Honungsbullen

Ha! Här är en mästare på pinsamheter!

Gick omkring på Åhléns i Uppsala en moddig vinterdag. Det var också snömodd på större delen av golvet på Åhléns. Halt till tusen och ganska mycket folk. Gick omkring och lallade helt i mina egna tankar... Sedan brakade jag rätt in i en kille som halkade och hamnade på rygg med mig ovanpå. Det var en av de ytterst  få gånger jag fann mig och sa. "Vi måste sluta träffas såhär". Men piinsamt var det.

Jag talade om för min lärare i företagsekonomi att han blivit tjock under jullovet. Sen försökte jag släta över genom att tala om för honom att han var så himla spinkig och emlig innan jullovet. Slutsats: Han var ful och spinkig innan jul och hade blivit ful och fet efter. Jag sänkte mtt betyg från MVG till VG.

Första dagen i gymnasiet drämde jag till en tjej med min väska när jag slängde den över axeln. Det var pinsamt för hon skrek AJ! Klart det gjorde ont. Ingen vet varför min väska var så tung på den tiden. Men jag är som andra kvinnor, ju större väska, desto fler onödiga saker. Det var verkligen pinsamt. Men det slutade med att hon föjde med mig hem och hjälpte mig att möblera om i sin smärtdimma.

Jag träffade min bästis på ett annat sätt. Hon satt snett framför mig och kollade på en brännbollsmatch. Jag kunde inte hejda mig, så jag sträckte fram handen och kände på hennes hår. Hon hade de mest otroliga blonda korkskruvslockar jag någonsin hade sett. Hon vände sig om och sa "Vafangöru?" Det var pinsamt, men det slutade med att vi blev bästisar. Hon är en av mina bästa vänner än idag typ 25 år senare.

En annan gång går jag i komatillstånd till jobbet vid åttatiden en morgon. (Jag är alltid i koma på morgonen. Är den mest otroligt morgontrötta människan på denna planet.) Förbi mig på gatan går den mest undersköne man jag sett. Har aldrig sett någon snyggare varken innan eller efter. Någonsin. Så jag vänder mig om och kollar på honom, brakar rätt in i en stolpe med tillhörande papperskorg. Det braket som hördes var högt, varpå alla vänder sig om och kollar... Alltså... DET var otroligt pinsamt. Det var på Stureplan av alla ställen också! Vågade knappt visa mig efter det. Tur att det inte var så jävla hajpat då, som nu

Jag talar rätt ofta innan jag tänker, vilket försätter mig i pinsmma situationer ganska ofta. Och när jag försöker släta över och förklara, så blir det ofta ännu värre. Men - jag har träffat en del kul människor på detta sätt också.

Så pinsamheter är på gott och ont.

/Honung - bortgjord, bortskämd och borta i dimman.