Dygd: Civilkurage
"Att ha Civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen."
Civilkurage är något alla vill ha. Det är en dygd och får en människa att känna sig ridderlig. Men hur många vågar egentligen? Jag skulle själv gärna ha mer civilkurage och det kanske jag har, men utan att vara medveten om det. Det beror på att jag ofta säger mitt hjärtas mening och precis vad jag tycker och tänker utan att tänka efter före. Men det är inget medvetet val och det försätter mig ibland i obehagliga situationer. En del kallar mig modig, men eftersom jag själv inte väljer, så skulle jag snarare kalla det en aning dumt.
De flesta förknippar civilkurage med att ingripa om man t.ex. ser en misshandel ute på gatan, eller ett försök till våldtäkt eller dylikt. Men hur många vågar göra det egentligen? Risken finns ju att man själv blir utsatt för våld. Vad skulle du själv göra om du såg något ute? Skulle du ingripa?
Civilkurage förknippas med mod. Mod att stå emot orättvisor.
Hur många klagar på sitt jobb, på sin chef och missförhållanden på jobbet? Jag känner få som inte gör det. Men sen när det blir personalmöte så säger ingen någonting. En enda kanske har mod att säga det alla pratar om och klagar på, men resten säger ingenting. Det är total brist på civilkurage. Sköt di själv och skit i andra - det är alltför mycket sånt i vårt samhälle.
I Sverige utdelas priser för visat civilkurage. Läs mer om det här.
Vad mer kan jag skriva om det? Jag beundrar verkligen människor som vågar säga sin mening, ingripa vid orättvisor, våld, rasism, mobbing och annat hemskt som händer. Utan att tänka på eventuella konsekvenser.
Som jag sa, jag skulle själv vilja ha mer. Mer mod, mer godhet och mer glöd.
Med detta lämnar jag nu in.
/Honung
Civilkurage BEHÖVS : sexbrott.com, kriminellt.com
SE BARNET!!! vänd inte bort huvudet
SÅ FÅ
så få det finns kvar
att respektera och tycka om
det vackraste och mest värdefulla vi har
är dom som aldrig syns
aldrig hörs
verkar som om resten står i rampljuset
och hoppar rep tomma och meningslösa
verkar som allt är en gurglande vask
som svämmar över med en digerdöd av skvaller
och fånigt trams
var kommer alla ifrån
alla dessa självgoda uppsvälla
hjärndöda individer
som förnedrar sig själva och gör allt
för att försöka förminska oss som människor
medan dom turas om
att gräva i varandras åsiktstarmar
turas om att rota i varandras underliv men dom är dömda på förhand
och du behöver inte oroa dig
varje kväll någonstans
glider ett biografdraperi upp
och filmens första replik kommer
som en befrielse
If they move, kill `em!
Bruno k Öijer
till sist musik som ger kraft
http://www.youtube.com/watch?v=lfRZHNnjCvw THE GYPSY QUEENS & KINGS "Que. Dolor
Jag är en fegis. =(
Men jag har ju till vana att rädda "små barn" som är på villovägar...
Jag och Anders var faktiskt på rättegång förra veckan som vittnen just för att vi ingrep under en misshandel på gatan. Det var så klart otäckt men ingen av oss tänkte nog tanken att vi inte skulle ingripa. Jobbigt med rättegång dock :(
Sorry, mitt namn kom inte med på inlägget ovan...
Önskar nog också att jag var modigare i vissa situationer medan jag är glad att jag ibland kan tänka efter vad som är värt att vara "modig" för.
Man önskar ju att de som verkligen försöker gripa in när folk blir misshandlade eller far illa alltid belönas och inte råkar illa ut själva men så är ju tyvärr inte fallet.
Mitt civilkurage hänger lite på dagsformen... och tillfället. På jobbet brukar jag vara den som säger det alla tycker, även om jag riskerar att bli den som får "bära hundhuvudet"....
...men jag vet ärligt talat inte hur jag skulle reagera om någon blev misshandlad framför mig! Hemska tanke... hoppas man aldrig behöver uppleva det!
Mitt civilkurage kräver av mig att jag ska skriva någonting här. Jag känner att jag alldeles för länge bara har umgåtts med dig genom att läsa dina bloggar. Vi måste träffas snart igen! Det är komplett obegripligt hur man kan överleva trots att man ses så sällan.
Jag menar, eftersom du är världens bästa människa. Och så.
Nåja, jag hör väl av mig.
Snart!
