Honungsbullen

Honung har haft en fulltecknad helg.

Fredagskvällen började med att jag fick beröm av mamma för mina tidningsskriverier, som blivit ett enda, eller säger man en enda, tidningsskriveri för övrigt, än så länge. I will be back. Be sure and be aware gott folk.

Sedan stod jag i baren på den lokala s.k. Parkpuben hela natten. Eller i alla fall halva natten. Till två. Gästerna drack och en del åt. Men de flesta drack. Japp. Diverse skamliga förslag fick man. De var av den lite jobbigare typen, som: "Kan man köpa dig??"  *fnyser*  "Det har du inte råd med lilla gubben" svarade jag. För det hade han verkligen inte. Ingen har råd med mig. Ska en man ha mig så får han mig gratis. Om han förtjänar det. Och för att förtjäna det så måste han se ut som Visselkungen, bete sig som Visselkungen, prata och vissla som Visselkungen. Om han inte råkar vara Jon Bon Jovi. För i så fall ska han vara som Jon Bon Jovi och eventuellt vissla.

Det var roligt att stå i baren och så får man pengar och så fick man beröm *sträcker på mig* och så blev vi inbjudna att äta middag med dem som anlitar oss. Najs. Supernajs. Gratis mat och så mycket öl vi orkar dricka. Synd att vi båda jobbar dagen efter... Men man kan inte tillbringa hela livet blöt och leva endast på flytande kost.

I lördags åkte Honung till Människobyn. Där träffade jag min sedan länge förlorade och återfunne kamrat Singelbruden. Singelbruden bor mitt i stan i en jättemysig lägenhet och allt var så trevligt. När man träffar någon som man inte snackat med på minst tio år, så är det så roligt när allt bara funkar.

Vi var fem tjejer till slut som åt och drack och var glada. Snackade karlar, snusk och sex och annat. Sånt som medlemmar av det täcka könet snackar om på tjejmiddagar. Typ. Vad det otäcka könet snackar om vet jag inte. Allt jag vet är att det påstås att vi är snuskigare, grövre i mun och använder hemskare ord och aldrig nämner orden "allsvenskan", "bakspårshäst" eller "innebandy".

Sedan gick vi ut. Honung dansade hela natten. Till halvfyra eller mer. Honung hade en 24-åring hängande tre steg bakom sig hela kvällen. I tre timmar. Minst. För att bli av med honom var Honung tvungen att kasta sig över en chilenare och låtsas att hon kan dansa salsa. Chilenaren hette, och heter förmodligen fortfarande, Juan.

Juan sa hela tiden åt mig att röra på höfterna. När jag rörde på höfterna sa han åt mig att rulla med höfterna. Jag rörde och rullade. Sedan sa han åt mig att ta ett steg hit och ett steg dit och att röra på höfterna ännu mer. Jag tog steg både hit och dit och rullade och rörde allt vad jag orkade. Och han sa åt mig att röra på höfterna.... Jösses... Jag sa åt han att sluta säga åt mig att röra på höfterna.


.

Det gick ganska bra med mina steg och mina rörelser och rull. Trots allt. Och 24-åringen försvann i alla fall, medan jag var koncentrerad på att lära mig salsa. Juan kunde i alla fall dansa. Jävlar i min låda, det kunde han.

Jag letade förgäves efter en macho Människobymedlem som kan bugga. När jag såg en som kunde, så var han alldeles för lång för mig. Bara två meter, men ändå... Annars är karlarna ganska korta där. Och det är bra för mig, men inte för resten av mänskligheten. Jag dansade mycket. Och länge. Och varvade mina cider med vatten, så att jag inte skulle vakna upp morgonen efter och finna att jag var död och hade hamnat i Helvetet. Det gjorde jag inte. Och det var en jäkla tur.

För på söndagen åkte jag och Visselkungen till min kära bror i Jakan och gratulerade mellandottern och de tog med oss ut på picknick. I det gröna. I solskenet. Mina ögon kändes väldigt små och solskenet var himla starkt och jag var knappt levande. Men det var god mat. Och gott vatten. Jag drack väldigt mycket vatten. Otroliga mängder vatten.

Men det var värt allt. Det var så skönt att få gå ut och flörta lite med boysen och få dansa loss. Singelkvinnan tyckte att jag dansade med fula killar men jag skiter i hur de ser ut. Om jag bara får dansa så är det ok. Och den rullande höften, Chilenaren med gung, kunde verkligen dansa. Även om jag dansade med många andra, så är det höftrullaren jag minns. Japp. För han lärde mig grundstegen i salsa och den viktigaste ingrediensen i denna dans: Den rullande höften. Nu är Honung redo att möta världen.

Jag tänker lägga mig nu. I morgon ska jag laga mat och bli snygg.

Det var allt för mig och jag tackar så mycket.

P&K: Er rullande Honing i tillvaron / M

Dagens hunk: Muxare - Som jobbar på Pressbyrån