Hur hinner folk?
Poeten föreslog att jag skulle blogga om trötthet. Men om jag varit trött nu som jag brukar, så hade jag inte orkat skriva. Men veckan som varit har jag varit trött in i märgen. Bara jobb och jobb och jobb. Belönat med en ledig helg efter sju dagar på raken.
Gizmo och jag var ensamma hemma i två dagar och en natt. Det kändes som en evighet. Men är jag en supermorsa eller är jag en supermorsa? Saker som jag tror att jag inte ska klara eller under inga omständigheter kunna hålla reda på visar sig vara busenkelt. Egentligen. Som att vakna i tid på morgonen (fast man egentligen har sovmorgon till halv tio). Jag, jordens morgontröttaste människa, vaknade i tid och egentligen tidigare än beräknat. Jag vet inte vad som händer i kroppen när man har med barn att göra: Man vaknar helt enkelt. Och trött som en övervintrad björn så går man upp. För att man måste. Inga problem. Fixa fruktlåda till Gizmo. Se till att få kaffe i kroppen och frukost till honom. Se till att få på kläder och tänder borstade... Och voilá: Vi var på fritids tidigare än Poeten brukar lämna! *växer flera meter*
Men den enda kvällen vi var ensamma hade jag också tvättstugan. Jag fattar inte hur folk hinner? Och jag är åter igen full av beundran för alla ensamstående föräldrar. Hur hinner de? Hur orkar de? Jag hann, visst det gjorde jag. Men tvätten torkade jag och glömde helt bort till klockan ett. På natten. Då började noja ihjäl mig för att Gizmo skulle vakna medan jag var nere i källaren och hämtade tvätten. Det är väl också ett föräldradilemma - den ständiga oron.
Jag berättade för Gizmo igår vad som kommer att hända i hans liv de närmaste åren. Jag berättade att han kommer att klättra och ramla. Han kommer att cykla och ramla. Han kommer att få skrubbsår, blåmärken och kanske någon gång bryta någonting i sin stackars kropp. Han kommer att brottas, kuta som en galning och kanske någon vinter kasta sig nedför en backe i ett badkar. (Detta vet jag av egen erfarenhet). Han är ännu för liten för att förstå att jag har rätt. Men han kommer så småningom att bli en man och förstå att alla kvinnor har rätt. Alltid. Och speciellt mammor.
Jag är inte mamma, men mamma åndå. Jag har aldrig fött ett barn och lärt känna en liten individ från början. Jag känner inte Gizmo fullt ut... Vilket kan få mig att känna mig otillräcklig. Väldigt otillräcklig. Men att lära känna någon gör man inte på en kvart. Så det ger sig nog med tiden. Man hoppas och ber. Jag ska göra mitt bästa
Tänk vilka vändningar livet kan ta. Ena stunden är man en partypingla, som buggar järnet och dricker drinkar på Blue Moon Bar. I nästa stund lever man familjeliv! Men vet ni vad? Mitt liv har inte tagit slut. Jag är fri att bugga och dricka drinkar fortfarande. Så varför ringer ingen längre? Min telefon har aldrig varit tystare än nuförtiden. Det är så himla svårt att förstå. Jodå, det är full fart - hela tiden. Men jag har fortfarande tid. Det är mycket Gizmo i mitt huvud, men det finns andra saker att prata om. Och jag tänker en dag skriva om andra saker. När den första förälskelsen i Gizmos perfektion gått över. Om den går över.
Men mitt liv är inte slut.
Det har bara börjat. I ny förbättrad version.
Jag ska lämna er med detta.
Lev väl, fånga dagen, NJUT!
/Honung - Lever familjeliv i tillvaron.
