Big Deal
Men det FINNS en avgörande skillnad. När en kvinna går dit så är det för att ta del av diverse skvaller. Och för att få en makeover. En förändring. Lite färg och lite klipp och kanske ett och annat litet krull. Eller plattångat och blankt eller... Hmmm, möjligheterna är till synes oändliga när det gäller hår. Killar går dit för att få sitt hår klippt. Kvinnor går för att förändras. Och det, mina vänner är en Big Deal.
Många är vi som kommit hem från frissan hulkande och missnöjda. Och vägrat visa oss utan huvudbonad följande halvår eller så. Fråga vilken kvinna som helst - nästan alla har varit med om det. Frisören har inte förstått vad man vill. Klippt för mycket, krullat för mycket eller vad det nu kan vara. Vad många av oss inte förstår är att de inte kan trolla (frisörerna alltså). Vi blir inte snyggare än vad vi är. Men vi tror det - varenda gång.
En kvinna utvecklar en relation till sin frissa. Hon vet allt om en. Hon vet vad man gör, vad man tänker på och vilka man umgås med och hon känner till ens morgonrutiner. När man har utvecklat den relationen, så litar man blint på sin frisör. Då kan man säga "Gör vad du vill, men klipp inte för mycket". Min frissa klipper aldrig för mycket. Hon känner till att jag aldrig skulle gå upp en kvart tidigare på morgonen bara för att fixa håret. Hon är perfekt vet ni. Hon fattar alltid vad jag menar när jag förklarar och gestikulerar som en hel italienare (eller grek, för all del).
Nu är hon gravid och slutar till jul. Och det är en otroligt Big Deal! Vem ska jag nu gå till, som fattar allt? Jag måste ju hitta en ny frisör som jag måste utveckla en relation till. Det tar ju för sjutton åratal att bygga upp. Åratal - read my lips.
Gick till en annan frisör i somras och hon fattade verkligen ingenting. Jag förklarade hur det skulle vara och min bästis förklarade hur det skulle vara. Och jag var osams med mitt hår i tre månader eferåt. Verkligen. Jag hatade och förbannade varenda hårstrå.
Det värsta är att vi aldrig klagar. Hur det än blir så är ju skadan redan skedd. "Tack, det blev bra" säger man och betalar sina surt förvärvade dyra pengar och köper något schampoo också för säkerhets skull, så att man är säker på att man inte sårar den stackars frisörens känslor. Sen skyndar man sig hem och hoppas - man BER - att man inte ska träffa någon man känner. Väl hemma sliter man i sitt stackars hår - det som är kvar av det - och gråter en skvätt. Man klagar aldrig eller ryar och skäller. Jag känner ingen som gör det. Gör du?
Nåväl, nu har jag varit där och fått i en liten toning och en viss förändring. Hon har klippt rätt mycket, men inte för mycket. Det är fortfarande uppsättbart och det måste det vara. Jag vill inte ha hår i maten. Jag är nöjd till tusen. Väldigt otroligt nöjd. Jag tror att jag måste gå till en frisör och visa upp mig någon av de närmsta dagarna så att den stackars människan förstår hur jag vill ha det nästa gång det är dags. För min älskling är mammaledig ju. Risken finns att jag inte klipper mig på ett och ett halvt år annars...
Utseendet är viktigt för ens välbefinnande. När det kommer till kritan, så betyder utseende ingenting - det är ett pågående förfall ändå, men om man känner sig hyfsat nöjd med sig själv, så är livet lättare att leva. Och man har lättare att vara positiv och tänka goda tankar. Känner man sig som en våt golvmopp i smutsigt vatten, så ser man också sån ut. Är man nöjd, så utstrålar man positiv energi och alla mår bättre. Jag tackar min frisör för detta.
För övrigt är allt bra.
Dagens citat:
"Looking for a lover who needs another
Don't want another night on my own
Wanna share my love with a warmer lover
Wanna bring a wild man back home"
/Donna Summer - Hot Stuff - Då det begav sig.
Här och Nu er egen Honung i Tillvaron /M
Dagens hunk: PG - Småländsk Hetta
Hokus Pokus?
Filiokus?
Jag blev medbjuden till en meditation för första gången i hela mitt liv i måndags. Visserligen har jag i många år övat mig på att sitta i lotusställning med varierande framgång och försökt rensa tankarna. Det enda jag kunnat tänka på sittande i den ställningen är hur obekvämt det är och hur i helvete jag ska ta mig ur den igen. Inte mycket till rensande av tankarna där inte...
Nåväl, min första meditation ägde så rum i en bygdegård nära mig. Lite nervös var jag givetvis och skeptisk. VÄLDIGT skeptisk. Sådär att man fascineras av berättelser om mystiska saker och folk som har spöken i huset och tar hem andeutdrivare och ser döingar en helt vanlig kväll när man är där och fikar. Man tror dem på deras ord - kanske - och tror ändå inte för man ser inte ett skit själv och har aldrig sett.
Den här meditationen var indeed mycket mystisk. Jag försattes i trans direkt. Instantly satt jag i en båf med min andlige guide, som jag inte såg vem det var, mer än att jag har en känsla av att det var en man med skägg. Och långt hår. Jag vandrade på ängar med sommarblommor. Jag hamnade på en ö. Och allt var så ljuvligt skönt. Och jag fattade ju att jag var i bygdegården, men jag var inte där. Konstigt. Sen fikade vi och käkade sockerkaka. Sen skulle vi in i det där igen.
Den här meditationsmänniskan förklarade att vi skulle besöka andra sidan. Jamen, eller hur, tänkte jag givetvis. Dit kommer jag när jag är död och that's it.
Men dit kom jag. Via en skog och en äng med en gyllene grind, som låstes upp med en gyllene nyckel och över en gyllene bro och upp på en kulle med en ek och där under eken fanns en bänk. I sällskap med ängeln Gabriel (Som givetvis i min sjuka hjärna hade vingar, särk och en blond lockig pottfrilla) gick jag upp på kullen. På bänken sitter, till min stora häpnad, min sedan länge döda mormor!
Jag brast i gråt där och då. Höll min mormor i handen och grät ut i hennes famn. (Kände en näsduk stickas i min hand mitt i mormor-upplevelsen).
Jag vet inte vad som hände... Men sen kom ett stort lugn över mig. Mormor och jag kommunicerade telepatiskt. Hon sa att hon mår toppen och att hon har det hur bra som helst. Hon sa också att hon ska hjälpa mig framöver.
Det konstiga med det här är att det finns andra, numera döda släktingar, som jag har haft mer själslig connection med än mormor och jag har inte tänkt på henne på mycket länge. Men där satt hon. I alla fall. Sen tog jag adjö. Vandrade nerför kullen och över bron och allt. Ängeln Gabriel med pottfrillan och särken lämnade jag vid grinden.
Så, är detta hokus pokus och flummerier? Eller är det på riktigt? Vem vet?
För mig var det verkligt. Jag träffade min mormor och vem som helst får säga vad som helst om det. För mig var det verkligt. Jag kunde t.o.m. känna hennes speciella mormor-doft som är unik för just min mormor. Jag var försatt i chocktillstånd resten av kvällen. Men jag är lugn. Med hjälp av mormor, den rara människan. Hon som köpte en påse karameller och slog in paket med två karameller i varje, för att det skulle vara MÅNGA julklappar på julafton. :)
Och inte behövde jag sitta i lotusställning heller och det tackar man för.
Må väl, vänner!
Här och nu, er egen Honung i Tillvaron. /M
Män
Har en gång i mitt liv blivit publicerad i en rikstäckande korsordstidning med ett alster som jag döpte till "Meningen med män" efter en bok av Unni Drougge.
Skulle kunna publicera den här också, men vad är det för mening med att publicera gamla alster? Jag fick en hel fanclub i alla fall efter den bloggen. Mestadels bestående av män, men även en del kvinnor.
Jag tycker fortfarande som jag tyckte då jag skrev den: Meningen med män är att njuta av dem.
