Livet på en bönpall

Åååååh, ljuva liv! Att sitta på en bönpall och inte ha ett enda problem i hela världen är indeed underbart. Vad mycket man får se... Hisnande utsikt, bilister, husvagnar, stressade svenskar i trafiken... Och andra folk på motorcyklar. Folk som åker motorcykel hälsar på varandra när de möts i trafiken. Man vinkar. Det känns som man är en del av något större liksom. Som att man har kompisar överallt.

Man känner vinden, friheten och alla dofter. Sommardofter. Nyklippt gräs, ängar, skog, sommarregn, nylagd asfalt och ännu bättre, nyregnad asfalt. Man kollar väder på Tigers I fåne och flyr från västkusten österut, för att vädret på västkusten suger. Vi har åkt i regn, hagel och obeskrivlig hetta. Jag har haft det underbart oavsett väder på bönpallen.

Vi har sovit i Karlstad, Strömstad, Vänersborg och Karlsborg. Jag åkte först i jeans och en läderjacka (som vi köpte av en brutta i Örebro). Jeans på en motorcykel i regn och hagel är inte roligt. Men vi gick in en Harley Davidson-butik i Strömstad och hittade ett par riktiga brallor för halva priset som passade. Vi hade varit i alla möjliga motorcykelbutiker längs vägen och inte hittat någonting som jag inte kunde haft som tält. När jag väl fick på mig riktiga brallor med inbyggda skydd så satt jag som en drottning resten av tiden. Som en drottning - I'm tellin' ya! Både varm och torr. Fast jag ser liten och tjock ut och innan jag vande mig så kändes det som jag skulle ut och åka pulka. Man har en hel mundering... Hjälm, skinnjacka, allvädersbrallor, stövlar, handskar och en grej runt halsen som heter någonting, som jag har glömt. Tiger har berättat det för mig säkert tio gånger. Det liknar ordet för något bakverk från Grekland, men det är inte det ordet exakt. Äsch... Jag kommer inte på det.

Det är i alla fall väldigt roligt att åka. Man får se så mycket fina saker... Och i kurvorna känns det WIIIIIII i magen. Nästan som Tivoli. Frihetskänslan är obeskrivlig. Man åker dit man vill och man vill dit där det är fint väder.

Vi har tittat på en massa slussar längs med Göta Kanal också. Väldigt många slussar. En fascinerande företeelse. Och vi har tittat på båtar. Igår var vi i Västervik och tittade på båtar och fikade lite. I förrgår var vi i Söderköping och tittade lite. Vi har ätit en fantastisk dagens i Grebbesta och igår åt jag en underbar strömming i Västervik. Och jag har säkert gått upp flera kilo. Må det lägga sig i kuporna!

Jag har fått lite sol på kroppen också och mina ben har äntligen blivit av med eksemen. De är jättefina nu och jag är så glad! Och nu måste jag gå, för jag ska ut och få ännu mera sol på min stackars kropp. Leve solsken.

Jag lämnar er med detta... Och önskar alla en fortsatt skön sommar.

Puss&Kram!

/Honung

P.S. Jag har den där jävla reklamlåten från Bredbandsbolaget på hjärnan. Finns det något piller mot det? D.S.


Jag vägrar att lägga ut Brebandsbolaget-låten. Här kommer något annat.

 


(Egentligen borde jag försöka ta mig till Jönköping och gå och klippa mig hos den hårklippande Libanesen som gjorde mig så snygg förra året... Men jag gillar min frissa i Uppsala, så jag får väl vänta till jag kommer tillbaka till stan.)

Semesterrapport

Aloha. Tänkte kort sammanfatta min ljuvliga semester hittills.

Åkte till Örebro där Tiger hämtade en nyinskaffad motorcykel och sedan hämtade han mig.

Därefter begav vi oss till Karlstad. I regn. Och hagel. En fascinerande upplevelse. När vi kom fram till Katlstad så sken solen. Det är så i Karlstad. I shit you not!

