Honungsbullen

Jag har idag köpt mig en cykel som är så ful att den är gullig. Det är en syrénlila historia och den har karaktär - I shit you not! Så nu kan jag börja cykla till och från jobbet. Vilket för mig och min plånbok är synnerligen underbart. Fem hundra buckareller gav jag för den. Yes, I like!

Gudinnebloggen går bra. Det flyter och folk som aldrig skrivit förr har blivit inspirerade. Erfarna skribenter verkar ha blivit inspirerade. Det är synnerligen underbart! Att ha ett ställe där man är snäll mot varandra och sig själv. Vi tjejer i synnerhet är inte så himla bra på det... Så, visst behövs det? Alla era mail har boostat mitt ego och gjort mig glaaaaaaaaaaaad! Och era inlägg har gjort mig ännu gladare. :) Läs här och förundras. Lämna gärna en liten rar kommentar till Gudinnorna (Gudar är också välkomna) också, så vill de såklart fortsätta att skriva. *ute med håven*

Har haft tre underbara dagars ledighet. Men började mitt sjudagarspass idag. Slavveckan kallar jag den. Men, what the heck, jag lever lyxliv som numera är ledig varannan helg. Ett jättekliv framåt i förbättring av schema tycker jag.

Nu är det sent och egentligen annu senare, fast det är tidigare... Det är det där med klockan. Har du kommit ihåg att ändra?

Jag vill hångla.

And that's all I have to say about that.

Puss & Kram!

Er egen Hormon-Honung i Tillvaron


.

Hunny fick en lysande idé igår när hon fikade med M från nu. Vi snackade om min sammanhangsuppenbarelse och andra underbara saker i livet. Hon har en förmåga att alltid plocka fram det bästa i mig. Och jag kom på... Gudinnors place i cyberspace!

Visst har jag snackat om att jag skulle vilja samla mina brudar på ett och samma ställe? Jojjomensan, det har jag! Så jag skred till verket och skapade en grupp på Nylleboken. Den heter Gudinnors place i Cyberspace och de som vill får gå med och stödja den. För där ska spridas positiva vibbar. Vi ska boosta våra egon. Och ge varandra komplimanger. Och ge oss själva komplimanger. Är det inte lysande?

Tjejer, flickor och kvinnor är så jävla bra på att dissa varandra hit och dit. Och speciellt på att dissa någon som inte är närvarande. Varför är det så? Jag tänkte att det måste till en förändring på den punkten... Och då är det lika bra att börja med en gång. Man tänker så mycket, men man gör sällan något åt saker, eller hur?

Så jag skapade även en blogg! I den vill jag att mina brudar skriver. Behövs inga långa inlägg (eftersom många har egna bloggar som tar tid att underhålla). Men varför inte skicka en komplimang till någon? Varför inte tala om för dina brudar varför du gillar dem så mycket? Varför inte berätta om något bra du gjort? Varför inte berätta om att du blev visslad efter på stan, eller att du nått något av dina mål eller whatever? Sprid positiv energi! Det gär man genom att maila ett litet inlägg till mig. Längst ner kommer min mailadress. Snälla, det är bara att sätta igång. Gör någon glad. Eller gör dig själv glad. Eller bara skriv något från hjärtat. Om någon kille vill skriva något så lägger jag till en kategori som jag kallar för Män.

Min systergudinna Hera skrev ett litet inlägg igår. Hon fick en egen kategori. Så om hon skriver flera inlägg och man tycker att hon har mycket klokt att komma med så söker man under hennes kategori. Annars så är det som vanligt. De senaste inläggen syns. Och de blandas. Som vanligt här alltså.

Så sätt igång brudar! Skapa ett Alias om du inte vill gå ut med både namn och adress och personnummer. *blink* Om du redan har ett alias och en egen blogg, så räcker det kanske med det? Jag länkar givetvis.

Adressen till bloggen hittar du här.

Viktigt att komma ihåg: Varken gruppen eller bloggen är till för att dissa män. Endast för att hylla kvinnor. Är alla med på det?

Ok, då kööööör vi tycker jag!

