Honungsbullen

På nyårsafton hade Skalman hyrt ett lyxrum på ett femstjärnigt lyxhotell i Hufvudstaden, så vi begav oss dit på eftermiddagen efter en braklunch och tupplur. (Skalman måste ha en sån, för hans sovklocka ringer på eftermiddagen.)

När vi kollade runt på middagsalternativ till nyårskvällen så fick det inte vara långt från hotellet (vi skulle frysa ihjäl om vi blev tvungna att gå långt och - ja - vi vet hur man åker Taxi, speciellt på nyårsaftons kväll). Ingen av oss vet väl riktigt var man äter nyårssupé eftersom ingen av oss bor i Stockholm. På hotellet kostade nyårsmiddagen 1300:- per person... Är inte det lite dyrt? Det tycker vi i alla fall och särskilt när Skalman är ganska kräsen när det gäller mat. Vi ville ju inte att han ska sitta och behöva trycka i sig broccoli och annat som han inte tycker om på självaste nyårsafton. Och absolut inte för 1300 buckareller. Så vi ordnade och fixade och donade och hade picknick! Egentligen är det helt otroligt - att bo på ett svindyrt lyxhotell i ett lyxrum och ha med sig matsäck! Jag tror - och rätta mig om jag har fel - att det nog bara är jag och Skalman och ett eventuellt fåtal andra, som gör såna saker. Det var roligt och romantiskt. Precis som det ska vara.

Det var  premiär för mig. Jag har aldrig i mitt liv bott på ett femstjärnigt hotell. Jag har aldrig i mitt liv haft picknick på ett femstjärnigt hotell. Någon gång ska vara den första, eller hur? Dessutom hade vi en till premiär. Det fanns ett badkar. Så ett bad fick det bli. Vi har ofta pratat om att vi borde ha ett badkar, vilket vi inte har. Så vi badade. Myyyyyyyyys på hög nivå.

Så nyårsafton var underbar på alla sätt. God picknick och gott vin och fantastiska fyrverkerier. Vi badade och klädde upp oss för varandra. Och hade trevligt. Nästan som att vara alldeles nykär. Och när vi lagt oss för natten kollade vi lite på tysk TV. Sen somnade vi.

Att ha Skalman hemma är ljuvligt. Det är så ljuvligt att jag saknar ord. Julen och nyårshelgen har varit alldeles fantastiska. Nästan som en bal på slottet. Men nur är det slut på lata lediga dagar. I morgon börjar jag jobba och slava igen och jobbar sju dagar på raken. Sju jävla dagar... Jag kommer att vara slut som både människa och artist på fredag kväll - I'm telling you! Men vad gör det? Livet är rätt så fantastiskt just nu och det är huvudsaken. När man har kramar på rad och en snarkande massa bredvid sig varje natt så kan livet inte vara bättre.

That's all I have to say about that.

Ser fram emot våren och ljusare tider. För att inte tala om bloggkryssningen som vi ska på! Om du inte har signat in i gruppen bloggfest på fejsboken så gör det nu. Det är ett gäng alldeles otroligt fantastiska människor som är medlemmar redan men jag säger som jag brukar: The more the merrier! Allt jag vet är att det blir på en lördag. Och lite längre fram. Åh, så roligt!

Nu ska jag gå. Jag måste ha en macka. Jag känner det i hela kroppen. Jag har en alldeles underbart mumsig leverpastej i kylen och jag hör hur den ropar på mig. Och min mage ropar på den.

Ni får ha det så himla bra och sköta om er. Det är nytt år och det är nu allas nya liv ska börja. Sen kommer man till slutet av Januari och inser att det nya livet är precis som det gamla livet. Men man kan ju få ha sin tro ett tag i alla fall. Utan tro så är det inte mycket hopp om livet.

Bye för nu!

Puss & Kram små Darlingar, tills vi hörs igen.

Er Egen Rakethonung i Tillvaron /M

I give you Ronan! Mumzigt Werner!