligen inte. Ingen har råd med mig. Ska en man ha mig så får han mig gratis. Om han förtjänar det. Och för att förtjäna det så måste han se ut som Visselkungen, bete sig som Visselkungen, prata och vissla som Visselkungen. Om han inte råkar vara Jon Bon Jovi. För i så fall ska han vara som Jon Bon Jovi och eventuellt vissla.

Det var roligt att stå i baren och så får man pengar och så fick man beröm *sträcker på mig* och så blev vi inbjudna att äta middag med dem som anlitar oss. Najs. Supernajs. Gratis mat och så mycket öl vi orkar dricka. Synd att vi båda jobbar dagen efter... Men man kan inte tillbringa hela livet blöt och leva endast på flytande kost.

I lördags åkte Honung till Människobyn. Där träffade jag min sedan länge förlorade och återfunne kamrat Singelbruden. Singelbruden bor mitt i stan i en jättemysig lägenhet och allt var så trevligt. När man träffar någon som man inte snackat med på minst tio år, så är det så roligt när allt bara funkar.

Vi var fem tjejer till slut som åt och drack och var glada. Snackade karlar, snusk och sex och annat. Sånt som medlemmar av det täcka könet snackar om på tjejmiddagar. Typ. Vad det otäcka könet snackar om vet jag inte. Allt jag vet är att det påstås att vi är snuskigare, grövre i mun och använder hemskare ord och aldrig nämner orden "allsvenskan", "bakspårshäst" eller "innebandy".

Sedan gick vi ut. Honung dansade hela natten. Till halvfyra eller mer. Honung hade en 24-åring hängande tre steg bakom sig hela kvällen. I tre timmar. Minst. För att bli av med honom var Honung tvungen att kasta sig över en chilenare och låtsas att hon kan dansa salsa. Chilenaren hette, och heter förmodligen fortfarande, Juan.

Juan sa hela tiden åt mig att röra på höfterna. När jag rörde på höfterna sa han åt mig att rulla med höfterna. Jag rörde och rullade. Sedan sa han åt mig att ta ett steg hit och ett steg dit och att röra på höfterna ännu mer. Jag tog steg både hit och dit och rullade och rörde allt vad jag orkade. Och han sa åt mig att röra på höfterna.... Jösses... Jag sa åt han att sluta säga åt mig att röra på höfterna.


.

Det gick ganska bra med mina steg och mina rörelser och rull. Trots allt. Och 24-åringen försvann i alla fall, medan jag var koncentrerad på att lära mig salsa. Juan kunde i alla fall dansa. Jävlar i min låda, det kunde han.

Jag letade förgäves efter en macho Människobymedlem som kan bugga. När jag såg en som kunde, så var han alldeles för lång för mig. Bara två meter, men ändå... Annars är karlarna ganska korta där. Och det är bra för mig, men inte för resten av mänskligheten. Jag dansade mycket. Och länge. Och varvade mina cider med vatten, så att jag inte skulle vakna upp morgonen efter och finna att jag var död och hade hamnat i Helvetet. Det gjorde jag inte. Och det var en jäkla tur.

För på söndagen åkte jag och Visselkungen till min kära bror i Jakan och gratulerade mellandottern och de tog med oss ut på picknick. I det gröna. I solskenet. Mina ögon kändes väldigt små och solskenet var himla starkt och jag var knappt levande. Men det var god mat. Och gott vatten. Jag drack väldigt mycket vatten. Otroliga mängder vatten.

Men det var värt allt. Det var så skönt att få gå ut och flörta lite med boysen och få dansa loss. Singelkvinnan tyckte att jag dansade med fula killar men jag skiter i hur de ser ut. Om jag bara får dansa så är det ok. Och den rullande höften, Chilenaren med gung, kunde verkligen dansa. Även om jag dansade med många andra, så är det höftrullaren jag minns. Japp. För han lärde mig grundstegen i salsa och den viktigaste ingrediensen i denna dans: Den rullande höften. Nu är Honung redo att möta världen.

Jag tänker lägga mig nu. I morgon ska jag laga mat och bli snygg.

Det var allt för mig och jag tackar så mycket.

P&K: Er rullande Honing i tillvaron / M

Dagens hunk: Muxare - Som jobbar på Pressbyrån

Idag känner jag mig gladare. Betydligt gladare.