De är ju så härliga, roliga, trevliga, intressanta och spännande. Ingen vet hur de tänker och varför, men det är ju det som är så spännande. Att de är så mystiska är ju själva huvudingrediensen till attraktion.
Jag har tänkt mycket på män den senaste tiden. Kanske för att jag är så torrlagd så det är sorgligt. Mina vänner hävdar att jag är för nogräknad - alldeles för kräsen. Men vad är det för fel med det då? Jag väntar på att blixten ska slå ner. Jag vill bli galet kär. Jag letar inte direkt... Jag tror att blixten lika gärna kan slå ner på Konsum vid fiskpinnarna som någon annanstans. Det är i alla fall vad jag önskar mig - Blixtar och dunder - Magiska under!
Huvudsakligen har jag tänkt på mörka män och vad de gör för mig. Har Ricky Martin i min underbara walkmanphone, eller som man säger på svenska Traskmantelefon. Han sänder rysningar genom mig. Det rinner till gossar och töser! Jag vet inte vad det är med honom som är så fantastiskt, men han är mörkt vacker och dansar som en gud.
Det finns ett otal mörka män som jag inte kan se mig mätt på. Patrick Dempsey är en av dem. Alltså ögongodis så det förslår.
Jag verkar säkert otroligt ytlig och utseendefixerad, men eftersom jag är singel så får jag titta och njuta av det jag ser. Jag gillar män med mörkt hår! Märkligt nog har alla mina ex som jag har haft långvariga och seriösa förhållanden med varit ljusa. Ljushåriga med fräknar och blå ögon. Riktiga vikingar. Så det hänger verkligen inte på utseendet när det kommer till känslor.
Män.
Tycker att manliga män är det bästa som finns. Grabbiga grabbar. Såna som kan fixa badkarskranar och spika i en och annan spik. Som kollar på fotboll med sina polare och dricker öl... Det är inte nödvändigt, men det är väl verkligen sånt som många män ägnar sig åt? Bara JAG slipper kolla på fotboll med hans polare och dricka öl, så är jag tacksam.
Vad som är manligt i mina ögon kanske inte är det i andras. Jag gillar män som är MÄN. Det betyder inte att de är så jävla tuffa hela tiden. Jag har aldrig varit tillsammans med en karl som läser böcker till exempel. Vad trevligt det skulle vara - att träffa någon som kanske läser en och annan bok då och då. Och som kan laga mat. Och som ibland kan förklara för mig hur hans hjärna fungerar, eftersom det för evigt kommer vara ett mysterium för mig och min enkla natur. Någon att tala med. Är det manligt? Ja, det tycker jag. Badkarskranarna och fotbollen och allt det andra behöver ju inte utesluta att de är intelligenta. Männen alltså.
Ikväll ska jag ut på galej för första gången på evigheter. Ska umgås med en ny bekantskap. Hon är kund i butiken. Hon kom in en dag och pratade lite och när jag frågade vad hon ville ha eller behövde så sa hon att hon kom in för att hälsa på mig. Hon kom in i butiken för att hälsa på MIG! Wow, liksom. Jag måste ha gjort ett outplånligt intryck på henne när jag någon gång lurat på henne kläder som hon egentligen inte skulle köpa. :) Det är trevligt i vilket fall som helst och nu ska vi lära känna varandra och dricka vin. Om hon är lätt att prata med och skratta med på jobbet, så måste hon vara underbar privat.
Anne Lie Rydé var inne en sväng. Jag var tvungen att ringa och hänga undan en topp åt henne i Solna, eftersom vi inte hade den i hennes storlek. Jag sa till henne att hon var otroligt lik Anne Lie Rydé och då sa hon att hon ÄR hon. En otroligt vacker och sympatisk kvinna. Vi snackade lite. Och så kan hon sjunga.
Jag sjunger när jag tror att ingen hör. Och den som har röstat fram mig som "best singer" på facebook kan inte veta vad de talar om. *skrattar*
Nu ska jag in i duschen och sjunga och försöka bli snygg. Ska ju ut ikväll.
Dagens Citat:
(I wish...)
"Ta min hand
jag följer dig
vi ska åt samma håll"
/Lars Winnerbäck.
