Soft

Blogginfernot har tagit ut sin rätt och först nu har min trötthet gått över. Om jag hade orkat så hade jag rakat benen, tagit på mig fina klänningen och de högklackade igår och gått ut på stan för att dansa loss och dricka Margaritas på rad. Men jag ORKADE inte. Inte söta väninnan heller. Så vi satt hemma hos henne och åt en jäkla massa mat och bara tog det lugnt. Himla skönt. Det var en trevlig födelsedag.

Ledig helg. Kanonväder. God mat. Kan det bli bli bättre? Inte mycket - kanske ett snäpp, men bara ett.

Det blir ett mycket kort inlägg ikväll. Jag ska läsa lite och så. Ville egentligen bara tacka för gratulationer och trevliga kommentarer. Tack alla!

Nu ska jag inta ryggläge.

Puss & Kram!

Er egen bokmal - Honung i Tillvaron /M

Dagens:

"Never thought I would find love so sweet
 Never thought I would need someone like you
 Now I found you man I'll tell you no lies
 This love I got for you could take me round the world

 Now show me love."
                                                  /Robyn

 Dagens Hunk: David Coverdale för 20 är sedan. Karisma ÄR skönhet.

GrönVit

GrönVit alltså. Och jag tänker omedelbart på Hammarby - de små elaka monstren till fans och usch och fy. AIK säger jag bara. Och Black Army är fromma som små lamm.

Har varit tillsammans med två Hammarbyare och det var väl ok. (Nej inte samtidigt. Var och en för sig var jag tillsammans med innan jag visste bättre)  Det är Djurgårdare jag inte tål.

Vad är det mer som är grönt och vitt? Mitt ansikte skiftar mellan dessa två nu när jag skrivit i åtta timmar. Åtta jävla timmar! Nej, jag har inget liv. :)

Roligt har det varit. Men att det sista man ska tänka på innan man lämnar in är grönt och vitt och Hammarby känns som en bestraffning Vi som har kämpat så tappert. Och så länge. Och så lämnar den där människan P.B ett sånt här ämne att skriva om. Meningslöst slöseri med vår talang...

Grönt och vitt, grönt och vitt... Gräset under snön när den smälter bort. Mmmmm, bättre. Snötyngda granar. Min mammas kille Kalles klistermärke på brödrosten... Hammarby igen!!! Måste sluta tänka på Hammarby.

Jag behöver PUNK!

Som en kufisk sfinx på ett eliktrifierat taggtrådsstängsel har nattens övningar rubbat min känsliga dygnsrytm. Jah MÅSTE ha Punk! Annars får jag Spunk!

Puss & Kram & Sov gott. Den här Honungen har förlorat sin sötma nu.

Stänger butiken!

Er Alldeles Egen i Tillvaron! /M

"Jag stänger ner systemet
Jag kopplar ur
Byter skepnad igen
Lämnar ännu en bur"
                                      /Ludde

Rammstein Igen

Aaaah, fick precis en uppenbarelse när jag kollade Andrea's blogg och vad hon skrivit om Rammstein. Hon hade lagt in en video och jag fastnade direkt. Wow...

Rammstein

Tur att det var en sommargryning i alla fall mellan alla Stanleys och allt vad det är.

Rammstein alltså. Tyskt band. Var värdinna på en bastufest en gång, där en av gästerna envisades med att spela Rammstein under hela ätandet av den grillade, gudomliga maten. Det var jäkligt jobbigt om ni frågar mig. Ingen frågade mig. Och ändå hade jag gjort gudomlig potatisgratäng och finfin sallad till ett helt gäng bastubadande gäster. Rammstein alltså... *mumlar*

Jag tyckte att det lät illa. Om jag hade fattat vad de sjöng, så hade jag kanske uppskattat det mer. Men jag kan inte tyska och har ingen brinnande längtan att lära mig det heller faktiskt. Rammstein säger att tyska är ilskans språk. HA! felfelfel. Och dubbelfel! Det är finska. Att svära på finska är befriande och kraftfullt. Och om man är riktigt ilsken, så är det dessutom effektivt.

Jag får försöka öppna mina sinnen och ladda ner några låtar med RAMMSTEIN DÅ OCH SE OM JAG KAN UPPSKATTA DET MER DEN HÄR GÅNGEN. Hoppsan. Caps lock åkte på och jag orkar inte ändra.

Börjar bli riktigt trött nu, men kan försöka vaakna med nämnda bands hjälp.