Förmodligen för att det bara är en dag kvar till semestern. En enda dag. Skönt. Då ska jag ligga här och spela död i en hel vecka. Eller några dagar i alla fall. :)

Våran poler Mark från England kommer hit och skall förlusta sig på Eldfesten och dokumentera allt på bild och göra en webbsida om den. Vi ska bjuda på Kräftor och annat trevligt som han inte har varit med om förr. Det är svårt att förklara för en utlänning hur en kräftskiva går till. Man kan bara inte... Det är skitsvårt att förklara på engelska att alla äter kräftor, dricker snaps, har fåniga hattar på sig och blir dyngraka och det sjungs visor och andra märkliga saker. Just det är väl enkelt i.o.f.s. men att förklara varför är en helt annan sak.

Jag har försökt förklara för folk (utlänningar som aldrig varit här) vad midsommar är. De frågar ju och då får man försöka efter bästa förmåga. Man säger att man sticker ner en stång som är klädd med blommor i marken. Stången har två kransar upptill och den är LÅNG. För övrigt så är midsommarstången en fallossymbol som sticks ner i Moder Jord, förmodligen för att hylla fruktbarhet eller något sådant, men det är en helt annan historia.

Hursomhelst, så har jag försökt förklara det och att man dansar i en ring runt denna stång sjungandes en visa om Grodor och andra slagdängor från förr. Och sedan så säger man att alla är lediga den helgen. Då frågar de om det är någon religiös högtid och på detta svarar man nej. Sedan förklarar man att man äter sill och annat gott. Hur man förklarar vad sill är vet jag inte. Jag brukar säga Sushi, så begriper de flesta att det är fisk åtminstone. :) Sedan berättar jag att man dricker snaps och spelar krocket eller kubb eller så och sedan blir alla fulla.

De undrar förstås varför folk sjunger om grodor och äter sushi och blir fulla om det inte är en religiös högtid? Men på det brukar jag svara att vi har denna högtid av tradition och av födsel och ohejdad vana och att folk brukar göra barn då, om de inte plockar sju blommor och lägger under kudden i brist på lämpliga ragg. För knulla det ska man bara, om det så är i fablernas eller drömmarnas värld.

De brukar säga till mig att Sverige är ett så fritt land och alla är så vackra och varför måste de sjunga om grodor och äta sushi och bli fulla för att göra barn? Då brukar jag säga att Sverige är ett fritt land för att folk blir fulla rätt ofta och att alla är vackra efter ett par-tre snapsar och det är lätt att vara frispråkig och sexhungrig efter fisk och sprit. Jag är övertygad om att de flesta i Sverige håller med mig. :)

Nåväl, vi ska ta hit Mark och bjuda på kräftskiva i alla fall. Det är betydligt lättare än att försöka förklara att det är gott och att det är trevligt. Jajjamensan.

För övrigt så är Zorro hemma igen efter sin vistelse i USA där han har shoppat som en galning på outlet. Jag är avis. Lite bara. Jag vill åxå åka till USA! Men det är roligt att han är hemma igen. (Döp hunden till Sture, säger jag!)

Nu ska jag lägga mig.

Puss alla raringar och vänner.

Jag tycker om er!

Er tuliga Honing i tillvaron / M

Dagens faktum: Religionen har gjort kärleken en tjänst genom att anse den som en synd.

Är man en vanlig tjej bara om man inte begriper sig på fotboll i allmänhet och karlar som skriker i synnerhet? Inte vet jag, men jag begriper mig inte på fotboll.

Storebror och Visselkung och diverse män däremellan har förklarat för mig vad som gäller. Vilka reglerna är och varför domaren blåser i vissa situationer och när det är offside och frisparkar och straffsparkar och hur man avgör när det är inkast eller inspark och sånt. Jag begriper det ändå inte. Jag kanske är dum som ett spån. Eller så är det mitt bristande intresse som ger sig tillkänna. (Jag vet ju allt om textilfibrer och har uppfostrat mina sambos att INTE köpa T-shirtar som det är kemtvätt på... Det är hängivenhet.)

Så när man studerar män (måste generalisera nu) som i grupp ser en fotbollsmatch på TV så är det vissa saker man omedelbart kan se och höra:

1.) En glasartad blick i ögonen. Om det är själva fotbollen eller den/de tillhörande ölen som är orsaken är okänd.

2.) En slapp hållning med armbågarna på knäna, lätt framåtböjd eller lutandes tillbaka med vitt särade ben och ölburk i näven.

3.) Suckar eller stön av uppgivenhet.

4.) Suckar eller stön av uppsluppenhet.