Gizmo och jag var ensamma hemma i två dagar och en natt. Det kändes som en evighet. Men är jag en supermorsa eller är jag en supermorsa? Saker som jag tror att jag inte ska klara eller under inga omständigheter kunna hålla reda på visar sig vara busenkelt. Egentligen. Som att vakna i tid på morgonen (fast man egentligen har sovmorgon till halv tio). Jag, jordens morgontröttaste människa, vaknade i tid och egentligen tidigare än beräknat. Jag vet inte vad som händer i kroppen när man har med barn att göra: Man vaknar helt enkelt. Och trött som en övervintrad björn så går man upp. För att man måste. Inga problem. Fixa fruktlåda till Gizmo. Se till att få kaffe i kroppen och frukost till honom. Se till att få på kläder och tänder borstade... Och voilá: Vi var på fritids tidigare än Poeten brukar lämna! *växer flera meter*
Men den enda kvällen vi var ensamma hade jag också tvättstugan. Jag fattar inte hur folk hinner? Och jag är åter igen full av beundran för alla ensamstående föräldrar. Hur hinner de? Hur orkar de? Jag hann, visst det gjorde jag. Men tvätten torkade jag och glömde helt bort till klockan ett. På natten. Då började noja ihjäl mig för att Gizmo skulle vakna medan jag var nere i källaren och hämtade tvätten. Det är väl också ett föräldradilemma - den ständiga oron.
Jag berättade för Gizmo igår vad som kommer att hända i hans liv de närmaste åren. Jag berättade att han kommer att klättra och ramla. Han kommer att cykla och ramla. Han kommer att få skrubbsår, blåmärken och kanske någon gång bryta någonting i sin stackars kropp. Han kommer att brottas, kuta som en galning och kanske någon vinter kasta sig nedför en backe i ett badkar. (Detta vet jag av egen erfarenhet). Han är ännu för liten för att förstå att jag har rätt. Men han kommer så småningom att bli en man och förstå att alla kvinnor har rätt. Alltid. Och speciellt mammor.
Jag är inte mamma, men mamma åndå. Jag har aldrig fött ett barn och lärt känna en liten individ från början. Jag känner inte Gizmo fullt ut... Vilket kan få mig att känna mig otillräcklig. Väldigt otillräcklig. Men att lära känna någon gör man inte på en kvart. Så det ger sig nog med tiden. Man hoppas och ber. Jag ska göra mitt bästa
Tänk vilka vändningar livet kan ta. Ena stunden är man en partypingla, som buggar järnet och dricker drinkar på Blue Moon Bar. I nästa stund lever man familjeliv! Men vet ni vad? Mitt liv har inte tagit slut. Jag är fri att bugga och dricka drinkar fortfarande. Så varför ringer ingen längre? Min telefon har aldrig varit tystare än nuförtiden. Det är så himla svårt att förstå. Jodå, det är full fart - hela tiden. Men jag har fortfarande tid. Det är mycket Gizmo i mitt huvud, men det finns andra saker att prata om. Och jag tänker en dag skriva om andra saker. När den första förälskelsen i Gizmos perfektion gått över. Om den går över.
Men mitt liv är inte slut.
Det har bara börjat. I ny förbättrad version.
Jag ska lämna er med detta.
Lev väl, fånga dagen, NJUT!
/Honung - Lever familjeliv i tillvaron.
Ljusa stunder
Ok. Veckorna går och går. Nyss hade man semester och njöt av livet och värme och öl. Nu är det plötsligt höst. Minsann. Höst - då när alla ska börja sina nya liv. Det är två gånger om året man tänker börja sitt nya liv - den ena är efter nyår och den andra efter sommaren. Och det där nya livet som man ska börja börjar man aldrig. Därför går tiden och livet sin gilla gång och man gör som man alltid gjort och lever som man alltid har levt. Då är det så.
Hösten för mig är inte då någonting börjar. Tvärtom är det då någonting slutar. Ljuset, sommaren slutar och allting dör. Jag ser framför mig ändlösa månader av mörker, kyla, slask, regn, snö och drivis. Mörkret är nog värst. Jag blir själsligt urgröpt och bara... Tom. Dessutom hatar jag att frysa. Och idag är den dagen då jag börjat frysa. Detta kommer att pågå till April. Jag vet det av erfarenhet.
Men, trots min negativa attityd till det som kommer framöver, så har livet sina ljusa stunder. Faktiskt. Som i torsdags när vi som en liten familjeaktivitet åkte till Fyrishovs äventyrsbad. Själva badandet var såklart underbart, men damernas omklädningsrum efter badandet var ännu bättre. Jag snackade familjelycka med en mamma och hennes små troll i bastun. Jag pratade kolonilott med an annan kvinna. (Jag såg min chans till att få odla solrosor, tomater och smultron, trots att jag bor mitt i stan.) Och sen blev det tal om musik inne hos tjejerna. Och en av brudarna sa: Ulf Lundell. Sen började hon sjunga. "Handen på höften, min hand i stället och tungan i ditt öra... Och finns det ingen taxi så snor jag en bil och sen så får du köra!" Det blev allsång! Gott folk, jag gick ut från damernas omklädningsrum med det största leendet i Vilda Västern efter detta. (Poeten sitter i detta nu och försöker uttala ordet Kolonilott - Det blir Kondylomlott av någon anledning...)
