Roliga Människor
Mina kunder på jobbet är så roliga.
I förra veckan ringde en dam til jobbet och följande telefonsamtal utspelade sig:
- Hej, jag vill ha en tröja.
- Jaha... Vilken tröja vill du ha?
- Den som ligger på ett bord.
- Vi har flera bord. Vad är det för märke på tröjan?
- Inte vet jag!
- Hur ser den ut?
- Det är den som ligger på bordet när man kommer upp för rulltrappan.
- Men vi har bara ett plan...
- Det har nu ju inte!
- Jo, vi har ingen rulltrappa.
- Men lilla vän, det måste du ju förstå att ni har en rulltrappa!
- Nej, vi har bara ett plan.
- Arbetar inte du där?
- Jo, jag har arbetat här i 15 år och vi har bara ett plan.
- Det är klart att ni har en rulltrappa!
Efter detta bad hon att få prata med en av mina kollegor och samma samtal upprepade sig. Man garvar läppen av sig åt sånt.
En annan kund var inne i butiken och kollade på toppar. Sen sa hon att hon inte skulle ha någon just den dagen. De säger ofta "Jag ska inte ha något idag." Well, anyway, hon frågade hur länge vi ska ha erbjudandet. Varpå jag udrade vilket erbjudande hon menade. Hon förklarade då utförligt och med stort tålamod, som när man förklarar något för en treåring, att det var erbjudandet på topparna hon menade. Och att det minsann enligt annonsen skulle vara "Ta tre, betala för en" på toppar den veckan. Jag sa bara att så generösa är vi inte i den här butiken och förklarade sedan att vi har erbjudande på väskor och skärp men inte på toppar. Hon hävdade att det minsann stod i annonsen i tidningen och att hon skulle komma in med den och visa den för mig. Både tidningen och annonsen förmodar jag. Jag såg henne aldrig mer.
Mina kollegor är också roliga. En av dem sa en dag: "Någon har tryckt in den här på reaställningen!" och jag svarade att den är på rea. "Jaha!" sa hon, "Jag tyckte den såg så fin ut!"
En annan av mina kära arbetskamrater gick bakom disken och övade på att säga vulva. Högt. Hon har invandrarbakgrund och hade nog aldrig hört ordet förut. Så hon övade, men inte bakom disken sen vi sagt att kunderna kanske tar illa upp.
Nu måste jag gå. Jag ska iväg till en underbar människa och bli spådd. Jag kommer att se gryningen av en lysande framtid. Det är jag helt övertygad om.
Puss & Kram! / Honung - som har ett jobb.
En låt man blir glad av följer nu. Praise you!
I förra veckan ringde en dam til jobbet och följande telefonsamtal utspelade sig:
- Hej, jag vill ha en tröja.
- Jaha... Vilken tröja vill du ha?
- Den som ligger på ett bord.
- Vi har flera bord. Vad är det för märke på tröjan?
- Inte vet jag!
- Hur ser den ut?
- Det är den som ligger på bordet när man kommer upp för rulltrappan.
- Men vi har bara ett plan...
- Det har nu ju inte!
- Jo, vi har ingen rulltrappa.
- Men lilla vän, det måste du ju förstå att ni har en rulltrappa!
- Nej, vi har bara ett plan.
- Arbetar inte du där?
- Jo, jag har arbetat här i 15 år och vi har bara ett plan.
- Det är klart att ni har en rulltrappa!
Efter detta bad hon att få prata med en av mina kollegor och samma samtal upprepade sig. Man garvar läppen av sig åt sånt.
En annan kund var inne i butiken och kollade på toppar. Sen sa hon att hon inte skulle ha någon just den dagen. De säger ofta "Jag ska inte ha något idag." Well, anyway, hon frågade hur länge vi ska ha erbjudandet. Varpå jag udrade vilket erbjudande hon menade. Hon förklarade då utförligt och med stort tålamod, som när man förklarar något för en treåring, att det var erbjudandet på topparna hon menade. Och att det minsann enligt annonsen skulle vara "Ta tre, betala för en" på toppar den veckan. Jag sa bara att så generösa är vi inte i den här butiken och förklarade sedan att vi har erbjudande på väskor och skärp men inte på toppar. Hon hävdade att det minsann stod i annonsen i tidningen och att hon skulle komma in med den och visa den för mig. Både tidningen och annonsen förmodar jag. Jag såg henne aldrig mer.
Mina kollegor är också roliga. En av dem sa en dag: "Någon har tryckt in den här på reaställningen!" och jag svarade att den är på rea. "Jaha!" sa hon, "Jag tyckte den såg så fin ut!"
En annan av mina kära arbetskamrater gick bakom disken och övade på att säga vulva. Högt. Hon har invandrarbakgrund och hade nog aldrig hört ordet förut. Så hon övade, men inte bakom disken sen vi sagt att kunderna kanske tar illa upp.
Nu måste jag gå. Jag ska iväg till en underbar människa och bli spådd. Jag kommer att se gryningen av en lysande framtid. Det är jag helt övertygad om.
Puss & Kram! / Honung - som har ett jobb.
En låt man blir glad av följer nu. Praise you!
Liv
Hörde talas om en tjej som gifte sig med sitt livs kärlek för två år sedan. Hon väntade barn. En och en halv vecka innan beräknad förlossning så dog barnet. Hon var tvungen att föda barnet på vanligt sätt. När hennes man för några veckor sedan skulle iväg och spela tennis fick han en hjärtinfarkt och dog. 30 år gammal. Knall och fall.
Sånt får en att tänka. Och att tänka mycket. På många saker. Först och främst tänker jag på den stackars kvinnan som nu förlorat allt. Herregud! Stackars henne. Fy faan... Förtjänar någon människa sådana saker? Jag tror inte det.
Och vi då? Vad gör vi med våra liv? Vi jobbar ihjäl oss för att kunna köpa ihjäl oss. Vi tjafsar om bagateller. Vi går omkring och slösar bort våra liv på att vara irriterade och förbannade på bagateller! Vi svär över försenade bussar. Vi svär över kön på banken. Vi svär över folk vi tycker är idioter. Vi blir galna om inte TV:n/datorn/mikron funkar. Vi gormar och svär och blir osams med folk och håller på. En del jagar efter karriär och pengar. Andra ligger i Big Brother, En del åker till en jävla öde ö och bildar pakter som de bryter. För pengar.
Det enda vi egentligen borde göra är att leva. Som om varje dag var den sista. För det kan ju vara den sista. Faktiskt. Jag har blivit påmind om det i mitt liv, utan att själv ha blivit drabbad, men ändå... Påmind. Det kunde varit jag.
Har en nära vän som förlorade sin fru för ett par år sedan. Ung och levande ena stunden. Gick och la sig och vaknade aldrig mer. Och mannen jag berättade om innan skulle spela tennis. Och fick inte göra det. Barnet som skulle födas dog innan livet började.
Det kunde varit jag eller någon som står mig nära. Vad gör jag med mitt liv? Jag åker till jobbet på morgonen och kommer hem på kvällen. Jag irriterar mig på en del kollegor och kunder i butiken. Jag strävar och strävar. Jag bekymrar mig för att jag varken har vettiga skor eller kläder till sommaren. Bagateller. Saker om ingen jävel tänker på om hundra år.
Jag ska leva. Jag ska ta emot kärlek när jag får den. Jag ska andas djupt och njuta. Jag ska stå över såna som jag tycker är dumma. Jag ska sluta haka upp mig på småsaker. Jag ska umgås med dem jag älskar. Jag ska insupa livet. Jag ska sluta vara feg. Jag ska se det goda och fröjdas. Jag ska aldrig gå och lägga mig på kvällen och vara osams med någon. Jag ska vakna på morgonen och vara tacksam för det. Jag ska se människor och vara glad för att de finns.
Det är bra att ha mål och planer - men man får inte glömma att leva och att göra det bästa av det liv man har fått. Vi kanske bara har ett enda liv och många av oss glömmer att förvalta det. Och det är ju en gåva. I mina ögon i alla fall. För mig är det en gåva att jag lever och är frisk. Det är en gåva att få stressa iväg på cykeln till jobbet. Men jag tänker inte längre irritera mig och svära över rödljusen som hindar mig på min färd. Livet är för kort för det. Bagateller.
Pengar, skönhet, berömmelse, karriär... Vad betyder det? Inte ett dugg, för livet kan ta slut i morgon. Visdom, kärlek och godhet betyder allt.
Men vad gör vi med våra liv?
/Honung
Sånt får en att tänka. Och att tänka mycket. På många saker. Först och främst tänker jag på den stackars kvinnan som nu förlorat allt. Herregud! Stackars henne. Fy faan... Förtjänar någon människa sådana saker? Jag tror inte det.
Och vi då? Vad gör vi med våra liv? Vi jobbar ihjäl oss för att kunna köpa ihjäl oss. Vi tjafsar om bagateller. Vi går omkring och slösar bort våra liv på att vara irriterade och förbannade på bagateller! Vi svär över försenade bussar. Vi svär över kön på banken. Vi svär över folk vi tycker är idioter. Vi blir galna om inte TV:n/datorn/mikron funkar. Vi gormar och svär och blir osams med folk och håller på. En del jagar efter karriär och pengar. Andra ligger i Big Brother, En del åker till en jävla öde ö och bildar pakter som de bryter. För pengar.
Det enda vi egentligen borde göra är att leva. Som om varje dag var den sista. För det kan ju vara den sista. Faktiskt. Jag har blivit påmind om det i mitt liv, utan att själv ha blivit drabbad, men ändå... Påmind. Det kunde varit jag.
Har en nära vän som förlorade sin fru för ett par år sedan. Ung och levande ena stunden. Gick och la sig och vaknade aldrig mer. Och mannen jag berättade om innan skulle spela tennis. Och fick inte göra det. Barnet som skulle födas dog innan livet började.
Det kunde varit jag eller någon som står mig nära. Vad gör jag med mitt liv? Jag åker till jobbet på morgonen och kommer hem på kvällen. Jag irriterar mig på en del kollegor och kunder i butiken. Jag strävar och strävar. Jag bekymrar mig för att jag varken har vettiga skor eller kläder till sommaren. Bagateller. Saker om ingen jävel tänker på om hundra år.
Jag ska leva. Jag ska ta emot kärlek när jag får den. Jag ska andas djupt och njuta. Jag ska stå över såna som jag tycker är dumma. Jag ska sluta haka upp mig på småsaker. Jag ska umgås med dem jag älskar. Jag ska insupa livet. Jag ska sluta vara feg. Jag ska se det goda och fröjdas. Jag ska aldrig gå och lägga mig på kvällen och vara osams med någon. Jag ska vakna på morgonen och vara tacksam för det. Jag ska se människor och vara glad för att de finns.
Det är bra att ha mål och planer - men man får inte glömma att leva och att göra det bästa av det liv man har fått. Vi kanske bara har ett enda liv och många av oss glömmer att förvalta det. Och det är ju en gåva. I mina ögon i alla fall. För mig är det en gåva att jag lever och är frisk. Det är en gåva att få stressa iväg på cykeln till jobbet. Men jag tänker inte längre irritera mig och svära över rödljusen som hindar mig på min färd. Livet är för kort för det. Bagateller.
Pengar, skönhet, berömmelse, karriär... Vad betyder det? Inte ett dugg, för livet kan ta slut i morgon. Visdom, kärlek och godhet betyder allt.
Men vad gör vi med våra liv?
/Honung
Hello Honeybun fans!
I’m Honeybun’s English friend and I’ve known her for a long time. She’s asked me to write something for her blog but I don’t know any Swedish so I hope you don’t mind if I write in English.
There are three topics I could write about – Honeybun herself, what I know about Sweden or telling you about England.
The third topic I can deal with straight away – England is the bottom bit of an island just above France and to the left of Germany. If you want to know any more about England read a book, there are plenty of them. I’m sure most of you don’t want to hear about it.
Honeybun is a subject I’d much rather write about. She’s the loveliest, funniest, kindest woman I’ve ever met and I love her dearly. Stunningly beautiful too. I’m saying this as a man and men are never wrong. Well we never admit we’re wrong, even to ourselves, so it’s the same thing as never being wrong. But trust me, she’s gorgeous. From the moment we came into contact 11 years ago – in a chatroom before the internet was fashionable - we’ve been close because she’s so easy to chat to. From the moment we actually met a year later I’ve been slightly in love with her and I still am. Any sane man would be. She knows I feel like this and she’s cool with it.
