Den Sjungande Hantverkaren
Igår var det en sån där dag som man vill behålla i minnet. För det var en feelgood-dag. I alla fall om man bortser från jobbet - där jag kände mig som Askungen innan hon fick prinsen och halva kungariket. ("Kom genast hit! Kom genast hit!")
Well, jag vaknade av en sjungande hantverkare. Han är så gullig så det knappt är sant. Halvgammal är han och snackar engelska på någon dialekt som jag inte begriper hälften av. Och så har han en radio med P3 på hyfsad volym. Jag antar att han lyssnar på P3 ofta, för han skrålar med i låtarna de spelar. Ibland nynnar han, men för det mesta skrålar han. Speciellt när han sandpapprar. Är det inte underbart? I'm lovin' it!
Jag hör allt, för mitt värdpar bor precis intill här och det är bara en dörr mellan lägenheterna. (I det dörrhålet ska det bli en garderob till mig snart I hope.) Deras lägenhet är mitt i en totalrenovering. Och hantverkaren sjunger av hjärtans lust!
Sen dök det upp en glad och söt tjej på jobbet. Hon var blond och log stort mot mig. Jag visste att jag känner den här tjejen. Jag visste att jag BORDE känna henne. Jag visste inte om hon var kund, men jag visste att jag känner henne i något annat sammanhang. Jag kände igen henne. Väl. Men visste inte vem hon var... Om jag hade haft någon gudomlig magisk kraft, så hade jag låtit marken under mig öppnas, sluka upp mig och låtit mig försvinna, för tjejen sa: "Men va faaan, syrran, kom IGEN nu!" Heliga Guds Moder och några släktingar till!!! Jag kände inte igen min egen syster. Visserligen är vi halvsyskon och har aldrig någonsin firat varken jul eller påsk eller något annat tillsammans. Vi har aldrig vuxit upp tillsammans och ses kanske var fjärde år eller något sånt. Vi är på såpass långt avstånd att hon har samma förnamn som jag. Jag har ett smeknamn som är väldigt långt ifrån mitt tilltalsnamn, så det är ingen människa som kommer ihåg det. Inte ens min pappa vet vad jag har för tilltalsnamn utanför släkten.
I alla fall så var hon nu blond. Hon är halvgrek, som jag och var mörk sist jag såg henne. Men för övrigt var hon sig lik. Hon sprudlade som alltid. Hon är som sockerdricka hela bruden. Det gör mig glad att just hon är min syster, för hon sprider glada vibbar omkring sig.
Jag kan inte fatta att jag inte kände igen henne! Men såklart... Hon dök upp i fel sammanhang cch, ja... Well, vad lär man sig av detta? Jo nämligen: Jag måste träffa mina släktingar oftare. Framför allt på pappas sida.
Sen kom jag hem och här stod ett köksbord. *glaaaaaad* Och på köksbordet låg ett kuvert från Anna. I det låg min kvarglömda halsduk och ett litet kort som rörde mig till tårar. Små saker i tillvaron som är enormt betydelsefulla för en.
Nya lyan blir allt underbarare för varje dag. Jag trivs. Och snart får jag min garderob!!! Wonderful.
Nu ska jag ut och luncha!
Puss&Kram!
/Honung - I det nya livet
Här, en låt som ger mig rysningar. Jag har egentligen ingen annan anledning att lägga ut den, mer än att jag gillar den.
Tearin' out my heart.
Well, jag vaknade av en sjungande hantverkare. Han är så gullig så det knappt är sant. Halvgammal är han och snackar engelska på någon dialekt som jag inte begriper hälften av. Och så har han en radio med P3 på hyfsad volym. Jag antar att han lyssnar på P3 ofta, för han skrålar med i låtarna de spelar. Ibland nynnar han, men för det mesta skrålar han. Speciellt när han sandpapprar. Är det inte underbart? I'm lovin' it!
Jag hör allt, för mitt värdpar bor precis intill här och det är bara en dörr mellan lägenheterna. (I det dörrhålet ska det bli en garderob till mig snart I hope.) Deras lägenhet är mitt i en totalrenovering. Och hantverkaren sjunger av hjärtans lust!
Sen dök det upp en glad och söt tjej på jobbet. Hon var blond och log stort mot mig. Jag visste att jag känner den här tjejen. Jag visste att jag BORDE känna henne. Jag visste inte om hon var kund, men jag visste att jag känner henne i något annat sammanhang. Jag kände igen henne. Väl. Men visste inte vem hon var... Om jag hade haft någon gudomlig magisk kraft, så hade jag låtit marken under mig öppnas, sluka upp mig och låtit mig försvinna, för tjejen sa: "Men va faaan, syrran, kom IGEN nu!" Heliga Guds Moder och några släktingar till!!! Jag kände inte igen min egen syster. Visserligen är vi halvsyskon och har aldrig någonsin firat varken jul eller påsk eller något annat tillsammans. Vi har aldrig vuxit upp tillsammans och ses kanske var fjärde år eller något sånt. Vi är på såpass långt avstånd att hon har samma förnamn som jag. Jag har ett smeknamn som är väldigt långt ifrån mitt tilltalsnamn, så det är ingen människa som kommer ihåg det. Inte ens min pappa vet vad jag har för tilltalsnamn utanför släkten.
I alla fall så var hon nu blond. Hon är halvgrek, som jag och var mörk sist jag såg henne. Men för övrigt var hon sig lik. Hon sprudlade som alltid. Hon är som sockerdricka hela bruden. Det gör mig glad att just hon är min syster, för hon sprider glada vibbar omkring sig.
Jag kan inte fatta att jag inte kände igen henne! Men såklart... Hon dök upp i fel sammanhang cch, ja... Well, vad lär man sig av detta? Jo nämligen: Jag måste träffa mina släktingar oftare. Framför allt på pappas sida.
Sen kom jag hem och här stod ett köksbord. *glaaaaaad* Och på köksbordet låg ett kuvert från Anna. I det låg min kvarglömda halsduk och ett litet kort som rörde mig till tårar. Små saker i tillvaron som är enormt betydelsefulla för en.
Nya lyan blir allt underbarare för varje dag. Jag trivs. Och snart får jag min garderob!!! Wonderful.
Nu ska jag ut och luncha!
Puss&Kram!
/Honung - I det nya livet
Här, en låt som ger mig rysningar. Jag har egentligen ingen annan anledning att lägga ut den, mer än att jag gillar den.
Tearin' out my heart.
Kommentarer
Postat av: Lina Lkpg
Hahahaha, omg Maria, om det e ngn som lyckas med att INTE känna igen sin egen syster så e det väl du.. Haha jag skrattade gott när jag läste detta.. Tror vi kommer att ha skitkul när vi väl får tillfälle att ses. Kram på dig från mig och Lino..
Postat av: M
Du är bara helt underbar! Jag älskar att du delar med dig av dina förvirrade bryderier. Är lixom skönt att höra att man inte är ensam. Ha det fantastisk i nya lyan!
Trackback
