Glaaaaaaaaaaaad!
Aldrig har det varit så roligt att betala hyra som just idag! Jag ler när mina surt förvärvade buckareller bara flyyyyger iväg! Men... Nu behöver jag flytthjälp. Igen. Kablade ut flytthjälpsefterlysning på Nylleboken och har redan fått ett erbjudande. Och ytterligare en håller jag på att förhandla med. :) Jag ser fram emot att flytta in i min lya så mycket att det knappt är sant! Min egen, jättemysiga lya med kakelugn!! Som fungerar. Vilken otrolig tur jag har! Men, om jag får säga det själv, så var det bannemej på tiden! Alltså, jag tycker nog att det var min tur att få lite flyt i tillvaron. Äntligen.
Jag var och fixade naglarna igår. För första gången i mitt arma liv har jag långa naglar! Ååååh, jag har hållt på och försökt i åratal. Så nu gav jag fan i att försöka. Och gick till någon som kan fixa utan att jag behöver svära. Jävlar i min låda vad snygga de blev. Vad glad man kan bli för så lite. De säger att skönhet kommer inifrån... Inifrån burkar och tuber. Det säger jag.
I julklapp fick jag ett presentkort på ett Parfymeri här i stan, så idag ska jag handla lite där. Nagellack. *glaaaaaaaaaaaad*
Jag fick otroligt fina julklappar måste jag säga, så antagligen har jag gjort något rätt sen förra julen. (Förra julen var också helt otrolig... Med minmal julgran och allt.) Jag kan inte säga vilken som var bäst, för alla var fina. Tre presentkort. En klocka och en 55-minuters massage inklusive Relax - bra för mig som har ont överallt och speciellt i axlar, nacke och rygg - och trisslotter och ja... Gud vet allt. :) Så himla glad blev jag. Min stackars bror sa att vi inte skulle byta julklappar... Men köpte ändå! Jäklar. Jag köpte ingen till honom.. För att han hade sagt att vi inte skulle. Jag är van vid att han brukar säga det han menar och mena det han säger. Men - och detta är ett stort men - det behöver inte vara jul för att jag ska ha lust att köpa en present till honom, så när han minst anar det, så hittar jag något som passar perfekt. Det blir nog bra.
Idag ska jag pälsa på mig en del kläder och bege mig ut på stan. Ett nagelkit, lite solning och lite ögonbrynsfix. Ja. If mama ain't happy, ain't nobody happy - and that's the way it goes. Ytlighet är numera min melodi. Inte. Men jag behöver ta hand om mig själv och jag kan likaväl börja med det yttre, medan jag läser böcker om positivt tänkande och kbt, eller hur?
Well, jag måste gå. Sen när jag frusit häcken av mig nere på stan, så ska jag hem och tina upp för att sen börja rensa ur mina hastigt packade kartonger som står överallt i Poetens lägenhet. Jag var tvungen att flytta ut ur mitt rum den till den 1:a Januari och varför är en lång historia. Nu ska jag rensa och kasta.
Vi hörs darlingar!
Gott nytt år!!! För min del kan det bara bli bättre. :)
Puss&Kram!
/Honung.
Apropå kakelugn... Och snö... Och kyla...
"The fire is so delightful - let it snow"
I give you Dean Martin and Bambi.
Jag var och fixade naglarna igår. För första gången i mitt arma liv har jag långa naglar! Ååååh, jag har hållt på och försökt i åratal. Så nu gav jag fan i att försöka. Och gick till någon som kan fixa utan att jag behöver svära. Jävlar i min låda vad snygga de blev. Vad glad man kan bli för så lite. De säger att skönhet kommer inifrån... Inifrån burkar och tuber. Det säger jag.
I julklapp fick jag ett presentkort på ett Parfymeri här i stan, så idag ska jag handla lite där. Nagellack. *glaaaaaaaaaaaad*
Jag fick otroligt fina julklappar måste jag säga, så antagligen har jag gjort något rätt sen förra julen. (Förra julen var också helt otrolig... Med minmal julgran och allt.) Jag kan inte säga vilken som var bäst, för alla var fina. Tre presentkort. En klocka och en 55-minuters massage inklusive Relax - bra för mig som har ont överallt och speciellt i axlar, nacke och rygg - och trisslotter och ja... Gud vet allt. :) Så himla glad blev jag. Min stackars bror sa att vi inte skulle byta julklappar... Men köpte ändå! Jäklar. Jag köpte ingen till honom.. För att han hade sagt att vi inte skulle. Jag är van vid att han brukar säga det han menar och mena det han säger. Men - och detta är ett stort men - det behöver inte vara jul för att jag ska ha lust att köpa en present till honom, så när han minst anar det, så hittar jag något som passar perfekt. Det blir nog bra.
Idag ska jag pälsa på mig en del kläder och bege mig ut på stan. Ett nagelkit, lite solning och lite ögonbrynsfix. Ja. If mama ain't happy, ain't nobody happy - and that's the way it goes. Ytlighet är numera min melodi. Inte. Men jag behöver ta hand om mig själv och jag kan likaväl börja med det yttre, medan jag läser böcker om positivt tänkande och kbt, eller hur?
Well, jag måste gå. Sen när jag frusit häcken av mig nere på stan, så ska jag hem och tina upp för att sen börja rensa ur mina hastigt packade kartonger som står överallt i Poetens lägenhet. Jag var tvungen att flytta ut ur mitt rum den till den 1:a Januari och varför är en lång historia. Nu ska jag rensa och kasta.
Vi hörs darlingar!
Gott nytt år!!! För min del kan det bara bli bättre. :)
Puss&Kram!
/Honung.
Apropå kakelugn... Och snö... Och kyla...
"The fire is so delightful - let it snow"
I give you Dean Martin and Bambi.
En ny start
Jag vet, jag sa att jag inte kan skriva. Jag trodde inte det heller. Men jag måste. Jag kan inte låta bli.
För nu har isen lossnat.
Nu ser jag ljuset.
Nu har jag äntligen, äntligen lite flyt.
Jag har fått ett hem!
Ja, sanna mina ord. Ett hem mitt i stan. Min plats i världen. Mitt eget lilla kök, mitt eget rum, mina grejor, mina tankar och ett privatliv. Gudarna ska veta att mitt privatliv är efterlängtat, heligt och... Ååååååh! Ett riktigt privatliv har jag inte haft på ett år. Inte för att det är hemligt eller så, men man måste ha ett ställe där man kan vara sig själv, utan att behöva dricka Norrlands Guld. Dessutom har jag en fullt fungerande kakelugn i mitt nya hem. Wow!
För närvarande bor jag hos Poeten. Poeten som har burit, släpat, skruvat och kört grejor. Hjälpt till på alla sätt som finns och några till under mycket möda och stort besvär med ond fot och ett inte helt läkt brutet lillfinger. Trots att det är slut, så öppnade han sitt hem för mig och mina tusen saker, för att jag skulle ha tak över huvudet medan jag sökte efter eget. Han ska ha cred för det tycker jag. Idag skickade han sin granne att köpa blommor till mig för att fira lägenheten. (Han själv är inte hemma.) Tulpaner. Ett tecken på att en ny vår snart kommer! Man blir glad för sånt. Skulle inte du bli det?
Det finns andra som också hjälpt till att bära. Darlingbästisens söta pojkvän, Gizmos nästan bästa klasskompis' pappa och Poetens gode vän "Gourmetmannen". Alla har de hjälpt till.
Jag är innerligt tacksam för all hjälp jag fått, men jag kommer att behöva det en gång till. En enda gång till och sen blir det inget mer. Sen kan jag vila. Poeten kan vila och alla kan vila.
Jag är så glad. Jag sprudlar. Jag känner mig som sockerdricka. Jag andas och jag lever. Jag slipper rasa ihop varenda kväll. Jag behöver inte längre oroa mig. Jag kan äntligen slappna av. En stund.