Puss&Kram!

Honung - Håller i hårt - i Tillvaron.

Sommargryning

En sommargryning är som en lätt kyss. Den är doft av dagg. Fräsch som en oskuld och fylld av löften om en ny vacker dag. Fylld av löften om oanade möjligheter och att drömmar kan bli sanna.

En sommargryning är lätta steg på väg hem från fest och folk och man fylls av tystnaden och lugnet. För sommargryningar upplevs bäst om man inte lagt sig ännu, utan upplever dem precis efter umgänge med glada polare. Det är då man fylls av lugnet och fyller sina lungor av så mycket gryningsluft man överhuvudtaget orkar och nästan sprängs av livsglädje.

Sommargryning är hopp och tro. Kärlek och lust. Glädje och kanske lite vemod, Lugn och ro.

Upplever en sommargryning just nu. Öppnar fönstret och andas.

/Honung

"Jag sitter stilla på altanen och ser solen gå upp
som en brand i det gråa och vita
Fåren går i det daggvåta gräset
Över skogen hör jag vråkarna skrika"
                                                                    /Ludde - En Ny Dag Randas

Stanley Kubrick

Ska erkänna en sak för er: Jag minns aldrig regissörer. Jag minns faktiskt inte ens filmer speciellt väl. Jag uppskattar verkligen en bra film, men kommer sällan ihåg den. Böcker minns jag, men inte filmer.

En film kommer jag dock ihåg och det är Full Metal Jacket. Den minns jag för att den var så jävla hemsk helt enkelt.  Bra men hemsk. Men om jag inte hede googlat Stanley Kubrick, så hade jag inte ens med kinesisk tortyr kunnast berätta vem som regisserat den.

Men nu vet jag i alla fall att Stanley Kubrick var född i lejonets tecken och året var 1928. Han dog i sin egen säng 1999. Och att han hade planer på en film om Nazismen, men sen la han planerna på hyllan när Spielberg kom med Schindler's List - ytterligare en film jag minns.

Han gjorde några riktigt kusligt bra filmer. Mer vet jag egentligen inte.

Mer kaffe till folket. Och kan man inte få skriva lite om kyssar eller något som man vet något om? Lite hångel - någon?

Er ytterst kyssvänliga Honung i Tillvaron /M

Black Sabbath

Är egentligen lite för ung för Black Sabbath, men anser ändå att det är ett av världens bästa band.

Jag kan berätta en liten anekdot kring black Sabbath för er. En gång i livet då jag kanske varit riktigt taskig mot någon, men personen i fråga vet inte om det.

Har en kompis som fullständigt saknar allmänbildning. Alltså man kan inte spela TP med henne för hon är så fullständigt omedveten om allt. Hon kan inte medlemmarna i ABBA och än mindre känner hon till medlemmarna i Black Sabbath.

Vi brukade träffas och spela Back Gammon, för det var hon en jävel på. Vid denna tidpunkt spelade jag en skiva som jag fåt i pris av en glad kamrat, för att jag varit social och trevlig på hans fest dit han bjudit en hel drös totala främlingar och alla gick omkring och letade efter Dunken.
 
Nåväl, på denna skiva fanns i alla fall "Paranoid" med. Och när den börjar ljuda i mina underbara högtalare så säger min kompis: "Usch, jag har aldrig gillat Ozzy!" Varpå jag med pokerfejs säger: "Det här är inte Ozzy, det är Black Sabbath." Och hon fattar inte det roliga! Hon sa bara "Jahaaaa... Jag trodde att det var Ozzy."

Jag kunde varirt lite schysst och upplyst henne, men jag tyckte det var så jävla roligt att jag behöll för mig själv att det verkligen var Ozzy som sjöng. Ja, det var taskigt, men jag har roligt åt det än idag. Jag är en hemsk människa.

Black Sabbath har betytt mycket för musiken och betyder en del även idag. Och de har ju haft världens bästa sångare genom åren också.

Tack för mig.

Er überelaka Honung i Tillvaron /M

"Finished with my woman
cause she couldn't help me with my mind"

Did I get it right?

Say no more!

Födelsedagsminnen

Dagen jag fyllde 18 var åretsdittills varmaste dag. Temperaturen hade säkert nått 30-strecket eller var strax över. Jag hade så lite kläder som möjligt på mig, utan att vara utmanande på något sätt. Shorts och något linne. Jag jobbade på hemtjämsten vid denna tidpunkt och den dagen skickar min chef mig till en mycket gammal farbror för att duscha honom. Gubben måste duschas och ingen av våra manliga medarbetare var där den dagen. Så, sagt och gjort - jag spatserade dit.

Får efter badbyxletande (givetvis fick jag in honom i duschen utan badbrallor, gullvivan måste ju tvättas!) och en del panik från gubbens sida slutligen ner honom i badkaret. Och jag duschade och tvättade hår och rygg och ben och fötter och allt utom den alra intimaste delen av honom som han fick tvätta själv. När jag tvättade hans hår en gång till för säkerhets skull så såg jag något i ögonvrån som jag aldrig trodde att jag skulle få se... Han hade fått  STÅND! Jävlar i min låda! Jag rodnade och gubben rodnade. Utan ett ord fick jag honom ur badkaret, och på med rena kläder.

När jag sedan fått ner honom på en stol och står bakom honom och kammar hans hår så har fortfarande inte ett ord yttrats. Gubben harklar sig lite och säger: "Jaaaa du... Den fungerar i alla fall." Och jag muttrar "Jaaa". Sen säger han: "Men du kan komma hit och dusha mig nästa vecka igen, för nu dröjer det ett halvår innan den fungerar igen."  Jösses.

Detta orsakade mycket munterhet bland mina arbetskamrater, vilka jag senare på kvällen gick ut och drack öl med för att jag kunde. Fick en kamera denna dag. En kamera som numera är trasig, men som jag fortfarande saknar. Jag bar med mig denna kamera överallt.

Födelsedagsminnen finns det gott om. Jag tillbringade många av dem på Grönan i mina tidga tonår. En av dem i en park i Stockholm med picknickmat och vin som jag inte fick dricka, men drack ändå. När jag fyllde fem år så var det avslutning på min Mulleskola samma dag och jag fick en medalj som jag hade på mig under hela födelsedagskalaset. Diplom fick jag också.

Jag minns mina födelsedagar som ljusa och glada. Men den jag hade för två år sedan var rent ut sagt överjävlig. Så den minns jag inte. Den jag hade förra året var riktigt underbar. Och i år kommer den att bli kul och minnesvärd. Och antagligen kommer jag att vara lite trött. :)

Nåja, jag känner mig inte ett dugg annorlunda än för typ 40 minuter sen. :) Ja, jag fyller år idag. Nog om detta.

Er Egen inte-alls-gammal-Honung i Tillvaron!

Altruism

Var tvungen at fråga en nära vän till mig vad det egentligen betyder. Sedan googlade jag det.

Osjälviskhet. Motsatsen till egoism. Jag kom fram till att jag aldrig har utfört en helt igenom altruistisk handling i hela mitt liv.

Jag har gjort osjälviska saker. Jag har bjudit frysande uteliggare på kaffe och smörgås utan någon anledning alls, utom att en man som inte har ett hem har tillbringat natten någonstans ute och det är 20 grader kallt. Jag har tagit med en annan uteliggare till ett badhus och betalat för att han ska få göra sig ren, för att han skulle träffa sin socialsekreterare samma dag. Jag har bjudit folk på cigaretter när jag själv rökte. Också de utan pengar att köpa egna för. Jag har vaggat en vuxen man med panikångest i timmar. Allt detta utan att egentligen tänka på att vinna något på det för egen del.

Men - och det är ett stort men - jag har mått bra när jag gjort det. Att få ett tack, ett strålande leende eller en kram har fått mig att må bra av att ha utfört dessa handlingar. Och det, fick jag reda på, är inte ren altruism. Ren altruism är att utföra något utan att få någonting alls. Att utföra något som inte får en att må bra med sig själv. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad är inte heller altruism i dess sanna betydelse. För då vinner man ju något på att behandla andra väl.

Jag är empatisk och lever mig väldigt lätt in i hur andra känner och om jag kan hjälpa, så gör jag det. Om jag kan stötta någon så gör jag det utan att tveka. Men då förväntar jag mig någonstans samma sorts hjälp när jag själv vacklar och behöver stöd. Så, empatisk är jag, men inte helt igenom altruistisk.

Är någon det?

Handen på hjärtat.