Och ni som inte har facebook: Välkomna med era inlägg i alla fall. Och spread the word till dina brudar också!

Skriv hit: [email protected]

Puss & Kram: Er systergudinna Honung i Tillvaron!

När jag flyttade hemifrån blev jag sambo direkt. Jag flyttade dessutom från allt välbekant till något obekant. Till en ort i Världens Ände där jag inte kände någon alls förutom killen jag bodde med. Jag flyttade bort från mitt sammanhang. Från ett ställe där jag visste vem jag var och vad jag var och med vem. Jag hade en plats att fylla, ett sammanhang.

Så kom det sig att min pojkvän blev mitt sammanhang. Det jag hörde till. Jag umgicks med hans kompisar och hans kompisars flickvänner och hans släktingar. Där hade jag en plats.

Sedan dess har det varit så. I Världens Ände har mina pojkvänner varit mina sammanhang som jag tillhört. I Världens Ände är det dessutom mycket svårt att skaffa sig egna vänner. Man är redan placerad i ett fack genom den man är tillsammans med. Och så har det varit i hela mitt vuxna liv: Jag har saknat något eget och varit näst intill oförmögen att skaffa mig ett eget sammanhang, en tillhörighet, utanför sambolivets fyra väggar. Så när relationer tagit slut har jag svävat i tomma intet och inte hört till någonstans.

Så har det varit och så var det även efter Skalman. Känslan av att inte höra till, att inte vara värd ett sammanhang eller en tillhörighet, för jag har inte förstått att det är något jag måste skapa själv. Jag har inte vetat hur man gör.Vilken AHA-upplevelse att komma på det!

Ytterligare en AHA-upplevelse var det att komma på att jag behöver vara behövd. Så när relationer har tagit slut - mot min vilja - har jag känt mig värdelös. För då är jag inte behövd längre. Och jag behöver det. Vara behövd, vara viktig i någons liv, göra skillnad för någon. Och det har hittills alltid varit en pojkvän. I hela mitt vuxna liv - alltid en man.

Så jag förstår nu var det kommer ifrån. Den där känslan av att inte vara någonting värd - för någon har precis krossat mitt liv genom att säga att jag inte behövs. Jag förstår äntligen! Det är så obeskrivligt skönt, så det finns nästan inte. I'm telling you!

Nu återstår bara att göra något åt det. Jag ska skaffa mig sammanhang, Tilhörighet på egen hand. Utan en man. Visst skulle det vara trevligt att hålla någon i handen på den resan, men jag ska ändå göra det själv. Jag behöver vara behövd och därför tänker jag joina någon hjälporganisation av något slag. För att kunna hjälpa till där jag kan och för att det behövs människor som engagerar sig. Jag ska skaffa mig något att brinna för. Någonting där jag känner att jag gör en insats. Inte för att "offra" mig utan för att jag behöver det för att må bra.

Men är det inte så för alla människor mer eller mindre? Att man vill ha uppskattning för det man gör och för den man är och en känsla av att vara behövd?

Jag trodde alltid att jag skulle få en familj. Där skulle jag ha mitt sammanhang, några som behövde mig och en tillhörighet. Nu blev det inte så. Då får man pröva andra vägar. Och jag tänker ta mina första stapplande steg i den riktningen denna vecka som kommer.

För övrigt har helgen varit pretty underbar. En trevlig lunch igår och lite tvättstuga och städning på det. Sedan bar det av till söta väninnan och hennes gudomliga barn och gudomliga man. Där fick jag mat och barnmys och pappabullar. HImla najs. Supernajs. Jag fick också låna en DVD-box, för då skulle mitt liv få en högre mening sa hon, den gulliga människan.

Med deta tänker jag nu lämna er. Jag har fått höra att jag skriver för sällan. Jag får försöka skärpa mig på den punkten, men då får folk stå ut med att jag kanske uppdaterar en gång om dagen, men bara skriver dravel i så fall. Ok?

Er egen Honung i Tiilvaron!

