Rymdkurvor

Jahaja... Vårhormonerna verkar ändå låta vänta på sig. Nu är jag sjuk som en gnu (bukar gnuer vara sjuka?). Förkyld och inte alls rolig på en endaste fläck. Vågar inte ta tempen, för om jag har feber så däckar jag direkt och blir döende. Och jag har inte tid med att gå och dö. Jag får bita ihop och gå till jobbet och hoppas på att få lite omtanke efter jobbet. Det är synd om mig.

Men nu har de kommit. De nya revolutionerande underkläderna Space Curves! Oj, vad man har saknat Space Curves i sitt liv! Rymdkurvor alltså. Det finns redan Flower Curves, Smooth Curves, Soft Curves, Sexy Curves och Feminine Curves och alla möjliga kurvor. You name it - det finns - tro mig. Men nu har vi alltså fått det vi alla har saknat... Rymdkurvor.

Vad kommer härnäst? Planetkurvor? Big Bang Herrkalsonger? Trosorna Black Hole? Trosorna Vintergatan - för dem med flytningar. Galaxer i mina braxer och lite till? De har säkert ett helt gäng kreativa små PR-människor på underklädesföretaget vars enda uppgift här i livet är att döpa underklädesserier. Space Curves... *skrockar* Om de där människorna har jättebra betalt, så tror jag att jag ska söka jobb hos dem. Jag skulle kunna hitta på mängder, hela drivor, med fåniga namn på underkläder. Min sjuka hjärna har redan ett par uppslag.

Det har funnits underkläder genom tiderna som har varit rena tortyrredskapen. Det gamla hederliga kyskhetsbältet t.ex. kan inte varit helt bekvämt. Speciellt inte om damen som bar det var nickelallergiker. Eller om mannen som hade nyckeln kom hem efter långa tiders rövarstråt eller så och plockade fram fel nyckel. (Då hade man väl slagit honom i huvudet med bältet när han äntligen låste upp det förbannade sattyget.) Sedan har det funnits korsetter och metallmojänger av alla möjliga slag. Bara under min tid inom klädbranschen har jag sett underkläder impregnerade med Aloe Vera. Hur jävla fånigt är inte det? En hel del annat också. Dess like har sällan skådats och en utförlig beskrivning kommer nedan.

Det roliga är ju att kvinnor fortfarande finner sig i att bära obekväma underkläder. När en kvinna går på fest eller ut på krogen så gör hon nästan vad som hlst för att se så snygg, smal och smidig ut som möjligt. De klämmer in sig i byxgördlar som klämmer åt allt som finns att klämma åt. För att slippa valkar (eller volanger som vi säger i branschen) så ska de här gördlarna gå från låren upp till strax under bysten. Brösten ska klämmas in i Space Curves så att de hamnar under hakan. Gärna ett par extra kuddar i Rymdkurve-BH:n också, så att det ser ut som man har en betydligt större kupa än man i själva verket har. I den där byxgördeln får det gärna ingå ett litet rumplyft också. (Jodå, det finns.) Utanpå detta skall också en strumpbyxa tillföras, som gärna får hålla in magen lite, så att damen som redan är ihopklämd blir ytterligare lite ihopklämd. Hur nu detta överhuudtaget är möjligt.

Om hon överhuvudtaget kan andas i denna uderklädesmundering så skall hon nu klämmas in i en klänning. Som gärna är ett  nummer för liten eftetrsom hon är så himla smal i underkläderna. Därefter ska hon ha ett par högklackade skor. Och försöka röra sig graciöst på ett eventuellt dansgolv. En übersnygg babe är inte alltid en übersnygg babe. Ibland är hon det - men förvånansvärt ofta är hela baben falsk marknadsföring från hakan ner till knäna. Om ni undrar varför det tar en evinnerlig tid i kön till damtoan på krogen, så är detta svaret.

Och kvinnor som vill byta om till något bekvämare när de kommit hem med ett eventuellt krogragg... Nu förstår ni dem.

Så har vi då stringtrosorna... Småbrudar har dem. Äldre brudar har dem. En del medelålders brudar har dem. Men hur bekväma är de egentligen? Och hur många av oss har rumpa för dem? Inte många har en rumpa som tål att visas i en string. För att en string ska vara sexig, så måste man ha en alldeles otroligt perfekt rumpa. Nu är väl detta egentligen inte något problem eftersom de flesta män, som jag är övertygad om har uppfunnit stringtrosorna, tycker att nästan alla kvinnorumpor är perfekta. Men är de egentligen bekväma, eller lurar vi oss själva? Man får inga valkar på skinkorna av dem och det är ju bra, men det finns bekvämare alternativ... Så för vems skull har man dem? Är det för sin egen eller för mannen i sitt liv? (Mannen i ens liv borde överhuvudtaget inte bry sig eftersom mannen i ens liv har fri tillgång till ens underliv.) Jag vet inte varför man måste dras med dem eller varför de ens ortfarande tillverkas. De är inte sköna.

Nåja, var och en får göra vad de vill med sina kroppar och sina underkläder. Men Space Curves alltså. *skrockar igen*

Jag lämnar in för denna gång. Jag borde sovit för länge sen.

Er Egen Honung i Tillvaron / M

Dagens Hunk: Patrick Dempsey - ååååh - Meredith, VARFÖR gör du slut med detta underverk till man? (Grey's Anatomy tidigare ikväll... Jävligt klantig brud...)