5.) Meningar som: "Det var en jävel och vara dum i hela huvudet!" eller "Vafangöru?" eller "Det dära var förhelvete offside!!!!!" eller "Kan du vara tyst en sekund för jag ser på matchen" eller "Kolla målet, kollarå!" eller "Fanihelvetesjävlar!"

Jag begriper det inte. Hur ser man att det är offside? Bollen studsar ju åt alla håll hursomhelst och ibland är det offside och ibland är det inte det. Jag ser ingen skillnad.

Varför måste man vara tyst när han KOLLAR på matchen? Jag menar, jag kan begripa att jag ska vara tyst när han lyssnar på radio. Men när han tittar? Jag kommer aldrig att förstå det. Och vad har Arne Hegerfors som inte jag har? Flint, dåliga skämt och rynkor och penis kanske... Inte vet jag.

Sedan är det det här med målvakterna. De som ska göra mål skjuter alltid rakt på målvakten. Det är ofta han inte ens behöver röra sig, bollen bara flyger fram rakt i hans famn minsann. Målet är stort och målvakten är liten, förhållandevis, så varför skjuter de rakt på honom? För övrigt så är de ena tuffingar (målvakterna alltså) som står pall för långa bollar och hårda bollar. Jag har heller aldrig förstått hur de (målvakterna) kan sparka bollen så LÅNGT. Ända bort till andra målet? Wow, liksom. Där var det muskler och stål i benen minsann.

Om man som kille går på en fotbollsmatch och ser densamma live måste man också besitta vissa talanger och färdigheter:

1.) Man måste kunna dricka stora mängder öl på de lokala pubarna före matchen.

2.) Man måste behärska neanderthalspråkets grundfraser som t.ex. "Bajen, bärs å rakade brudar" eller "Gnaget e laget..." eller "Jag älskar blåvitt å de gör Ada också!"

3.) Man måste veta allt om banderollviftandets ädla konstart och kunna utöva densamma fulländat.

4.) Man måste kunna sjunga. Olika texter men med samma melodi och i samma tonart.

5.) Man måste kunna skrika ramsor i takt med andra män. Det har varje man lärt sig i lumpen och det kan han utan tvekan göra livet ut efter det.

6.) Man måste klara av att slå ner ett par medlemmar ur motståndarlagets klack.

7.) Man måste kunna dricka stora mängder öl på de lokala pubarna efter matchen.

Ja, hörnini... Fotboll kommer jag aldrig att begripa. Men jag begriper mig å andra sidan inte heller på modern konst. Inte heller på vad det är som är så bra med Ingmar Bergman. Samma sak med Lars Norén. (Man blir ju bara deprimerad.) Jag förstår inte heller varför folk avgudar sushi.:) Jag förstår mig inte på män. Å andra sidan förstår jag mig inte på kvinnor heller.

Det finns en massa i livet som man inte begriper. Men så länge man lever så lär man antar jag. Är det därför vi är här? Fan vet och Drag Your Ass in The Grass! Jag är ledig i morgon! :) Tjoohooo!

Förresten så behöver man inte vara huligan för att gilla fotboll. Men det kanske underlättar? Vad vet jag? Jag begriper mig ju inte på det över huvudtaget.

Nu ska jag gå!

P&K: Er egen antihuligan-Honung i tillvaron / M

Dagens Hunk (jo han finns ibland): Daniel - sagomannen.

Anser att meningen med män är att njuta av dem.

Håller just nu på och läser en bok av Unni Drougge som heter "Meningen med män". I den sitter två väninnor och ondgör sig över män sida ut och sida in. Den ena över den man hon har och den andra över alla män hon inte har. Man kan ju fråga sig om Unni Drougge hatar män, eller om hon bara illustrerar manshat i skitsnacksform.

Jag tycker om män. Jag tycker att männen idag gör så gott de kan. Faktiskt. Kalla mig bakåtsträvare eller vad som helst, jag står för mina åsikter. Visst tycker jag som alla andra att man ska ha lika lön för lika arbete o.s.v. Men det är ju så självklart att det inte ens behöver nämnas.

Det kan inte vara lätt att vara man idag. Verkligen inte. De ska vara hemma med sina barn och de ska diska och vara gourmetkockar och de ska vara jättesnälla. Men är de FÖR snälla och mjuka, så är de mesiga och kvinnorna vill bara vara "kompisar", så alltså måste de ha lite av en skitstövel i sig för att få komma till. Då blir de kallade för svin. De ska vara framgångsrika på jobbet, men de får inte jobba för mycket och de ska vara händiga och de ska vara bra älskare och helst ha stake, både bildligt och bokstavligt, en stor en! Ja herregud. Undra på att de behöver gå i terapi och sticka ut i skogen för att ta fram mannen i sig. Och käka Viagra och plastikoperera sig och gå på gym, för snygga ska de tamejfan vara också...