Jag lovade söta väninnans man  - han som bakar Pappabullar att jag skulle tillägna honom en låt. Jag frågade vad han önskade sig för låt och kan inte komme ihåg vilken det var, förutom att det var med Scorpions. Så jag gtog mig friheten att välja en i mitt tycke väldigt bra låt med dom. Ok?


Till Bullbakarmannen (och alla andra som känner att de behöver lite Scorpions i sitt liv):




Jag tänker lägga in en bonusvideo här, som har mer med texten att göra, eftersom jag brukar försöka göra det mer eller mindre.

I Give You: Linkin Park - Somewhere I Belong

 

Om man vill göra en god gärning... Se här.

Det var allt för mig denna mycket kalla natt.

P&K!

/Honung - här och nu.

Har gjort lite såna där quizgrejs på Nylleboken på sistone. Jag är: Marilyn Monroe, en Lovely Lady och gud vet allt. Jag är också - och håll i er nu - Arne Weise! Det gällde testet "Vilken svensk är du?" Och jag blev Arne Weise när jag kunde blivit Ebba Grön! Lite putt är jag allt. Hur cool är Arne Weise på en skala? Om man jämför med Ebba Grön? Mmmm, jag säger det. Jag kammade förresten hem full pott på ett 80-talsquiz. Visar att jag lever i det förgångna. Jag minns Molly Ringwald, men inte vad jag åt till lunch idag. Jag är också "Bleeding Love" och gör ett aggressivt första intryck. Ni som träffat mig, trodde ni att jag var aggressiv när ni träffade mig första gången? På allvar?

Har problem med min iTunes och vet inte hur jag ska lösa det. Den vägrar att spela min musik och man kan bli galen för mindre. Utan musik dör man ju. I alla fall jag gör det. Jag tynar bort. Somnar in ledsen och ensam och utan Bon Jovi. Det är ett elände. Får kanske ta med mig min lilla dator till någon som kan rehabilitera den. Någon frivillig?

Skulle behöva lite rehabilitering själv också. Taggtråd igen. Och det är inte skönt. Inte heller roligt. Och roligt vill jag ha! 90-talets bästa citat nere på Kreta: "Men Christer! Skratta nu och ha lite roligt!" Säg det högt på bred norrköpingsdialekt. Skratta sen och ha lite roligt!

Well... Ledig helg och tvättstuga och städning och annat jätteroligt står på schemat. Tur att jag har min stereo i alla fall, när min iTunes vägrar spela minsta trudelutt ens.

Vilka i-landsproblem man har. Folk i världen svälter, blir dödade i krig och fanskap och blir nerslagna och rånade och allt man kan tänka sig och en del man inte kan tänka sig. Här sitter jag i Sverige och klagar på min dator. Visserligen fryser jag pretty much och så men jag har kläder att ta på mig.

Nej, jag måste ta tag i det här med att försöka göra något meningsfullt i tillvaron. Att kanske göra lite skillnad i någons liv. Att göra något som betyder någonting. Jag känner det starkt - det är något jag måste och verkligen vill göra. Jag har lite tankar och sen får jag se. Någonting blir det i alla fall. Ja.

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag har en lång dag framför mig i morgon och detta med mina inte allra mest uppskattade kollegor. Thank God It's Friday, säger jag.

Puss & Kram!

Honung - i Tillvaron

...lite deppig. Men ändå glad att jag lever. Glad att det är vår. Glad att jag snart kan ha lite mindre kläder och inte frysa. Glad för en fika jag tog ikväll.

Vet inte vad det är som gör att jag ibland känner mig lite... blue. Om jag visste exakt varför skulle jag försöka göra någonting åt det. Och om jag inte kan göra något åt det, så är det bara att värka ut det.

Jag vill ha närhet. Jag vill ha värme. Jag vill ha tvåsamhet. Det är så jävla tråkigt att vara ensam att jag kan dö. Men jag vill inte heller ha någon bara för att ha någon. Jag vet dock att jag inte är skapad för singelliv. Jag har varit där. Och jag ville inte dit igen. Och nu är jag där. Igen. Det liknar skit.

