Size Fuckin' Zero
Idag kom så äntligen löningen, den underbara. Lovely var det. Very muchos så. jag slutade dessutom fyra idag. Allstå, F Y R A - read my lips. Att sluta fyra på en vardag när löningen kommer betyder detta: Shoppa! Jag gav mig sålunda ut på stan på jakt efter jeans (Skalman kommer att nu himla med ögonen, göra korstecken och mumla: "Jomenvisst, hon har verkligen inga jeans utöver de femton paren hon redan har"). De perfekta jeansen är svåra att finna och man vet inte om de är perfekta förrän man haft dem ett tag.
Well, jag sprang runt i lite olika butiker utan att hitta något jag ville ha. Vanliga jävla jeans med bootcut - hur svårt kan det vara? Gina har men inte i min storlek. Solo har men inte i min storlek. Det finns, men inte i min storlek. Jag kom sedan till JC och haffade en stackars säljare med vild blick och röt "Hörrudu! Haru några brallor till mig?" Hon kanske blev förskräckt, men hon lyckades plocka fram två par i min storlek i alla fall. Jag har 24 i midjan. Jag provade. Sen kom Josef. Säljaren Josef drog i hällorna och sa att jag inte under några som helst omständigheter kan ha 24 i midjan och plockade fram storlek 23. Holy Macaroni och God Bless the Holy Noodle! I'm tellin' you. Very traumatiskt. Jag har några par i storlek 24 och Josef säger att de är för stora. Allihopa. Fan. Ett par av dem är Acne och kostade 1500 buckaroos. Men det var då och nu är nu. Ett par av dem de plockade fram var ett par Tiger för 1300:- och det andra paretr var Crocker för 400. Jag vågade inte visa Tigerjeansen för Josef, för då hade han säkert plockat fram även dem i storlek 23 och de hade suttit perfekt. Jag köpte Crockerjeansen. De satt som en padda i väggen minsann. Nu återstår bara att se om de är perfekta. Men storlek 23 alltså... Jag kan inte tro det. Och mina som jag redan har i storlek 24 är alltså enligt den gode Josef för stora. Jag trodde på fullt allvar att det inte fanns mindre.
Visst har jag gått ner de kilon jag hade lyckats gå upp. Eller rättare sagt tre av de fyra jag hade gått upp. Det är ett elände säger jag, men sånt är livet. Hela mitt liv har jag egentligen vägt runt 40, så jag antar att det är mitt naturliga tillstånd i tillvaron. Men det är så himla svårt att hitta kläder. Och det är jobbigt när folk tycker sig ha rätt att säga precis vad som helst till mig bara för att jag är smal. Precis vad som helst kläcker främlingar ur sig, utan att ha en aning om hur hett jag önskar att gå upp i vikt litegrann. De tycker att de har rätt att anklaga mig för att ha anorexia eller cancer och Gud vet allt. De anklagar mig för att inte äta. Jag älskar mat och jag äter otroliga mängder. De dagar jag jobbar så kan jag lätt äta ett halvt kilo mat till lunch och bröd utöver det. Men vad är det som händer i människors hjärnor när de tror att de har rätt att säga vad som helst till mig? Ingen skulle säga någonting till en överviktig person som ens närmade sig ämnet vikt. Ingen skulle ens andas något dylikt.
Det klagas på Size Zero idealet. Jag vet att det är berättigat, för det finns tjejer och kvinnor där ute som svälter för att uppnå det. Jag är en Size Zero, men det är inget jag strävat efter. Det bara är så. Jag ser ut såhär. Take it or fuckin' leave it.
Size fuckin' Zero - That's your bun.
Jag vill ha min Magnolia. Hon ska få följa med mig till JC och kolla in en skjorta jag ville ha som var för stor - i Extra Small. Jag blir så trött. Magnolia, vill du sy?
För övrigt är livet lovely.
Puss & Kram!
/Er egen Bulle - not - i Tillvaron.
Ironiskt att så många vill gå ner i vikt och jag kämpar ihjäl mig för att gå upp...
I Give you Alanis.
Well, jag sprang runt i lite olika butiker utan att hitta något jag ville ha. Vanliga jävla jeans med bootcut - hur svårt kan det vara? Gina har men inte i min storlek. Solo har men inte i min storlek. Det finns, men inte i min storlek. Jag kom sedan till JC och haffade en stackars säljare med vild blick och röt "Hörrudu! Haru några brallor till mig?" Hon kanske blev förskräckt, men hon lyckades plocka fram två par i min storlek i alla fall. Jag har 24 i midjan. Jag provade. Sen kom Josef. Säljaren Josef drog i hällorna och sa att jag inte under några som helst omständigheter kan ha 24 i midjan och plockade fram storlek 23. Holy Macaroni och God Bless the Holy Noodle! I'm tellin' you. Very traumatiskt. Jag har några par i storlek 24 och Josef säger att de är för stora. Allihopa. Fan. Ett par av dem är Acne och kostade 1500 buckaroos. Men det var då och nu är nu. Ett par av dem de plockade fram var ett par Tiger för 1300:- och det andra paretr var Crocker för 400. Jag vågade inte visa Tigerjeansen för Josef, för då hade han säkert plockat fram även dem i storlek 23 och de hade suttit perfekt. Jag köpte Crockerjeansen. De satt som en padda i väggen minsann. Nu återstår bara att se om de är perfekta. Men storlek 23 alltså... Jag kan inte tro det. Och mina som jag redan har i storlek 24 är alltså enligt den gode Josef för stora. Jag trodde på fullt allvar att det inte fanns mindre.