Er egen Empatiska Honung /M

"Hjälp din granne att bära tungt" /Ludde

Innebandy Uppland

Jag tycker att det är rentav TASKIGT att inte särskriva Innebandy Uppland i detta fallet. Innebandy är enkelt. Jag vet ingenting om det och kan skriva ungefär likadant som i det förra blogginfernot om Kastenholm. Uppland är också enkelt. Jag kan massor om Uppland. Men fucking innebandyuppland... Vilket trauma.

Jag växte upp i Stockholm, den Uppländska delen av det. Så jag kan skriva vad jag lärde mig om innebandy då. Jag lärde mig att man tar sin ömma moders största soppkastrull och kokar klubbladet. För att få exakt rätt böjning på detsamma fick jag lära mig, då jag undrade över detta, i mitt tycke, utomordentligt fåniga beteende.

För övrigt har jag tillbringat en hel del trettonhelger med att se småungar spela innebandy i Storvreta. Jag tyckte alltid synd om målvakten i det förlorande laget, som inte var det jag hejade på och ville bjuda honom på karameller. Blev hindrad varenda gång.

Jag vet också att när vårt damlag vann SM-guld, så vägrade kommunen att bidra med pengar så att vi kunde bygga läktare i vår sporthall, så damlaget fick spela sina hemmamatcher i Uppsala, där ingen av dem bor.

Jag vet en del om Österby  IBK. Det var en hel del söta grabbar som spelade i det laget och en av dem var min. Därför detta sittande i en sporthall utan läktare många söndagar, då jag kunde ägnat mig åt roligare saker. Jag är nästan dumt lojal när jag är kär. Och i synnerhet mot folk jag bor ihop med.

Innebandy Uppland. Jag googlade det och var tvungen att ta mer kaffe, så utomordentligt trist är det.

Er Egen Innebandy - not - lover Honung i Uppland i Tillvaron.... Här och Nu.

"You're not the only one with mixed emotions"  / Stones 

Drömmar

Jag har nattdrömmar.

Jag har dagdrömmar.

Och jag har framtidsdrömmar.

Jag drömmer sällan eller aldrig om gårdagen.

Men jag har i hela mitt liv blivit anklagad för att vara en drömmare. Oftast av pessimistiska människor vars ständiga paroll är "Det GÅR inte!" Varenda liten drömsk idé man har kläckt har kvävts där och då. Så för det mesta håller jag numera käften om mina drömmar.

Mina nattdrömmar är så sjuka, så jag undrar ibland om jag har något allvarigt fel i min hjärna. De drömmar jag minns är också ofta så realistiska att jag undrar vad som är sant när jag vaknar. En gång drömde jag att jag var med i Robinson och hade en hel orm över mig som Anders Lundin skulle mata med kanelbullar. Ormen hade min häl i sitt gap och när jag vaknade hade jag panik och väckte den stackars människan bredvid mig och sa åt han att skaffa serum.

Mina dagdrömmar är flummiga. De handlar väl mest om at vinna på Triss eller att bli rik på något annat sätt, så att jag slipper gå till jobbet och bara ägna mig åt saker som jag tycker är roligt. Dagdrömmar handlar ofta om pengar. Onödigt mycket pengar dessutom. Egentligen när jag ingen brinnande önskan att bli onödigt rik - men visst är det en skön dagdröm. Jag drömmer aldrig om berömmelse. Bara om materiell rikedom - obegränsad och snuskig. Ibland drömmer jag om platser jag vill besöka, spännande upplevelser och kulinariska sensationer. För att uppnå dessa saker behöver jag.... Just det - pengar.

Framtidsdrömmar då? De är inte omöjliga att uppnå, men det verkar ibland nattsvart. Det enda jag just nu drömmer om är en man att älska, att föda minst ett barn och en hund. En familj helt enkelt - rätt och slätt. Det är det enda jag önskar mig. Det är min dröm, min plan och mitt livsmål just nu. Jag har inga karriärdrömmar eller annat. Bara familjedrömmen som jag närt i mitt hjärta i många långa år. Efter att det har uppnåtts kan jag drömma andra drömmar.  Eller tvingas ge upp den drömmen och drömma andra drömmar och skaffa mig andra livsmål.

Gårdagen drömmer jag aldrig om. De drömmarna är redan drömda. Och förbrukade. Och det är dessutom fullständigt meningslöst att drömma om saker som är förbi.
 
Drömmar är ett ämne som kan stötas och blötas i evigheter. Och man kan vrida och vända på det i all evighet. Men jag har tyvärr inte tid med det.

Väntar med spänning på nästa ämne i detta blogginferno.

