a, a och o
Ok, nu foljer en rapport fran ett land dar alla pratar Franska, som jag inte kan. Darfor finns inte heller a, a elller o pa tangentbordet: Och om det ar fler stavfel an det brukar, sa ar det for att tangenterna sitter pa fel stallen pa tangentbordet. Dar a ska sitta sitter istallet bokstaven q, sa alla forstar att det ar lite svart. Och nu nar jag ar fardig med alla bortforklaringar, sa kan jag beratta det jag kom hit for att beratta. :)
Luxemburg ar helt enkelt for gulligt! Och alldeles fantastiskt vackert; Om man vill se och uppleva nagot annorlunda pa sin semester, sa ska man helt enkelt aka hit. (Dar bokstaven M brukar sitta sitter istallet ett kommatecken, sa det ar verkligen svart for mig...)
I alla fall, det ar fantastiskt. Jag har sakert gatt upp tre kilo pa lika manga dagar, for de har sa himla mycket god mat! Alltsa, igar sprack jag nastan. Jag at nagot som jag inte langre minns vad det heter, men jag har skrivit upp det i en liten anteckningsbok och kommer att delge er denna imformation vid ett senare tillfalle. Det var en bacon och potatishistoria, gratinerad i ugn med jattemyckat alldeles underbar smalt ost. Skalman forsokte verkligen varna mig och at bara upp tva tredjedelar av sin. Jag at upp allt (och var nara att fraga om jag fick ata upp resten av hans ocksa) och sen sprack jag nastan. Han visste hur det skule bli och, ja, han forsokte verkligen. Jag hade en nara doden upplevelse dar och da, men om jag hade dott sa hade jag dott lycklig. (Dar punkten ska sitta, sitter istallet semikolon om man inte trycker ner shift.)
Hit skulle jag kunna tanka mig att flytta. Sa nu ska jag plugga franska. Och detta sager jag pa fullt allvar. Franska ska pluggas, sa att jag kan saga lite mer an bonjour, merci och bon soir! Kan vara trevligt att kunna bestalla en apelsinjuice utav nagon som ingenting begriper och som fragar om man kan franska. Ibland ar folk verkligen dumma i hela huvudet... Om jag hade kunnat franska sa hade jag bestallt apalsinjuicen pa franska. Saklart. :)
Igar gick Skalman och jag nastan en mil. Har finns en jattestor park dar man gar och gar och gar. Hur mysigt som helst. Sen tog vi en eftermiddagslur pa tre timmar, for vi blev trotta av att vara sa hurtiga.
Idag gick Skalman till jobbet och jag har akt till stan helt sjalv. Jag drack den dar juicen vid hotellet for att skaka fram vaxelpengar till bussbiljetten. Sen kom jag pa att jag glomt mitt visakort pa rummet, sa jag blev tvungen att ga tillbaka till hotellet. Dar glomde jag givetvis det jag hade haft med mig fran borjan: karta och paraply. Sa nu kommer jag sakert att ga vilse ett par ganger, men det ar sa litet, sa man kommer alltid dit man ska forr aller senare.
I morse var jag i koma och gick rakt in i en dorrpost. Det gjorde forbannat ont, sa jag rekommenderar alla att undvika sadana. Det tanker jag gora framover. Hunny i sitt esse - nar man gar in i dorrposter sa ar man verkligen i sin egen varld. For ovrigt ar det som vanligt. Jqg snubblar en del, missar diverse trappsteg och gar in i grejer i storsta allmanhet. Gracios som ett kassaskap.
Nar jag kommer hem ska jag beratta om shopping och allt annat som ar underbart har. Manga saker ar det. Fluff bl.a. Det ar en hund som andas.
Nu ska jag ut pa stan och kolla om jag kan hitta billiga pjuck. Jag vet att de har storlekar som passar i alla fall. Att jag sen har san exklusiv smak och bara vill ha det dyraste ar en helt annan historia.
Lev val och skot om er alla.
Dagens Skalmanlogik:
"Dar ligger turistbyran! Dar maste det finnas en tunnel - bakom den roda boxen!" (Den roda boxen ar en hiss.)
Luxemburg ar helt enkelt for gulligt! Och alldeles fantastiskt vackert; Om man vill se och uppleva nagot annorlunda pa sin semester, sa ska man helt enkelt aka hit. (Dar bokstaven M brukar sitta sitter istallet ett kommatecken, sa det ar verkligen svart for mig...)
I alla fall, det ar fantastiskt. Jag har sakert gatt upp tre kilo pa lika manga dagar, for de har sa himla mycket god mat! Alltsa, igar sprack jag nastan. Jag at nagot som jag inte langre minns vad det heter, men jag har skrivit upp det i en liten anteckningsbok och kommer att delge er denna imformation vid ett senare tillfalle. Det var en bacon och potatishistoria, gratinerad i ugn med jattemyckat alldeles underbar smalt ost. Skalman forsokte verkligen varna mig och at bara upp tva tredjedelar av sin. Jag at upp allt (och var nara att fraga om jag fick ata upp resten av hans ocksa) och sen sprack jag nastan. Han visste hur det skule bli och, ja, han forsokte verkligen. Jag hade en nara doden upplevelse dar och da, men om jag hade dott sa hade jag dott lycklig. (Dar punkten ska sitta, sitter istallet semikolon om man inte trycker ner shift.)
Hit skulle jag kunna tanka mig att flytta. Sa nu ska jag plugga franska. Och detta sager jag pa fullt allvar. Franska ska pluggas, sa att jag kan saga lite mer an bonjour, merci och bon soir! Kan vara trevligt att kunna bestalla en apelsinjuice utav nagon som ingenting begriper och som fragar om man kan franska. Ibland ar folk verkligen dumma i hela huvudet... Om jag hade kunnat franska sa hade jag bestallt apalsinjuicen pa franska. Saklart. :)
Igar gick Skalman och jag nastan en mil. Har finns en jattestor park dar man gar och gar och gar. Hur mysigt som helst. Sen tog vi en eftermiddagslur pa tre timmar, for vi blev trotta av att vara sa hurtiga.
Idag gick Skalman till jobbet och jag har akt till stan helt sjalv. Jag drack den dar juicen vid hotellet for att skaka fram vaxelpengar till bussbiljetten. Sen kom jag pa att jag glomt mitt visakort pa rummet, sa jag blev tvungen att ga tillbaka till hotellet. Dar glomde jag givetvis det jag hade haft med mig fran borjan: karta och paraply. Sa nu kommer jag sakert att ga vilse ett par ganger, men det ar sa litet, sa man kommer alltid dit man ska forr aller senare.
I morse var jag i koma och gick rakt in i en dorrpost. Det gjorde forbannat ont, sa jag rekommenderar alla att undvika sadana. Det tanker jag gora framover. Hunny i sitt esse - nar man gar in i dorrposter sa ar man verkligen i sin egen varld. For ovrigt ar det som vanligt. Jqg snubblar en del, missar diverse trappsteg och gar in i grejer i storsta allmanhet. Gracios som ett kassaskap.
Nar jag kommer hem ska jag beratta om shopping och allt annat som ar underbart har. Manga saker ar det. Fluff bl.a. Det ar en hund som andas.
Nu ska jag ut pa stan och kolla om jag kan hitta billiga pjuck. Jag vet att de har storlekar som passar i alla fall. Att jag sen har san exklusiv smak och bara vill ha det dyraste ar en helt annan historia.
Lev val och skot om er alla.
Dagens Skalmanlogik:
"Dar ligger turistbyran! Dar maste det finnas en tunnel - bakom den roda boxen!" (Den roda boxen ar en hiss.)
Man Bryr Sig Om Pelargoner
Igår kväll satt jag på YouTube halva natten. Det började med med "Pour Some Sugar On me" med Def Leppard (Skalman frågade om det ska vara strösocker eller om jag föredrar bitsocker. Strösocker är att föredra. Eller kanske florsocker är det allra bästa). Detta fortsatte sedan med ett låångt frosseri i Bon Jovi. Åååååh.... Alltså... Ja... Vad mer kan en ensam kvinna på Upplandsslätten begära? Vilka gossar! Och de växte upp och blev MÄN i samma takt som jag slutade kolla på gossar och hellre tittar på - just det - män. Sedan gick jag vidare till Pavarotti and friends, där Luciano Pavarotti och Jon Bon Jovi sjunger "Let It Rain" ihop. Det måste varit en ära att få sjunga med Pavarotti. Speciellt för Jon Bon Jovi, som egentligen inte är någon stor sångare, men har en karisma för hundra. Naturligtvis så kollade jag på när Pavarotti and friends sjöng "We Are The World" också. Det var ju faktiskt klipp från någon hjälpgala.
Sen gick det av bara farten. Kollade på originalet till "We are the world" och sen gick jag vidare till "Do They Know It's Christmastime?" Där såg jag stora skillnader. I England 1984 när de gjorde videon till jullåten såg alla ut som de precis hade klivit ur sängen. En av de få som hade make up var Boy George, men han såg ju ut som han var född med det. Varje dag. De andra... Ingen hade fixat håret, ingen hade smink, kläderna såg ut som om de hade samma som de hade slängt på golvet kvällen innan. De såg ut som vanliga människor. Herregud, t.o.m George Michael såg nyvaken ut. Och Bono. När Bono kommer in med sin röst och sjunger om Christmasbells så får jag rysningar. Verenda gång. Även mitt i sommaren.
Vidare till "We Are The World" och videon till den. Där var de mer tillrättalagda. Mer uppklädda liksom. De hade fixat till sig. De enda undantagen var Bruce Springsteen, Paul Simon och Bob Dylan. Bob Dylan ser för övrigt alltid ut som han precis har vaknat ur en pappakartong på gatan. Och inte kan han sjunga heller, men han lämnar ändå ett väsentligt bidrag när han kommer med sitt soloinlägg i låten. Det SKA låta för jävligt, annars är det inte Dylan.
Sen började jag tänka. (Att tänka kan vara ansträngande mitt i natten.) Numera finns det hjälpgalor för allting. Ingen orkar räkna dem ens, för de är tretton på dussinet. Man ska hjälpa hit och hjälpa dit. Klart man ska göra det om man kan, men ingen orkar egentligen bry sig längre. Då, när Bob Geldof drog ihop Kreti o Pleti och alla han över huvud taget kunde få ihop - 1984 - så brydde man sig. Folk svalt ihjäl i Afrika. Man engagerade sig helt enkelt. Man köpte singeln. Man demonstrerade och samlade in pengar och man höll på. Man var idealist så in i bomben. Sen växer man upp och blir blasé. Eller man växer upp, får ett jobb och börjar pensionsspara, för man vill se om sitt eget hus.