Visst har jag gått ner de kilon jag hade lyckats gå upp. Eller rättare sagt tre av de fyra jag hade gått upp. Det är ett elände säger jag, men sånt är livet. Hela mitt liv har jag egentligen vägt runt 40, så jag antar att det är mitt naturliga tillstånd i tillvaron. Men det är så himla svårt att hitta kläder. Och det är jobbigt när folk tycker sig ha rätt att säga precis vad som helst till mig bara för att jag är smal. Precis vad som helst kläcker främlingar ur sig, utan att ha en aning om hur hett jag önskar att gå upp i vikt litegrann. De tycker att de har rätt att anklaga mig för att ha anorexia eller cancer och Gud vet allt. De anklagar mig för att inte äta. Jag älskar mat och jag äter otroliga mängder. De dagar jag jobbar så kan jag lätt äta ett halvt kilo mat till lunch och bröd utöver det. Men vad är det som händer i människors hjärnor när de tror att de har rätt att säga vad som helst till mig? Ingen skulle säga någonting till en överviktig person som ens närmade sig ämnet vikt. Ingen skulle ens andas något dylikt.
Det klagas på Size Zero idealet. Jag vet att det är berättigat, för det finns tjejer och kvinnor där ute som svälter för att uppnå det. Jag är en Size Zero, men det är inget jag strävat efter. Det bara är så. Jag ser ut såhär. Take it or fuckin' leave it.
Size fuckin' Zero - That's your bun.
Jag vill ha min Magnolia. Hon ska få följa med mig till JC och kolla in en skjorta jag ville ha som var för stor - i Extra Small. Jag blir så trött. Magnolia, vill du sy?
För övrigt är livet lovely.
Puss & Kram!
/Er egen Bulle - not - i Tillvaron.
Ironiskt att så många vill gå ner i vikt och jag kämpar ihjäl mig för att gå upp...
I Give you Alanis.
Jomenvisst
Jag trodde att min soffa var alldeles för liten att somna på. Jomen, eller hur? Glömde visst att jag också är liten. Så två kvällar har jag somnat på soffan. Igår natt vaknade jag tillfälligt ur koman och tog mig till sängen. Inatt vaknade jag och var inte i koma så här sitter jag nu.
Jag är fortfarande mycket och djupt förälskad i min lya. Ännu har vissa saker inte riktigt hittat sin plats. men det ger sig med tiden. Lägenheten är också full av renoveringsdamm. Jag kan dammsuga till domedagen kommer och det ser ändå ut som om man aldrig har dammsugit. När den sjungande hantverkaren äntligen är klar här så blir det lättare att hålla rent. Mycket bra tycker jag. Ja.
Shoppade i onsdags. Shoppade nästan ihjäl mig. Men nu har jag en gardinstång, en krukväxt, en mikro och en vattenkokare (Innan jag träffade Poeten så levde jag ett mycket bra liv utan en vattenkokare. Efter Poeten kan jag inte längre leva ett lika bra liv utan en.) Jag köpte också en TV som färgerna funkar på. Jag fick låna en TV av Skalmans föräldrar, men tror inte att den klarade transporten riktigt... För alla såg ut som aliens, Barbapappa eller smurfar. Den alternerade mellan dessa tre färger. Jag har också två nya bord. Ett bord till TV:n och ett soffbord. Vattenkokaren var för övrigt en inflyttningspresent från M från nu och soffbordet var en födelsedagspresent från henne. Jag fyller år i Maj, men visst är det bättre att få sina födelsedagspresenter när man verkligen behöver dem? Tack så mycket!!!
Well, jag har lite saker kvar som jag behöver och önskar mig. Jag tror att en tavla är på G. Hemmagjord. Jag tiggde lite och jag tror nog att min söta Magnolia hörde bön. Jag kan ha fel... Men jag tror inte det. Hon frågade vad jag ville ha för motiv. Och färger... Men jag har gett henne fria händer. Jag är övertygad om att resultatet kommer att bli underbart! Kan det bli något annat? En hemmagjord tavla som ingen annan har. Som bara är min. Och som kommer att bli mycket värdefull så småningom, när Magnolia blivit berömd. Innan dess kommer den att ha ett stort värde för mig personligen.
Well, en önskelista tror jag kommer att publiceras snart. Alllt enligt Mama Genas Gudnneskola ska man skriva sin önskelista och placera den på ett ställe där den syns. Så det tänker jag göra. Snacka lite med universum och annat Hokus Pokus. Kommer att bli så bra så.
