Loveless. Love less, Less.

Har värpt ett tag men jag låter det väl bara komma som vanligt.

Levde nio månader i ett rus. Nu vaknade jag till en kall och hård verklighet med baksmälla. Och vilken jävla baksmälla sen...

Kärleken visade sig inte ha någon Kärlek att ge. Inte till mig i alla fall. Han har inte de "rätta" känslorna säger han. Så nu är jag utraderad ur hans liv. Nycklar har åter utväxlats och kassar packade med varenda liten pinal jag någonsin haft hos honom. Varenda liten grej... Om jag så haft en knappnål där, så är jag säker på att den ligger i någon av kassarna som jag ännu inte orkat eller förmått packa upp.

Jag är så jävla ledsen att det är rent obeskrivligt. Jag har inte ord att beskriva saknaden, sorgen och smärtan. Det gör så ont. Att ha så mycket kärlek i hjärtat som man inte får ge och som man inte får besvarad är... Bara för jävligt.

Jag trodde jag gjorde allt rätt den här gången. Alla misstag som jag gjort i tidigare relationer har jag försökt ta lärdom av och inte göra om. Relationer har tagit slut för att jag varit för , för att jag varit för AV, för att jag älskat för mycket, för att jag älskat för lite... You name it. De har också tagit slut för att jag är en konflikträdd mes som inte vågat prata om hur jag känner och tänker, vad jag vill och inte vill. De har gått åt helvete för att jag inte kunnat snacka. Den här gången snackade jag och det gick också åt helvete. Var finns rättvisan i det? Någon lämnar en för att man inte pratar och Kärleken lämnar mig för att jag vågade prata.

Jag har vissa önskemål som jag framförde... Det var bara det. Det skulle kanske varit roligt att få en komplimang någon gång ibland. Inte en enda gång på nio månader fick jag höra att jag var fin, bra, rolig, intelligent eller vad som helst. Skulle varit trevligt att få höra något uppskattande ord någon gång. Jag väntade och väntade på ord som aldrig kom. Försökte ge honom tid och utrymme.

Det skulle också varit trevligt att få höra att man var älskad. Någon gång ibland. Inte en enda gång sa han det. Jag väntade och väntade på ord som aldrig kom. Och gav honom tid.

Han sa det inte för att han inte tycker att jag är fin, bra, rolig, intelligent eller vad som helst.
Och det andra sa han inte för att han inte känner kärlek till mig. Han känner det inte och då säger han det inte. Jag måste uppskatta hans uppriktighet, trots att den var en mur av tystnad. Hans uppriktighet var tystnad.

Jag hade kunnat gå vidare, hållt käften och stuckit huvudet i sanden i en evighet. Visst, då skulle han varit kvar idag. Han var glad och nöjd med det som var. Och visst, att vara överjordiskt älskad utan att behöva ge något tillbaka och att få komplimanger utan att ge några är bekvämt naturligtvis. Men hur länge hade han tänkt låta mig vänta för att sedan säga att han inte älskar mig?

Vad är det för fel på män? Jag kan fan inte låta bli att undra... Så länge man bara följer strömmen och ignorerar sina egna behov så är allt hur bra som helst. Sen kanske man ställer dem mot väggen lite och kanske ställer ettt eller annat krav så tar de den lättaste vägen ut. De avgör blixtsnabbt att man är jobbig eller att man har PMS och lägger benen på ryggen och springer för livet.

Sen när man följer med strömmen och aldrig ställer ett enda krav så avgör de blixtsnabbt att man är ett våp som inte vill någonting. Och så lägger de benen på ryggen och springer för livet. Jag fattar inte.

Men... Can't live with'em, can't shoot'em. (Mamma: Män. Man kan inte leva med dem och man kan inte skjuta dem.)

Jag grät i ett dygn. Har somnat och vaknat med tårar. Jag gråter nu också. Trots detta tog jag mig samman, satte på mig ett ansikte och gick till jobbet i morse. Jobbade dessutom äver en timme. Det har gått bra. Jag har inte pratat ett dugg om uppbrottet, för om jag hade gjort det så hade jag börjat gråta igen och inte kunnat sluta. Dessutom är mitt privatliv privat på jobbet. De vet ingenting om mig och mitt liv där. Det är bäst så.