Folk svälter fortfarande ihjäl i Afrika om de inte dör av skjutgalna gerillasoldater. Sen finns det människor som råkar ut för allehanda katastrofer runtom i hela världen som också behöver hjälp. Stödgalor är det ständigt och jämt och Bono är alltid med, precis som Sting. Men ingen vet längre vem de ska hjälpa, vart pengarna går och rycker på axlarna.
Det finns en amerikansk komiker, vars namn jag ständigt glömmer, som har ett vansinnigt roligt nummer som handlar om de som svälter ihjäl i Afrika. Han vrålar "You live in the fucking DESERT! Nothing GROWS there! You have to move where the FOOD is!". Det ligger någonting i det, eller hur? Men sen när människor flyr och försöker flytta dit där det finns mat, så är de inte välkomna någonstans. Som om vi inte brottas med köttberg och annat och har mat så det räcker och blir över. Vi som bor i länder förutan öken.
Jag hade ideal när jag var yngre. Jag hade rör-inte-min-kompismärken och kämpade mot orättvisor och var jämt upprörd och förbannad. Jag lyssnade på PUNK för att jag var upprörd och förbannad. Ingen jag kände gjorde annorlunda. Man tänkte på andra människor. Alla gjorde det där jag kommer ifrån. Det var Apartheid och svältande barn och krig och bostadsbristen i Stockholm. Ingenting var för stort eller för litet för att engagera sig i det. Allt som var fel försökte man göra någonting åt.
Och nu? Nu bryr man sig om pelargoner, sin dator och sig själv. Vilken jävla människa jag blev.
Åker till min älsklingbror idag och stannar där till torsdag. Sen åker jag till Luxemburg och stannar i nästan en vecka. Återkommer med en rapport vid tillfälle. Om inte annat när jag kommit hem igen.
Ha det så bra och sjung en trudelutt för dem som har det sämre än vi.Kanske blir världen en lite bättre plats om alla sjöng lite mer.
Puss&Kram!
Er Egen på-resande-fot-Honung i Tillaron /M.
Dagens:
"I need a respirator
Cos I'm running out of breath
You're an all night genarator
Wrapped in stockings and a dress
When you find your medicine
You'll take what you can get
Cos if there's something better, baby,
Well they haven't found it yet"
/Bon Jovi - Bad Medicine
Dagens Hunk: Skalman
Sen gick det av bara farten. Kollade på originalet till "We are the world" och sen gick jag vidare till "Do They Know It's Christmastime?" Där såg jag stora skillnader. I England 1984 när de gjorde videon till jullåten såg alla ut som de precis hade klivit ur sängen. En av de få som hade make up var Boy George, men han såg ju ut som han var född med det. Varje dag. De andra... Ingen hade fixat håret, ingen hade smink, kläderna såg ut som om de hade samma som de hade slängt på golvet kvällen innan. De såg ut som vanliga människor. Herregud, t.o.m George Michael såg nyvaken ut. Och Bono. När Bono kommer in med sin röst och sjunger om Christmasbells så får jag rysningar. Verenda gång. Även mitt i sommaren.
Vidare till "We Are The World" och videon till den. Där var de mer tillrättalagda. Mer uppklädda liksom. De hade fixat till sig. De enda undantagen var Bruce Springsteen, Paul Simon och Bob Dylan. Bob Dylan ser för övrigt alltid ut som han precis har vaknat ur en pappakartong på gatan. Och inte kan han sjunga heller, men han lämnar ändå ett väsentligt bidrag när han kommer med sitt soloinlägg i låten. Det SKA låta för jävligt, annars är det inte Dylan.
Sen började jag tänka. (Att tänka kan vara ansträngande mitt i natten.) Numera finns det hjälpgalor för allting. Ingen orkar räkna dem ens, för de är tretton på dussinet. Man ska hjälpa hit och hjälpa dit. Klart man ska göra det om man kan, men ingen orkar egentligen bry sig längre. Då, när Bob Geldof drog ihop Kreti o Pleti och alla han över huvud taget kunde få ihop - 1984 - så brydde man sig. Folk svalt ihjäl i Afrika. Man engagerade sig helt enkelt. Man köpte singeln. Man demonstrerade och samlade in pengar och man höll på. Man var idealist så in i bomben. Sen växer man upp och blir blasé. Eller man växer upp, får ett jobb och börjar pensionsspara, för man vill se om sitt eget hus.
Folk svälter fortfarande ihjäl i Afrika om de inte dör av skjutgalna gerillasoldater. Sen finns det människor som råkar ut för allehanda katastrofer runtom i hela världen som också behöver hjälp. Stödgalor är det ständigt och jämt och Bono är alltid med, precis som Sting. Men ingen vet längre vem de ska hjälpa, vart pengarna går och rycker på axlarna.
Det finns en amerikansk komiker, vars namn jag ständigt glömmer, som har ett vansinnigt roligt nummer som handlar om de som svälter ihjäl i Afrika. Han vrålar "You live in the fucking DESERT! Nothing GROWS there! You have to move where the FOOD is!". Det ligger någonting i det, eller hur? Men sen när människor flyr och försöker flytta dit där det finns mat, så är de inte välkomna någonstans. Som om vi inte brottas med köttberg och annat och har mat så det räcker och blir över. Vi som bor i länder förutan öken.
Jag hade ideal när jag var yngre. Jag hade rör-inte-min-kompismärken och kämpade mot orättvisor och var jämt upprörd och förbannad. Jag lyssnade på PUNK för att jag var upprörd och förbannad. Ingen jag kände gjorde annorlunda. Man tänkte på andra människor. Alla gjorde det där jag kommer ifrån. Det var Apartheid och svältande barn och krig och bostadsbristen i Stockholm. Ingenting var för stort eller för litet för att engagera sig i det. Allt som var fel försökte man göra någonting åt.
Och nu? Nu bryr man sig om pelargoner, sin dator och sig själv. Vilken jävla människa jag blev.
Åker till min älsklingbror idag och stannar där till torsdag. Sen åker jag till Luxemburg och stannar i nästan en vecka. Återkommer med en rapport vid tillfälle. Om inte annat när jag kommit hem igen.
Ha det så bra och sjung en trudelutt för dem som har det sämre än vi.Kanske blir världen en lite bättre plats om alla sjöng lite mer.
Puss&Kram!
Er Egen på-resande-fot-Honung i Tillaron /M.
Dagens:
"I need a respirator
Cos I'm running out of breath
You're an all night genarator
Wrapped in stockings and a dress
When you find your medicine
You'll take what you can get
Cos if there's something better, baby,
Well they haven't found it yet"
/Bon Jovi - Bad Medicine
Dagens Hunk: Skalman
Knoppar
Skalmans ena blomma blommar om! Båda hans blommor är fulla av knoppar och jag förstår inte hur detta gick till. Faktiskt så är jag en blommördare egentligen. En del har gröna fingrar - mina är svarta! Men hans blommor förstår inte det och de står i fönstret och förgyller tillvaron. Jag har vattnet dem och pratat med dem. Det är allt. Sånt som jag brukar göra med alla blommor och de bara dör ifrån mig på löpande band. Han är inte hemma som alla förstår och jag är tillförordnad hustomte och hittills verkar jag ha gjort ett bra jobb.
För övrigt så går dagarna. De varvas med träna, slappa, träffa väninna, träna, slappa och träffa väninna. Underbart indeed - att bara ta dagen som den kommer och bara göra roliga saker. Hela tiden. Tänk om det kunde vara så hela livet? Fast, det är klart, om man aldrig har tråkigt så skulle man inte uppskatta det när det är roligt.
Jag har en hel hög med bra böcker också. Just nu håller jag på med en riktigt kuslig en. Blod och mord. Ond bråd död - företrädesvis med rakkniv. Och jag läser vidare fast jag är jätterädd och hör konstiga ljud. Och om jag vill gå upp och ta en nattmacka, så törs jag inte. Varför läser jag såna böcker? De ska helst läsas på dagtid med en riddare i skinande rustning och välslipat svärd nära en. Som kan försvara en mot galna mördare och andra stollar och troll och aliens och allt vad det är. Så, vad gör riddaren? Han tar rustning och svärd ovh åker utomlands och lämnar mig här! Han ringer varje dag. Tur för honom att jag alltid svarar och inte har blivit mördad med en rakkniv av en galen psykopat eller dött av hjärtsnurp av att läsa den där hemska boken. Efter den här behöver jag nog lite kioskromanporr.
Jag är för övrigt otroligt avundsjuk på min väninna som hittade två par ûbersnygga skor på Bianco i förrgår. De kostade sjuhundra per par egentligen, men hon betalade bara 350 buckareller för båda paren. Biancos pjuck är för stora för mig. Den rara expediten visade mig ett par som passade mig perfekt...I ceriserosa. Herregud och jävlar i min låda - jag har INGENTING i min garderob som ens liknar ceriserosa. Det är en färg som jag aldrig någonsin kommer att ta på mig. Om jag mot förmodan någon gång skulle göra det så skulle jag se sjuk ut. Människor skulle försiktigt leda mig till akuten, för jag skulle se ut som jag har någon hemsk sjukdom och dö inom en snar framtid av densamma. Jag köpte inte de ceriserosa pjucken. Har ingenting att matcha med och dessutom tycker jag inte att det är snyggt. En tröst är i alla fall att det finns skor som passar den här Askungen. De existerar verkligen. *ritar ett kors i taket*
Nu har jag nämnt ordet dö eller mord i varenda stycke i den här texten. Vad är det för fel på Hunny? Jag när verkligen inte någon brinnande dödslängtan - tvärtom. Men jag är inte heller rädd för döden. Däremot är jag rädd för att behöva lida innan jag dör. Ligga som ett paket på långvården - om något sådant fortfarande existerar när jag blir gammal. Då vill jag hellre dö faktiskt. Det skulle vara häftigt att dö ett tag om man kunde komma tillbaka till livet igen. Vara död för att se hur det är. Vart man hamnar liksom. Om det finns något efteråt eller om det bara är ett stort ingenting. Kolla om det finns en Gud och om man hamnar i himlen och går en harpkurs, så att man kan spela med de andra änglarna. Svindlande tanke... Ja, jag vill veta hur det är. Ingen har ju kommit tillbaka och berättat.