Här och nu, er egen Honung i tillvaron. /M
Sådär ja...
Nu är jag här och ska försöka skapa något spirituellt och intressant om min person och mitt liv.
Det har funnits tider då människor har funnit det intressant och underhållande. Numera vet jag inte längre då jag för det mesta jobbar, äter eller sover. Finns inte mycket tid eller energi till så mycket annat.
Försökte börja en danskurs för en tid sedan som är på söndagar. Sedan blev mitt schema radikalt ändrat och jag behövde jobba en massa extra söndagar, så då gick mina kursplaner åt helvete. Mina elefantsteg och ytterst ograciösa rörelser hade kanske ändå satt stopp för det. Jag slapp i alla fall höra mina danskurslärare tala om för mig att jag är ett hopplöst fall. Sånt är bra för självkänslan. Att slippa höra sånt alltså.
Så är det med det. Jag höll till på Lunarstorm i åratal innan sajten togs över av tolvåringar och man fick arga mail från snorungar. De tyckte att ens presentation var asful och att man var uråldrig - härstammande från Hedenhös - och att man inte hade där att göra. De hade så rätt, så jag avlägsnade mig tyst och diskret och mitt orerande i bokstavsform på en skärm tog slut där och då. Sedan dess har jag svävat omkring i tomma intet och försökt hitta ett forum. Och de läsare jag eventuellt hade på Lunarstorm kanske hittar hit en dag. Eller inte.
Så... Till er som inte känner mig kan jag försöka göra en kort presentation: En Honungsbulle i högform skriver om saker hon läst i tidningen och saker om samhället och saker som hon finner upprörande, roligt eller osedvanligt korkat. En annan sida skriver om Upplands Lokaltrafik och vädergudar som ideligen motarbetar henne. Intressant eller inte är upp till läsaren att avgöra.
Numera singel sedan knappt två år.
Jobbar i butik och klär upp damer från 40 och uppåt. Tillförordnad hustomte och sysslar för övrigt med att gå till post, bank och skräddare. Lita av varje med andra ord.
Livsmål just nu är att flytta bort från byhålan där jag bor hem till Stockholm igen. Jag orkar inte vara här och har absolut ingenting som binder mig här. Men alla som försökt få tag på en lägenhet i Stockholm som en butiksanställd har råd att bo i vet hur svårt det kan vara. Därav stillasittandet i en etta med kokvrå i Byhåla. Men en dag... Jag vill, jag kan och jag SKA!
För övrigt tycker jag mycket om mat, kaffe och rödvin. Jag är snäll mot djur, barn och gamla människor. Och jag är snäll mot dem som är snälla mot mig. Jag är värdelös på att ta kritik men jobbar på att bli bättre på det. Jag har temperament som en halv grek och en halv finska då mina föräldrar härstammar därifrån. Fråga mig inte hur de lyckades få mig eftersom de inte verkade passa ihop så bra. Jag är i alla fall tillverkad i en soffa i Rinkeby enligt min mor. En äkta Ghettoproduction m.a.o. That's me! De är rätt gulliga i alla fall, mina föräldrar. När de är var för sig.
Jag är en sucker på 80-talshårdrock och Ulf Lundell. Och så gillar jag ballader som man kan hångla till. För övrigt är det skrämmande länge sedan jag hånglade...
En 35-årig gammal nucka utan man eller barn. :) Tänker nog försöka ändra på det. Har inte nått desperationsstadiet ännu, så jag är selektiv.
Nu vet de/ni som läser lite mer. Och egentligen ingenting. Någon annan dag sätter jag igång på allvar. Får idéer på jobbet för det mesta. Och måste skriva ner allt för annars försvinner det i flykten.
Dagens Citat:
"Jag vill ha min kärlek tillbaka innan den försvinner för gott
Jag sitter i det här rummet som om jag begått något brott
Men det finns inget som heter Ensam är stark
Jag vill se alla gamla drömmar äntligen ta mark."
/Ulf lundell
Dagens Hunk: Ricky Martin
Här och Nu, er egen Honungsbulle i tillvaron.