I didn’t just fall in love with Honeybun though, I fell further in love with Sweden. I’m a Swedophile – someone that loves everything Swedish. This process started, as far as I can remember, when I discovered ABBA at the age of 4 and was strengthened at age 10 when I found out that there used to be Viking settlements near my home. It grew hugely at aged 13 and 14 when I used to sneak downstairs late at night and watch Bergman films on TV. The one that I remember making the biggest impression on me was ‘Summer with Monika’, a film about young love which had a powerful effect on 13 year old male hormones, due to its message of freedom having consequences and its brilliant cinematography but mainly because of its nude bathing scenes in a time when British TV was discouraged from showing nudity.
When most English think of Sweden they think of ABBA, the Vikings, the chefs from the Muppet Show with the silly voices, Volvo and nude communal saunas. They aren’t sure whether to believe in the nude saunas but think if they do happen they’re like Roman orgies. We are a sexually repressed people you see, so to us naked = sex (which leads to a lot of awkwardness with nurses in hospitals) Most English people have no regular access to a sauna and those that do – the wealthy - tend to use the ones in their gyms, which aren’t very hot and forbid nudity but don’t discourage fit people in swimwear.
So we hear ‘nude’ and ‘sauna’ and think ‘porn film’.
/Mark
Things that make you go Tjoohoo!
Alltså... Detta rörde mig nästan till tårar. Annas tacklista... Kolla här. Och gissa vem som är Honung!? Gissa, gissa, gissa!!! Och jag är säker på att hon absolut inte nämner oss i någon som helst inbördes ordning. men jag är FÖRST! C'est moi! Tjoohoo!
Och sen.. Alltså Dan Reed. Det mailet. Absolutely lovely. Wonderful. Tjoohoo! Och jag fattar inte att så många inte vet vem han är? Hur kan man inte veta det? Geezzz... Men jag vet. Tjoohoo för det!
Fika med underbara vänner! Tjoohoo!
En varm man då och då... Tjoohoo!
Hittade ett klistermärke i våra svindyraste jeans som vi har i butiken.
Så här stod det:
"NYDJ cannot be held responsible for any positive consequence that may arise due to your fabulous appearance wearing the Tummy Tuck jean"
Major tjoohoo till det. Vi garvade läppen av oss när jag läste upp för kunden vad det stod. Sånt där står aldrig i kläder. Det står bara om torrfällning och krympning och sånt tråkigt. Den där klisterlappen var synnerligen uppfriskande för både skrattmusklerna och själen. Saker som överraskar är underbart. Människor som överraskar är också underbara.
Annas videoblogg tog mig på sängen så fullständigt att jag var i chock en stund. Och sen blev jag jättejätteglad! Jag måste säga det en gång till: TJOOHOO!!! (Och jag har haft skrytrutan öppen hela dagen.)
Ni förstår, vänner och grannar, Anna impar på mig. Hon är så jävla grym. Och att hon sen tackar mig är för mig en gåva. Jag är impad av henne och hon... Ja... Hur förklarar man sånt? Människor som jag är impad av är jag så himla impad av att jag har svårt att förstå att de överhuvudtaget bryr sig om att jag existerar. Och då blir man glad av att så grymma personer bryr sig, eller hur? Och Anna är en av de coolaste brudarna jag känner. Ever.
Ni, mina andra brudar, är också grymma. Och ni skulle älska Anna om ni träffade henne någon gång. I know this. Man kan inte låta bli liksom.
And that's all I have to say about that.
Håller just nu på med att försöka övertala min allra käraste engelska kamrat att gästblogga här. Han är oerhört underhållande. Fast nu är han mitt uppe i nåt examensarbete, så han kanske bloggar nästa månad. *glaaaaaaaaaaaad* Tjoohoo!
Nu går jag.
Puss&Kram!
/Honung - i Tillvarons drypande kärlekskupa!
Och sen.. Alltså Dan Reed. Det mailet. Absolutely lovely. Wonderful. Tjoohoo! Och jag fattar inte att så många inte vet vem han är? Hur kan man inte veta det? Geezzz... Men jag vet. Tjoohoo för det!