I vintras så träffade jag min döda mormor när jag i sällskap med ängeln Gabriel gick upp på en kulle. Där satt den rara människan på en bänk under en ek. Hon sa att hon mådde toppen. Kanske är det så när man är död? Man har inte ett enda bekymmer och lever prima liv i andevärlden. Jag träffade henne under en meditation - min första och enda - hittills. Det var coolt och hon såg ut precis som hon såg ut när hon levde. Jag kanske bara hallucinerade - men det kändes verkligt. Och jag störttjöt hela tiden. Och var omtumlad resten av den kvällen och natten. Ringde min mamma och berättade att mormor mår fint. Min mamma sa "Jaså" och så var det inget mer med det. Och nu tror alla att jag har blivit galen.
Nåja, nu har jag saker att göra och ett liv att leva. Mitt favoritcitat kan man se på min presentation: "En dag ska vi dö. Alla andra dagar ska vi det inte." Idag är inte den dagen jag tänker dö i alla fall. Jag tänker leva till jag blir 93. Minst. Och jag tänker vara världens ärtigaste 93-åring. Dock förutan ceriserosa pjuck. Sådeså!
Bye bye och Puss & Kram!
Er Egen Honung i Tillvaron - Levande och Varm /M
Dagens:
"Razzle 'n' a dazzle 'n' a flash a little light
Television lover, baby, go all night
Sometime, anytime, sugar me sweet
Little miss innocent sugar me, yeah"
/Def Leppard - Pour Some Sugar On Me
Dagens Hunk: Eddie Van Halen
För övrigt så går dagarna. De varvas med träna, slappa, träffa väninna, träna, slappa och träffa väninna. Underbart indeed - att bara ta dagen som den kommer och bara göra roliga saker. Hela tiden. Tänk om det kunde vara så hela livet? Fast, det är klart, om man aldrig har tråkigt så skulle man inte uppskatta det när det är roligt.
Jag har en hel hög med bra böcker också. Just nu håller jag på med en riktigt kuslig en. Blod och mord. Ond bråd död - företrädesvis med rakkniv. Och jag läser vidare fast jag är jätterädd och hör konstiga ljud. Och om jag vill gå upp och ta en nattmacka, så törs jag inte. Varför läser jag såna böcker? De ska helst läsas på dagtid med en riddare i skinande rustning och välslipat svärd nära en. Som kan försvara en mot galna mördare och andra stollar och troll och aliens och allt vad det är. Så, vad gör riddaren? Han tar rustning och svärd ovh åker utomlands och lämnar mig här! Han ringer varje dag. Tur för honom att jag alltid svarar och inte har blivit mördad med en rakkniv av en galen psykopat eller dött av hjärtsnurp av att läsa den där hemska boken. Efter den här behöver jag nog lite kioskromanporr.
Jag är för övrigt otroligt avundsjuk på min väninna som hittade två par ûbersnygga skor på Bianco i förrgår. De kostade sjuhundra per par egentligen, men hon betalade bara 350 buckareller för båda paren. Biancos pjuck är för stora för mig. Den rara expediten visade mig ett par som passade mig perfekt...I ceriserosa. Herregud och jävlar i min låda - jag har INGENTING i min garderob som ens liknar ceriserosa. Det är en färg som jag aldrig någonsin kommer att ta på mig. Om jag mot förmodan någon gång skulle göra det så skulle jag se sjuk ut. Människor skulle försiktigt leda mig till akuten, för jag skulle se ut som jag har någon hemsk sjukdom och dö inom en snar framtid av densamma. Jag köpte inte de ceriserosa pjucken. Har ingenting att matcha med och dessutom tycker jag inte att det är snyggt. En tröst är i alla fall att det finns skor som passar den här Askungen. De existerar verkligen. *ritar ett kors i taket*
Nu har jag nämnt ordet dö eller mord i varenda stycke i den här texten. Vad är det för fel på Hunny? Jag när verkligen inte någon brinnande dödslängtan - tvärtom. Men jag är inte heller rädd för döden. Däremot är jag rädd för att behöva lida innan jag dör. Ligga som ett paket på långvården - om något sådant fortfarande existerar när jag blir gammal. Då vill jag hellre dö faktiskt. Det skulle vara häftigt att dö ett tag om man kunde komma tillbaka till livet igen. Vara död för att se hur det är. Vart man hamnar liksom. Om det finns något efteråt eller om det bara är ett stort ingenting. Kolla om det finns en Gud och om man hamnar i himlen och går en harpkurs, så att man kan spela med de andra änglarna. Svindlande tanke... Ja, jag vill veta hur det är. Ingen har ju kommit tillbaka och berättat.
I vintras så träffade jag min döda mormor när jag i sällskap med ängeln Gabriel gick upp på en kulle. Där satt den rara människan på en bänk under en ek. Hon sa att hon mådde toppen. Kanske är det så när man är död? Man har inte ett enda bekymmer och lever prima liv i andevärlden. Jag träffade henne under en meditation - min första och enda - hittills. Det var coolt och hon såg ut precis som hon såg ut när hon levde. Jag kanske bara hallucinerade - men det kändes verkligt. Och jag störttjöt hela tiden. Och var omtumlad resten av den kvällen och natten. Ringde min mamma och berättade att mormor mår fint. Min mamma sa "Jaså" och så var det inget mer med det. Och nu tror alla att jag har blivit galen.
Nåja, nu har jag saker att göra och ett liv att leva. Mitt favoritcitat kan man se på min presentation: "En dag ska vi dö. Alla andra dagar ska vi det inte." Idag är inte den dagen jag tänker dö i alla fall. Jag tänker leva till jag blir 93. Minst. Och jag tänker vara världens ärtigaste 93-åring. Dock förutan ceriserosa pjuck. Sådeså!
Bye bye och Puss & Kram!
Er Egen Honung i Tillvaron - Levande och Varm /M
Dagens:
"Razzle 'n' a dazzle 'n' a flash a little light
Television lover, baby, go all night
Sometime, anytime, sugar me sweet
Little miss innocent sugar me, yeah"
/Def Leppard - Pour Some Sugar On Me
Dagens Hunk: Eddie Van Halen
Honung - I Ny Och Förbättrad Version
Kaffe. Kan knappt med ord beskriva vad mitt morgonkaffe betyder för mig. Mitt morgonkaffe är heligt. Ett livselixir som väcker andarna i kroppen. Det är gott. Och när man är ledig kan man njuta av det långt in på förmiddagen. När man måste jobba tar man en snabb kopp, men även om man inte njuter fullt så mycket, så är det ändå livsnödvändigt. Och hur mycket jag än försöker, så kommer jag aldrig förstå varför man dricker koffeinfritt kaffe. Kaffe utan koffein saknar för mig mening. Som kärlek utan kyssar. Kyssar är själars förening. Koffein väcker min själ till liv. Ja, jag är beroende, men jag lär inte dö av det.
Har tillbringat två nätter och en hel dag med min äldsta och mest älskade väninna. Hon sjunger hela tiden med en hög och klar sopran. Och skrattar nästan lika mycket. Och hon bara är... Underbar. Hon är t.o.m. underbar när hon har pms. Alla kvinnor förstår vad det innebär. Om man är underbar när man har pms, då är man något alldeles extra som människa. Positiv energi strålar ut från hela kvinnan.
Jag har tidigare nämnt att jag inte vet vad jag ska ta mig till med mitt jävla hår. Så satt jag hos min väninna i måndags och drack vin och åt henne ur huset.... Hon tittade på mig och sa: "Jag skulle vilja klippa dig!" Varpå jag säger, utan att blinka: "Ok!" Och sen säger hon: "Det skulle vara fint med lite slingor också." Varpå jag säger: "Ok!" Alltså här handlar det om 100% tillit. Hon är INTE frisör. Men hon klipper hela sin familj och sin mamma och sig själv. Om någon annan hade sagt "Jag skulle vilja klippa dig" så kanske jag hade tagit illa upp och tolkat det som att personen i fråga trycker att jag är skitful. Men inte när hon sa det. Hon ville bara att jag skulle få fram min fulla bejbpotential eller nåt sånt. Och hon skapade en Honung i ny och förbättrad version.
Så i tisdags satt jag, utan minsta bävan i en stol och hon stod bakom mig med kam och sax. Och hon klippte upp hela mitt hår så att det ser skitsnyggt ut. Jag har långt hår och det är fortfarande långt, bara mycket snyggare. Sen la hon i slingor. Pyttelite, bara så att det ser lite solblekt ut. Om man vet hur mörk jag är egentligen, så syns det. Annars inte. Jag är SÅ glad och tacksam. Hon förstår mig bättre än min mammalediga frisör. Men att låta någon röra mitt hår utan att tveka handlar om tillit. Det ska gudarna veta. Hår är viktigt. Tungviktigt - rentav överviktigt. Och jag kommer att åka till Superväninnan för att bli klippt för all framtid. Är osäker på om hon egentligen vet vad hon gett sig in på. :) Denna första gången var gratis, men jag ska betala framöver (spelar ingen roll om hon säger nej). Det blir säkert ändå billigare än hos någon frissa, som i nio fall av tio skickar hem en asful.
Jag var nöjd och hon var nöjd med sitt verk och gick och pillade på mitt hår hela dagen. Sen gav hon mig ett uttryck som jag aldrig kommer att glömma: "Att sätta upp det där i en tofs vore som att schmocka ketchup på en fiskgratäng!" Alltså, underförstått var att om jag sätter upp min frilla i en tofs så kommer jag tvingas äta fiskgratäng med ketchup nästa gång jag kommer dit. Fast igår gjorde jag det ändå när jag tränade.
