Idag

Idag har jag jobbat den sista av sju underbara dagar på raken. Nu på kvällen har jag tagit ett välförtjänt skumbad och ett glas gott vin. Och haft en låt på hjärnan på repeat...


Den här:




Det var allt för mig just nu. Trött som en gnu. Varm och lite... Ja, lycklig.


Honung - Här och Nu.

Award

Jag fick en award av Finneninjan, den underbara kvinnan!

Jag kan inte kopiera awardbilden som hon har, så ni kan kolla den hos henne. Tillsammans med awarden ska man berätta tio saker om sig själv.

Jag kan låtsas att ingen av er någonsin har läst min blogg eller följt mitt liv. De som har gjort det - följt mitt liv alltså - vet redan allt om mig och lite till.

1. Jag är halv grek och halv finne och född i Sverige. Ibland känns det som hela EU flyter i mina ådror.

2. Jag har blivit beroende av Facebook - gravt - och kräver en tolvstegsbehandling för att bli av med det.

3. Jag kommer från samhällets bottenskikt genom att ha invandrarbakgrund och ha vuxit upp i en förort med en ensamstående mamma. Det blev folk av mig ändå.

4. Jag läser Metro varje dag och retar mig på deras särskrivningar så att jag kokar. Snart kommer jag att skriva en insändare och kräva jobb som redigerare hos dem.

5, Efter att jag som väldigt ung druckit alkohol en enda gång blev jag så dålig att det tog åratal innan jag drack igen.

6. Jag hatar mitt jobb, men älskar det jag gör.

7. Ju äldre jag blir desto mer bryr jag mig om mitt utseende. Fåfängan växer i samma takt som mängden rynkor ökar.

8. Jag har fem bröder och två systrar och alla är halvsyskon.

9. Jag har ingen aning om vad som är "min typ" när det gäller män.

10. Jag är lika graciös som ett kylskåp och snubblar mycket och går in i saker.


Sådär ja!

Egentligen ska jag skicka den här vidare, men jag har varit dså värdelös att följa bloggar sedan Gizmo kom in i mitt liv och dessutom har många av mina favoriter slutat. Ni får pusha era egna bloggar bland kommentarerna. Ok.

Puss & Kram!

Honung - här och nu!

P.S. Har fått nys om något riktigt hett... Men berättar inget förrän jag vet mer. Något bra kommer att hända - I'm telling you!


Ni som tror att Winnerbäck är deppig  (vilket han verkar vara jämt).


Här:


Ett hav av njutning

Ok. Jag har bestämt mig. Jag skriver när jag har något att skriva. Så no more dåligt samvete för att jag uppdaterar så sällan. För om jag har det, så måste jag göra som Anna och sluta helt. Hon och många andra. Och det vore för sorgligt. Åtminstone för egen del.

Poeten: Borde gå ut och dricka öl med sina polare. Eller gå på bio eller bara ta en promenad. Han behöver egen tid, för det har han knappt haft på flera år. Det är alltid sånt sjå med barnvakt för honom, så det blir knappt att han är ute. Någonsin. Nu finns jag. Och jag vaktar, matar och nattar så gärna. Jag har sagt det åt Poeten - men vi får väl se när eller om det blir av.

Gizmo: Går i skolan, lär sig sje-ljud och är som en sexåring ska vara. Trotsig, kaxig, busig och alldeles underbar.

Jag: Fick en gåva som var som gudasänd. Vid rätt tidpunkt i livet, då det mesta känns grått och trist. Jag fick åka på spa. Jag fick en energikur på Sturebadet i Människobyn.

Så jag anlände till Människobyn och Sturebadet i god tid innan detta event skulle äga rum. När jag kom fick jag mig tilldelad en hög bestående av handduk, tofflor och morgonrock. Jag fick också en nyckel till ett skåp. Himla bra. Jag klädde av mig och tog på mig morgonrocken... Den var... Stor. Och inte bara stor - den hade passat utmärkt till en normalstor sumobrottare. Jag väger typ 45 kg och är en tvärhand hög. Men skön var den. Ja.