Det är ju synd om dem. Det krävs ju så lite för att göra en man glad. Det enda man behöver göra är "Show up naked. Bring food." That's it, girls! Hur man gör oss kvinnor glada, komplicerade och lynniga som vi är av naturen, är det ingen som vet. Inte ens vi själva... Som jag sa, de ska vara snälla skitstövlar.

Om man ska måla upp en drömbild av en man, det rena, osminkade helt ocensurerade idealet av en Man, så lyder det som följer:

Han är mystisk och spännande och lite hemlighetsfull. Han är superärlig och en drömmare med båda fötterna på jorden. Han är en intellektuell vinpimplare, filosof och poet. Han tar en öl med sina polare och vet allt om fotboll och han förstår allt som händer i Sex and the City. Han gör karriär och drar in drösar med stålars, som ska spenderas frikostigt på hans hjärtas dam, som han glad i hågen följer med på shoppingrunda. Han jobbar aldrig över. Han kommer med blommor. Han blir aldrig för full. Han ska vara vältränad och stark, men inte tillbringa så mycket tid på gymmet. Han ska vara manlig och hjältemodig och förstående och en god lyssnare. Han ska kunna öppna sig och tala naket och ärligt om sina känslor. Visst kan han få gråta, men han ska inte vara en lipsill. Han ska dyrka marken man går på, men vara lite oåtkomlig. Han ska aldrig tråka ut en. Han får aldrig vara förutsägbar, men man ska veta var man har honom. Han ska aldrig aldrig spotta på gatan, för det är så äckligt, så att det finns inte. Han ska ha stake. Och han ska veta hur man använder den.

Ovanpå allt detta så ska han göra som jag vill, men gå sin egen väg. ;)

Verkar detta lätt? Nä, tänkte väl det... Vi kvinnor får nog lätta lite på våra krav tror jag. Min man är ju så nära ett ideal man kan komma. Och han laddar kaffebryggaren på morgonen till en kvinna i koma.

Vad gäller kraven på oss kvinnor, så är de väl inte så få, de heller. Men det är inte männen som ställer dem. Det är andra kvinnor. Man ska vara snygg, men inte för snygg. Man ska klä sig jävligt snyggt, men absolut inte sticka ut. Man ska vara populär, men om killarna gillar en så är man en slampa. Man ska inte tro att man är något, för då jävlar. Man ska inte vara för smal, för då är man ju anorektisk, Man ska inte ha celluliter och man ska inte vara för tjock. Och nåde den som opererar brösten eller någon annan kroppsdel. Man ska supa, men inte bli full och man ska dra med sig ett hångel hem, men om man inte blir kär så är det något fel på en. Ja, det är väl typ summan av kardemumman.

Vem tror ni att alla tjejer sminkar och klär sig för när de går ut en lördagskväll? Tror ni att det är för männen? Fel, fel, fel!!! Det är för andra tjejer. Hade det varit för männen, så skulle inte den där baben vid baren vara så jävla snorkig, när en snäll, vanlig karl vill bjuda på en drink.

Det är sannerligen inte lätt.

Herregud ni män, Bara att ni finns gör ju livet värt att leva, Särskilt nu på sommaren när man får se er lite mer avklädda. Skippa bara tubsockor och loafers nedanför era bermudasshorts (Ja, de finns fortfarande) så är jag glad. Och jag vill inte förändra någon av er. Allra minst min egen. Jag hade inte blivit kär i honom om han inte var som han är.

Puss på er vänner. Var nöjd med allt som livet ger! :)

Er egen Nöjd-med-det-hon-har-Honing i tillvaron / M

Dagens Faktum: En ogift kvinna vill ha en man i sitt liv. En gift kvinna vill ha liv i sin man. :)

Om du inte läst "Bastanta Bullen" innan som jag skrev när Falun brann så kommer du kanske inte att begripa någonting alls av denna blogg. Men mycket nöje i alla fall.

Nu är det bevisat: Bastanta Bullen är bastantare än någonsin. När jag en gång i världen snubblade mig fram genom tillvaron som en mager tarm så trodde jag aldrig att detta skulle hända. Jo, ni förstår, jag får kommentarer.