Jag hade drömmar som jag någonstans trodde att han delade, Jag hade en plan för framtiden som jag trodde att han ville dela med mig. Jag trodde att jag hade någon att dela resten av mina dagar med i kärlek och ömsesidig respekt... Men det visade sig att jag hade fel igen. Sånt är livet antar jag.

Mitt liv har inte rasat samman. Jag har ett hem och jag har ett liv. Jag har inte byggt upp hela min tillvaro runt honom, som också är ett misstag jag gjort tidigare som jag undvikit att göra om den här gången. Jag har lärt mig att ha en viss självbevarelsedrift. Jag har kärlek till mig själv och självrespekt. Jag förtjänar att bli älskad för den jag är. Jag förtjänar respekt. Jag förtjänar ömhet, romantik och fanimej rosor! Jag förtjänar också en skön vardag med skratt och gråt, bus och sex, vin på en tisdag och en lördag utan. Jag förtjänar det och nöjer mig inte med mindre. Varför skulle jag? I'm fuckin' worth it!

Ingen ska vara förbannad på Kärleken. Han rår inte för hur han känner. Ingen kan tvinga fram känslor som inte vill kännas. Han är ingen idiot. Han är inte elak. Han är ingen dålig människa. Han är en av de bästa människor jag någonsin träffat, Jag skulle inte älskat honom om det inte vore så. Jag älskar honom fortfarande för vad det kan vara värt. Så att det gör ont.

Nu ska jag laga mitt hjärta. Jag vill be mina vänner om en tjänst... Snälla, ta med mig ut på roligheter. Tvinga mig. Jag har inte kraft att själv ta mig någonstans eller ens tänka mig att jag kan ha roligt... Inte just nu när själen är full av sår och min tro är klen. Hjälp mig!

Det finns en som älskar mig i alla fall och det är tydligen Jesus. M från nu, bästa bruden, tog med mig till Storken idag för en fika. Där kom en människa och talade om för mig att Jesus finns och att han älskar mig. Då sa jag att jag behöver fysisk kärlek, varpå jag fick en kram. Sen kom det fem stycken till och körde bort M och mig från vår sköna tillvaro utspillda i Storkens soffor. Well, vi skulle ändå gå... Sen berättade de att en av dem skulle åka till Sydafrika och tyckte att jag skulle gå med en kollekthov runt hela Storken till resan. Jorå, varje måndag och två gånger på tisdagar! De frågade om jag var troende varpå jag svarade nej. Jag är människa, sa jag. Det räcker. Jag har ett hjärta. Visserligen lite trasigt för närvarande, men det bultar ännu.

Jag vill avsluta med att tacka. Jag tackar M från nu, Skalman, Goaste Yster, Petri (som ringde och sjöng för mig), Min moster Arja och framför allt min Mor som alltid stöttar mig i vått och torrt. Dessutom tackar jag mina underbara vänner som mailat, kommenterat och gett mig mer stöd än jag någonsin trodde var möjligt. Ni är alldeles för många (fler än jag trodde) för att jag ska kunna rada upp er här. Men ni vet vilka ni är... Vacker, Gourmetmannen, Peter Pan och alla ni andra: Tack från djupet av min själ.

Nu går jag.

"If you don't love me, Lie to me"

Lie to me - Bon Jovi




Kommer ni ihåg hur rädd jag var i början? Det kan man läsa om här.

Kommentarer
Postat av: Grodan Tobias

"Inte en enda gång på nio månader fick jag höra att jag var fin, bra, rolig, intelligent eller vad som helst."



Kan upplysa dig om att killen är defekt och borde ha reklamerats för länge sedan. Uppenbarligen någon slags fabrikationsfel, hoppas att du har sparat kvittot!



Alla normala killar över 25 vet att tjejer behöver höra sånt. Och ingen normal kille över 25 dejtar någon i 9 månader om de inte ens är kapabla att säga något snällt.

2011-12-06 @ 01:39:58
Postat av: Magnolia

Fin, fina vännen, Jag tänker på dig <3

Grodan Tobias uttrycker det hela på ett utmärkt sätt, dock vill jag tillägga... Att trots att du ber oss att inte vara arg på honom så är jag det. Det han har gjort mot dig är svinaktigt! rent ut sagt.

Du är en av de starkaste människorna jag känner om någon klara det här så är det du <3

2011-12-06 @ 07:05:07
Postat av: Florre

Håller med ovanstående. Sluta upp med att försvara skirstöveln, det är bara 'residual affection', sätt dig i ett hörn tills det går över. Quiz på Pipes på onsdag! Kramar.

2011-12-06 @ 08:40:46
Postat av: Janne H

Jag måste hålla med Grodan Tobias, att inte säga nått snällt på 9 månader till sin tjej!?! Nått är helt galet i skallen på den personen...



Är precis tvärt om jag, säger nästan för ofta snälla saker, vilket i sin tur kan få tjejer att springa för livet också... Konstigt vad känslor skrämmer folk ibland?



Tänker på dig och hoppas verkligen att du känner dig bättre snart...



Massor med kramar, Janne.

2011-12-06 @ 09:17:21
Postat av: Lena

Kan bara hålla med alla. Det är verkligen inte orimligt att vilja känna kärlek och uppskattning speciellt när man visar det själv hela tiden. Jaa, va säger man, håll ditt vackra huvud högt och sug åt dig av allt nära å kära vill ösa över dig. Lilla vännen! Många stora varma kramar!

2011-12-06 @ 13:57:24
Postat av: Hanna

Skriver under på allt ovanstående - bra sagt allihop! - och skickar största styrkekramen!/ former landlady

2011-12-06 @ 14:23:49
Postat av: M från nu

Älskar dig!

2011-12-06 @ 17:11:02
Postat av: Han

Japp det är något fel hos han. Han har aldrig brytt sig. Fixat kaffe,mat,flyttat,städat,hämtat,tvätta,ställt upp i vått och torrt. Han är en konstig kille som inte hittade rätt i hjärtat.

2011-12-06 @ 23:35:11
Postat av: Goaste

Att fixa kaffe, mat, flyttat, hämtat, tvättat, ställt upp gör man även med vänner! Men förstår inte hur en vuxen man inte kan prata, eller skriva! Man känner väl ganska snart om man älskar någon??? Ska inte behöva ta 9 månader... Han kanske inte är ett svin, men han är inte värd dig älskling! Du ska ha en man som lyfter dig till skyarna och behandlar dig som en den gudinna du är! Älskar dig oändligt! Puss

2011-12-07 @ 01:12:25
Postat av: Peter Holmlund

Stå på dig Honung, jag tycker inte du ska ha dåligt samvete, du var snäll mot honom i din blogg, det är vi/de som kommenterat som dragit sina slutsatser själva. Tycker inte du gjort ett skit fel som skriver hur du tycker o tänker, det finns 2 sidor av ett mynt och du har beskrivit din sida.

Du har inte bett honom att läsa vad du skriver, tror jag, du har inte hängt ut honom, ingen vet ju vem han är... utom några närstående kanske

du har rätt till dina känslor!! Rätt till dina tankar!!!

Vill han ha sina åsikter framförda kan han göra det på sin egen blogg istället för att strö salt i dina sår.

Det tycker jag, och om någon har åsikter om min kommentar får ni gärna ta det med mig direkt (finns på facebook med samma namn) istället för att skriva här i kommentarerna då det inte direkt hjälper vår Honungsbulle att läka!

2011-12-07 @ 01:37:34
Postat av: Florre

Låter mer som en assistent än som en partner, eller en maskin kanske... Visst, lite markservice är aldrig fel men var är känslorna? Utom känslan av 'Det är ju faktiskt mig det är synd om, jag vill inte vara en skitstövel men tänker inte lägga två strån i kors för att sluta', den är ganska tydlig. / Florre

2011-12-07 @ 08:58:20
Postat av: någon

Men låt honom va för tusan!

alla är väl olika???

2011-12-07 @ 20:30:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0