Tog sedan på mig tofflorna. De var i Poetens storlek. Ca 41, 42 sisådär. Jag har högst 36 i skor. Ni som känner mig vet att jag snubblar. Ofta. (I fredags snubblade jag över trsökeln ut från tvättstugan inte bara en, utan två gånger.) I dessa tofflor stapplade jag fram genom Sturebadet mycket försiktigt. Omklädd och redo satt jag sedan vid poolen och väntade på min behandling. Då kom där en ängel med en blöt och varm lavendelhandduk att värma sig med. Jag värmde mina fötter, som var kalla trots tofflorna.

Sedan blev jag upphämtad av behandlingsbruden. Jag fick lägga mig på en brits, helnäck med en handduk över mig, som hon omsorgsfullt vek upp där hon för tillfället behövde vika upp den. Och jag blev peelad gott folk. Peelingkräm som denna kvinna med fasta rörelser masserade in i min hud. Sedan gjorde hon rent och peelade en gång till med såna där badvantar - ni vet - såna som man kan köpa på Åhléns för 39 kr paret. Fast dessa  var säkert specialbeställda från något dyrt ställe, för det var lyx därinne.  Hon hade någon sorts kräm i kombination med vantarna också tror jag. Och när hon hade peelat med dem så lindade hon in mig i gladpack för att hålla värmen sa hon. Och för en inpackande effekt. Jag var inpackad alright.

Sen fick jag lägga mig i ett badkar med masserande strålar som masserade olika delar av kroppen. Hela kroppen, fast inte samtidigt. Badkaret bytte hela tiden massagepunkter och färg, kan ni tänka er... Det hade även en tarmsköljande effekt då badkaret helt utan förvarning antagligen tänkte massera ryggslutet och den starka strålen hamnade rakt i... Ja, ni vet säkert var. Det var en massa mineraler i vattnet, så det var säkert nyttigt. Under badet masserade bruden mitt ansikte och smorde in det med lera. A.k.a. ansiktsmask.

Detta var, med undantag för tarmsköljningen, helt underbart! Helt enkelt underbart. Det är sånt varje kvinna (och man) behöver någon gång då och då. Bli ompysslad och bara få försvinna in i sig själv och in i ett hav av njutning. Om jag hade haft tid och möjlighet så hade jag gått till frissan och på fotvård samma dag. Då hade det varit komplett och antagligen alldeles för mycket njutning att utstå under ett och samma tillfälle. Jag gick i alla fall och fick ögonbrynen fixade innan jag åkte till Människobyn, så jag var rödögd och vacker när jag kom dit. Efteråt strålade hela jag. I shit you not. Har sällan varit renare.

För övrigt går vi ju på salsakurs. Varje söndag stapplar vi fram genom tillvaron och när vi hinner så stapplar vi hemma. Det ser så lätt ut när de som kan salsa dansar. Men det är indeed svårt. Ja. Man ska inte bara hålla reda på alla steg... Man ska ha rull på höfterna och försöka se graciös ut också. Vi kanske kan det när vi har gått på kurs i några år. Vi har nu gått tre gånger och det börjar bli riktigt roligt och Poeten är inte längre rädd. Jag hoppas att vi kan gå en fortsättningskurs också sen. Men det beror på vilken dag och vilken tid detta sker, för vi har Gizmo att tänka på. Han har sovtider och mattider och vi har några barnvakter som vi kan anlita. Barnvakterna har kanske andra tider. Ingen vet. Men hoppas kan man ju alltid.

Jag tänker lägga mig. Njuta av en natts sömn. Yes indeed.

Jag kommer tillbaka när mina vidare öden och äventyr styr mig i ytterligare en oväntad riktning.

Puss&Kram!

/Honung

Ricky...

La Bomba - till salsadansarnas ära.



RSS 2.0