Fika med underbara vänner! Tjoohoo!
En varm man då och då... Tjoohoo!
Hittade ett klistermärke i våra svindyraste jeans som vi har i butiken.
Så här stod det:
"NYDJ cannot be held responsible for any positive consequence that may arise due to your fabulous appearance wearing the Tummy Tuck jean"
Major tjoohoo till det. Vi garvade läppen av oss när jag läste upp för kunden vad det stod. Sånt där står aldrig i kläder. Det står bara om torrfällning och krympning och sånt tråkigt. Den där klisterlappen var synnerligen uppfriskande för både skrattmusklerna och själen. Saker som överraskar är underbart. Människor som överraskar är också underbara.
Annas videoblogg tog mig på sängen så fullständigt att jag var i chock en stund. Och sen blev jag jättejätteglad! Jag måste säga det en gång till: TJOOHOO!!! (Och jag har haft skrytrutan öppen hela dagen.)
Ni förstår, vänner och grannar, Anna impar på mig. Hon är så jävla grym. Och att hon sen tackar mig är för mig en gåva. Jag är impad av henne och hon... Ja... Hur förklarar man sånt? Människor som jag är impad av är jag så himla impad av att jag har svårt att förstå att de överhuvudtaget bryr sig om att jag existerar. Och då blir man glad av att så grymma personer bryr sig, eller hur? Och Anna är en av de coolaste brudarna jag känner. Ever.
Ni, mina andra brudar, är också grymma. Och ni skulle älska Anna om ni träffade henne någon gång. I know this. Man kan inte låta bli liksom.
And that's all I have to say about that.
Håller just nu på med att försöka övertala min allra käraste engelska kamrat att gästblogga här. Han är oerhört underhållande. Fast nu är han mitt uppe i nåt examensarbete, så han kanske bloggar nästa månad. *glaaaaaaaaaaaad* Tjoohoo!
Nu går jag.
Puss&Kram!
/Honung - i Tillvarons drypande kärlekskupa!
Att ha tid
Somnade halv åtta igår kväll och vaknade vid femtiden i morse. No shit... Nu, efter två koppar kaffe är jag nästan människa. Och har tid att skriva. Jag har nästan aldrig tid med det nuförtiden. Det är så himla konstigt alltsammans... När jag hade boyfriend hade jag hur mycket tid som helst, eftresom han jobbade utomlands och jag hade mycket ensamtid. Nu, när jag inte har boyfriend så borde jag ha ännu mer tid... Men det har jag inte. Jag är sällan hemma. Och när jag inte är hemma har jag sällan tillgång till en dator och då är jag social. Jag träffar folk ju.
När man är utan boyfriend så har man tid att sitta och fika med väninnor i fyra timmar. Tjejsnack is the shit! Vad pratar vi kvinnor om i fyra timmar då? Vad pratar kvinnor om överhuvudtaget på tjejmiddaggar och dylika sammankomster? En man frågade mig detta... Och svaret är - tadaaaaa - män. Män, män och män dryftas. Hur de beter sig, varför de beter sig som de gör... Hur tänker de? Ingen vet. En del av dem sårar oss. En del av dem uppfyller hela vårt sinne. Andra tröstar oss. Men hela tiden finns de i våra tankar. Tänk att vi ägnar dem så mycket tid... När det egentligen finns andra viktigare saker att tänka på... Som svält och krig och eländes elände. Och vi borde tänka mer på oss själva. Dessutom.
Jag har själv blivit bättre på det. Vad mår jag bra av? Vilka mår jag bra av att umgås med? Sen försöker jag ägna mig åt det. Det jag mår bra av och de vänner jag har som jag mår bra av. Ja. Jag har numera ett ganska stort kontaktnät. Många fantastiska människor har kommit in i mitt liv. En del har återinträtt. Lovely!
Jag borde spendera mer tid i Stockholm, så att jag hinner träffa de återfunna. De återfunna är long time no see och det finns så mycket att återupptäcka och finna och... Ja, att prata om!