Igår var träningen tung. Det var asjobbigt. Och jag hatade varenda redskap med varenda fiber i min stackars kropp. Men jag bet ihop och stretade vidare. Jag vet av erfarenhet att vissa gånger är det jobbigare än andra. Nästa gång känns det lätt och enkelt och om jag vill ha resultat, så måste jag kämpa på de jobbiga dagarna också. Så enkelt är det. Varken mer eller mindre. Jag har ju mål i alla fall. Det första är att stärka min rygg, som jag brukar ha ont i till och från. Läkare säger att det beror på att jag har för svaga muskler. Så ryggen kör jag varje träning. Ryggredskap och tortyrbänken som man använder för att stärka korsryggen. Det andra målet är att mina lår ska bli bredare än mna knäskålar. Det vore himla bra faktiskt, Lite trevligt.
Det är skönt att träna. Speciellt de gångerna det är jättejobbigt och tungt så är det skönt efteråt. För då känner man sig fullständigt slutkörd och så är man så himla nöjd med sig själv. Jag är i alla fall otroligt nöjd och självbelåten. Förr behövde jag någon att gå och träna med. Någon som peppade mig. Med åren har jag lärt mig att peppa mig själv. Det är bra.
Min semester är gudomlig. Jag bara är. Fluffar runt i tillvaron och existerar. Vädret är halvfint. Jag som är en soldyrkare tycker att det kunde varit finare, men det är ok ändå. Jag klarar mig bra. Vädret är det ingen idé att beklaga sig över, för man kan inte göra något åt det. Så man får vara nöjd. Det är inte kallt och det hällregnar inte. Bara en sån sak är fantastiskt. Otroligt indeed.
Nu har jag inte längre tid. Har saker att göra. Fast egentligen har jag hur mycket tid som helst, men man kan inte tillbringa hela sin tid med att sitta vid en dator, Eller kan man? Nä, inte jag. Jag vill gå ut och jag vill LEVA! Så är det och det är det jag ägnar mig åt emellanåt. Om jag inte gjorde det så skulle jag inte ha något att skriva om. Och DET vore bedrövligt.
Jag klarar inte att vara lika djup som en del av mina bloggkollegor. Jag berättar inget av mitt inre för er. En dag kanske jag gör det. Kanske inte. Jag vet inte. Att bli alltför personlig och visa min själ för okända människor ligger egentligen inte för mig. Så... Det är så. Vissa saker skriver jag inte om. Min själs hemligheter eller mitt sexliv skriver jag aldrig om. Det finns folk som skriver allt om sitt sexliv, Men det är inte bara att lämna ut sig själv. Man lämnar också ut sin partner och det skulle jag aldrig göra. Och min själs hemligheter... Det får den som är intresserad försöka ta reda på, om de vågar.
Jag tycker att det är otroligt starkt att skriva om svåra saker och att lämna ut sig själv. Men jag klarar inte det. Tanken på att göra det och sen kanske behöva ta kritik för det... Nej, fy farskon! En dag kanske jag är mogen för det, men den dagen är inte idag.
Så, nu går jag.
Puss&Kram!
Er Egen FuffHonung i Tillvaron /M.
Dagens:
"Säg den som inte bär en längtan
Gå en väg som ingen har gått
Fånga sin dag och ge den mening
Det är dags vi lever nu"
/Björn Kjellman - Älskar du livet
Dagens Hunk: Robbie Williams
P.S. Du får ta hur mycket foton du vill nu, Peter
Har tillbringat två nätter och en hel dag med min äldsta och mest älskade väninna. Hon sjunger hela tiden med en hög och klar sopran. Och skrattar nästan lika mycket. Och hon bara är... Underbar. Hon är t.o.m. underbar när hon har pms. Alla kvinnor förstår vad det innebär. Om man är underbar när man har pms, då är man något alldeles extra som människa. Positiv energi strålar ut från hela kvinnan.
Jag har tidigare nämnt att jag inte vet vad jag ska ta mig till med mitt jävla hår. Så satt jag hos min väninna i måndags och drack vin och åt henne ur huset.... Hon tittade på mig och sa: "Jag skulle vilja klippa dig!" Varpå jag säger, utan att blinka: "Ok!" Och sen säger hon: "Det skulle vara fint med lite slingor också." Varpå jag säger: "Ok!" Alltså här handlar det om 100% tillit. Hon är INTE frisör. Men hon klipper hela sin familj och sin mamma och sig själv. Om någon annan hade sagt "Jag skulle vilja klippa dig" så kanske jag hade tagit illa upp och tolkat det som att personen i fråga trycker att jag är skitful. Men inte när hon sa det. Hon ville bara att jag skulle få fram min fulla bejbpotential eller nåt sånt. Och hon skapade en Honung i ny och förbättrad version.
Så i tisdags satt jag, utan minsta bävan i en stol och hon stod bakom mig med kam och sax. Och hon klippte upp hela mitt hår så att det ser skitsnyggt ut. Jag har långt hår och det är fortfarande långt, bara mycket snyggare. Sen la hon i slingor. Pyttelite, bara så att det ser lite solblekt ut. Om man vet hur mörk jag är egentligen, så syns det. Annars inte. Jag är SÅ glad och tacksam. Hon förstår mig bättre än min mammalediga frisör. Men att låta någon röra mitt hår utan att tveka handlar om tillit. Det ska gudarna veta. Hår är viktigt. Tungviktigt - rentav överviktigt. Och jag kommer att åka till Superväninnan för att bli klippt för all framtid. Är osäker på om hon egentligen vet vad hon gett sig in på. :) Denna första gången var gratis, men jag ska betala framöver (spelar ingen roll om hon säger nej). Det blir säkert ändå billigare än hos någon frissa, som i nio fall av tio skickar hem en asful.
Jag var nöjd och hon var nöjd med sitt verk och gick och pillade på mitt hår hela dagen. Sen gav hon mig ett uttryck som jag aldrig kommer att glömma: "Att sätta upp det där i en tofs vore som att schmocka ketchup på en fiskgratäng!" Alltså, underförstått var att om jag sätter upp min frilla i en tofs så kommer jag tvingas äta fiskgratäng med ketchup nästa gång jag kommer dit. Fast igår gjorde jag det ändå när jag tränade.
Igår var träningen tung. Det var asjobbigt. Och jag hatade varenda redskap med varenda fiber i min stackars kropp. Men jag bet ihop och stretade vidare. Jag vet av erfarenhet att vissa gånger är det jobbigare än andra. Nästa gång känns det lätt och enkelt och om jag vill ha resultat, så måste jag kämpa på de jobbiga dagarna också. Så enkelt är det. Varken mer eller mindre. Jag har ju mål i alla fall. Det första är att stärka min rygg, som jag brukar ha ont i till och från. Läkare säger att det beror på att jag har för svaga muskler. Så ryggen kör jag varje träning. Ryggredskap och tortyrbänken som man använder för att stärka korsryggen. Det andra målet är att mina lår ska bli bredare än mna knäskålar. Det vore himla bra faktiskt, Lite trevligt.
Det är skönt att träna. Speciellt de gångerna det är jättejobbigt och tungt så är det skönt efteråt. För då känner man sig fullständigt slutkörd och så är man så himla nöjd med sig själv. Jag är i alla fall otroligt nöjd och självbelåten. Förr behövde jag någon att gå och träna med. Någon som peppade mig. Med åren har jag lärt mig att peppa mig själv. Det är bra.
Min semester är gudomlig. Jag bara är. Fluffar runt i tillvaron och existerar. Vädret är halvfint. Jag som är en soldyrkare tycker att det kunde varit finare, men det är ok ändå. Jag klarar mig bra. Vädret är det ingen idé att beklaga sig över, för man kan inte göra något åt det. Så man får vara nöjd. Det är inte kallt och det hällregnar inte. Bara en sån sak är fantastiskt. Otroligt indeed.
Nu har jag inte längre tid. Har saker att göra. Fast egentligen har jag hur mycket tid som helst, men man kan inte tillbringa hela sin tid med att sitta vid en dator, Eller kan man? Nä, inte jag. Jag vill gå ut och jag vill LEVA! Så är det och det är det jag ägnar mig åt emellanåt. Om jag inte gjorde det så skulle jag inte ha något att skriva om. Och DET vore bedrövligt.
Jag klarar inte att vara lika djup som en del av mina bloggkollegor. Jag berättar inget av mitt inre för er. En dag kanske jag gör det. Kanske inte. Jag vet inte. Att bli alltför personlig och visa min själ för okända människor ligger egentligen inte för mig. Så... Det är så. Vissa saker skriver jag inte om. Min själs hemligheter eller mitt sexliv skriver jag aldrig om. Det finns folk som skriver allt om sitt sexliv, Men det är inte bara att lämna ut sig själv. Man lämnar också ut sin partner och det skulle jag aldrig göra. Och min själs hemligheter... Det får den som är intresserad försöka ta reda på, om de vågar.
Jag tycker att det är otroligt starkt att skriva om svåra saker och att lämna ut sig själv. Men jag klarar inte det. Tanken på att göra det och sen kanske behöva ta kritik för det... Nej, fy farskon! En dag kanske jag är mogen för det, men den dagen är inte idag.
Så, nu går jag.
Puss&Kram!
Er Egen FuffHonung i Tillvaron /M.
Dagens:
"Säg den som inte bär en längtan
Gå en väg som ingen har gått
Fånga sin dag och ge den mening
Det är dags vi lever nu"
/Björn Kjellman - Älskar du livet
Dagens Hunk: Robbie Williams
P.S. Du får ta hur mycket foton du vill nu, Peter
De fattar alltid vad man menar
Vaknade vid ett inatt och fattade ingenting. Somnade om. Vaknade vid femtiden och fattade fortfarande ingenting. Somnade om. Vaknade med ett ryck vid åttatiden och trodde att jag försovit mig. Försökte TÄNKA i min koma. Och kom ihåg att jag igår lämnade mina nycklar, lämnade jobbet och inte behöver gå dit på tre veckor! Och jag somnade om.Sen vaknade jag vid kvart i tio någonting och sitter nu här och är inne på mn andra kopp kaffe och bara... Njuter.
Ska snart iväg och träna. GUD så skönt! Vet inte hur skönt jag tycker att det är i morgon, men i morgon är det en annan dag och den bekymrar jag mig inte om idag. Det är fortfarande så att jag får träningsvärk. Den dagen jag kan träna utan att få träningsvärk är jag vältränad. Det tar ett tag. Och det kan det få göra... Tålamod är en dygd har jag hört.
