Två kalla i kylen
Igår gick allt åt helvete med Tiger. Åter igen har jag i min rädsla sabbat mitt jävla liv. Jag är fruktansvärt ledsen, besviken och lite vilse i tillvaron. Gråter en del. Saker som jag förlorat och saker jag är rädd för att förlora. Jag vill inte ha det såhär, men jag vill inte leva helt på någon annans villkor heller. När ska jag träffa någon som kan tänka sig mina villkor och skapa villkor tillsammans med mig? Jag trodde igen - men min tro är numera klen. Jag fattar inte varför det alltid har varit jag som måste ge upp saker för kärlek? Jag har alltid gjort det... Alltid. Det är jag som måste säga upp mig från jobbet, byta stad, skaffa nya vänner - som är ett hårt arbete och allt svårare ju äldre man blir - och bryta upp. Rota mig någon annanstans. Försöka att inte förlora mig själv på kuppen... Jag vet inte om jag orkar det. Räcker kärlek till? Kan jag fortsätta att älska någon om jag tvingas till allt detta? Räcker min kärlek till och kommer den att hindra mig från att bli bitter för att jag tvingas ge upp vänskap som förflyttar berg? De kommer alltid att vara mina vänner, men hur känns det att inte få träffa en eller några av dem minst en gång i veckan som vi alltid gjort, med eller utan män? Eller bara ta en spontan fika eller en spontan vinkväll? Jag vill inte tvingas välja.
Å en sidan har jag chans att få en familj med en man som kanske inte är stor i orden men vars handlingar visar tydligt vad han känner. Å andra sidan har jag väninnor och ett socialt liv med skratt, tårar, lek och allvar. Dem som jag visar mitt innersta för. De som känner mig utan och innan och ändå älskar mig. I alla jävla väder. Jag har blivit sviken i kärlek alldeles för många gånger för att lita på den. Jag behöver garantier. Och det kan ingen människa ge. Det är faktiskt för mycket begärt... Det är det. Men jag är så kantstött att jag måste ha garantier. Bröllop allra minst. Och dessutom - faktiskt - hur dumt det än låter - ord. Vägen till mitt hjärta är alltid, utan undantag via öronen och hjärnan. Någon annan väg finns inte. It's a bitter pill to swallow - I'm tellin' ya! Sanningen är inte alltid lätt att se i vitögat.
Tack gode Gud för brudarna och speciellt M från nu. Jag stack hem till henne igår och dränkte mina sorger i Bacardi och kollade på en helt bisarr film. Historien om O, har ni sett den? Kärlek gör förbannat ont, men att få stryk utöver det känns lite onödigt. Jo det tycker jag nog... Piskor och kättingar och brännmärken. Jag kanske är småkinky på ett svenssonaktigt sätt, men piskor och kättingar... Ain't doin' it for me.
Jag fick fantastisk hjälp med att skingra mina tankar idag och det stoppade tårarna för några timmar. M från nu har en väninna, för övrigt "En av Brudarna", som behövde nya kläder. Jag jobbar med att klä folk och de ville ha min hjälp. Så det var vad vi gjorde. Vi gav oss ut på stan och shoppade. Jag fick nästan fria händer att klä på henne och jag hade roligt. Jag kollade inte på en endaste prislapp - det var hennes jobb. Jag bara plockade och hon provade och hon handlade. Inget snack om budget. "Nu kör vi!" var mottot. Jag hade fantastiskt roligt faktiskt. Hon är en sån tjej som är så otroligt vacker dessutom, så vad hon än sätter på sig, så är det snyggt. Hon är för övrigt en perfekt 36:a. Vi ska jobba på att få henne att inse själv hur fin hon är också. Ge oss två månader. Sen så...
Tänk att jag bara har vackra människor i mitt liv. De är så vackra, de som finns i mitt liv så det är rent hjärtskärande. Människor som bryr sig och är helt igenom goda. Ja. Tiger är för övrigt också vacker. Han är borta nu, men jag får leva med vackra minnen. Det är allt jag har kvar, förutom ett par motorcykeltidningar, ett par strumpor och två kalla öl i kylen utifall han skulle dyka upp. Jag får väl dricka upp dem själv. Helvete.
Jag ska deppa ett tag och sen... Måste jag resa mig igen. Jag måste och därför ska jag det.
Jag går nu.
Puss & Kram!
/Honung
P.S. Jajja, om du läser det här så skicka mailadressen igen. D.S.
I give you Prince - When Doves Cry. Njut av den så länge den är kvar... Försvinner nog snart från YouTube.
Å en sidan har jag chans att få en familj med en man som kanske inte är stor i orden men vars handlingar visar tydligt vad han känner. Å andra sidan har jag väninnor och ett socialt liv med skratt, tårar, lek och allvar. Dem som jag visar mitt innersta för. De som känner mig utan och innan och ändå älskar mig. I alla jävla väder. Jag har blivit sviken i kärlek alldeles för många gånger för att lita på den. Jag behöver garantier. Och det kan ingen människa ge. Det är faktiskt för mycket begärt... Det är det. Men jag är så kantstött att jag måste ha garantier. Bröllop allra minst. Och dessutom - faktiskt - hur dumt det än låter - ord. Vägen till mitt hjärta är alltid, utan undantag via öronen och hjärnan. Någon annan väg finns inte. It's a bitter pill to swallow - I'm tellin' ya! Sanningen är inte alltid lätt att se i vitögat.
Tack gode Gud för brudarna och speciellt M från nu. Jag stack hem till henne igår och dränkte mina sorger i Bacardi och kollade på en helt bisarr film. Historien om O, har ni sett den? Kärlek gör förbannat ont, men att få stryk utöver det känns lite onödigt. Jo det tycker jag nog... Piskor och kättingar och brännmärken. Jag kanske är småkinky på ett svenssonaktigt sätt, men piskor och kättingar... Ain't doin' it for me.
Jag fick fantastisk hjälp med att skingra mina tankar idag och det stoppade tårarna för några timmar. M från nu har en väninna, för övrigt "En av Brudarna", som behövde nya kläder. Jag jobbar med att klä folk och de ville ha min hjälp. Så det var vad vi gjorde. Vi gav oss ut på stan och shoppade. Jag fick nästan fria händer att klä på henne och jag hade roligt. Jag kollade inte på en endaste prislapp - det var hennes jobb. Jag bara plockade och hon provade och hon handlade. Inget snack om budget. "Nu kör vi!" var mottot. Jag hade fantastiskt roligt faktiskt. Hon är en sån tjej som är så otroligt vacker dessutom, så vad hon än sätter på sig, så är det snyggt. Hon är för övrigt en perfekt 36:a. Vi ska jobba på att få henne att inse själv hur fin hon är också. Ge oss två månader. Sen så...
Tänk att jag bara har vackra människor i mitt liv. De är så vackra, de som finns i mitt liv så det är rent hjärtskärande. Människor som bryr sig och är helt igenom goda. Ja. Tiger är för övrigt också vacker. Han är borta nu, men jag får leva med vackra minnen. Det är allt jag har kvar, förutom ett par motorcykeltidningar, ett par strumpor och två kalla öl i kylen utifall han skulle dyka upp. Jag får väl dricka upp dem själv. Helvete.
Jag ska deppa ett tag och sen... Måste jag resa mig igen. Jag måste och därför ska jag det.
Jag går nu.
Puss & Kram!
/Honung
P.S. Jajja, om du läser det här så skicka mailadressen igen. D.S.
I give you Prince - When Doves Cry. Njut av den så länge den är kvar... Försvinner nog snart från YouTube.