Jag tror jag ska lägga mig nu. Om jag inte kan sova, så gör det inget, för jag är ledig i morgon. Och jag har bara pyttelite kvar av Slash's bok, som jag tänker läsa med nöje denna natt.
Den stora fördelen med att vara singel är att man gör precis som man vill. Det tråkiga är att handla själv, somna själv och att laga och äta middag själv. Men det är sånt man får leva med. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte mår bra. Om man har en relation där man tar fram det absolut värsta hos varandra och förstör och förgör varandra inifrån och ut, så är det ett alldeles för högt pris att betala. Alldeles för högt. Bättre att vara själv då och må bra.
Jag har börjat min återuppbyggnad. Jag har en lång väg att gå, men det finns människor som hjälper mig. Och tro mig, jag behöver all hjälp jag kan få. Jag måste ändå göra jobbet själv, men lite hjälp på traven, diverse sparkar i häcken och en del predikningar behövs i mitt liv. Skratt och glädje och glada fikabrudar behövs också. Och jag blir väldigt glad om någon vill komma hit och äta med mig då och då. Bara säg till när, så ska jag fixa käk. Det är verkligen tråkigt att laga mat bara åt sig själv och äta ensam. Jag älskar verkligen mat. Ännu mer om jag har trevligt sällskap.
Well, nu går jag.
Puss&Kram!
/Honung
Vad säger ni brudar? Dags att gå ut snart? Den här videon är till er!
Jag är fortfarande mycket och djupt förälskad i min lya. Ännu har vissa saker inte riktigt hittat sin plats. men det ger sig med tiden. Lägenheten är också full av renoveringsdamm. Jag kan dammsuga till domedagen kommer och det ser ändå ut som om man aldrig har dammsugit. När den sjungande hantverkaren äntligen är klar här så blir det lättare att hålla rent. Mycket bra tycker jag. Ja.
Shoppade i onsdags. Shoppade nästan ihjäl mig. Men nu har jag en gardinstång, en krukväxt, en mikro och en vattenkokare (Innan jag träffade Poeten så levde jag ett mycket bra liv utan en vattenkokare. Efter Poeten kan jag inte längre leva ett lika bra liv utan en.) Jag köpte också en TV som färgerna funkar på. Jag fick låna en TV av Skalmans föräldrar, men tror inte att den klarade transporten riktigt... För alla såg ut som aliens, Barbapappa eller smurfar. Den alternerade mellan dessa tre färger. Jag har också två nya bord. Ett bord till TV:n och ett soffbord. Vattenkokaren var för övrigt en inflyttningspresent från M från nu och soffbordet var en födelsedagspresent från henne. Jag fyller år i Maj, men visst är det bättre att få sina födelsedagspresenter när man verkligen behöver dem? Tack så mycket!!!
Well, jag har lite saker kvar som jag behöver och önskar mig. Jag tror att en tavla är på G. Hemmagjord. Jag tiggde lite och jag tror nog att min söta Magnolia hörde bön. Jag kan ha fel... Men jag tror inte det. Hon frågade vad jag ville ha för motiv. Och färger... Men jag har gett henne fria händer. Jag är övertygad om att resultatet kommer att bli underbart! Kan det bli något annat? En hemmagjord tavla som ingen annan har. Som bara är min. Och som kommer att bli mycket värdefull så småningom, när Magnolia blivit berömd. Innan dess kommer den att ha ett stort värde för mig personligen.
Well, en önskelista tror jag kommer att publiceras snart. Alllt enligt Mama Genas Gudnneskola ska man skriva sin önskelista och placera den på ett ställe där den syns. Så det tänker jag göra. Snacka lite med universum och annat Hokus Pokus. Kommer att bli så bra så.
Jag tror jag ska lägga mig nu. Om jag inte kan sova, så gör det inget, för jag är ledig i morgon. Och jag har bara pyttelite kvar av Slash's bok, som jag tänker läsa med nöje denna natt.
Den stora fördelen med att vara singel är att man gör precis som man vill. Det tråkiga är att handla själv, somna själv och att laga och äta middag själv. Men det är sånt man får leva med. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte mår bra. Om man har en relation där man tar fram det absolut värsta hos varandra och förstör och förgör varandra inifrån och ut, så är det ett alldeles för högt pris att betala. Alldeles för högt. Bättre att vara själv då och må bra.
Jag har börjat min återuppbyggnad. Jag har en lång väg att gå, men det finns människor som hjälper mig. Och tro mig, jag behöver all hjälp jag kan få. Jag måste ändå göra jobbet själv, men lite hjälp på traven, diverse sparkar i häcken och en del predikningar behövs i mitt liv. Skratt och glädje och glada fikabrudar behövs också. Och jag blir väldigt glad om någon vill komma hit och äta med mig då och då. Bara säg till när, så ska jag fixa käk. Det är verkligen tråkigt att laga mat bara åt sig själv och äta ensam. Jag älskar verkligen mat. Ännu mer om jag har trevligt sällskap.
Well, nu går jag.
Puss&Kram!
/Honung
Vad säger ni brudar? Dags att gå ut snart? Den här videon är till er!