Well, tills vidare har jag ett jobb. Vi har "Fantastiska Veckan" nu. Herregud, vad folk stökar till!!! Vi har rabatt på allt i hela butiken. Och folk blir som tokiga. Och de stökar till. Det ser ut som ett jävla bombnedslag hur mycket man än städar. Och stressigt är det. Men samtidigt - himla roligt! När det är mycket att göra flyger tiden och rätt som det är så är det dags att gå hem. Vips!
Jag mår så jävla bra just nu och har gjort det en längre tid. Det är nästan för bra för att vara sant faktiskt. Jag har massor att ge och jag ger. Dessutom är jag trevlig hela dagarna på jobbet. Ibland orkar man inte vara trevlig en enda minut till när man går därifrån, men just nu är jag fortfarande inne i mitt positiva flow. Jag hoppas att det aldrig tar slut. Men förr eller senare blir det kanske neggovarning på mig, men jag hoppas att mina vänner i så fall påminner mig om allt jag har att vara glad för. Det är jag övertygad om att de gör. Och kanske även ni som läser. Vänner och andra läsare.
Det enda jag vill ha ytterligare är den där mannen. Han som vill somna och vakna med mig. Han som vill dela min vardag och mitt liv. Han som kan ge mig styrka när jag saknar det. Han som vill dela mitt skratt och mina tårar. Han som finns där och stannar kvar. Han som kan älska mig fullt ut. Han måste finnas. Han finns.
Nu har jag saker att göra. En kropp att duscha. Ett liv att leva. Ett jobb att gå till. Och en frukost att äta. Jag är hungrig. Man blir det efter att ha varit vaken i tre timmar. Så jag måste gå.
Förresten har jag nu fått mail från Dan Reed! Ooooh, take me with you! ;) Han är vattuman, så det skulle säkert bli hur bra som helst! Eller vad tror ni?
Puss & Kram så länge!
/Honung - in the flow!
Mina hormoner är fotfarande mycket aktiva. Pour some sugar on me, Babe!
När man är utan boyfriend så har man tid att sitta och fika med väninnor i fyra timmar. Tjejsnack is the shit! Vad pratar vi kvinnor om i fyra timmar då? Vad pratar kvinnor om överhuvudtaget på tjejmiddaggar och dylika sammankomster? En man frågade mig detta... Och svaret är - tadaaaaa - män. Män, män och män dryftas. Hur de beter sig, varför de beter sig som de gör... Hur tänker de? Ingen vet. En del av dem sårar oss. En del av dem uppfyller hela vårt sinne. Andra tröstar oss. Men hela tiden finns de i våra tankar. Tänk att vi ägnar dem så mycket tid... När det egentligen finns andra viktigare saker att tänka på... Som svält och krig och eländes elände. Och vi borde tänka mer på oss själva. Dessutom.
Jag har själv blivit bättre på det. Vad mår jag bra av? Vilka mår jag bra av att umgås med? Sen försöker jag ägna mig åt det. Det jag mår bra av och de vänner jag har som jag mår bra av. Ja. Jag har numera ett ganska stort kontaktnät. Många fantastiska människor har kommit in i mitt liv. En del har återinträtt. Lovely!
Jag borde spendera mer tid i Stockholm, så att jag hinner träffa de återfunna. De återfunna är long time no see och det finns så mycket att återupptäcka och finna och... Ja, att prata om!
Well, tills vidare har jag ett jobb. Vi har "Fantastiska Veckan" nu. Herregud, vad folk stökar till!!! Vi har rabatt på allt i hela butiken. Och folk blir som tokiga. Och de stökar till. Det ser ut som ett jävla bombnedslag hur mycket man än städar. Och stressigt är det. Men samtidigt - himla roligt! När det är mycket att göra flyger tiden och rätt som det är så är det dags att gå hem. Vips!
Jag mår så jävla bra just nu och har gjort det en längre tid. Det är nästan för bra för att vara sant faktiskt. Jag har massor att ge och jag ger. Dessutom är jag trevlig hela dagarna på jobbet. Ibland orkar man inte vara trevlig en enda minut till när man går därifrån, men just nu är jag fortfarande inne i mitt positiva flow. Jag hoppas att det aldrig tar slut. Men förr eller senare blir det kanske neggovarning på mig, men jag hoppas att mina vänner i så fall påminner mig om allt jag har att vara glad för. Det är jag övertygad om att de gör. Och kanske även ni som läser. Vänner och andra läsare.