Vet ni en sak till? Jag och Poeten satt på balkongen för några veckor sedan, då han vände sig till mig och sa, till min oerhörda förvåning: "När ska vi börja dansa då?" Jag förmodar att mitt ansiktsuttryck var obetalbart, varpå jag sa "Dansa?" som om jag aldrig hört ordet förr. "Ja, dansa" sa han sen. Denne man, som jag endast sett ta fem steg på ett dansgolv på en finlandsfärja klockan fyra på morgonen ska börja på salsakurs med mig. Alltså - det är helt otroligt. I shit you not!! Jag trodde aldrig att något dylikt skulle hända - någonsin - sedan Visselkungen (exkexet) anmälde oss till en buggkurs för en herrans massa år sedan, så kunde jag inte i min vildaste fantasi ens föreställa mig att en till man skulle vilja dansa med mig. Man hittar inte två sådana karlar under en livstid. Det gör man inte. Bara jag. Och jag smed medan järnet var varmt och kollade och skickade länkar till Poeten. Ja, vi sitter i samma rum, men skickar länkar till varandra. Teknikens under. Så nu är vi anmälda och godtagna. Glad är jag. Ja, det är jag. Vill så gärna göra en smiley här... :) Sådär ja!
I veckan ska jag ensam ta hand om Gizmo i ett par dagar. Det blir premiär... Eller två mornar och en natt rättare sagt. Mornarna är värst tror jag... Vi är båda i djup morgonkoma. Varenda morgon. Vi ska alltså vakna i tid, äta frukost, göra oss i ordning och spatsera iväg till plugget i tid. Men det kommer såklart att gå bra. Det kommer säkert ytterligare rapport om detta här på bloggen. Antagligen. Det här med mornarna är ett gissel. Jag är van, för jag har så länge jag kan minnas stressat på mornarna. Det finns ingen som är så långsam som Gizmo på morgonen. Men jag har min plan klar för hur allt detta ska gå till. Jag fixar hans frukostmacka redan på kvällen. Vi lägger tillsammans fram kläder till honom som han ska ha dagen därpå. Då är det svåraste redan överstökat. Det som brukar ta längst tid för honom är att få i sig sin frukost - han har ingen vidare aptit på morgonen. Ännu längre tid tar det för honom att välja kläder. Han är väldigt noga med vad han tar på sig och noga med att allt ska matcha. Jodå, så liten han är, så vet han exakt. Men så är han coolast i plugget också enligt en nära vän till honom. Och denna kompis vet, för de umgås dagligen och även på lördagar då de går i simskolan tillsammans.
Nu måste jag lägga mig, för jag jobbar i morgon. Den tredje av sju underbara dagar på raken. Man blir tårögd av lycka eller hur? Men jag ska inte klaga egentligen. Förutom den här sjudagarsveckan så har jag ett lyxschema nuförtiden. I jämförelse med hur det sett ut genom åren, så lever jag ett lyxliv. Japp, det gör jag. Och det är sällan man känner att schemat är en dröm om man jobbar i ett serviceyrke.
Puss & Kram små Gullisar.
Nu avlägsnar jag mig.
/Honung - i Tillvaron.
Det som följer nedan är så komiskt och underbart att man skrattar ihjäl sig. Notera kören också i bakgrunden, speciellt under gitarrsolot. Det låter helt underbart. Finneninjan - This is dedicated to you!
Hösten för mig är inte då någonting börjar. Tvärtom är det då någonting slutar. Ljuset, sommaren slutar och allting dör. Jag ser framför mig ändlösa månader av mörker, kyla, slask, regn, snö och drivis. Mörkret är nog värst. Jag blir själsligt urgröpt och bara... Tom. Dessutom hatar jag att frysa. Och idag är den dagen då jag börjat frysa. Detta kommer att pågå till April. Jag vet det av erfarenhet.