Er Egen Drömkvinna - Honung - i Tillvaron /M

"Say 99 and kiss me
Just hold me tight and tell me
You'll miss me
While I'm alone and blue as can be
Dream a little dream of me"
                                                   /Mama Cass 


Människobyn

Sticker till Människobyn strax och ska träffa pappa och syskon och hundar. :) Trevligt. Och MAT ska jag få också.

Jag återkommer med rapport någon annan dag. En liten blogg om Pudeln Pia -I feel Lööööve - och annat.

Blogginfernot var helt underbart roligt. Synd att blogg.se inte tillät oss att hålla ut till slutet. Det var tur för mig, för jag skulle ju jobba igår. Vilket jag gjorde.

Så, på återseende.

"I Stockholm är jag född
Där har jag min familj..."
                                              /Orup

Trudeluttar vidare.

Här och Nu - Er tillgivna Honungsbulle i Tillvaron / M

Bortgjord

Ha! Här är en mästare på pinsamheter!

Gick omkring på Åhléns i Uppsala en moddig vinterdag. Det var också snömodd på större delen av golvet på Åhléns. Halt till tusen och ganska mycket folk. Gick omkring och lallade helt i mina egna tankar... Sedan brakade jag rätt in i en kille som halkade och hamnade på rygg med mig ovanpå. Det var en av de ytterst  gånger jag fann mig och sa. "Vi måste sluta träffas såhär". Men piinsamt var det.

Jag talade om för min lärare i företagsekonomi att han blivit tjock under jullovet. Sen försökte jag släta över genom att tala om för honom att han var så himla spinkig och emlig innan jullovet. Slutsats: Han var ful och spinkig innan jul och hade blivit ful och fet efter. Jag sänkte mtt betyg från MVG till VG.

Första dagen i gymnasiet drämde jag till en tjej med min väska när jag slängde den över axeln. Det var pinsamt för hon skrek AJ! Klart det gjorde ont. Ingen vet varför min väska var så tung på den tiden. Men jag är som andra kvinnor, ju större väska, desto fler onödiga saker. Det var verkligen pinsamt. Men det slutade med att hon föjde med mig hem och hjälpte mig att möblera om i sin smärtdimma.

Jag träffade min bästis på ett annat sätt. Hon satt snett framför mig och kollade på en brännbollsmatch. Jag kunde inte hejda mig, så jag sträckte fram handen och kände på hennes hår. Hon hade de mest otroliga blonda korkskruvslockar jag någonsin hade sett. Hon vände sig om och sa "Vafangöru?" Det var pinsamt, men det slutade med att vi blev bästisar. Hon är en av mina bästa vänner än idag typ 25 år senare.

En annan gång går jag i komatillstånd till jobbet vid åttatiden en morgon. (Jag är alltid i koma på morgonen. Är den mest otroligt morgontrötta människan på denna planet.) Förbi mig på gatan går den mest undersköne man jag sett. Har aldrig sett någon snyggare varken innan eller efter. Någonsin. Så jag vänder mig om och kollar på honom, brakar rätt in i en stolpe med tillhörande papperskorg. Det braket som hördes var högt, varpå alla vänder sig om och kollar... Alltså... DET var otroligt pinsamt. Det var på Stureplan av alla ställen också! Vågade knappt visa mig efter det. Tur att det inte var så jävla hajpat då, som nu

Jag talar rätt ofta innan jag tänker, vilket försätter mig i pinsmma situationer ganska ofta. Och när jag försöker släta över och förklara, så blir det ofta ännu värre. Men - jag har träffat en del kul människor på detta sätt också.

Så pinsamheter är på gott och ont.

/Honung - bortgjord, bortskämd och borta i dimman.

Romantik

Visst kan romantik vara månskenspromenader, middagar med levande ljus och att rulla köttbular till varandra i ren och skär Lady&Lufsen style. Romantik kan vara strandpromenader hand i hand, att se varandra djupt in i ögonen och gulligullande av värsta sorten (eller bästa - välj själv).

Jag tycker om romantik. Jag tror på kärleken. Vad jag inte tror på är "arrangerad" romantik. Man lagar världens mest überpretentiösa middag, dukar bordet vackert och tar på sig sin bästa parfym och nyinköpta underkläder och hoppas på lite mer handfast romantik mellan sidnlakanen...

Jag tror på romantik som bara uppstår av sig själv. Det är jättetrevligt att laga god mat och duka bordet vackert, ja, men det är minst lika romantiskt att fastna vid nämnda bord med sin själs älskade och prata och skratta till gryningen. Och det kan man lika gärna göra efter en enkel pastasallad som efter en komplicerad trerättersmiddag med levande ljus.

Romantik kan vara att vandra hemåt en vinternatt, att fiska i gryningen, att sjunga högt och illa i ett gemensamt badkar, att äta enorma hotellfrukostar efter att ha kollat på filmer med Van Damme och Arnold halva natten. Det kan vara att försöka se aptitlig ut medan man delar en nachostallrik i en säng. (Alla som prövat vet hur svårt det är.) Romantik kan vara precis vad som helst egentligen.

Romantik behöver inte vara en situation med någon. Det är en känsla som uppstår när livet känns perfekt.

Och när man hör "Jag saknar dej" helt oväntat, då känns livet perfekt.


"När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg,
när jag tyngs ner av en börda,
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
Älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet
Allt är över och förbi
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dej..."

/Ludde

Romantik kan också vara att sakna.

/Honung

Posten

Varför vill någon att man ska skriva om Posten? Den existerar ju inte ens längre. Ändå kommer posten med en deprimerande regelbundenhet alla vardagar. Deprimerande för att den så sällan innehåller roliga vykort eller riktiga brev. Räkningar är INTE riktiga brev. Fick ett riktigt, handskrivet brev från Ulf Lundell en gång. Men han är nog den enda som skriver riktiga brev nuförtiden... Ingen annan jag känner gör det. Och om sanningen ska fram, så känner jag inte Ulf Lundell heller. *skrytrutan stängs*

Om jag nu skulle ta och hålla mig till ämnet... Så är det oerhört svårt. Skriva om något som inte finns. Mitt huvud är urblåst. Man kan ju inte ens köpa frimärken på det ställe som en gång var posten. Så vad ska man ha den till? Vill man betala en räkning på det som en gång var posten, så tar de hutlösa avgifter för detta. Så varför ska man över huvudtaget gå dit? Jag kan inte ens hämta ut paket där. Jag får gå till en tobakshandlare nära mig. Och här i ödemarken är det som en gång var posten sällan öppet. Och stället där jag kan hämta ut paket är öppet ännu mer sällan.

Att posten avvecklats är väl som det är. Vi har lärt oss nu. Och vi känner våra lokala tobakshandlare mycket väl och frågar dem om hur det är med livet och om barnen och frun mår bra.

När de ska avveckla Apoteket blir det värre. Om jag ska handla min medicin på Ica så handlar jag nog sällan medicin. Hur mycket vet en charknisse om vilket piller som är bäst mot mensvärk? Exkexet är charknisse och vet ingenting om det.. Kommer de att ha riktiga apotekare anställda på Ica? Undrar det. Jag är skeptisk.

Brevbärare kommer inte att bli arbetslösa så länge det finns räkningar och direktreklam. Och gamla tanter som inte kan det här med e-fakturor och att betala via internet. De har inte heller en mailadress som reklamutskickare kan spamma sönder. Kan någon förklara för mig varför jag fick tre mail i veckan från Ellos, när jag aldrig i mitt liv ens beställt något därifrån? Jag får kataloger också. Som brevbärarna bär ut. Min lilla etta är översvämmad av olästa Elloskataloger.

Posten... Varför vill någon att man ska skriva om det? Har svårt att förstå det.

Men så länge brevbärare finns så vill jag gärna ha riktiga brev. Och roliga vykort.

/Honung - i behov av mer kaffe.

"...och ditt brev i lågorna denna mystiska natt..." /Ludde

Ledarskap

Ok... Ledarskap. Ledarskapet är som bäst när det håller sig borta från arbetsplatsen.

Själv skulle jag aldrig kunna bli bra på ledarskap. Jag är alldeles för mjuk av mig - en del skulle också säkerligen kalla mig mesig. Har väldigt svårt att säga åt folk vad de ska göra. Jag har svårt att påpeka deras fel. Jag är alldeles för mån om att alla ska ha det bra och att de ska tycka om mig. Däremot är jag väldigt bra på att berömma folk och ge dem ärligt menade komplimanger. Såna som jag blir aldrig chefer.