En kund sa en dag: "Jag är inte gravid, som du." Hallå???!??? Jag har aldrig varit gravid i hela mitt liv.

En kille jag känner: "Öh, du har så jävla snygg kropp nuförtiden. Nu har du rumpa och pattar och mage." (Jo, han sa faktiskt PATTAR. Att folk använder det ordet...) Rumpa, ok. Pattar (nåja) helt ok. Men Mage? Vem fan vill ha mage? Inte Bastanta Bullen i alla fall. Inte för att jag inte gillar den mage jag har - eftersom det faktiskt är den enda jag har - men den kunde vara lite mindre kanske. Jo, det kunde den.

En annan kille: "En tjej ska ha något att TA i." Jomenvisst. Och jag skulle vara denna tjej då? Som han vill TA i? Jösses. Störtlöjligt...

Bastanta Bullen fick byta ut hela sin BH-garderob en gång i världen när hon blev väldigt liten och bara rasade i vikt som den värsta jag-vet-inte-vad... Hon fick köpa sig A-kupor så det stod det härliga till. Hon provade penntricket och den ramlade till golvet varje gång. Penntricket? Jo, det kan jag förklara för er: Det är ett test som Vecko Revyn lärde oss unga tjejer att göra för att kolla om brösten hänger. Jajjamensan, gossar. Man lägger en penna under bröstet. Om den ramlar till golvet är man fortfarande 20. Om den fastnar har man passerat 30.

Nåja, under A-kuporna fastnade inte den minsta tandpetare ens. Men det är väldigt dyrt att behöva köpa nya BH:ar.

Sedan gick Bastanta Bullen upp i vikt litegrann. Jeansen fick ärvas av 13-åriga brorssonen och de gamla B-kuporna passade igen. Det var välan för väl att man hade sparat dem och inte skänkt dem till någon i behov av kaffefilter eller något. (Vilken lysande idé.)

Sedan började man kunna ha kläder. Storlek 36. Wow! Det är otroligt svårt att hitta kläder i storlek 32 kan jag säga. Och det är jobbigt att behöva sy in allt man köper i 34. Men det är en annan historia. Jomen, kläder i massor hittar man. Och man kan ha dem utan att det ser ut som man lånat sin pappas gamla paltor från 1974.

Nu kommer det: Bastanta Bullen har fått byta ut hela sin BH-garderob IGEN. C-kupor. Nu är det C-kupornas tid. Penntricket bekräftar detta med all önskvärd tydlighet. Och alla mina fina B-kupor är återigen undanskuffade. De ligger längst in i lådan och är oanvändbara.

Visselkungen ser på dem (brösten, inte B-kuporna) med förundran och undrar vart den gamla Bullen tagit vägen. Nu är där en ny Bulle med nya Bullar. Och det utan minsta kirurgiska ingrepp. Han tittar och tittar. Och konstaterar att nu är det bannemej en handfull och lite till.

Jag har inga matproblem. Jag har aldrig lidit av någon som helst ätstörning, som många anklagade mig för när jag nästan var en fläck på golvet. Jag har inte ändrat matvanor de senaste tio åren. Möjligt är att jag åt lite mindre när jag bodde ensam i en etta med fransk balkong, men det var mest för att jag inte orkade gå till affären när jag var sugen på något. Om jag var sugen och det enda som fanns var knäckebröd, så åt jag helt enkelt knäckebröd. Jag bor på landet. Här kör de inte hem pizza.

Jag tänker inte heller ändra mina matvanor. Jag äter nyttigt faktiskt. Jag använder inte onödigt fett och jag gillar inte socker nämnvärt mycket. Jag hatar bröd som det är sirap i. Det är det värsta jag vet. Skogaholmslimpa, den klassiska, är som att käka kaffebröd för jämnan. Jag gillar inte kaffebröd heller. Men Ostbågar är fanimej det godaste som finns.

Är man sugen på saltgurka, då käkar man saltgurka. Är man sugen på det ena eller det andra så äter man det. Man kan ändå inte äta sig mer än mätt. Eller hur?

Viktväktare och GI-metoder och banandieter och fan-å-hans-moster-å-alla andra släktingar också. Jag kunde inte bry mig mindre. Nej. Jag är mjuk. Bilar är hårda. Och så är det med den saken. Men magjäveln skulle jag vilja trolla bort.

Japp.

Må kupor komma er väg och skänk mig pengar till nya för bövelen!