Men, trots min negativa attityd till det som kommer framöver, så har livet sina ljusa stunder. Faktiskt. Som i torsdags när vi som en liten familjeaktivitet åkte till Fyrishovs äventyrsbad. Själva badandet var såklart underbart, men damernas omklädningsrum efter badandet var ännu bättre. Jag snackade familjelycka med en mamma och hennes små troll i bastun. Jag pratade kolonilott med an annan kvinna. (Jag såg min chans till att få odla solrosor, tomater och smultron, trots att jag bor mitt i stan.) Och sen blev det tal om musik inne hos tjejerna. Och en av brudarna sa: Ulf Lundell. Sen började hon sjunga. "Handen på höften, min hand i stället och tungan i ditt öra... Och finns det ingen taxi så snor jag en bil och sen så får du köra!" Det blev allsång! Gott folk, jag gick ut från damernas omklädningsrum med det största leendet i Vilda Västern efter detta. (Poeten sitter i detta nu och försöker uttala ordet Kolonilott - Det blir Kondylomlott av någon anledning...)
Vet ni en sak till? Jag och Poeten satt på balkongen för några veckor sedan, då han vände sig till mig och sa, till min oerhörda förvåning: "När ska vi börja dansa då?" Jag förmodar att mitt ansiktsuttryck var obetalbart, varpå jag sa "Dansa?" som om jag aldrig hört ordet förr. "Ja, dansa" sa han sen. Denne man, som jag endast sett ta fem steg på ett dansgolv på en finlandsfärja klockan fyra på morgonen ska börja på salsakurs med mig. Alltså - det är helt otroligt. I shit you not!! Jag trodde aldrig att något dylikt skulle hända - någonsin - sedan Visselkungen (exkexet) anmälde oss till en buggkurs för en herrans massa år sedan, så kunde jag inte i min vildaste fantasi ens föreställa mig att en till man skulle vilja dansa med mig. Man hittar inte två sådana karlar under en livstid. Det gör man inte. Bara jag. Och jag smed medan järnet var varmt och kollade och skickade länkar till Poeten. Ja, vi sitter i samma rum, men skickar länkar till varandra. Teknikens under. Så nu är vi anmälda och godtagna. Glad är jag. Ja, det är jag. Vill så gärna göra en smiley här... :) Sådär ja!
I veckan ska jag ensam ta hand om Gizmo i ett par dagar. Det blir premiär... Eller två mornar och en natt rättare sagt. Mornarna är värst tror jag... Vi är båda i djup morgonkoma. Varenda morgon. Vi ska alltså vakna i tid, äta frukost, göra oss i ordning och spatsera iväg till plugget i tid. Men det kommer såklart att gå bra. Det kommer säkert ytterligare rapport om detta här på bloggen. Antagligen. Det här med mornarna är ett gissel. Jag är van, för jag har så länge jag kan minnas stressat på mornarna. Det finns ingen som är så långsam som Gizmo på morgonen. Men jag har min plan klar för hur allt detta ska gå till. Jag fixar hans frukostmacka redan på kvällen. Vi lägger tillsammans fram kläder till honom som han ska ha dagen därpå. Då är det svåraste redan överstökat. Det som brukar ta längst tid för honom är att få i sig sin frukost - han har ingen vidare aptit på morgonen. Ännu längre tid tar det för honom att välja kläder. Han är väldigt noga med vad han tar på sig och noga med att allt ska matcha. Jodå, så liten han är, så vet han exakt. Men så är han coolast i plugget också enligt en nära vän till honom. Och denna kompis vet, för de umgås dagligen och även på lördagar då de går i simskolan tillsammans.
Nu måste jag lägga mig, för jag jobbar i morgon. Den tredje av sju underbara dagar på raken. Man blir tårögd av lycka eller hur? Men jag ska inte klaga egentligen. Förutom den här sjudagarsveckan så har jag ett lyxschema nuförtiden. I jämförelse med hur det sett ut genom åren, så lever jag ett lyxliv. Japp, det gör jag. Och det är sällan man känner att schemat är en dröm om man jobbar i ett serviceyrke.
Puss & Kram små Gullisar.
Nu avlägsnar jag mig.
/Honung - i Tillvaron.