Att jag behöver en micro, en vattenkokare, en fåtölj eller två och en TV är sekundärt. Jag har ett hem! Det är det viktigaste. Det mest grundläggande av alla människans behov. Ett ställe där man kan vara trygg, ett ställe man kan utgå från och ett ställe att återvända till. Ett ställe för rekreation, skratt och andrum. Jävlar vad jag ska njuta!
Jag var bara tvungen att berätta. Jag kan inte hålla inne med sånt. Det är redan utspritt över hela Nylleboken... Och nu har jag satt det på pränt här också.
Äntligen!
/Honung
Home Sweet Home - Mötley Crüe
För nu har isen lossnat.
Nu ser jag ljuset.
Nu har jag äntligen, äntligen lite flyt.
Jag har fått ett hem!
Ja, sanna mina ord. Ett hem mitt i stan. Min plats i världen. Mitt eget lilla kök, mitt eget rum, mina grejor, mina tankar och ett privatliv. Gudarna ska veta att mitt privatliv är efterlängtat, heligt och... Ååååååh! Ett riktigt privatliv har jag inte haft på ett år. Inte för att det är hemligt eller så, men man måste ha ett ställe där man kan vara sig själv, utan att behöva dricka Norrlands Guld. Dessutom har jag en fullt fungerande kakelugn i mitt nya hem. Wow!
För närvarande bor jag hos Poeten. Poeten som har burit, släpat, skruvat och kört grejor. Hjälpt till på alla sätt som finns och några till under mycket möda och stort besvär med ond fot och ett inte helt läkt brutet lillfinger. Trots att det är slut, så öppnade han sitt hem för mig och mina tusen saker, för att jag skulle ha tak över huvudet medan jag sökte efter eget. Han ska ha cred för det tycker jag. Idag skickade han sin granne att köpa blommor till mig för att fira lägenheten. (Han själv är inte hemma.) Tulpaner. Ett tecken på att en ny vår snart kommer! Man blir glad för sånt. Skulle inte du bli det?
Det finns andra som också hjälpt till att bära. Darlingbästisens söta pojkvän, Gizmos nästan bästa klasskompis' pappa och Poetens gode vän "Gourmetmannen". Alla har de hjälpt till.
Jag är innerligt tacksam för all hjälp jag fått, men jag kommer att behöva det en gång till. En enda gång till och sen blir det inget mer. Sen kan jag vila. Poeten kan vila och alla kan vila.
Jag är så glad. Jag sprudlar. Jag känner mig som sockerdricka. Jag andas och jag lever. Jag slipper rasa ihop varenda kväll. Jag behöver inte längre oroa mig. Jag kan äntligen slappna av. En stund.
Att jag behöver en micro, en vattenkokare, en fåtölj eller två och en TV är sekundärt. Jag har ett hem! Det är det viktigaste. Det mest grundläggande av alla människans behov. Ett ställe där man kan vara trygg, ett ställe man kan utgå från och ett ställe att återvända till. Ett ställe för rekreation, skratt och andrum. Jävlar vad jag ska njuta!
Jag var bara tvungen att berätta. Jag kan inte hålla inne med sånt. Det är redan utspritt över hela Nylleboken... Och nu har jag satt det på pränt här också.
Äntligen!
/Honung
Home Sweet Home - Mötley Crüe
Goodbye...
Jag kan inte längre skriva fritt.
Jag kan verkligen inte det.
Så jag lägger ner nu. För en obestämd tid. Jag lägger av. Kanske kommer jag tillbaka en dag. Kanske inte.
Puss & Kram och tack för att ni har läst, kommenterat, uppmuntrat och stöttat mig i alla väder.
/Honung
Jag kan verkligen inte det.
Så jag lägger ner nu. För en obestämd tid. Jag lägger av. Kanske kommer jag tillbaka en dag. Kanske inte.
Puss & Kram och tack för att ni har läst, kommenterat, uppmuntrat och stöttat mig i alla väder.
/Honung
Flyt?
När kvällen kommer går luften ur mig. Då kommer tankarna, grubblerierna och problemen lägger sig som tunga moln - som en blöt filt - över mig. Det är på kvällen, när jag inte kan göra något mer konkret, som jag kan tillåta mig att låta luften går ur. Bara gå ur mig. Det är på kvällen jag krackelerar. Brister. Går sönder. Bryts ner.
Men när morgonen kommer så kör jag på igen. Nya tag, bita ihop, ha tålamod. Det är då jag väntar på telefonsamtal som aldrig kommer, mail som aldrig kommer, mirakel som aldrig sker. Det är då jag skriver, ringer, mailar... Det är då jag får nej och ryggen full av kniv, men försöker vara glad ändå. Känna hopp, glädje, tillit. Kämpar på.
Det måste väl ändå bli min tur snart? Min tur att ha lite flyt i tillvaron? Jag ber alla gudar jag känner till och några jag inte känner till om att låta mig bara få ha lite tur. Litegranna bara, så att jag åtminstone kan få ett eget ställe. Bara ett eget ställe, med ett eget privatliv, där jag kan andas fritt och få bli den jag en gång var. Igen. Jag gör min del av jobbet. Turen ligger på någon annan kraft.
Jag behöver det.
Give me a break - Because I'm worth it!
/Honung
Men när morgonen kommer så kör jag på igen. Nya tag, bita ihop, ha tålamod. Det är då jag väntar på telefonsamtal som aldrig kommer, mail som aldrig kommer, mirakel som aldrig sker. Det är då jag skriver, ringer, mailar... Det är då jag får nej och ryggen full av kniv, men försöker vara glad ändå. Känna hopp, glädje, tillit. Kämpar på.
Det måste väl ändå bli min tur snart? Min tur att ha lite flyt i tillvaron? Jag ber alla gudar jag känner till och några jag inte känner till om att låta mig bara få ha lite tur. Litegranna bara, så att jag åtminstone kan få ett eget ställe. Bara ett eget ställe, med ett eget privatliv, där jag kan andas fritt och få bli den jag en gång var. Igen. Jag gör min del av jobbet. Turen ligger på någon annan kraft.
Jag behöver det.
Give me a break - Because I'm worth it!
/Honung
Lyktan
Vi glömde den förbannade lyktan!
Utanför dörren till jobbet har vi en lykta med ett ljus i som lyser upp i mörkret för folk och fä. Vi ställer ut den på morgonen och tar in den på kvällen. Förra lördagen glömde min kollega och jag att ta in den när vi låste dörren och gick hem. Jag gick omkring hela kvällen med en känsla av att ha glömt något, för att klockan ett på natten ropa högt: "LYKTAN!"
Ok, söndagen kom och när jag så öppnade butiken på morgonen så var naturligtvis lyktan borta. Saker försvinner alltid om man lämnar dem utan uppsikt i en storstad. 99 gånger av 100.
Sålunda stövlade jag senare in på Åhléns, efter överläggningar med kollegan och en överenskommelse att ersätta lyktan ur egen ficka. Lyktorna på Åhléns är förbannat dyra så jag sket i att köpa någon. Utan lykta arbetade vi hela söndagen.
Så vi bestämde oss för att åka ut till ett billigare ställe och köpa en ny. Vi fixade skjuts och sedan for vi hela Uppland runt och sökte med ljus och lykta efter en lykta (det går bra att skratta här eftersom jag är så otroligt vitsig). Bauhaus. Rusta och Gud vet var sökte vi. Utan att finna. Vi gick sedermera in på Plantagen och fann Upplands finaste lykta. Den var ännu dyrare än den på Åhléns. Men då hade vi jobbat hela dagen, vår chaufför hade en tid att passa och vi var trötta så vi köpte den fina lyktan på Plantagen.
Sedan gick vi hem till min kollega och åt stans godaste paj och drack vin. Hon bjöd också på päronlikör och jag blev allt lite fnittrig. Ja, det blev jag och jag glömde allt vad lyktor heter.