Men jag försöker leva mitt liv och jag försöker må bra i det. Jag träffar folk. Jag gör roliga saker. Jag jobbar. Jag skriver. Jag letar efter något meningsfullt att syssla med på min fritid, för jag är så trött på ytlighet. Jag sysslar med yta hela dagarna - jag behöver mer för att må bra i själen.

Jag skaffar mig saker att se fram emot. Men jag vågar inte drömma några framtidsdrömmar. Jag lever dag för dag. Ibland timme för timme.

Någon frågade mig om jag saknar honom.

Inte varje timme. Inte varje minut. Inte ens varje dag.

Men ja, det gör jag.

 /Honung - i Tillvaron


 

Att känna avund måste vara en av de mänskligaste känslor som finns. I Bibeln är det en dödsynd.

Men kan avund vara en drivkraft som driver oss framåt eller är det bara destruktivt?

För min egen del kan det vara en drivkraft. Jag kan vara avundsjuk på saker som folk har och då är det en drivkraft för mig att skaffa mig det, som jag tror att jag ska bli lyckligare av. Jag kan också vara avundsjuk på hur någon ser ut och tänka: "Jag skulle också vilja se ut sådär". Eftersom det inte är något jag kan göra något åt, så brukar jag inte ödsla onödig energi på att avundas just det. Det brukar bara vara en tanke som flyger förbi.

Avund och missunnsamhet är två skilda saker. Missunnsamhet är destruktivt i min  värld. Att missunna andra är en destruktiv känsla som lämnar en bitter och kall. Varför ska man missunna andra att ha saker eller tillstånd som är bra för dem? Om folk mår bra blir världen mycket skönare att bo i. Jag tror att jag ganska sällan är missunnsam. Jag brukar unna folk att ha det bra. Men jag unnar mig själv det mer.

Avund grundar sig på att man tror att andra människor är så himla lyckliga hela tiden. Därför vill man ha det de har. Och när man strävat efter och fått det man så hett eftertraktat, så märker man att man inte blev lyckligare.

Det pratas om den legendariska svenska avundsjukan i tid och otid. Man är avundsjuk på grannen som har en finare bil, större grill, nyrenoverat kök, snyggare man/fru o.s.v. Men vad jag undrar är: är det så himla svenskt egentligen? Känner de inte så i andra länder också? Eller egentligen i hela världen? Vad tror du?

Jag brukar också vara avundsjuk på folk som är riktigt bra på någonting. Som att spela ett instrument, sjunga, måla eller baka fantastiska rabarberpajer. Men jag skulle kunna lära mig att spela ett intstrument om jag verkligen ville. Då är avund en drivkraft för mig. Jag kan också göra en fantastisk rabarberpaj om jag verkligen vill (men en äppelpaj har jag lyckats bränna). Ja, folk som har verklig talang kan jag avundas riktigt mycket faktiskt. Inte för att jag missunnar dem det för det är ju bra för dem. Men jag vill också kunna saker.

Min avund är en drivkraft som ger mig energi att lära mig mer och att skaffa mig saker som andra har. Blir jag verkligen lycklig av det? Det vat jag inte. Men jag lär mig kanske något på vägen.

Alla de sju dödssynderna är egentligen mänskliga känslor. I nästa inlägg kommer det nog ytterligare en synd. Roligare än dygderna, för i synderna kan man känna igen sig. Dygderna är jättebra att tillämpa, men visst är det roligare med frosseri än med måttlighet, som är en av dygderna? Jo, det är det bannemej, även om man som svensk alltid tycker att lagom är bäst. Inte vet jag, jag är både grek och finne och skiter i lagom. Jag vill ha allt.

Tack för mig denna natt. Våren närmar sig och jag bara väntar på att få sluta frysa någon gång inom en inte alltför avlägsen framtid.

/Honung - Not a sinner nor a saint

...har varit patetiskt den föregående veckan, enligt läsares åsikt.

I promise - I will be back!

Puss & kram!

/Honung - Här & Nu!

