Jobbet, Facebook och lite Annat...
Om man somnar allra senast klockan 22 på kvällen så kan man vara säker på att man vaknar i hyfsad tid på morgonen. Sådär så att man äter frukost för att man hunnit bli hungrig innan man måste till jobbet. Vad man inte räknar med är att vakna i vargtimmen och vara tvungen att gå upp för att man har mänskliga och trängande behov. Vad man absolut inte räknar med är att man sen inta ska kunna somna om. Det är sånt om inte finns med i ens världsbild. Inte i min i alla fall. För när jag vaknade var jag så trött att jag lika gärna kunde varit nästan död. Sen när jag gjort det som var av nöd tvunget så la jag mig och var klarvaken. Där befinner jag mig i detta nu.
Gudarna ska veta att jag behöver min sömn. Det är Jul och jag jobbar. På mitt jobb, där jag jobbat sedan Kristi födelse, så är det ett obestridligt faktum som inträffar varje jul och varje stor rea - datorn och hela kassasystemet kraschar. Detta hände idag. De som inte jobbat där lika länge som jag blir irriterade och upprörda och lägger energi på att bli förbannade och stressade. Men jag är inte förvånad faktiskt. Det har hänt varenda jul och det kommer antagligen att hända de jular som följer också. Man får gilla läget och försöka låta bli att hetsa upp sig.
Men kunderna och speciellt männen är väl för roliga... Det är alltså fel på kortterminalen. Tekniskt fel står det. Då frågar de hur länge det kommer att vara tekniskt fel och vad det beror på. Men snälla, jag blir så trött... Om jag hade vetat vad det tekniska felet beror på och vetat hur lång tid det kommer att ta att åtgärda det och hur, så hade jag inte jobbat i butik och slagit in hans mammas julklappar. Då hade jag jobbat med teknik och fått mycket pengar för det och klämdagar och halvdagar före större högtider.
Jag ser fram emot fredag. Självaste julafton. Människan från kyrkan, en diakon(issa?) kom in på jobbet igår och visade upp sig. Hon tyckte att det vore bra om vi i alla fall visste vem vi pratat med i telefon innan vi träffas. Hon ustrålade så mycket positiv energi att jag var glad hela resten av den dagen. Så på fredag klockan 13 befinner jag mig i ett kök och förbereder julmat. Klockan 14 är det fritt fram att komma dit och äta och umgås lite. Känns bra.
Halva släkten är nu med på Facebook förresten. Min bröders pappa har gått med och är facebookvän med mig och alla andra släktingar, inklusive min före detta svägerska. Såg idag att den ena av mina två morböder gått med. Jösses... Saknar nu bara båda mina föräldrar, tre halvbröder och en halvsyster, några fastrar, ytterligare en morbror och ett knippe kusiner. Två av mina kusiner är redan med. Min mammas man är också med. Vad kallar man honom? Bonuspappa? Jo, så får det bli. Facebook är stort. Enormt. Det är så stort, så man kan inte ens föreställa sig det. Det är som snuskigt mycket pengar... Man kan inte se det framför sig, hur det skulle vara att ha så mycket pengar att de aldrig tar slut. För mig skulle det inte vara någon skillnad på att ha fem miljarder eller 50. Jag kan inte ens föreställa mig det. Så stort är Facebook. Hur det har kunnat bli så vet ingen. Men det är praktiskt, för man har alla samlade på ett och samma ställe. Och de man inte vill ha tar man bort. Enkelt.
Men jag försöker leva mitt liv i den riktiga världen så mycket som möjligt. Nu när det är vinter sitter man mer inne för sig själv. Då är det naturligt att man sitter mer vid datorn. Jag går inte jättegärna ut när det är 22 minusgrader om jag inte måste. Nej och varför skulle jag? Jag har allt jag behöver hemma, utom möjligen närvaro av en annan människa som andas. (Jag har för övrigt väldigt sällan varit i närvaro av en annan människa som inte andas.) Nej, jag går inte gärna ut. Då är det bra att ha facebook och en möjlighet att kommunicera.
Nu tror jag att jag ska försöka somna om. Några timmar till borde jag kunna få.
Puss & Kram!
Ha en riktigt skön och god jul allihopa.
/Honung - Julkul i Tillvaron.
It may be winter outside... En lite Julig låt.
Gudarna ska veta att jag behöver min sömn. Det är Jul och jag jobbar. På mitt jobb, där jag jobbat sedan Kristi födelse, så är det ett obestridligt faktum som inträffar varje jul och varje stor rea - datorn och hela kassasystemet kraschar. Detta hände idag. De som inte jobbat där lika länge som jag blir irriterade och upprörda och lägger energi på att bli förbannade och stressade. Men jag är inte förvånad faktiskt. Det har hänt varenda jul och det kommer antagligen att hända de jular som följer också. Man får gilla läget och försöka låta bli att hetsa upp sig.
Men kunderna och speciellt männen är väl för roliga... Det är alltså fel på kortterminalen. Tekniskt fel står det. Då frågar de hur länge det kommer att vara tekniskt fel och vad det beror på. Men snälla, jag blir så trött... Om jag hade vetat vad det tekniska felet beror på och vetat hur lång tid det kommer att ta att åtgärda det och hur, så hade jag inte jobbat i butik och slagit in hans mammas julklappar. Då hade jag jobbat med teknik och fått mycket pengar för det och klämdagar och halvdagar före större högtider.
Jag ser fram emot fredag. Självaste julafton. Människan från kyrkan, en diakon(issa?) kom in på jobbet igår och visade upp sig. Hon tyckte att det vore bra om vi i alla fall visste vem vi pratat med i telefon innan vi träffas. Hon ustrålade så mycket positiv energi att jag var glad hela resten av den dagen. Så på fredag klockan 13 befinner jag mig i ett kök och förbereder julmat. Klockan 14 är det fritt fram att komma dit och äta och umgås lite. Känns bra.
Halva släkten är nu med på Facebook förresten. Min bröders pappa har gått med och är facebookvän med mig och alla andra släktingar, inklusive min före detta svägerska. Såg idag att den ena av mina två morböder gått med. Jösses... Saknar nu bara båda mina föräldrar, tre halvbröder och en halvsyster, några fastrar, ytterligare en morbror och ett knippe kusiner. Två av mina kusiner är redan med. Min mammas man är också med. Vad kallar man honom? Bonuspappa? Jo, så får det bli. Facebook är stort. Enormt. Det är så stort, så man kan inte ens föreställa sig det. Det är som snuskigt mycket pengar... Man kan inte se det framför sig, hur det skulle vara att ha så mycket pengar att de aldrig tar slut. För mig skulle det inte vara någon skillnad på att ha fem miljarder eller 50. Jag kan inte ens föreställa mig det. Så stort är Facebook. Hur det har kunnat bli så vet ingen. Men det är praktiskt, för man har alla samlade på ett och samma ställe. Och de man inte vill ha tar man bort. Enkelt.
Men jag försöker leva mitt liv i den riktiga världen så mycket som möjligt. Nu när det är vinter sitter man mer inne för sig själv. Då är det naturligt att man sitter mer vid datorn. Jag går inte jättegärna ut när det är 22 minusgrader om jag inte måste. Nej och varför skulle jag? Jag har allt jag behöver hemma, utom möjligen närvaro av en annan människa som andas. (Jag har för övrigt väldigt sällan varit i närvaro av en annan människa som inte andas.) Nej, jag går inte gärna ut. Då är det bra att ha facebook och en möjlighet att kommunicera.
Nu tror jag att jag ska försöka somna om. Några timmar till borde jag kunna få.
Puss & Kram!
Ha en riktigt skön och god jul allihopa.
/Honung - Julkul i Tillvaron.
It may be winter outside... En lite Julig låt.
Något vettigt
Nu har jag äntligen gjort det. Jag gjort något jag har tänkt på väldigt väldigt länge...
Jag trodde att jag kanske skulle behöva sitta här ensam i jul, ni vet. Jag kanske skulle kunna snylta in mig hos min före detta svägerska, där min brors barn ska befinna sig denna julhelg. Förra året var det hos min kära bror och satt ihoptryckta i soffan, kärleksfullt och underbart. Då var jag också där. Nåväl, jag har inte kontaktat barnens mamma och frågat om jag skulle kunna få snylta där. Det är ju inte min familj utan bara delar av den. Jag skulle kunna åkt till min bror. Jovisst, inga problem. Men jag trodde att han eventuellt skulle åka någonstans - jag visste inte riktigt.
Så jag bestämde mig. Jag kontaktade helt enkelt kyrkan. Jag frågade om de skulle ha någon verksamhet för hemlösa under julen och om jag kunde hjälpa till. De verkade bli glada. Så nu är det bestämt. Jag ska vara i kyrkan på självaste julafton och servera lite julmat, prata och umgås och försöka sprida lite glädje. Helt enkelt vara medmänsklig. Och jag är så glad att jag verkligen gjorde slag i saken. Jag har tänkt på det i flera år - att jag kanske skulle kunna göra något. Inte bara under julen utan någon gång då och då, när jag är ledig.
Jag har inga pengar, men jag har ett hjärta och jag har inga problem med att dela med mig av det. Och speciellt inte under julen. Jag tänkte bara på allt som vi gör under julen i det här landet. Vi köper presenter som ingen egentligen behöver (även om det givetvis uppskattas). Vi äter mat. Mängder med mat. Otroliga mängder mat. Sen äter vi lite mer mat. Allt detta medan det finns människor i vårt land som inte har mat för dagen eller tak över huvudet. Människor som inte har någon alls som de kan "snylta in sig" hos. Och människor har en viss stolthet dessutom. Man frågar inte gärna.
Så, i stället för att sitta ensam i min jättemysiga lägenhet och mumsa After Eight så tänker jag göra någit vettigt av julen. Något som jag tror är meningsfullt och givande både för mig och dem jag försöker hjälpa. Lite bara. Det kommer aldrig att bli tillräckligt - men om jag kan bidra med lite så kanske det gör skillnad för någon. Jag är inte ute efter att rädda världen. Jag vill bara försöka hjälpa till med det jag kan och se någon le. Det är allt.
Plötsligt, efter att jag lovat bort mig fick jag två alternativ till julfirande. Naturligtvis... Men nu har jag lovat att hjälpa till och då tänker jag hålla det. Det är något jag verkligen vill och brinner för. Så jag tänker göra det. Förresten så fick jag tre alternativ till julfirande. ett av dem var av min käre storebror som sa: "Om du inte ska vara i kyrkan så kan du ju glida förbi, fast skinkan är nog slut då." Hans barn ska vara där kvällen innan och grabben kommer hem från Norge och kommer förmodligen äta upp juskinkan. De är så underbara, de mina.
Så, julen är räddad och det känns härligt. Jag tror att det kommer att bli en fantastisk jul.
Nu ska jag gå.
Puss & Kram!
/Honung - en Tomte på loftet och er Tomte i Tillvaron. :)
Do they know it's Christmas - Band Aid
Jag trodde att jag kanske skulle behöva sitta här ensam i jul, ni vet. Jag kanske skulle kunna snylta in mig hos min före detta svägerska, där min brors barn ska befinna sig denna julhelg. Förra året var det hos min kära bror och satt ihoptryckta i soffan, kärleksfullt och underbart. Då var jag också där. Nåväl, jag har inte kontaktat barnens mamma och frågat om jag skulle kunna få snylta där. Det är ju inte min familj utan bara delar av den. Jag skulle kunna åkt till min bror. Jovisst, inga problem. Men jag trodde att han eventuellt skulle åka någonstans - jag visste inte riktigt.
Så jag bestämde mig. Jag kontaktade helt enkelt kyrkan. Jag frågade om de skulle ha någon verksamhet för hemlösa under julen och om jag kunde hjälpa till. De verkade bli glada. Så nu är det bestämt. Jag ska vara i kyrkan på självaste julafton och servera lite julmat, prata och umgås och försöka sprida lite glädje. Helt enkelt vara medmänsklig. Och jag är så glad att jag verkligen gjorde slag i saken. Jag har tänkt på det i flera år - att jag kanske skulle kunna göra något. Inte bara under julen utan någon gång då och då, när jag är ledig.
Jag har inga pengar, men jag har ett hjärta och jag har inga problem med att dela med mig av det. Och speciellt inte under julen. Jag tänkte bara på allt som vi gör under julen i det här landet. Vi köper presenter som ingen egentligen behöver (även om det givetvis uppskattas). Vi äter mat. Mängder med mat. Otroliga mängder mat. Sen äter vi lite mer mat. Allt detta medan det finns människor i vårt land som inte har mat för dagen eller tak över huvudet. Människor som inte har någon alls som de kan "snylta in sig" hos. Och människor har en viss stolthet dessutom. Man frågar inte gärna.
Så, i stället för att sitta ensam i min jättemysiga lägenhet och mumsa After Eight så tänker jag göra någit vettigt av julen. Något som jag tror är meningsfullt och givande både för mig och dem jag försöker hjälpa. Lite bara. Det kommer aldrig att bli tillräckligt - men om jag kan bidra med lite så kanske det gör skillnad för någon. Jag är inte ute efter att rädda världen. Jag vill bara försöka hjälpa till med det jag kan och se någon le. Det är allt.
Plötsligt, efter att jag lovat bort mig fick jag två alternativ till julfirande. Naturligtvis... Men nu har jag lovat att hjälpa till och då tänker jag hålla det. Det är något jag verkligen vill och brinner för. Så jag tänker göra det. Förresten så fick jag tre alternativ till julfirande. ett av dem var av min käre storebror som sa: "Om du inte ska vara i kyrkan så kan du ju glida förbi, fast skinkan är nog slut då." Hans barn ska vara där kvällen innan och grabben kommer hem från Norge och kommer förmodligen äta upp juskinkan. De är så underbara, de mina.
Så, julen är räddad och det känns härligt. Jag tror att det kommer att bli en fantastisk jul.
Nu ska jag gå.
Puss & Kram!
/Honung - en Tomte på loftet och er Tomte i Tillvaron. :)
Do they know it's Christmas - Band Aid