Sen i eftermiddag ska jag ta det eminenta Upptåget till Väsby och däruti bli upplockad av en bil för att fara iväg till Kista och äta. Efter det ska jag och fem tjejer till gå på bio! Sex & The City var det tänkt att vi skulle se. Och sen ska jag tillbringa två nätter hos min darlingväninna. Hon som säger att jag bara har goda egenskaper. Sånt är bra för självkänslan. :) Men det har hon också, så det går på ett ut. Jag tror att vi har varit kompisar i 25 år eller så och det är så skönt med sådana vänner och väninnor. Man behöver inte förklara allt. De känner en utan och innan och fattar alltid vad man menar och tycker att man är underbar även om man har en dålig dag och ser ut som en rugguggla och när man tycker att allt liknar skit. Men idag är inte en sån dag. Nej idag är en dag att njuta av. Och jag behöver fler brudar i mitt liv, så middag och bio med fem tjejer passar mig alldeles utmärkt.
Märkligt är att man får nya kompisar och de nya är oftast manliga. Jag vet inte varför, men så är det för mig. Är killar lättare att få kontakt med? Eller är det bara jag? Jag upplever att tjejer umgås i sina gäng och de är nästan omöjliga att bryta sig in i. Om man inte känt dem sedan hedehös, så är det så gott som omöjligt att komma dem inpå livet. Tjejer är lättare att lära känna en och en. Men en grupp tjejer - glöm det. Och ju äldre man blir, desto svårare blir det. Nu har jag sedan November i alla fall fått en underbar väninna som bor på nära håll och som jag umgås med ganska ofta. Det är bra. Fler brudar är vad jag behöver.
Säga vad man vill om killar och män - de är underbara och speciellt de som är mina vänner, men de förstår inte allt. Inte alltid och inte allt. Det är skillnad på män och kvinnor och DET är underbart! Om det inte hade varit det, så skulle inga barn bli gjorda. Men de har annorlunda hjärnor också, männen. Det är ett mysterium. Män är ett mysterium som jag i 36 års tid ägnat energi åt att försöka lösa och förstå. Och jag har inte sett några resultat i min forskning. De är inte bara olika oss kvinnor. De är olika sinsemellan också! Alla förstår att det blir ännu mer komplicerat att försöka förstå dem.
Nåja, det är olikheterna som är roliga. Vi är alla människor i alla fall. Folk är vad vi är.
Jag måste iväg nu om det ska bli något gjort idag. Jag är glad och vädret är ok. Och jag är ledig!!!! Fantastiskt - jag har nästan längtat ihjäl mig. Men jag dog inte och det var en himla tur. Nu ska jag gå och känna att jag lever.
Puss & Kram hälsar Er alldeles Egen SemesterHonung i Tillvaron /M
Dagens:
"With a recordselection
and a mirror's reflection
I'm dancing with myself"
/Billy Idol
Dagens Hunk: Antonio Banderas i Desperado
Ska snart iväg och träna. GUD så skönt! Vet inte hur skönt jag tycker att det är i morgon, men i morgon är det en annan dag och den bekymrar jag mig inte om idag. Det är fortfarande så att jag får träningsvärk. Den dagen jag kan träna utan att få träningsvärk är jag vältränad. Det tar ett tag. Och det kan det få göra... Tålamod är en dygd har jag hört.
Sen i eftermiddag ska jag ta det eminenta Upptåget till Väsby och däruti bli upplockad av en bil för att fara iväg till Kista och äta. Efter det ska jag och fem tjejer till gå på bio! Sex & The City var det tänkt att vi skulle se. Och sen ska jag tillbringa två nätter hos min darlingväninna. Hon som säger att jag bara har goda egenskaper. Sånt är bra för självkänslan. :) Men det har hon också, så det går på ett ut. Jag tror att vi har varit kompisar i 25 år eller så och det är så skönt med sådana vänner och väninnor. Man behöver inte förklara allt. De känner en utan och innan och fattar alltid vad man menar och tycker att man är underbar även om man har en dålig dag och ser ut som en rugguggla och när man tycker att allt liknar skit. Men idag är inte en sån dag. Nej idag är en dag att njuta av. Och jag behöver fler brudar i mitt liv, så middag och bio med fem tjejer passar mig alldeles utmärkt.
Märkligt är att man får nya kompisar och de nya är oftast manliga. Jag vet inte varför, men så är det för mig. Är killar lättare att få kontakt med? Eller är det bara jag? Jag upplever att tjejer umgås i sina gäng och de är nästan omöjliga att bryta sig in i. Om man inte känt dem sedan hedehös, så är det så gott som omöjligt att komma dem inpå livet. Tjejer är lättare att lära känna en och en. Men en grupp tjejer - glöm det. Och ju äldre man blir, desto svårare blir det. Nu har jag sedan November i alla fall fått en underbar väninna som bor på nära håll och som jag umgås med ganska ofta. Det är bra. Fler brudar är vad jag behöver.
Säga vad man vill om killar och män - de är underbara och speciellt de som är mina vänner, men de förstår inte allt. Inte alltid och inte allt. Det är skillnad på män och kvinnor och DET är underbart! Om det inte hade varit det, så skulle inga barn bli gjorda. Men de har annorlunda hjärnor också, männen. Det är ett mysterium. Män är ett mysterium som jag i 36 års tid ägnat energi åt att försöka lösa och förstå. Och jag har inte sett några resultat i min forskning. De är inte bara olika oss kvinnor. De är olika sinsemellan också! Alla förstår att det blir ännu mer komplicerat att försöka förstå dem.
Nåja, det är olikheterna som är roliga. Vi är alla människor i alla fall. Folk är vad vi är.
Jag måste iväg nu om det ska bli något gjort idag. Jag är glad och vädret är ok. Och jag är ledig!!!! Fantastiskt - jag har nästan längtat ihjäl mig. Men jag dog inte och det var en himla tur. Nu ska jag gå och känna att jag lever.
Puss & Kram hälsar Er alldeles Egen SemesterHonung i Tillvaron /M
Dagens:
"With a recordselection
and a mirror's reflection
I'm dancing with myself"
/Billy Idol
Dagens Hunk: Antonio Banderas i Desperado
Ge mig...
...väder! Börjar jobba om en timme och sen har jag tre veckors ljuvlig semester att se fram emot. Och,det, mina vänner är det jag behöver, vill ha och längtar efter just nu! Tre veckor då jag får göra vad jag vill. Guuud, så underbart!
Återkommer då jag landat i ledighetsland.
Ha en fortsatt skön söndag. Själv ska jag jobba och jobba och jobba.
Nu ska jag krypa in i duschen och bli människa.
Puss & Kram!
Er Egen Längtansfulla Honung i Tillvaron. /M
Dagens:
Vi har stängt fabriken
åkt så långt som det kan gå
Långt ifrån trafiken
För att slicka våra sår
Vi har ett eget hus på landet
dit ingen telefon kan nå
Ett glas som klirrar grogg i handen
och radion står på
Och det här är nog så nära
himlen som vi kommer nå
Bo Kaspers Orkester - Semester
Dagens Hunk: Jomenvisst satt jag igår kväll ovh trånade efter Bruce Springsteen i Dancing in the dark!
Återkommer då jag landat i ledighetsland.
Ha en fortsatt skön söndag. Själv ska jag jobba och jobba och jobba.
Nu ska jag krypa in i duschen och bli människa.
Puss & Kram!
Er Egen Längtansfulla Honung i Tillvaron. /M
Dagens:
Vi har stängt fabriken
åkt så långt som det kan gå
Långt ifrån trafiken
För att slicka våra sår
Vi har ett eget hus på landet
dit ingen telefon kan nå
Ett glas som klirrar grogg i handen
och radion står på
Och det här är nog så nära
himlen som vi kommer nå
Bo Kaspers Orkester - Semester
Dagens Hunk: Jomenvisst satt jag igår kväll ovh trånade efter Bruce Springsteen i Dancing in the dark!
Höftrullande Deodorant
Har ni tänkt på en sak? Mina hunkar för dagen brukar oftast representeras av en hårfager karl som kan spela gitarr, eller överhuvudtaget karlar med långt hår och trasiga kläder, eller tajta läderbrallor och de brukar bröla i diverse mikrofoner. Såna som min kära mor brukade kalla för "knarkarna på väggarna i ditt rum". Jag tycker att de är oemotståndliga. När jag var tonåring skulle jag aldrig ens drömt om att sätta upp någon som var välkammad och tillrättalagd och såg ut som han badade i deodorant. Såna som Modern Talking kräktes jag nästan på. Man märkte ju att den där långhåriga var långhårig för att försöka verka tuff. Han försökte vara något han inte var. Tillrättalagd. Inte ett hårstrå låg fel... Urrrck!
Men sen när jag tänker på det, så är de här långhåriga mikrofonbrölande karlarna inte alls min typ. Vad är då ens "typ"? Ingen vet egentligen. Men de jag varit tillsammans med genom åren har, med en övervägande majoritet varit välkammade och prydliga gossar - som varit vänner med sin deodorant. De har också känt sin frisör hyfsat väl och varit konsumenter av rakhyvlar och after shave. Trasiga kläder? Nej, de har haft råd att köpa nya när de gamla gått sönder. Är en sån kille min "typ"? Antagligen är det så eftersom jag en gång har fallit. Men när jag tänker "sexig karl" så tänker jag inte på någon som är välkammad och prydlig.
"Sexig karl" är Bruce Willis, skitig, blodig och barfota när han skjuter terrorister på löpande band. Det är Brad Pitt i Höstlegender när han kommer ridande med håret slarvigt uppsatt i någon sorts hästsvans. Det är Jon Bon Jovi när han sjunger Wanted Dead Or Alive - eller i alla videos han någonsin gjort även sedan han klippte sig. Det är David Coverdale när han i yngre dar juckade sönder fyra mikrofonstativ under en enda konsert. Det är Slash när han spelar solo på ett jävla berg. Och Thåström - alltid. You name it - riktiga sluskar. Sen är det Ricky Martin, som ser ut som han klivit direkt ur en doftreklam av Armani. Han är undantaget som bekräftar regeln och när han rullar med höfterna så flämtar varenda en av kvinnligt kön från 12 till 120. Han är en höftrullande deodorant hela mannen!
Vad är det då som gör dessa män till oemotståndliga sexobjekt i min värld? Jag vet inte, men jag misstänker att de ser lite "farliga" ut. Och de är ouppnåeliga, så man behöver inte konfronteras med faran. Och det är kanske det som är tjusningen? Man kan dras till faran, men slipper tas med de negativa biverkningarna.