Alltså, såhär är det: Den som har beställt all denna snö vill jag ha namn och adress till. Och sen ska jag åka till vedebörande och hämnas! Den onda människan ska få snö innanför kläderna. Smaka lite på sin egen medicin... Det är inte mer än rätt. Det är ett jävla väder. Oväder är ordet.

Tänk att väder är nästan det enda man kan klaga på hur mycket man vill, utan att behöva göra något åt det. Det kanske är därför det stöts och blöts så mycket. I varenda konversation så talas det om vädret. Artister skriver låtar om det. Det skrivs böcker om det. Regn och solsken, snö, oväder och väder. Det har skrivits låtar om vädertjejer... Eller det har gjorts en översättning på Y.M.C.A. i alla fall... Ååååsa Bodeeeen!!! *trallar*

Efter kryssningen var jag, milt sagt, lite beige. Trött som en gnu. (Är gnuer trötta?) Och i morgon kommer jag att vara ännu tröttare, för att jag nu har sovit när jag varit trött och ätit när jag varit hungrig och kanske vänt på dygnet en aning. Jomenvisst. Men det gör ingenting. Kaffe is the shit. Kaffe är religion. Kaffe är självaste Gud. Och om du är religiös och tror på bibeln så behöver du inte ta illa upp nu. Var och en blir salig på sin tro. Och jag blir salig av Kaffe.

Läste en underbar kvinnas blogg idag. Hon berättade om sitt blöta hjärta - att samariten i henne vaknar varenda gång hon hör talas om utsatta barn eller kvinnor. Överhuvudtaget människor som blivit orättvist behandlade. Alltså utasatta för våld och övergrepp. Jag är bannemej likadan. Jag vill hjälpa alla. Rädda alla. Jag vill göra något. Och jag tänker söka på nätet efter vad jag kan göra nu. Om jag kan vara till hjälp någonstans, så är det något jag vill ägna mig åt. Ni kan läsa själva här.

Så, nu ska jag googla. Och leta efter något att brinna för.

Puss & Kram på er.

Under tiden, en låt jag blir glaaaaaaaaaad av!

/Honung - i Tillvaron

Tjohoo!

Nu är kryssningen över och på söndagen kom jag hem och såg ut som någon som dött och återuppstått i ny försämrad version. Men roligt hade jag.

Det var så roligt att se alla vars liv man följt och en del vars liv man inte följt men nu tänker börja följa. Alla fattar?

Jag har upptäckt blåmärken på ställen där jag aldrig tidigare haft blåmärken (efter att en väldig stor snubbe i tredje ring ramlat rakt på mig i en hyttkorridor. Jag är inte stor. Han var mycket större). Jag har en bula i huvudet. Och jag har varit trött sedan klockan 6 i söndags morse.

Det var som det brukar vara på kryssningar. Man åt och drack. Och sen drack man lite till. Och sen letade man efter folk som försvunnit. Att hålla ihop 16 berusade personer på en båt är en mission impossible. I'm telling you!

På söndagen vaknade jag upp efter två timmars sömn och begav mig till frukostbuffén, övertygad om att frukosten ingick i biljettpriset. Så jag åt. Bacon, ägg och prinskorvar. Två glas juice och två koppar kaffe och två smörgåsar och lite frukt. Jag var ensam - mina glada kamrater låg i diverse hytter och sov som barn. När jag ätit klart hittade jag några av de (mindre) glada kamraterna på vägen ut. Mätt och belåten satt jag och lyssnade på hur de hade betalat 110 buckareller för frukost och knappt fick i sig en halv macka. Jag hade ätit samma mängd som tre vuxna karlar och betalade inte en spänn. Jag börjar likna min bror. Han brukar äta gratis och gratis är som alla vet alltid godast.

Well, jag vill tacka alla för en jätterolig helg. Ni gjorde min helg mycket roligare än den annars skulle varit. *gör vågen*

Nu har jag AC/DC i lurarna och tänker med detta lägga mig igen. Skulle ta en tupplur efter jobbet och sov i sju timmar. Vad kan jag säga? Jag är inte 18 längre och det känns i kroppen.

På söndagen hade jag några ångetsfyllda ögonblick när jag trodde at jag supit bort min kamera. Jag hittade den i en hytt (där jag egentligen visste att den var) där jag befunnit mig på natten. Och där låg min kamera, mina stövlar och min ena strumpa. Fråga inte - för jag vet inte. Där låg också några av mina snyggaste kamrater och utstötte gutturala läten.

Mer tänker jag inte berätta om detta. Om man inte varit på kryssning, så kan man inte förstå. Man måste åka finlandsbåt för att begripa. And that's all I have to say about that!

Puss & kram!

/Honung in the Tillvaro





Dagens självklara hit:

 

Ok, idag vaknade jag tidigt. Inte bra. Annars brukar jag tycka ett det är det, men inte när man har planer på att sticka till en finlandsbåt och shejka booty ända till gryningen. Att då vakna tidigt kräver en tupplur och det har jag verkligen inte tid med. Man får hinka kaffe tills man hinkar andra saker helt enkelt. YES!. Kaffe is the shit!

Det är nästan sjukt vad jag har sett fram emot den här bloggkryssningen. Att det verkligen blir av är ett under och det är bara att tacka Emelie och Jonas för att de lyckats snickra ihop det så bra. Tack så mycket!

Det var så länge sen jag festade loss ordentligt. Det var så länge sen jag dansade loss. Det var så länge sen jag hade riktigt roligt. Gimme!!!

Nu ska jag gå och försöka bli människa.

Puss på er!

/Honung

Värdelös video men wunderbaaar låt!


Let's do it!!!




Alltså, jag gick vidare härifrån till Bon Jovi.... Jon - Come to mama!!!! Ååååååh, mina hormoner!!!

För kryssningen. Dessa regler gäller för Hunny. Och en del av dem för alla.

1. What happens on the boat stays on the boat!
2. Tag med kamera och dokumentera allt för att kunna bryta mot regel #1.
3. Drick inte för mycket.
4. Drick inte för lite.
5. Sjung inte.
6. Dansa mycket.
7. Skicka inga fåniga sms
8. Flörta med allt som rör sig. Detta gäller inte hissen. Den rör sig men är för övrigt inte ett levande väsen.
9. Ät väldigt mycket mat.
10. Ha kul!

Det ska bli så roligt! Trots att jag inte har något att ta på mig. Allt ordnar sig. Det gör alltid det av någon outgrundlig anledning. Jorden kommer inte att gå under. En del av oss kommer att vakna på söndag och önska att den hade gjort det.

För övrigt har jag en toyboy vid namn Urban. Han ger mig bra vibrationer och får mig att skratta som bara den. Han ser ut som en märla...

Over and out!

/Honung

Eftersom jag inte kan lägga in den video jag hade tänkt, så bjuder jag på mitt allmäntillstånd.

Do me baby!

Alltså... Det är tre dagar kvar och sen ska jag på kryssning. Jag har INGENTING att ta på mig. Jag får gå naken.

Måste till jobbet och uppdaterar ikväll om jag orkar och hinner... Då handlar det antagligen om Åååååurban!!!

Puss på er!

/Honung



 

Igår natt la mitt internet av bara sådär... Igår kväll funkade det inte heller. Men sen var jag tvungen att fippla med routern och sen var livet underbart igen. :) Men, tänk så lamslagen man blir när saker inte funkar.

Fick hem min Lundell-DVD igår!!!! Ååååh, underbara liv!!!

Nu måste jag gå till jobbet!

Puss & Kram!

/Honung - Här och Nu

Connected:

Enligt almanackan är detta en vårmånad. Och jag fryser.

Det var allt jag egentligen ville säga...

"I just want someone to talk to
and a little of that human touch..."

/Honung - Här och Nu


 

Alltså, när jag då gjorde en fabulös entré till syndens näste i torsdags så fick jag en varm kram av väninna och kaffe. Vem som helst som ger mig kaffe tar jag till mitt hjärta. Och där får de stanna.

Alltså sexparty är inte vad folk tror. De flesta tror att det är fullt av swingers med lackunderkläder och piskor och kättingar och att man har en orgie eller två. Inte alls kan jag säga. Så roligt ska man inte ha det även om man givetvis ska försöka ha roligt alla dagar på året. Men roligt är relativt, eller hur?

Den arma kvinnan började med att demonstrera oljor och glidmedel. Man fick lukta och smaka och känna och hålla på... Jag frågade om det var många kalorier i de ätbara, men det var det inte. Så alltså är det ingenting för mig, som är i desperat behov av fettbildande födoämnen.

Sen efter glidmedeldemonstrationen kom vi till "apoteket". Hela apoteket var inlåst i skåp med glasdörrar. Och där fanns det massa pulver och piller och sprayer och krämer mestadels uppfunna av kineser. Och de var bra för allt. De var bra för ökad lust och minskad snabb sädesavgång - hur går sånt ihop? Alltså man ska få lust så in i norden, men inte få utlösning, som man i alla fall...? Väldigt tvetydigt. Jomenvisst, vi fick i alla fall en demonstration av dessa. Och tjejerna som jobbar i affären brukar testa dessa piller på vakterna som patrullerar city. De har inte ett lätt liv... Något nytt de hade var ett kaffe med lustmedel i och en av dessa vakter drack av detta utan att veta vad det var... Jag vet inte om han kunde jobba resten av den dagen. :) (Det gäller att se till at ens tilltänkta offer gillar kaffe.) Tydligen fungerar det. Enligt vakterna.

Sen kom vi till det roliga! Manickerna. De makalösa manickerna. Jäklar vad det surrades. Bra vibrationer på alla håll och kanter minsann.

Vad jag undrar är följande: Vem uppfinner dessa? Vem är det som ligger i sin säng på nätterna och funderar ut sexleksakers utformning, funktion, storlek, färg och form? Är det vetenskapsmän på något laboratorium som kan allt om kvinnlig anatomi? Eller är det en gammal häxa i en hydda i skogen som kan allt om kvinnlig anatomi? Är det kvinnor eller män? Det förra sexpartyt jag var på (med de 18 brudarna och vinet) så fanns det en som var utformad som en delfin. Det var för att lesbiska kvinnor inte vill ha något som ser ut som en snorre i sig.... Då undrar man: Vill de hellre ha en delfin? Vill de överhuvudtaget ha någonting i sig? Och alltså, en delfin??? Man undrar. Vem uppfinner en delfin som vibrerar för de lesbiska kvinnornas välbefinnande? Det finns ju för sjutton lösvaginor som också vibrerar - det såg jag med egna ögon i torsdags. ;)

De är gröna, blå, lila, rosa, vita, svarta, "naturella"... Och de har bihang, de är utan bihang, de har pärlor och de är utan pärlor. En del är fyra sekunder, andra är 30 minuter... Man skulle känna på vibrationerna på nästippen, som är den näst känsligaste delen på kroppen. Om manicken fick en att nysa, så hade man hittat rätt. Det var fyrasekundersmanicken. En del såg man inte vad det var ens. De såg ut som moderna skulpturer. Man skulle utan problem kunna ha dem i bokhyllan och ingen skulle ens ana vad de är till för. Och svindyra var de. Tydligen lyxigaste varianten av leksaker som främjar lusten.

Nu vet alla som frågat hur det var. Alla handlade. Där var en enda kille i hönsgården av östrogenstinna kvinnor. Han tyckte att en vibrerande lösvagina är onaturligt. Men en vibrerande stav är inte onaturligt. Förklara för mig vari skillnaden ligger? "Jomen, vaginor vibrerar inte" var argumentet... Det gör inte manliga kronjuveler heller kan jag meddela, även om en del män kanske upplever att de har sockerdricka i den.

Därmed avslutar jag nu.

Om jag handlade? Och vad? Tror någon att jag tänker berätta det? Här? Nej, det kommer inte att hända.

Puss & Kram!

Honung - Hormonstinn Höna i Tillvarons hönsgård. Gimme a cock! (Desperat? Vem? Jag?)

Bye! *vinkar*

Lägger här ett klipp som jag hörde första gången i mitt liv hos min bror. Han har tre barn, så han borde veta...