Dagens Citat:

"Sometimes I run
 Sometimes I hide
 Sometimes I'm scared of you
 But all I really want is to hold you tight
 -treat you right
 Be with you day and night
 Baby, all I need is time"

                                             /Britney Spears - då det begav sig. Har henne på hjärnan idag.


Paljetter

Ok, den sista av fyra underbara lediga dagar är här nu. I morgon är det så dags att gå tillbaka och harva och slita igen.

Vi har fått vårkläder till butiken. Vårkläder med paljetter på. Paljetter - read my lips! Sedan millennieskiftet har det varit pärlor och paljetter på allt och lite till. Nu är det 2008 och millennieskiftet är ett minne blott. Och fortfarande dras vi med paljetter och cirkusen har kommit till stan. När ska man kunna köpa normala kläder utan strass och paljetter? Vill jag glittra så köper jag juveler, inte kläder. Ja, jösses säger jag bara och bevare mig för paljetter. Jag drömmer mardrömmar om dem.

Mitt jobb är för övrigt rätt kul. Jag träffar alla möjliga sorters människor och det är stimulerande i sig. Man lär sig något varje dag. Man har en högre toleransnivå efter alla år och ett tålamod som en ängel skulle avundas. Man måste ha det, annars klarar man inte jobbet. Tålamod är en dygd har jag hört. Mina tanter är så himla gulliga också, så att man nästan kan börja gråta av rörelse.

Var på Gina Tricot häromdagen, där de sålde ut alla reavaror för 29 buckareller. Klänningar som ser ut som nattlinnen och sånt. Alltså, jag tyckte synd om dem som jobbar där. När det är rea blir folk skogstokiga och de stökar till så det är inte av denna världen. Jag är arbetsskadad och satte igång att städa där och hänga upp grejor och så. Sen kom jag på att jag var ledig och att jag inte jobbar där. Hade ändå klåda i fingrarna när jag såg röran. Blev helt enkelt tvungen att gå därifrån. Provade en och annan nattlinneklänning som inte passade och kom sedermera ut därifrån lite fattigare, men inte farligt. Ett par toppar och en fin kofta fick jag tag i.

Den koftan kommer min brorsdotter att  avundas och vilja ha. Och jag kommer antagligen att ge henne den. Jag gav bort min favorittröja i julas. Jag saknar den. Min käre storebrors ungar behöver bara lyfta ett finger, så gör jag vad som helst för dem. Det är nästan vidrigt, men jag är oerhört svag när det gäller dem. De vet om det också, det är det som är så läskigt. De begär inte så himla mycket. Men de skulle kunna. Om de ville. Det finns ingenting jag inte skulle göra för dem.

På jobbet spelas det musik. Och det är inte vilken musik som helst. En leverantör skickade en skiva som butikschefen envisas med att spela dag ut och dag in. Trots min ringa erfarenhet på området så ska jag tala om för er vad det är. Det är porrfilmsmusik. Musik till en riktigt värdelös p-rulle dessutom. Jag tror inte att butikschefen har hört porrfilmsmusik förut... Eller så har hon det och minns ljuvliga herdestunder från svunna tider, innan hon fick barn och p-rullarna blev ett minne blott, eftersom barnen kan videon bättre än föräldrarna redan vid två års ålder. Och de (barnen) brukar gå upp jättetidigt på söndagsmornar och sätta på den. Videon alltså. Den där musiken håller för övrigt på att göra den övriga personalen vansinnig. Och vi ger fan i att ha musik på när ledningen int är där. Bidrar till ökad trivsel må jag säga. Både bristen på porrfilmsmusik och ledning.

Mina arbetskamrater är inga jag önskar dela mitt privatliv med. Jag vill inte umgås med dem alls egentligen. Med undantag för en. Hon är störtskön. Trots att hon är med i Jehovas Vittnen. Ja, jag vet, men man måste öppna sina sinnen och acceptera folk och deras tro och egenheter. Min kollega som är med i Jehovas Vittnen prackar inte på någon annan sin tro. Hon är ute och predikar ni vet, ringer på hos folk och så... Det gör hon på sin fritid. Den övriga tiden talar hon inte om saken om man inte frågar något direkt. Om hon tycker att det är värt att få dörrar igensmällda i ansiktet och bli utskälld för sin tro, så må det vara hänt.

Jag har talat om för henne att det inte finns något hopp om min frälsning och att jag aldrig kommer att kunna tro på Gud. I alla fall inte den bibliska Guden. Hon accepterar det. Hon respekterar mig och min tro, alltså respekterar  jag henne och hennes tro. Hon är full av humor. Hon är godheten själv. Och hon har skinn på näsan. Jag skrattar mycket när hon är på jobbet och vi kommer lika bra överens som två loppor på en hund. Hon måste upplevas, man kan inte beskriva henne med ord. Störtskön.

Jamen, livet är vackert. Solen skiner idag och det är nästan så att man får lite vårkänslor. Lite rör sig vårhormonerna, Jajjamensan! Idag ska jag laga fisk och så tänkte jag städa lite... Så jag måste gå nu. Det är roligt nästan jämt. :)

Ok, alla får ha det så himla bra och så. Tills vi eventuellt hörs igen. 

Er Egen Honung i Tiilvaron / M

Dagens Hunk: Andy Garcia

Dagens Bästa:

 "Sail on Silvergirl
  Sail on by
  I'm sailing right behind
  Like a bridge over troubled water
  I will ease your mind"
                                       /Simon & Garfunkel

RSS 2.0