Nu tänker jag gå härifrån.

Er alldeles egen Bastanta Bulle i tillvaron, fräls oss från Söndagsbilagor. / Honung

Dagens och denna veckas (veckan som kommer) Hunk är (trumvirvel): Robbie30! Nöjd nu? Uffe kommer. Den som väntar på något gott väntar i allmänhet alldeles för jävla länge.

Men man måste säga att no_one_se får dela denna plats nu när han kommit hem från Kanarie - fucking - öarna. Har saknat honom kopiöst. Som en flodhäst i öknen, typ.

Nu ska ni få höra (läsa) om Honungsbullens vidare öden och äventyr.

I lördags samlades vi ett gäng glada kamrater hos ytterligare en glad kamrat för lite vin och lite musik och annat pysmystrevligt umgänge på alla-man-hand. Och det var najs. Supernajs.

Jag satt där i godan ro och pratade och skrattade och smuttade på mitt vin, då en av karlarna vände sig till mig och sa: "Inte för att vara oförskämd, men har du gått upp i vikt?" Jag stirrade på honom med vad jag förmodar var ett uttryck av ren fasa etsat i mitt ansikte! Till slut harklade jag mig lite och medgav givetvis att jag har gått upp i vikt, ja. Jag förklarade också att jag har gått upp stadigt sedan jag träffade Visselkungen, men inte mer än andra normala människor. Då säger han: "Ja, jag tycker nog att du ser bastant ut!"

BASTANT??!!??? Aldrig i hela mitt liv har jag varit bastant. Tvärtom har jag som en späd älva snubblat mig fram genom tillvaron. Bastant, alltså! Jag trodde att jag skulle dö. Där och då.

Och det spädde ju på min övertygelse att jag gått upp alltför mycket, sedan jag tidigare på kvällen provat tre par jeans som jag inte längre kan ha. Jag låg på rygg och försökte få på mig dem, men det gick bara inte. Och så kommer jag iväg på ett litet samkväm och killen säger att jag ser bastant ut. Vilket ord att välja för att beskriva en en-och-en-halv-metersmänniska på 51,6 kilo. Och jag som hade gått ner lite.

Jag såg för min inre syn min ostbågsbudget sjunka till noll buckareller och mitt jeanskonto öka till ett par tusen. Jag känner hur jag bleknar vid blotta tanken. Ge mig outlet.

Finns det inte en organisation av något slag för Anonyma OLW-Ostbågarfanatiker eller så? Det BORDE finnas, för de är grymt goda. Det är elakt att göra så goda ostbågar, så att folk tycker att man blivit bastant. Det borde vara kriminellt. Verkligen. Och varje kväll när jag går från jobbet till tåget, går jag förbi Pressbyrån. Där ligger de där pyttesmå påsarna och bönfaller mig att komma och äta upp deras innehåll. Jag hör hur de ropar. Och jag är alltid JÄTTEHUNGRIG. Men nu ska jag ha karaktär. Idag köpte jag i stället kaffe. Jag gick förbi påsarna utan att kasta en endaste blick på dem, rakt fram till kaffet. Och satt sedan på tåget och tänkte på ostbågarna med saknad och drack mitt kaffe.

Så kommer det att bli framöver. Och jag vill ha en organisation för att bli av med mitt ostbågsberoende. Jajjamensan!

Visselkungen säger att jag är mjuk nuförtiden. Han påstår att jag inte var vidare mjuk förr. Hur ska man tolka det? Mjuk. Det är ett mjukt ord. Flebbomagen står rakt ut och den verkar ha blivit permanent. Förr stod den bara ut då och då. Nu står den ut för jämnan.

Så gott folk, det blir snåla tider. Hårda tider. Tur att jag ska ut på landet en vecka. Då kanske det äntligen blir lite ordning på torpet. Där finns inte några ostbågar så långt ögat kan nå. Snygg hade jag tänkt bli också. Jag skall nu be en bön till vädergudarna att låta mig bli lite snygg. Varde ljus. Varde stor lampa på himlen.

I morgon får jag äntligen se Ulf igen! Gud, vad livet är härligt. Om han andas ett endaste ord om att jag har blivit bastant, så är den levande legenden en död legend. Det är så sant som det är sagt. Men det är underbart. Skansen och Uffe. Jag har sett fram emot det hela året.

Jag tänker gå nu. Puss & Kram.

Er alldeles egen Bastanta Honing i tillvaron / M

Dagens Hunk: Robbie