På måndagen skulle jag öppna butiken igen och så fort jag låst upp dörren så knackade det på den och utanför stod en man med vår lykta i handen. Precis mittemot butiken står två karlar och säljer väskor, vantar, mössor och sånt varenda jul. De hade tagit hem lyktan på lördagen, hade en vilodag på söndagen och tog med sig lyktan tillbaka på måndagen. Man blir rörd till tårar, eller hur? Vilka fina, ärliga och hjälpsamma människor det finns.
För övrigt går jag omkring som en äggsjuk höna och ägnar all energi åt att hitta ett boende. Laura Ashley tapeterna gick förlorade. Nu väntar jag samtal angående en annan, antagligen utan Laura Ashleytapeter, men kanske fin ändå.
Wish me luck!
Nu går jag för jag är hungrig.
Puss&Kram!
/Honung
Utanför dörren till jobbet har vi en lykta med ett ljus i som lyser upp i mörkret för folk och fä. Vi ställer ut den på morgonen och tar in den på kvällen. Förra lördagen glömde min kollega och jag att ta in den när vi låste dörren och gick hem. Jag gick omkring hela kvällen med en känsla av att ha glömt något, för att klockan ett på natten ropa högt: "LYKTAN!"
Ok, söndagen kom och när jag så öppnade butiken på morgonen så var naturligtvis lyktan borta. Saker försvinner alltid om man lämnar dem utan uppsikt i en storstad. 99 gånger av 100.
Sålunda stövlade jag senare in på Åhléns, efter överläggningar med kollegan och en överenskommelse att ersätta lyktan ur egen ficka. Lyktorna på Åhléns är förbannat dyra så jag sket i att köpa någon. Utan lykta arbetade vi hela söndagen.
Så vi bestämde oss för att åka ut till ett billigare ställe och köpa en ny. Vi fixade skjuts och sedan for vi hela Uppland runt och sökte med ljus och lykta efter en lykta (det går bra att skratta här eftersom jag är så otroligt vitsig). Bauhaus. Rusta och Gud vet var sökte vi. Utan att finna. Vi gick sedermera in på Plantagen och fann Upplands finaste lykta. Den var ännu dyrare än den på Åhléns. Men då hade vi jobbat hela dagen, vår chaufför hade en tid att passa och vi var trötta så vi köpte den fina lyktan på Plantagen.
Sedan gick vi hem till min kollega och åt stans godaste paj och drack vin. Hon bjöd också på päronlikör och jag blev allt lite fnittrig. Ja, det blev jag och jag glömde allt vad lyktor heter.
På måndagen skulle jag öppna butiken igen och så fort jag låst upp dörren så knackade det på den och utanför stod en man med vår lykta i handen. Precis mittemot butiken står två karlar och säljer väskor, vantar, mössor och sånt varenda jul. De hade tagit hem lyktan på lördagen, hade en vilodag på söndagen och tog med sig lyktan tillbaka på måndagen. Man blir rörd till tårar, eller hur? Vilka fina, ärliga och hjälpsamma människor det finns.
För övrigt går jag omkring som en äggsjuk höna och ägnar all energi åt att hitta ett boende. Laura Ashley tapeterna gick förlorade. Nu väntar jag samtal angående en annan, antagligen utan Laura Ashleytapeter, men kanske fin ändå.
Wish me luck!
Nu går jag för jag är hungrig.
Puss&Kram!
/Honung
Den gode Lägenhetsguden?
Jahaja... Så har jag en ledig fredag och sitter i söta väninnans lägenhet i lugn och ro. Och har lite tid över.
Igår kollade jag på en lägenhet. En underbar lägenhet. Laura Ashley-tapeter och så himla fiiiiint alltihopa. Jag vill HA den. Jag VILL ha den. Så snälla mina (få) läsare - be era böner, dansa era danser, håll era tummar... Gör nånting, bara ni tror att det hjälper. Snälla? Jag får besked i början på nästa vecka. Låt det bli ett ja.