Bra ledarskap har jag sällan stött på. Jag har råkat ut för sura chefer för det mesta faktiskt. De bästa cheferna jag har haft har varit manliga. (Men nu ska vi inte göra detta till en genusfråga) De ger konstruktiv kritik när det är befogat och presenterar också en lösning på det de upplever är ett problem. Män är lättare att ha att göra med än kvinnor. Även om jag inte begriper mig på dem, så är de raka och ärliga. De intrigerar inte.

De kvinnliga har varit påverkade av pms, klimakteriet eller andra saker. Och det ledarskapet vi har på jobbet nu... Är inte av denna världen kommen. Vi känner oss alla behandlade som idioter. Hon läcker vad hon tänker, som ett såll, och de tankarna är inte glada och soliga. Vi får aldrig beröm. Kritik får vi massor. Men den är aldrig konstruktiv. Den presenteras med suckar och stön och fräsningar. Utan att den anställde förstått kärnan av problemet. Häromdagen var jag tvungen att bita henne. Så det gjorde jag och sen gick jag bara därifrån. Inte lätt att arbeta på ett sådant ställe när man försöker ändra sitt tankemönster och vara positiv i det stora hela.

Så vad är bra respektive dåligt ledarskap?

Bra ledarskap eller bra chefer peppar sina anställda. Coachar dem till att, på en arbetsplats, prestera bra resultat. De ska kunna motivera, inspirera och även kritisera. På ett schysst sätt. Kritisera så att den underordnade förstår problemet och kan göra något åt det. En fotbollscoach peppar spelarna att prestera sitt yttersta. Peppning är nyckeln.

Dåligt ledarskap beskrev jag ovan.

Man kan gå kurser i ledarskap och en sån skulle jag vilja gå. Bara för att se vad de egentligen lär sig. Och om det stämmer att de behöver en charmkurs efter ledarskapskursen. Det verkar onekligen så i alla fall.

Som jag sa i början av detta inlägg: Det är skönare att jobba när ledarskapet håller sig borta. Jag sköter mitt och sen går jag hem.

Men ledarskap kan innebära många olka saker. Man kan leda ett land, en armé, ett lag, ett företag... You name it. Och starka ledare finns det även i djurvärlden. Är det så att vi alla behöver en ledare? Någon att fälja? Antagligen. Och den starkaste blir den som leder.

Jag är bara en i flocken. Och låt alla ledare gå en och annan charmkurs, så blir vi alla lyckligare.

Detta är min övertygelse.

/Honung

Raggare

Raggare är ett särskilt folkslag av alla dem som finns i detta land. Alla mina fördomar kommer här att nu blottas för er intet ont anande storstadsbor.

Raggare kör jänkare. Raggare har jeansväst och tilhörande jeans. Eller en väst i skinn oavsett om det är modernt eller inte. Tärningar i backspegeln. Glider gärna runt med armbågen ute och hög musik i de boostade bilstereohögtalarna. Företrädesvis The Boppers. Bebopalula! De brukar träffas på stora raggarträffar. Tror att en av dessa utspelar sig i Västerås..?

På vintern ser man dem aldrig. De är sommarfigurer och de har roliga frillor. De verkar ha kul i sin slutna krets i alla fall. Har själv aldrig träffat någon på riktigt, tror jag. Har dock åkt i en jänkare.

Vad jag undrar är varför de kallas Raggare? De verkar inte ragga så mycket.

Dagens Flashback: Tomas Fryk i Barnens Ö spionerandes på kopulernade raggare.

/Honung

Kastenholm

Per Kastenholm med tröjnummer 13. Utgår från att eftersom det är en innebandykille som startat infernot, så ska det handla om Per Kastenholm. Var tvungen att Googla det.

Jag vet ingenting om Per Kastenholm eller innebandy. Det jag vet om innebandy är nada, noll och ingenting.

För några år sedan försökte jag dock att dela min dåvaranade pojkväns intressen  (trav, Innebandy och sport i allmänhet och Brynärs Hockey i synnerhet) och gick så till Sporthallen på byn och kollade när han spelade match. Hans lag var Österby IBK, numera mig veterligt, dött och begravet. Jag försökte visa engagemang, men var nog mer intresserad av att köpa kaffe i paus. Det var ett bra försök i alla fall tycker jag. Ja, det tycker jag eftersom jag inte är intresserad.

Jag brukade också åka till Uppsala och kolla på min brirsson när han spelade Cup runt trettonhelgen. En stolt faster gör vad som helst för knoddarna.

Per Kastenholm alltså. Vilken utmaning.

Er Honung i Tillvaron / M

RSS 2.0