Det enda jag vill ha ytterligare är den där mannen. Han som vill somna och vakna med mig. Han som vill dela min vardag och mitt liv. Han som kan ge mig styrka när jag saknar det. Han som vill dela mitt skratt och mina tårar. Han som finns där och stannar kvar. Han som kan älska mig fullt ut. Han måste finnas. Han finns.
Nu har jag saker att göra. En kropp att duscha. Ett liv att leva. Ett jobb att gå till. Och en frukost att äta. Jag är hungrig. Man blir det efter att ha varit vaken i tre timmar. Så jag måste gå.
Förresten har jag nu fått mail från Dan Reed! Ooooh, take me with you! ;) Han är vattuman, så det skulle säkert bli hur bra som helst! Eller vad tror ni?
Puss & Kram så länge!
/Honung - in the flow!
Mina hormoner är fotfarande mycket aktiva. Pour some sugar on me, Babe!
Mina vänner
Mina vänner måste vara de bästa i hela världen! De finns där när jag behöver dem i alla väder. De pratar med mig, äter med mig, skrattar och gråter med mig. Och de låter mig vara mig själv och de tycker om mig som jag är. Är inte det en gåva som nästan är större än livet?
När jag inte varit här och skrivit har jag umgåtts med mina vänner. Det är därför det blir så sällan nuförtiden. Dessutom har det varit väder! När det är väder är man ute. När det är oväder är man inte det. Och väder har det varit.
Jag har ett ganska stort socialt nätverk. De flesta är nära vänner, som jag kan prata med om allt. Det finns alltid någon jag kan ringa eller träffa. Och jag är inte van vid det. Efter att suttit i en byhåla i 18 år, så har det aldrig varit en självklarhet. Nu är det mycket enklare när jag bor i en hyfsat stor stad och det inte är ett heldagsprojekt att ta mig någonstans och sedan hem. Det är nära till Stockholm, Norrtälje (ANNA!!!! NÄR?) och Tierp. Bara för att ta några exempel på var mina vänner befinner sig. Sen finns de som är betydligt längre bort... Och det är synd.
Min bästis bor nära mig. Jag cyklar till henne på fem minuter. Hon är självklar. Det är hon som lägger huvudet i mitt knä och som jag pillar i håret. Att bli pillad i håret är en av huvudorsakerna till att man går till frissan. Och går man inte till frissan så går man till sin bästis.
Jag hoppas att mina vänner känner att de kan komma till mig när de behöver. De fanns där för mig när jag behövde och jag är för evigt tacksam och glad för det. Tack.
Nu ska jag äta pizza, så jag har inte tid med er.
Puss&Kram!
/Honung
När jag inte varit här och skrivit har jag umgåtts med mina vänner. Det är därför det blir så sällan nuförtiden. Dessutom har det varit väder! När det är väder är man ute. När det är oväder är man inte det. Och väder har det varit.
Jag har ett ganska stort socialt nätverk. De flesta är nära vänner, som jag kan prata med om allt. Det finns alltid någon jag kan ringa eller träffa. Och jag är inte van vid det. Efter att suttit i en byhåla i 18 år, så har det aldrig varit en självklarhet. Nu är det mycket enklare när jag bor i en hyfsat stor stad och det inte är ett heldagsprojekt att ta mig någonstans och sedan hem. Det är nära till Stockholm, Norrtälje (ANNA!!!! NÄR?) och Tierp. Bara för att ta några exempel på var mina vänner befinner sig. Sen finns de som är betydligt längre bort... Och det är synd.
Min bästis bor nära mig. Jag cyklar till henne på fem minuter. Hon är självklar. Det är hon som lägger huvudet i mitt knä och som jag pillar i håret. Att bli pillad i håret är en av huvudorsakerna till att man går till frissan. Och går man inte till frissan så går man till sin bästis.
Jag hoppas att mina vänner känner att de kan komma till mig när de behöver. De fanns där för mig när jag behövde och jag är för evigt tacksam och glad för det. Tack.
Nu ska jag äta pizza, så jag har inte tid med er.
Puss&Kram!
/Honung