Egentligen vill jag ha en tvåa mitt i city med ett gigantiskt kök och ett stort badrum med jacuzzi och tvättmaskin och sånt. Gärna fler rum om jag kunde få städhjälp. Jag vill ha en man som dyrkar marken jag går på, men ändå går sin egen väg och har egna mål att nå. Som aldrig gnäller om jag vill träffa en väninna och dricka bubbel en hel kväll och vältra mig i romantiska komedier med henne. Som jag gjorde igår kväll. Eller kanske ännu hellre en man som vill dricka bubbel med mig och vältra sig i romantiska komedier tillsammans med mig. Och tycka att det är rolgt. Han ska älska mig så inihelvete. Till och med en stressig morgon då jag lämnar mina myskläder på badrumsgolvet och kutar runt som en galning och kanske svär en och annan ramsa på finska.
Men nu har jag ingen man. Och ingen tvåa med ett gigantsikt kök och jacuzzi mitt i city finns att skåda på den här sidan av livet. Och då ber jag för en lägenhet med Laura Ahshley-tapeter och allt i stället. Tills min fina tvåa eller trea eller sjurummare, inklusive städhjälp, kommer flygande i en rasande fart. Eller inte.
När jag fick min hett efterlängtade lön så köpte jag mitt svindyra läppstift. Det är verkligen svindyrt, men det är också det perfekta läppstiftet. Dior. Alltså, jag kan inte jobba utan läppstift och detta är det enda jag vill ha. Färgen är perfekt, konsistensen, doften... Allt är perfekt. Och jag tappade bort det. Blott tre dagar efter att jag köpt det. Jag grät nästan blod. Och gick sedan och köpte mig ett nytt. Jag måste bara ha det för att mitt liv ska vara komplett.
En man föstår inte detta. En del gör det men de flesta fattar inte. Jag hade en sån diskussion med en man häromdagen. Han sa: "Om man behöver ett schampoo så köper man ett schampoo och om man behöver en tvål så köper man en tvål." Jag hävdar att det inte är så. Man måste hitta ett schampoo som passar ens hår. Jag kan t.ex. inte använda volymschampoo för då står mitt hår åt alla håll och absolut inte åt något håll som jag vill. En del schampoon får jag mjäll av. Och jag får mjäll av mjällschampoo. Jag kan inte använda vilken tvål som helst heller. En del är jag allergisk mot och andra torkar ut mig så jag ser ut som ett jävla russin. Har inte män de här problemen?
Det är likadant med smink. Jag som de flesta andra kvinnor har tonvis. Men det är väldigt få saker jag verkligen använder. Jag använder en ögonskugga, en mascara och ett läppstift. Nu måste jag hitta en perfekt foundation. Den här mannen jag diskuterade med säger att det finns tusen märken av smink och tusen olika produkter av varje märke. Ja, det är sant och man måste gå igenom en hel del för att hitta det som är perfekt för en. Eller hur? Det finns tusentals kvinnor och det finns något för var och en.
Han undrade lite stilla varför det är så? Varför finns det en så stor marknad för sånt? Jag har verkligen inget svar på det. Det är bedrövligt - men jag vet verkligen inte. Media? Supermodeller? Reklam? Ett behöv av att göra det bästa av det naturen gett en? Jag vet inte (otroligt nog). Är det någon av er som vet?
Jag vet bara att jag personligen gärna har lite smink och speciellt på vintern när jag är trött och glåmig. Jag vill känna mig lite finare än jag är och, ja.. Så är det. Och jag lägger gärna lite extra pengar på smink som passar just mig.
Well, jag tänker avlägsna mig. Glöm inte att be till den goda Lägenhetsguden. Och glöm inte att ta hand om er. Och allt det där, ni vet.
Ikväll är det Idol och jag tänker käka ostbågar och dricka rödtjut och heja järnet.
Puss&Kram!
/Er egen Honung i Tillvaron.
Ååååååååh Ozzy!!!!!!!
Igår kollade jag på en lägenhet. En underbar lägenhet. Laura Ashley-tapeter och så himla fiiiiint alltihopa. Jag vill HA den. Jag VILL ha den. Så snälla mina (få) läsare - be era böner, dansa era danser, håll era tummar... Gör nånting, bara ni tror att det hjälper. Snälla? Jag får besked i början på nästa vecka. Låt det bli ett ja.
Egentligen vill jag ha en tvåa mitt i city med ett gigantiskt kök och ett stort badrum med jacuzzi och tvättmaskin och sånt. Gärna fler rum om jag kunde få städhjälp. Jag vill ha en man som dyrkar marken jag går på, men ändå går sin egen väg och har egna mål att nå. Som aldrig gnäller om jag vill träffa en väninna och dricka bubbel en hel kväll och vältra mig i romantiska komedier med henne. Som jag gjorde igår kväll. Eller kanske ännu hellre en man som vill dricka bubbel med mig och vältra sig i romantiska komedier tillsammans med mig. Och tycka att det är rolgt. Han ska älska mig så inihelvete. Till och med en stressig morgon då jag lämnar mina myskläder på badrumsgolvet och kutar runt som en galning och kanske svär en och annan ramsa på finska.
Men nu har jag ingen man. Och ingen tvåa med ett gigantsikt kök och jacuzzi mitt i city finns att skåda på den här sidan av livet. Och då ber jag för en lägenhet med Laura Ahshley-tapeter och allt i stället. Tills min fina tvåa eller trea eller sjurummare, inklusive städhjälp, kommer flygande i en rasande fart. Eller inte.
När jag fick min hett efterlängtade lön så köpte jag mitt svindyra läppstift. Det är verkligen svindyrt, men det är också det perfekta läppstiftet. Dior. Alltså, jag kan inte jobba utan läppstift och detta är det enda jag vill ha. Färgen är perfekt, konsistensen, doften... Allt är perfekt. Och jag tappade bort det. Blott tre dagar efter att jag köpt det. Jag grät nästan blod. Och gick sedan och köpte mig ett nytt. Jag måste bara ha det för att mitt liv ska vara komplett.
En man föstår inte detta. En del gör det men de flesta fattar inte. Jag hade en sån diskussion med en man häromdagen. Han sa: "Om man behöver ett schampoo så köper man ett schampoo och om man behöver en tvål så köper man en tvål." Jag hävdar att det inte är så. Man måste hitta ett schampoo som passar ens hår. Jag kan t.ex. inte använda volymschampoo för då står mitt hår åt alla håll och absolut inte åt något håll som jag vill. En del schampoon får jag mjäll av. Och jag får mjäll av mjällschampoo. Jag kan inte använda vilken tvål som helst heller. En del är jag allergisk mot och andra torkar ut mig så jag ser ut som ett jävla russin. Har inte män de här problemen?
Det är likadant med smink. Jag som de flesta andra kvinnor har tonvis. Men det är väldigt få saker jag verkligen använder. Jag använder en ögonskugga, en mascara och ett läppstift. Nu måste jag hitta en perfekt foundation. Den här mannen jag diskuterade med säger att det finns tusen märken av smink och tusen olika produkter av varje märke. Ja, det är sant och man måste gå igenom en hel del för att hitta det som är perfekt för en. Eller hur? Det finns tusentals kvinnor och det finns något för var och en.
Han undrade lite stilla varför det är så? Varför finns det en så stor marknad för sånt? Jag har verkligen inget svar på det. Det är bedrövligt - men jag vet verkligen inte. Media? Supermodeller? Reklam? Ett behöv av att göra det bästa av det naturen gett en? Jag vet inte (otroligt nog). Är det någon av er som vet?
Jag vet bara att jag personligen gärna har lite smink och speciellt på vintern när jag är trött och glåmig. Jag vill känna mig lite finare än jag är och, ja.. Så är det. Och jag lägger gärna lite extra pengar på smink som passar just mig.
Well, jag tänker avlägsna mig. Glöm inte att be till den goda Lägenhetsguden. Och glöm inte att ta hand om er. Och allt det där, ni vet.
Ikväll är det Idol och jag tänker käka ostbågar och dricka rödtjut och heja järnet.
Puss&Kram!
/Er egen Honung i Tillvaron.
Ååååååååh Ozzy!!!!!!!