Jag har verkligen inget emot en välklippt, väldoftande man om han bara har sug i blicken. Det är suget i blicken man inte kan motstå. Sen att vedebörande är artig, trevlig, social, rolig och intelligent och någon man kan ta hem till sina föräldrar gör väl inte saken sämre.
De långhåriga sluskarna har aldrig korsat min väg och jag undviker på det hela taget "farliga" män. Jag går på magkänsla när jag träffar människor. Så om, mot förmodan, någon långhårig syndigt sexig man kommit i min väg, så har magkänslan antagligen sagt att jag ska undvika vedebörande. Sen har jag bara glömt hela saken. Jag håller mig till min "typ".
Vilken är din typ av man eller kvinna? Berätta gärna, för jag är nyfiken av mig. Det är så roligt att få veta saker om andra människor! Det är nästan det roligaste jag vet. Och dessutom kan jag jämföra med mig själv och märka att jag är normal eller få motsatsen bekräftad. De man dras till är ofta inte samma typ som man skulle bli tillsammans med. Är inte det lite konstigt egentligen? Sexappeal och pojkvänsmaterial har ofta inte stämt överens för mig... Men den jag är tillsammans med är sexigast av alla, för mig. Men ingen av de jag varit tillsammans med har sett ut som Slash eller Sabastian Bach i Skid Row. Och jag vet inte om jag skulle tagit hem en sån till mamma, även om hon tyckte att Michael Hutchence - må han vila i frid - var oerhört sexig när det begav sig. Och det VAR han, men det är inte vad man vill höra från sin mamma. Hon sa det rakt ut ochdet tog lång tid för mina tonårsöron att hämta sig från chocken. :)
Nu ska jag gå. Har saker att göra. Sånt som dammsugning och annat übertråkigt. Och så ska jag äta mat. *glaaaaad* Jag älskar verkligen mat!
Puss och Kram allihopa! *vinkar*
Er Egen Väldoftande Honung i Tillvaron /M
Dagens:
"It's the darkest hour
of the darkest night
It's a million miles
till the morning light
Can't get no sleep
Don't know what to do
I've got those midnight blues..."
/Gary Moore
Dagens Hunk: Mamma hade rätt: Michael Hutchence.
Men sen när jag tänker på det, så är de här långhåriga mikrofonbrölande karlarna inte alls min typ. Vad är då ens "typ"? Ingen vet egentligen. Men de jag varit tillsammans med genom åren har, med en övervägande majoritet varit välkammade och prydliga gossar - som varit vänner med sin deodorant. De har också känt sin frisör hyfsat väl och varit konsumenter av rakhyvlar och after shave. Trasiga kläder? Nej, de har haft råd att köpa nya när de gamla gått sönder. Är en sån kille min "typ"? Antagligen är det så eftersom jag en gång har fallit. Men när jag tänker "sexig karl" så tänker jag inte på någon som är välkammad och prydlig.
"Sexig karl" är Bruce Willis, skitig, blodig och barfota när han skjuter terrorister på löpande band. Det är Brad Pitt i Höstlegender när han kommer ridande med håret slarvigt uppsatt i någon sorts hästsvans. Det är Jon Bon Jovi när han sjunger Wanted Dead Or Alive - eller i alla videos han någonsin gjort även sedan han klippte sig. Det är David Coverdale när han i yngre dar juckade sönder fyra mikrofonstativ under en enda konsert. Det är Slash när han spelar solo på ett jävla berg. Och Thåström - alltid. You name it - riktiga sluskar. Sen är det Ricky Martin, som ser ut som han klivit direkt ur en doftreklam av Armani. Han är undantaget som bekräftar regeln och när han rullar med höfterna så flämtar varenda en av kvinnligt kön från 12 till 120. Han är en höftrullande deodorant hela mannen!
Vad är det då som gör dessa män till oemotståndliga sexobjekt i min värld? Jag vet inte, men jag misstänker att de ser lite "farliga" ut. Och de är ouppnåeliga, så man behöver inte konfronteras med faran. Och det är kanske det som är tjusningen? Man kan dras till faran, men slipper tas med de negativa biverkningarna.
Jag har verkligen inget emot en välklippt, väldoftande man om han bara har sug i blicken. Det är suget i blicken man inte kan motstå. Sen att vedebörande är artig, trevlig, social, rolig och intelligent och någon man kan ta hem till sina föräldrar gör väl inte saken sämre.
De långhåriga sluskarna har aldrig korsat min väg och jag undviker på det hela taget "farliga" män. Jag går på magkänsla när jag träffar människor. Så om, mot förmodan, någon långhårig syndigt sexig man kommit i min väg, så har magkänslan antagligen sagt att jag ska undvika vedebörande. Sen har jag bara glömt hela saken. Jag håller mig till min "typ".
Vilken är din typ av man eller kvinna? Berätta gärna, för jag är nyfiken av mig. Det är så roligt att få veta saker om andra människor! Det är nästan det roligaste jag vet. Och dessutom kan jag jämföra med mig själv och märka att jag är normal eller få motsatsen bekräftad. De man dras till är ofta inte samma typ som man skulle bli tillsammans med. Är inte det lite konstigt egentligen? Sexappeal och pojkvänsmaterial har ofta inte stämt överens för mig... Men den jag är tillsammans med är sexigast av alla, för mig. Men ingen av de jag varit tillsammans med har sett ut som Slash eller Sabastian Bach i Skid Row. Och jag vet inte om jag skulle tagit hem en sån till mamma, även om hon tyckte att Michael Hutchence - må han vila i frid - var oerhört sexig när det begav sig. Och det VAR han, men det är inte vad man vill höra från sin mamma. Hon sa det rakt ut ochdet tog lång tid för mina tonårsöron att hämta sig från chocken. :)
Nu ska jag gå. Har saker att göra. Sånt som dammsugning och annat übertråkigt. Och så ska jag äta mat. *glaaaaad* Jag älskar verkligen mat!
Puss och Kram allihopa! *vinkar*
Er Egen Väldoftande Honung i Tillvaron /M
Dagens:
"It's the darkest hour
of the darkest night
It's a million miles
till the morning light
Can't get no sleep
Don't know what to do
I've got those midnight blues..."
/Gary Moore
Dagens Hunk: Mamma hade rätt: Michael Hutchence.
En Dag i Livet bara
Jag har inget emot väder. Det är oväder jag har ganska mycket emot. Och vädret kan gärna få bli lite finare. Just nu är det väl ok, men det är inte tillräckligt för att kunna lägga sig vid ett vattendrag någonstans och få lite sol på kroppen. Nåja, på måndag blir det jättefint, det är jag helt övertygad om, för då börjar min semester. Och vem försöker jag lura? Jag försöker vara positiv och det är klart att det blir strålande solsken och 28 grader i skuggan på måndag. Självklart. Den som lever får se.
Idag har jag varit ledig och dagen har ägnats åt fåfänga. Det började med att jag steg upp i skaplig tid för att ta mig till Make Up Store för att bli plockad. Jag klarar inte att fixa min bryn själv, för att brillorna är i vägen. Och jag kan inte fixa dem utan brillor, för då ser jag inte vad jag gör. Kontaktlinser? Om ni vill kan ni väl samla in lite kontaktlinspengar till Hunny, så hon slipper betala dyra pengar för ögonbrynsplockning? De grekiska buskarna (som ett ex en gång i tiden kallade dem så kärleksfullt - inte) är nu i alla fall trimmade och det håller väl en vecka eller så.
Sedan duschade jag och sminkade mig. Och sen åkte jag iväg till Slottet med Peter för att bli fotgraferad. Han för att få göra det han tycker är nästan roligast av allt i hela världen, nämligen att fota med sin ûbersnygga och jättebra utrustning och jag för att det behövs nyare bilder på mig, eftersom de jag har är gamla som gatan och visar mig i en yngre dager. Kanske inte helt oäven, men inte längre sant. Behövs lite på mig som jag ser ut nu. Bilden jag har på bloggen är tagen i Juni, även den av Peter. Skitbra om ni frågar mig, men det är sällan någon gör det. :)
Han har öga för saker i alla fall, den killen. Han fick mig att stå och sitta på olika sätt så att de former jag inte har syns bättre. Eller de former jag har kvar sedan min rekordviktminskning. Jag trodde att det inte fanns någonting, men han påstår att de finns där. Om han säger att de syns om jag står si eller så med benen eller sitter si eller så, så får jag väl tro på det. Och det är bra om det finns lite. Alltid trevligt att få se ut som en kvinna.
Jag är egentligen många olka saker. Jag är rock'n'roll, jag är dressad i kavaj och byxa, jag är klänning och höga klackar, jag är mysbyxhonung, jag är solklänning och keps på semester, jag är kjol och linne på Skansen. jag är lager-på-lager i snöstorm... Jag har tusen ansikten och använder dem alla för olika ändamål. Egentligen omedvetet, det är ingenting jag går omkring och tänker på eller analyserar, utom nu, då jag tänker på det. Idag var jag jeans och munkjacka och rocktröja med fin topp under. Utsläppt hår och sparsamt med smink. I morgon när jag vaknar kan tänkas att jag är någon helt annan. Men i grunden är jag ändå alltid jag, fast med olika skal. Inuti är jag samma gamla vanliga Honung. De som känner mig vet vem jag är. En del av dem känner mig bättre än jag känner mig själv. Spooky.
Jag visste inte vad jag skulle skriva om när jag klev in här. Det vet jag sällan. Har ju egentligen inte gjort så mycket. Träffat underbar kollega över en fika. Träffat Peter idag. Och så har jag såklart träffat Söta Väninnan och hennes karl som är/var miltär. De hade rensat ur sin bokhylla och hade en hel del som de tänkte ge bort till diverse folk. Men eftersom jag råkade komma dit innan de hade skänkt bort allt, så fick jag välja ut allt vad jag ville ha. Så bye bye kioskromaner! De är så oerhört generösa och snälla. Mat får man också när man kommer dit. Och alkohol. Jag är denenda människa jag vet som sluddrar när hon skriver. Det gjorde jag i lördags. Fy fan! Och jag som trodde att jag blivit nykterist.