Det som följer nedan är så komiskt och underbart att man skrattar ihjäl sig. Notera kören också i bakgrunden, speciellt under gitarrsolot. Det låter helt underbart. Finneninjan - This is dedicated to you!
En kvinnas handväska.
Igår då jag satt på en buss på väg till mitt stackars jobb där jag skulle arbeta i mitt anletes svett hela långa dagen, råkade jag trampa på ett nytuggat tuggummi som någon så omtänksamt lagt på golvet på nämnda buss. Detta orsakade att jag under mycket möda och stort besvär gick av bussen medan jag svor långa haranger på finska i mitt huvud. När jag väl klivit av öppnade jag min väska och trollade fram en nagelfil och en bit papper och tog bort tuggummit innan jag kunde, på mitt sedvanliga sätt, studsa vidare gatan fram. Rena McGyver-tricket om ni frågar mig - vilket någon sällan gör.
Så vad hittar man då i min väska? Well... Och nedan följer årets tråkigaste lista.
Noskapin och bisolvon. Har jag hosta eller har jag hosta? Jag äter dessa piller och har fortfarande hosta.
Tänstickor.
Nycklar till jobbet.
Två nagelfilar.
Kajalpenna.
Tändare.
Liten fickspegel.
Bussbiljett.
Skräp.
Nycklar till Poetens hem. Och ytterligare en gammal bussbiljett.
En nagelfil.
En tia.
En hårsnodd och ytterligare skräp.
En femma.
Läppstift a.k.a. handgranaten.
Två ögonskuggskombinationer, varav sex st i varje.
Ytterligare ett läppstift.
Ett cigarettpaket med hälften av innehållet kvar.
Ett nagellack.
En läppenna.
En nagelsax och ytterligare en hårsnodd.
En halväten center sedan Kristi födelse och en möjlig orsak till Kristi död, Böldpest och Influensa där grisar eventuellt är inblandade.
Kajalpennvässare.
Skräp.
Åtta och femtio.
Maybelline mascara.
Två lönespec.
Rougeborste.
Handkräm.
Ytterligare en lönespec.
Bokningsbekräftelse till finlandskryssning kryssad i början på Augusti.
En engångsrakhyvel.
Skräp.
En plånbok innehållandes kvitton från -07 fram till nu.
Tandstickor.
Pass.
SJ tågbiljetter från 11 Juli.
Näsduk.
Ett urinprovsrör. Oanvänt.
Penna.
Tillbehör till mobilhörlurar. Och en hårsnodd.
Tamponger.
Hårspray.
Engångsrakhyvel.
Nycklar till mitt hem.
Hemköpskvitto från 16 Juli.
Skaft till rougeborste. Utan borste.
Engångsrakhyvel.
Sladd som man kopplar mobilen till datorn med.
Mera ögonskugga.
En penna.
Hårsnodd.
Levaxin och mera skräp.
Använd näsduk.
Zippåse. Liten och gammal.
Rouge.
En till engångshyvel.
Rabattkupong till Hemköp. Utgången.
Tre kvitton.
Tunnelbanebiljett.
Tågbiljett.
Näsduk.
Trosskydd.
Bussbiljett och näsduk.
Hårsnodd.
Lock till en minimal lergryta. (?)
Gubbe från ett Kinderägg.
En krona.
Det var nog allt. Är jag McGyver eller är jag?
Att jag har så mycket skräp i min väska beror på att jag som barn traskade omkring i skogen i hopp om att få se Mulle. Genom detta lärde jag mig också saker. Som att aldrig, aldrig kasta skräp i naturen. Så finns ingen papperskorg i sikte, så åker allt skräp ner i väska, fickor och andra ställen som inte är naturen.
Nytt från Familjehörnan: Gizmo är numera proffs på att doppa huvudet i vatten och att göra en kaffekokare som låter som ett mindre flyganfall och att göra "Torpeden" i badkaret. Han lyssnar på sin ömme fader som läser Mio min Mio innan han somnar. Igår bakade vi äppelpaj allihopa och hälften av den åkte i golvet. (Poeten och jag lyckades parera... Jag med ett knä och Poeten med en hand.) Gizmo blev först förskräckt, men det ordnade sig då vi bara var tvungna att garva åt hela situationen. Nåja, det blev en äppelpaj i alla fall. God blev den.