Efter en natt i Karlstad åkte vi till Strömstad, som är jättemysigt. Där hyrde vi ett rum hos en dam som pratade en dialekt som liknade Norska mycket mer än Svenska och det var lite svårt för en som är från Uppland att begripa vad hon sa. I Strömstad blev det åska, blixtrar och dunder och magiska under. Dagen efter hällregnade det. I Strömstad hittade vi ett par riktiga motorcykelbrallor till mig - allväders - så regnet gjorde mig inget Vi åkte till Vänersborg, där vädret var fint. :)

Nu sitter jag i Strömstad med en kopp kaffe, kanonväder och en brygga nära mig.

Livet är underbart! Och Sverige är andlöst vackert sett från en bönpall. Och överallt växer Lupiner!

Återkommer med utförlig rapport vid tillfälle.

Puss&Kram!

/Honung 


Pjuck

HA! I told ya! Indeed gjorde jag det. Och igår kom de fram. Min uppenbarelse.... Min skouppenbarelse besannades. Jag fick tillbaks mina skor. Mina favvosneakers, mina sandaler, mina stövlar, mina danskurspjuck... Allihopa hade de gömt sig hos Poeten. Jag som trodde de var long gone och lost fåräver. Men igår fick jag tillbaks dem. Men visst sa jag det? Jag köpte nya skor och bara för att jag gjorde det, så dök de gamla upp. Jag höll ut in i det sista, för att slippa köpa nya... Men nu har jag skor tills domedagen kommer eller så. Åååååh, favvosneakers. De är gamla som gatan och kanske inte de vackraste på den här planeten, men de är så underbara. Det är därför de är favoriter. För att de är gamla. Och underbara.

 

Jag brukar lyssna på musik på Spotify. Det är lovely såklart. Men eftersom jag är för snål för att skaffa mig Spotify Premium, så tvingas jag att lyssna på reklamen det kör var tredje låt eller så... Och jag har reagerat. Eller tänkt lite. Eller whatever. Det gäller den där reklamen där ett par gifter sig och hans släkt inte är där för att deras katt eller hund eller vad det var hade varit sjuk och veterinären kostade för mycket. Alla som hört den vet vilken jag menar.

I den reklamen, jag har hört två som liknar varandra, så har mannen Noll Koll. Han har ingen koll på veterinärskostnaderna, sitt eget bröllop eller sin egen semester. (Den andra handlar om att de inte hade råd med två flygbiljetter vart det nu var de skulle för att katten Smulan varit sjuk.) Man kan tycka att den reklamen är lite rolig, för det är den... Men... Om det varit tvärtom - Om det varit mannen som haft all kontroll över bröllop och semester så hade det blivit ett jävla liv. I'm tellin' ya! För i reklamen är det kvinnan som har total kontroll. Och när husdjuren varit sjuka och hos veterinären så har hon skitit i att bjuda hans släktingar till deras bröllop och skitit i att beställa flygbiljett till honom. Om det varit tvärtom så skulle Gudrun Schyman skrikit i högan sky och Linda Skugge hade dött på fläcken och det hade blivit ett jäkla liv i tidningar och TV! Men är det ok att framställa män som puckon utan någon koll på tillvaron över huvudtaget? Ingen man jag känner har reagerat på det. Men jag tycker nog inte att det är ok. Nej.

 

Semestern hägrar. Jag jobbar min sista dag på lördag och sen väntar tre veckor av ledig tid, då jag inte behöver tänka på jobbet över huvud taget! Alls. Och det tänker jag inte göra heller. Jag tänker inte ägna det en endaste liten tanke. Inte en enda. Jag måste därifrån. Måste. Jag kommer inte att överleva om jag inte har ett jobb som jag tycker att det känns bra att gå till. Som det är nu, så lever jag endast för mina lediga dagar. Om jag hade ett annat jobb så skulle jag helt säkert njuta av ledig tid, men jag skulle kanske inte leva för det. Jag ska därifrån. Det är ett av mina delmål.