För övrigt har jag jobbat. Och jobbat. Och jobbat lite till. Däremellan har jag sovit, ätit mat och druckit kaffe. Om det är någonting jag absolut inte kan leva utan så är det kaffe. Om jag skulle vara med i Robinson och fick ta med mig en grej, så skulle det tveklöst vara några kilo kaffe. Bortom några som helst tvivel. Jag klarar mig inte genom en hel dag utan kaffe. Blir inte människa på hela dagen utan det och speciellt inte på morgonen. Kvinnan i koma bor i ödemarken. Kom gärna och hälsa på. :)
Nu ska jag gå, då jag fortfarande är kvar i Simsträsket och har skitkul.
Så, over and out.
Er Egen fåfänga Honung i Tillvaron /M
Dagens:
"I'd stare a lifetime into your eyes..."
/Skidrow
Dagens Hunk:
Sebastian Bach (Har jag haft honom förr? Spelar inge roll i så fall.)
*vinkar*
Honung idag. Kaxig och trött, men glad.
Idag har jag varit ledig och dagen har ägnats åt fåfänga. Det började med att jag steg upp i skaplig tid för att ta mig till Make Up Store för att bli plockad. Jag klarar inte att fixa min bryn själv, för att brillorna är i vägen. Och jag kan inte fixa dem utan brillor, för då ser jag inte vad jag gör. Kontaktlinser? Om ni vill kan ni väl samla in lite kontaktlinspengar till Hunny, så hon slipper betala dyra pengar för ögonbrynsplockning? De grekiska buskarna (som ett ex en gång i tiden kallade dem så kärleksfullt - inte) är nu i alla fall trimmade och det håller väl en vecka eller så.
Sedan duschade jag och sminkade mig. Och sen åkte jag iväg till Slottet med Peter för att bli fotgraferad. Han för att få göra det han tycker är nästan roligast av allt i hela världen, nämligen att fota med sin ûbersnygga och jättebra utrustning och jag för att det behövs nyare bilder på mig, eftersom de jag har är gamla som gatan och visar mig i en yngre dager. Kanske inte helt oäven, men inte längre sant. Behövs lite på mig som jag ser ut nu. Bilden jag har på bloggen är tagen i Juni, även den av Peter. Skitbra om ni frågar mig, men det är sällan någon gör det. :)
Han har öga för saker i alla fall, den killen. Han fick mig att stå och sitta på olika sätt så att de former jag inte har syns bättre. Eller de former jag har kvar sedan min rekordviktminskning. Jag trodde att det inte fanns någonting, men han påstår att de finns där. Om han säger att de syns om jag står si eller så med benen eller sitter si eller så, så får jag väl tro på det. Och det är bra om det finns lite. Alltid trevligt att få se ut som en kvinna.
Jag är egentligen många olka saker. Jag är rock'n'roll, jag är dressad i kavaj och byxa, jag är klänning och höga klackar, jag är mysbyxhonung, jag är solklänning och keps på semester, jag är kjol och linne på Skansen. jag är lager-på-lager i snöstorm... Jag har tusen ansikten och använder dem alla för olika ändamål. Egentligen omedvetet, det är ingenting jag går omkring och tänker på eller analyserar, utom nu, då jag tänker på det. Idag var jag jeans och munkjacka och rocktröja med fin topp under. Utsläppt hår och sparsamt med smink. I morgon när jag vaknar kan tänkas att jag är någon helt annan. Men i grunden är jag ändå alltid jag, fast med olika skal. Inuti är jag samma gamla vanliga Honung. De som känner mig vet vem jag är. En del av dem känner mig bättre än jag känner mig själv. Spooky.
Jag visste inte vad jag skulle skriva om när jag klev in här. Det vet jag sällan. Har ju egentligen inte gjort så mycket. Träffat underbar kollega över en fika. Träffat Peter idag. Och så har jag såklart träffat Söta Väninnan och hennes karl som är/var miltär. De hade rensat ur sin bokhylla och hade en hel del som de tänkte ge bort till diverse folk. Men eftersom jag råkade komma dit innan de hade skänkt bort allt, så fick jag välja ut allt vad jag ville ha. Så bye bye kioskromaner! De är så oerhört generösa och snälla. Mat får man också när man kommer dit. Och alkohol. Jag är denenda människa jag vet som sluddrar när hon skriver. Det gjorde jag i lördags. Fy fan! Och jag som trodde att jag blivit nykterist.
För övrigt har jag jobbat. Och jobbat. Och jobbat lite till. Däremellan har jag sovit, ätit mat och druckit kaffe. Om det är någonting jag absolut inte kan leva utan så är det kaffe. Om jag skulle vara med i Robinson och fick ta med mig en grej, så skulle det tveklöst vara några kilo kaffe. Bortom några som helst tvivel. Jag klarar mig inte genom en hel dag utan kaffe. Blir inte människa på hela dagen utan det och speciellt inte på morgonen. Kvinnan i koma bor i ödemarken. Kom gärna och hälsa på. :)
Nu ska jag gå, då jag fortfarande är kvar i Simsträsket och har skitkul.
Så, over and out.
Er Egen fåfänga Honung i Tillvaron /M
Dagens:
"I'd stare a lifetime into your eyes..."
/Skidrow
Dagens Hunk:
Sebastian Bach (Har jag haft honom förr? Spelar inge roll i så fall.)
*vinkar*
Honung idag. Kaxig och trött, men glad.
Tortyrkammaren
Har varit i tortyrkammaren idag igen och det gick väldigt bra. Det är märkligt så full jag är av energi när jag kommer därifrån. Man kan ju tro att man blir trött av roddmaskiner och bentänjande och armknäckare och sånt, men det blir man inte. Man kan vara trött som en gnu innan man går dit, men man är pigg som en lärka när man går därifrån och många timmar efteråt.
Så nu sitter jag och lyssnar på Guns'n'Roses. Jag vill höja volymen, men jag tänker på grannarna. Grannarna tänker inte på mig. Nej nej... De hade fest en hel påskhelg när jag råkade vara ledig. Det dundrade i hela huset och jag låg i min säng som hoppade upp och ner av dunkandet. Himla tur att jag var ledig. Annars hade jag nog haft ett eller två mordåtal på halsen. Och det är inte bra. Man kan ha lättare problem som är enklare att lösa.
Apropå problem så har jag ett. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med mitt jävla hår. Min frissa är mammaledig. I minst ett år till. Och ingen annan kan fixa mitt hår som hon. Visst kan jag gå till en frissa som gör mig übersnygg, men det brukar innebära att jag måste gå upp en halvtimme eller en kvart tidigare på morgonen för att fixa håret. Jag kanske är fåfäng, men SÅ fåfäng är jag inte. Jag är den här planetens morgontröttaste människa och mitt hår är inte prio ett på mn lista då jag kliver upp. En kvinna i koma tänker på kaffe och endast kaffe. Java. Kaffe är religion på morgonen, kaffebryggaren är Gud själv och bänken som den står på är ett altare där man tillber den.
Mitt hår börjar närma sig en katastrof. Ett I-landsproblem är vad det är, men likväl ett problem. Nåja, det får väl växa vilt ett tag till. Jag börjar se ut som en riktig hårdrockare och det är ju det jag är. Så, egentligen, varför inte? Köpte en rocktröja på REA idag för 69 bucks. Jag kan inte ha den på jobbet. men den är skön. Jag har ett annat liv utanför jobbet och jobbet är inte mitt liv. Jag jobbar för att kunna betala mina räkningar och äta mat. Om jag inte behövde pengar så skulle jag inte sätta min fot där. Inte den minsta lilla tå ens. Det är dagens sanning, sanna mina ord.
Nästa vecka är tortyrkammaren stängd. Synd och skam är det! Men jag har tillgång till en motionscykel nära mig, så jag får väl nöja mig med det. Jag är förresten mycket starkare än jag trodde att jag var. Man kan ha på lättare vikter på de där monstermaskinerna, men om det inte känns och om man inte får ta i lite och svettas, så är det ingen mening ju. Man ska helst känna stor lättnad när man kommer till slutet av repetitionerna och gärna dregla och tugga fradga också. Tålamod är inget jag har... Och jag vill ha resultat snabbt. Helst igår. Om man vill ha resultat får man jobba för det. Flashback: Fame! Man får betala med svett, gott folk.
Fick höra något idag som fick mig att inte tro mina öron! De kan inte ha påfyllnadsrullar på toan på gymmet för att folk tar med sig dem hem. Folk snor toarullar! Har ni hört något dylikt någon gång i hela ert liv? Inte jag. Detta berättade den rara damen i receptionen, då jag påpekat att pappret var slut. Folk är långfingriga och snart upphör jag att förvånas. Toarullar alltså... Jösses.
Men nu måste jag gå. Faktiskt. Men livet är ganska underbart. Jag är solokvist i sommar, men det är ok. Jag har låtsaskompisen Harry och ett par goa töser att umgås med i verkligheten också. Dessutom har jag ju mina sims, som får mig att skratta hela tiden. Ni ska se dem när de smufflar! *garvar läppen av mig*
Ok, då drar jag då. Ni får ha det så himla bra i tillvaron och njut av vädret för bövelen. I November är det inte lika kul. Måste för övrigt vattna Skalmans blommor, som också njuter av vädret, men torkar ihop.
Puss & Kram!
Er überpigga Honung i Tillvaron/ M
Dagens:
"Chet a tear cause I'm missing you
I'm still allright to smile"
/Pateience - Guns'n'Roses
Dagens Hunk: Slash
Så nu sitter jag och lyssnar på Guns'n'Roses. Jag vill höja volymen, men jag tänker på grannarna. Grannarna tänker inte på mig. Nej nej... De hade fest en hel påskhelg när jag råkade vara ledig. Det dundrade i hela huset och jag låg i min säng som hoppade upp och ner av dunkandet. Himla tur att jag var ledig. Annars hade jag nog haft ett eller två mordåtal på halsen. Och det är inte bra. Man kan ha lättare problem som är enklare att lösa.