Jag ska nu gå iväg och ha en dejt med John Blund. Fär se hur det går med den saken. Om jag inte hade druckit kaffe ikväll, så hade jag aldrig kommit mig för att rensa ur min väska. Vet ännu inte om jag kan somna inom en överskådlig framtid. Dem som lever får se.
Puss & Kram!!!
/Honung
Groovy babe!
Ben Harper - Put it on me:
Så vad hittar man då i min väska? Well... Och nedan följer årets tråkigaste lista.
Noskapin och bisolvon. Har jag hosta eller har jag hosta? Jag äter dessa piller och har fortfarande hosta.
Tänstickor.
Nycklar till jobbet.
Två nagelfilar.
Kajalpenna.
Tändare.
Liten fickspegel.
Bussbiljett.
Skräp.
Nycklar till Poetens hem. Och ytterligare en gammal bussbiljett.
En nagelfil.
En tia.
En hårsnodd och ytterligare skräp.
En femma.
Läppstift a.k.a. handgranaten.
Två ögonskuggskombinationer, varav sex st i varje.
Ytterligare ett läppstift.
Ett cigarettpaket med hälften av innehållet kvar.
Ett nagellack.
En läppenna.
En nagelsax och ytterligare en hårsnodd.
En halväten center sedan Kristi födelse och en möjlig orsak till Kristi död, Böldpest och Influensa där grisar eventuellt är inblandade.
Kajalpennvässare.
Skräp.
Åtta och femtio.
Maybelline mascara.
Två lönespec.
Rougeborste.
Handkräm.
Ytterligare en lönespec.
Bokningsbekräftelse till finlandskryssning kryssad i början på Augusti.
En engångsrakhyvel.
Skräp.
En plånbok innehållandes kvitton från -07 fram till nu.
Tandstickor.
Pass.
SJ tågbiljetter från 11 Juli.
Näsduk.
Ett urinprovsrör. Oanvänt.
Penna.
Tillbehör till mobilhörlurar. Och en hårsnodd.
Tamponger.
Hårspray.
Engångsrakhyvel.
Nycklar till mitt hem.
Hemköpskvitto från 16 Juli.
Skaft till rougeborste. Utan borste.
Engångsrakhyvel.
Sladd som man kopplar mobilen till datorn med.
Mera ögonskugga.
En penna.
Hårsnodd.
Levaxin och mera skräp.
Använd näsduk.
Zippåse. Liten och gammal.
Rouge.
En till engångshyvel.
Rabattkupong till Hemköp. Utgången.
Tre kvitton.
Tunnelbanebiljett.
Tågbiljett.
Näsduk.
Trosskydd.
Bussbiljett och näsduk.
Hårsnodd.
Lock till en minimal lergryta. (?)
Gubbe från ett Kinderägg.
En krona.
Det var nog allt. Är jag McGyver eller är jag?
Att jag har så mycket skräp i min väska beror på att jag som barn traskade omkring i skogen i hopp om att få se Mulle. Genom detta lärde jag mig också saker. Som att aldrig, aldrig kasta skräp i naturen. Så finns ingen papperskorg i sikte, så åker allt skräp ner i väska, fickor och andra ställen som inte är naturen.
Nytt från Familjehörnan: Gizmo är numera proffs på att doppa huvudet i vatten och att göra en kaffekokare som låter som ett mindre flyganfall och att göra "Torpeden" i badkaret. Han lyssnar på sin ömme fader som läser Mio min Mio innan han somnar. Igår bakade vi äppelpaj allihopa och hälften av den åkte i golvet. (Poeten och jag lyckades parera... Jag med ett knä och Poeten med en hand.) Gizmo blev först förskräckt, men det ordnade sig då vi bara var tvungna att garva åt hela situationen. Nåja, det blev en äppelpaj i alla fall. God blev den.
Jag ska nu gå iväg och ha en dejt med John Blund. Fär se hur det går med den saken. Om jag inte hade druckit kaffe ikväll, så hade jag aldrig kommit mig för att rensa ur min väska. Vet ännu inte om jag kan somna inom en överskådlig framtid. Dem som lever får se.
Puss & Kram!!!
/Honung
Groovy babe!
Ben Harper - Put it on me:
