Honungsbullen

När folk säger att jag är bra på något sätt så får jag omedelbart prestationsångest och blir otroligt självkritisk. Mer självkritisk än jag är i vanliga fall. Mina inlägg postar jag utan genomläsning. Om jag läser igenom dem, så börjar jag ändra och ändra lite till, för att slutligen bara svära och tycka att det jag skrivit bara är crap, för att slutligen slänga, radera och glömma hela saken. Det skulle inte komma några inlägg alls från mig om jag läste igenom inläggen innan jag publicerar dem. Och det vore himla tråkigt, för jag gillar era kommentarer. Feedback är något som nog alla bloggare vill ha egentligen. Annars skulle vi inte blogga. Ibland brukar jag försöka intala mig att jag inte bryr mig om ingen läser, men sanningen är att jag visst bryr mig. Klart jag gör. Annars skulle jag hålla denna följetongen om mitt liv för mig själv.

Om folk säger att jag är snäll, så får jag prestationsångest. Då tror jag att jag måste vara en jättesnäll ängel  (med glorian på svaj) hela tiden. Och jag är nog i grunden en ganska snäll person, men att ha prestationsångest över något sånt blir ju bara fel. Jag är snäll mot dem som är snälla mot mig. Svårare är det inte. Men man har ju dagar.... Då man inte alls känner sig snäll - man känner sig som  Demonen från Helvetet. Men de dagarna brukar jag försöka hålla käften, för jag vill aldrig i livet såra någon. En del kallar det snäll och en del kallar det en konflikträdd mes. Många har genom åren sagt att de trodde att jag var tuff och kaxig och dryg tills de lärde känna mig och fann att jag är snäll. Hur ska man tolka det? Folk tror att jag går över lik och blir förvånade när de finner att jag är som de flesta andra och det snälla intrycket förstärks bara för att de trodde att jag var elak? You tell me.

Om någon överhuvudtaget nämner någon positiv egenskap som jag kan tänkas ha, så får jag nästan panik. Jag vet inte hur det kan komma sig, varför det är så. Jag vet inte om det är Jante som styr, eller om det är så att man känner sig själv så jävla bra att man tänker "Äsch, det är väl inget egentligen".  Eller så känner man  inte alls sig själv och är kanske bättre än man tror? Kanske det är bådadera...

Livet är indeed underbart. En mycket gammal väninna addade mig som vän på nylleboken nyligen. Hon var så vacker att man var grön av avund, då när man hängde, men samtidigt så himla trevlig att man var tvungen att tycka om henne. Egentligen kanske man inte ville tycka om henne så mycket som man gjorde, för att hon var så himla snygg. Vi tillbringade mycket tid i ett stort gäng och hängde vid en skola. Typ 30 pers var vi och vårt huvudsakliga intresse var att bara hänga och lyssna på Dreamer med Europe. Jag minns inte längre vad vi egentligen gjorde, men vi gillade att hänga med varandra. I alla fall så fick jag ett mail från Den Vackraste där hon berättade att hon själv tyckte att hon var ful. Det är fullständigt ofattbart för mig. Vad såg hon när hon såg sig i spegeln? Alla andra såg att hon var vacker, men hon fattade aldrig det... Kanske det var därför hon var så himla trevlig? Ingen vet. Hon är fortfarande en av de vackraste kvinnor jag någonsin känt och fortfarande så himla trevlig.

En sak minns jag och det var att vi skulle till en sjö och grilla korv och mysa lite allihopa. En kille sa att han visste en genväg dit och jag var dum och följde med honom, medan resten tog den ordinarie vägen. Genvägen var ingen genväg och vi kom vilse och det regnade som fan. Genomblöta kom vi till slut fram. