Honungsbullen

När mittt hjärta låg på marken söndertrasat, söndertrampat och svårt sargat och jag själv befann mig djupt nere i ett svart hål utan ficklampa, så hade jag otroligt många läsare av den här bloggen. Att jag var så trasig som människa kom sig av ett avslut av en relation. Egentligen var det inte relationen i sig och slutet av den som trasade sönder mig mest. Det var att jag vågat känna tillit och att  den togs ifrån mig som en blixt från klar himmel.

Sedan dess har det funnits ett par som jag försökt med, men utan att kunna ge mig själv reservationslöst. Jag har inte kunnat känna tillit. Jag har inte kunnat ge 100% av mig själv. Inte till någon. Och absolut inte till en eventuell partner. Av rädsla att hamna i mörkret igen och få hjärtat krossat en gång till så har jag hållit tillbaka. Jag är rädd att mitt hjärta inte går att laga mer. Jag är rädd för att hamna i det där svarta hålet igen. Jag kanske inte hittar repstegen och de utsträckta händer som hjälpte mig upp förra gången. Jag fixar inte det. Inte en gång till.

Men nu... Jag behöver hjälp med detta. Och hoppas att några av dem som följt den här bloggen och "känner" mig och min historia finns kvar där ute... Det är absolut nödvändigt för mig att få tillbaka min tillit. Hur gör man det? Hur återtar man något sånt, som alltid har varit svårt för mig att känna och som alltid varit skört och dyrbart? Jag vet inte hur man gör.

Jag är så rädd att jag skakar och nätterna är värst. Små demoner från förr kommer tillbaka och jag försöker med alla medel mota bort dem. De skrattar mig rakt i ansiktet och rider mig och ångesten kommer krypande. Var finns mitt lasersvärd när jag behöver det?

Om man hittar något som kan bli riktigt bra så vill man inte kväva det. Jag behöver min tillit. Jag behöver min styrka och min tro att jag förtjänar det bästa. Varken mer eller mindre. Det bästa. Jag behöver hjälp med det.

En till mig mycket närstående person sa att man måste våga chansa. Jag står precis på kanten av ett avgrundsdjupt stup. Låt mig inte falla utan fallskärm. Låt mig inte falla utan tllit till att någon finns där för att ta emot mig så jag slipper kraschlanda. Det gör förbannat ont att krascha. 

Jag behöver mod.

/Honung - Skraj som fan.