Honungsbullen

Man får skylla sig själv om man äter grillchips med dip i en våldsam fart och sedan får ont i magen. Jo, men det var så gott.

Jag har nu fått nyckel till där jag bor. På söndag kommer mitt bohag till där jag bor. Ååååh, ljuva liv! Mitt nya, underbara hem. I morgon ska jag provgå från jobbet och hem och hemifrån till jobbet. Jag ska kolla hur lång tid det tar att gå, så att jag kommer i tid till mitt jobb. I vår ska jag skaffa en cykel. Tror jag i alla fall. :)

Jobbade som en gnu hela dagen igår och var helt slut som artist och människa efter det. Har rensat och packat och packat och rensat. Jag som lider av separationsångest har slängt massor av saker som jag trodde att jag inte kan leva utan. Tiden med Skalman lärde mig att jag inte saknar mina saker. Massor av saker som jag trodde att jag måste ha. Men som jag inte alls behöver. Eller ens vill ha. Men det är svårt att kasta saker som man haft med sig från ställe till ställe i åratal. Tur att jag fått hjälp med det.

Söta väninnan, Gudinnan - M från nu - har varit min klippa i tillvaron. Hon har hjälpt mig att slänga och att packa. Om hon inte hade varit med hade jag fått hålla på till domedagen tror jag. Hon har även granskat mina kläder och hjälpt mig att slänga. En gammal favorittröja har jag slängt. Jag kommer att sakna den. Men den var sliten som fan - antagligen för att det var en favorit och jag nästan bodde i den.

Nu är det möblerna och lite övrigt kvar i byhåla. På söndag ska hälften av möblerna åt ett håll och andra hälften åt ett annat håll. Jag ska bara ha min säng och min byrå med mig. Byrån behöver jag definitivt. Trots att jag har slängt massor av kläder så har jag för mycket kvar. Otroliga mängder, drivor, av kläder. Och jag har aldrig någonting att ta på mig. Jag är kvinna. Say no more.

 Idag är det tvättdag.  

Visst saknar jag Skalman. Ja, jag saknar honom så att det gör ont. Men jag har bestämt mig för att inte bara ägna mig åt att sakna och längta och ömka mig själv. Jag måste ta tag i saker och leva mitt liv. Det är något var och en måste göra bäst vi kan. Och jag kan både sakna och leva. Jag vet i alla fall att så länge jag känner och låter känslorna komma och gå, så lever jag. Om jag inte känner något så är det inget liv. Och då är det så.

Jag kommer att sjunka ner många gånger igen. Jag vet det. Men inte lika djupt, för jag har ett liv. Och det är mitt och jag har bara ett enda såvitt jag vet. Så man får väl gråta då och låta det passera. Det kommer bra dagar, och det kommer dåliga dagar. Med eller utan Skalman.

De senaste två dagarna har varit bra. Mycket bra faktiskt.

Och Skalman, jag vet att du läser. Det jag skulle säga, som jag glömde att säga: I ett gult kuvert på hallbyrån finns en trisslott med vinst på två hundra buckareller och en tia-lott med vinst på tio bucks. Lös in dem - ta två nya lotter för trissvinsten och resten i pengar. Ta en ny tia-lott för tian på tia-lotten. Vi delar på eventuell storvinst. Och nu har jag skrivit ner det också, så nu måste jag ju dela... Fan! Och om du blåser mig på storvinst så skickar jag Skogsmulle efter dig!

Over and out – jag måste tvätta.

 

/Honung - I Tillvaron, som ibland är svår och omöjlig.

Öppna Din Dörr.