Apropå problem så har jag ett. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med mitt jävla hår. Min frissa är mammaledig. I minst ett år till. Och ingen annan kan fixa mitt hår som hon. Visst kan jag gå till en frissa som gör mig übersnygg, men det brukar innebära att jag måste gå upp en halvtimme eller en kvart tidigare på morgonen för att fixa håret. Jag kanske är fåfäng, men SÅ fåfäng är jag inte. Jag är den här planetens morgontröttaste människa och mitt hår är inte prio ett på mn lista då jag kliver upp. En kvinna i koma tänker på kaffe och endast kaffe. Java. Kaffe är religion på morgonen, kaffebryggaren är Gud själv och bänken som den står på är ett altare där man tillber den.
Mitt hår börjar närma sig en katastrof. Ett I-landsproblem är vad det är, men likväl ett problem. Nåja, det får väl växa vilt ett tag till. Jag börjar se ut som en riktig hårdrockare och det är ju det jag är. Så, egentligen, varför inte? Köpte en rocktröja på REA idag för 69 bucks. Jag kan inte ha den på jobbet. men den är skön. Jag har ett annat liv utanför jobbet och jobbet är inte mitt liv. Jag jobbar för att kunna betala mina räkningar och äta mat. Om jag inte behövde pengar så skulle jag inte sätta min fot där. Inte den minsta lilla tå ens. Det är dagens sanning, sanna mina ord.
Nästa vecka är tortyrkammaren stängd. Synd och skam är det! Men jag har tillgång till en motionscykel nära mig, så jag får väl nöja mig med det. Jag är förresten mycket starkare än jag trodde att jag var. Man kan ha på lättare vikter på de där monstermaskinerna, men om det inte känns och om man inte får ta i lite och svettas, så är det ingen mening ju. Man ska helst känna stor lättnad när man kommer till slutet av repetitionerna och gärna dregla och tugga fradga också. Tålamod är inget jag har... Och jag vill ha resultat snabbt. Helst igår. Om man vill ha resultat får man jobba för det. Flashback: Fame! Man får betala med svett, gott folk.
Fick höra något idag som fick mig att inte tro mina öron! De kan inte ha påfyllnadsrullar på toan på gymmet för att folk tar med sig dem hem. Folk snor toarullar! Har ni hört något dylikt någon gång i hela ert liv? Inte jag. Detta berättade den rara damen i receptionen, då jag påpekat att pappret var slut. Folk är långfingriga och snart upphör jag att förvånas. Toarullar alltså... Jösses.
Men nu måste jag gå. Faktiskt. Men livet är ganska underbart. Jag är solokvist i sommar, men det är ok. Jag har låtsaskompisen Harry och ett par goa töser att umgås med i verkligheten också. Dessutom har jag ju mina sims, som får mig att skratta hela tiden. Ni ska se dem när de smufflar! *garvar läppen av mig*
Ok, då drar jag då. Ni får ha det så himla bra i tillvaron och njut av vädret för bövelen. I November är det inte lika kul. Måste för övrigt vattna Skalmans blommor, som också njuter av vädret, men torkar ihop.
Puss & Kram!
Er überpigga Honung i Tillvaron/ M
Dagens:
"Chet a tear cause I'm missing you
I'm still allright to smile"
/Pateience - Guns'n'Roses
Dagens Hunk: Slash
Träsket
Jag har under en lång lång tid försökt att gå upp i vikt genom att äta. Och äta och äta och äta. Jag äter och äter och ingenting händer. Lyckades gå upp två kilo, men jag har gått ner dem igen. Antagligen var det en vätskeansamling i kroppen orsakad av hormoner eller något dylikt. Jag ligger på stadiga 40 kg och där stannar jag. Och jag ÄTER. Allt och lite till.
Så jag bestämde att något måste göras. Sålunda inköpte jag ett gymkort. Man går upp i vikt av att gymma har jag hört. Igår var jag i tortyrkammaren första gången. Idag har jag ont i muskler som jag inte ens visste att jag hade i min klena lekamen. Jag visste att det skulle bli så, jag har gymmat förr (fast då i ett desperat försök att bli av med fett och kanske gå ner de sju kilo jag nu försöker gå upp). Jösses säger jag bara... Om jag ska plåga mig på detta viset hoppas jag att det ger resultat och att jag dessutom blir en kalaspingla på köpet. Mitt gym är i alla fall ett himla skönt ställe med bara brudar. Tjejer, tjejer och tjejer. Det är bra. Jag vill inte skreva med benen och stretcha doggystyle med en massa testosteronstinna karlar allover the place. Känns bättre så. Behöver mer brudar i mitt liv. Killpolare har jag så det räcker och blir över. Hygglo killar allihopa och jag har valt dem själv. De är bra att ha om man vill spela kort.
Har grubblat en del över språket som vi talar det här landet. Detta på grund av att jag själv brukar använda uttrycket "klart som korvspad". Och undrar var det kommer ifrån. Vet jag ens hur korvspad egentligen ser ut? Vad är det för något? Är det vätska som kommer ur korv eller är det vattnet man kokar varmkorv i och är det verkligen så himla klart? Ord som kristallklart fattar man ju. Kristall är klart. Men korvspad? Ingen aning... Det finns ju en del saker som är obegripliga - speciellt för invandrare. Vi har två på jobbet och de blir lika konfunderaqde varje gång man använder sådana där uttryck. Dessutom använder man ord som inte finns egentligen. Hela balunsen, hyggloburro, pruseluskan och annat. Spunk är rätt populärt i min ordlista. Ingen av våra två invandrarkvinnor förstår det och det är förståeligt. Jag skulle inte heller fattat hälften om jag var invandrare och hade fullt sjå med att lära mig språket och dess nyanser. Hur förklarar man ordet bölja för någon som inte vet vad det är? Böljan den blå eller värmebölja? Berätta det för mig. Jag har en gång försökt förklara ordet ödmjuk. Det är så jäkla svårt att det slutade med att jag skrev ner det på en lapp och sa åt vedebörande att gå hem och slå upp det. Tror inte hon gjorde det, för ödmjuk är det sista hon är, men det är en annan historia.
För övrigt har jag återigen fastnat i Simsträsket. Sims - jag har så roligt. Är en periodare när det gäller Sims och min barnslighet. Herregud, jag har lyckats skapa en helt normal, halvgalen Svenssonfamilj, med ouppfostrad byracka och sex ungar. Pappan dansar balett och mamman mekar bil. Pappan blev bortförd av utomjordingar i förrgår. Jösses, jag skrattar mycket och länge åt dem. Så länge jag inte har viktigare saker för mig som att gymma, träffa folk eller har egna barn att ta hand om, så spelar jag när lusten faller på. Sen, när det går åt helvete med min nuvarande familj och folk dör av mystiska sjukdomar eller brinner upp, så tröttnar jag och det får vila ett tag, tills jag får lust igen. Det roligaste är ändå att inreda deras hem i inledningsfasen och under spelets gång. Alltid lika kul.
Så nu ska jag gå och inreda en studentbostad. :)
Puss&Kram!
Er Egen Träsk-Honung i Tillvaron /M
Dagens låt: Cruel Summer med Bananarama
Dagens Hunk: Chico på Nylleboken.
Så jag bestämde att något måste göras. Sålunda inköpte jag ett gymkort. Man går upp i vikt av att gymma har jag hört. Igår var jag i tortyrkammaren första gången. Idag har jag ont i muskler som jag inte ens visste att jag hade i min klena lekamen. Jag visste att det skulle bli så, jag har gymmat förr (fast då i ett desperat försök att bli av med fett och kanske gå ner de sju kilo jag nu försöker gå upp). Jösses säger jag bara... Om jag ska plåga mig på detta viset hoppas jag att det ger resultat och att jag dessutom blir en kalaspingla på köpet. Mitt gym är i alla fall ett himla skönt ställe med bara brudar. Tjejer, tjejer och tjejer. Det är bra. Jag vill inte skreva med benen och stretcha doggystyle med en massa testosteronstinna karlar allover the place. Känns bättre så. Behöver mer brudar i mitt liv. Killpolare har jag så det räcker och blir över. Hygglo killar allihopa och jag har valt dem själv. De är bra att ha om man vill spela kort.
Har grubblat en del över språket som vi talar det här landet. Detta på grund av att jag själv brukar använda uttrycket "klart som korvspad". Och undrar var det kommer ifrån. Vet jag ens hur korvspad egentligen ser ut? Vad är det för något? Är det vätska som kommer ur korv eller är det vattnet man kokar varmkorv i och är det verkligen så himla klart? Ord som kristallklart fattar man ju. Kristall är klart. Men korvspad? Ingen aning... Det finns ju en del saker som är obegripliga - speciellt för invandrare. Vi har två på jobbet och de blir lika konfunderaqde varje gång man använder sådana där uttryck. Dessutom använder man ord som inte finns egentligen. Hela balunsen, hyggloburro, pruseluskan och annat. Spunk är rätt populärt i min ordlista. Ingen av våra två invandrarkvinnor förstår det och det är förståeligt. Jag skulle inte heller fattat hälften om jag var invandrare och hade fullt sjå med att lära mig språket och dess nyanser. Hur förklarar man ordet bölja för någon som inte vet vad det är? Böljan den blå eller värmebölja? Berätta det för mig. Jag har en gång försökt förklara ordet ödmjuk. Det är så jäkla svårt att det slutade med att jag skrev ner det på en lapp och sa åt vedebörande att gå hem och slå upp det. Tror inte hon gjorde det, för ödmjuk är det sista hon är, men det är en annan historia.
För övrigt har jag återigen fastnat i Simsträsket. Sims - jag har så roligt. Är en periodare när det gäller Sims och min barnslighet. Herregud, jag har lyckats skapa en helt normal, halvgalen Svenssonfamilj, med ouppfostrad byracka och sex ungar. Pappan dansar balett och mamman mekar bil. Pappan blev bortförd av utomjordingar i förrgår. Jösses, jag skrattar mycket och länge åt dem. Så länge jag inte har viktigare saker för mig som att gymma, träffa folk eller har egna barn att ta hand om, så spelar jag när lusten faller på. Sen, när det går åt helvete med min nuvarande familj och folk dör av mystiska sjukdomar eller brinner upp, så tröttnar jag och det får vila ett tag, tills jag får lust igen. Det roligaste är ändå att inreda deras hem i inledningsfasen och under spelets gång. Alltid lika kul.
Så nu ska jag gå och inreda en studentbostad. :)
Puss&Kram!
Er Egen Träsk-Honung i Tillvaron /M
Dagens låt: Cruel Summer med Bananarama
Dagens Hunk: Chico på Nylleboken.