 

Nu väntar jag på att Vacker ska ringa. Vi ska ta en kaffe och försöka få lite sol. Man måste ha det, så man piggnar till och känner att man lever. Pigg är ordet. Just nu känner jag mig trött ända in i själen. Semester... Semester... Semester... Snart!

 

Med detta avlägsnar jag mig.

 

Puss och Kram!

 

/Honung - Om sommaren.

 

Sommarlov

 


Min Spöklika Lekamen...

Min kropp har flera olika sätt att tala om för mig att jag behöver semester. Ena dagen har jag ont i foten och nästa dag i huvudet. Däremellan har jag ont i magen eller så. Det är så det blir när man är en snart medelålders gammal nucka på Upplandsslätten. Nu är det bara drygt en vecka kvar och sen... Sen är livet ljuvligt och jag är ledig i tre veckor. Då får jag göra vad jag vill och har resurser till. Jomenvisst skulle jag jättegärna vilja lägga mig på någon strand med paraplydrinkar på rad och ett medelhav nära mig... Men detta kommer inte att ske. Inte den här sommaren i alla fall. Den som lever får se vad som händer.

Jag har köpt ytterligare en salva till mina stackars ben som fortfarande lider av en släng av eksem. Den köpte jag på Statoil i Skillingaryd. Den heter helt enkelt Skillingarydsalvan. Den luktar för jävligt, för alla utom möjligen scouter. Jag tror att det är kåda i den. Nu smörjer jag järnet och så får man se om den hjälper. Det har i alla fall nte blivit värre.

Idag ska jag ge  mig ut i solen med Vacker och försöka bli snygg. Nu när jag bor i stan så har jag svårt att riktigt förstå vart jag ska ta vägen när jag vill sola. Förr, när jag bodde på vischan så fanns det plenty av alternativ. Alla låg i trädgårdar, på altaner och vid badplatser i bikini. Här... Ja, det finns ingen balkong. Och det finns någon park. Sen finns Fyrishov. Det löser sig säkert. Nåja, sol på min spöklika lekamen är önskvärt och om det innebär att jag måste blotta mig halvnaken i Stadsparken... So be it. Värre kan man vara med om. Om jag blundar så är det säkert ingen som ser mig.

Solen skiner. Det är varmt. Och överallt hör jag människor som klagar på värmen. I'm telling you this: Det är samma jävla människor som klagade på kölden i vintras. Jag klagade på kölden för det var fuckin' istid ju... Men jag svor också på min heliga kakelugn att jag absolut inte skulle klaga på värmen när den väl kom. Det har jag heller inte gjort. Jag minns vintern. Jag minns hur mycket jag frös. Jag minns hur länge jag frös. Jag minns hur hett jag längtade efter sommar. Och nu är den här och jag är nöjd och glad med detta. Ja, det är jag minsann. Happy happy joy joy! (Här skulle det varit en smiley, men det blir ingen.)

Har jag berättat att jag lagt av med alla meningslösa spel på Nylleboken? Vartenda ett av dem. De tog en evinnerlig tid och de var bara meningslösa. Så jag avpolleterade dem helt enkelt. De tog mitt liv ifrån mig. Tänk så trevligt det är att ha tid att läsa en och anann bok, umgås med människor, blogga och.. Leva. Så jag ägnar mig åt det. Livet. Och det är underbart!


Jag lyssnar nu på lovesongs på Spotify. Det är "100 essential Love Songs". Men alltså... På varenda jävla Love Songs-samling så är den där jävla Wind of Change med Scorpions med. Alltså - har någon verkligen lyssnat på den ordentligt? Det är ingen kärlekssång. den är politisk! Bara för att det är en tryckare så är det ingen kärleksballad. Sånt där irriterar mig. Varför jag lägger ner energi på att irritera mig på sånt vet jag inte. Men det har pågått så länge nu. Ända sen den där jävla låten kom. Om man prompt måste ha med Scorpions på en kärleksballadsamlingsskiva så finns det bättre alternativ.

Kolla in:




Det är en kärleksballad!

Så nu vet ni.


Med detta lämnar jag in. Jag ska sola.

Puss & Kram så länge!

/Honung

RSS 2.0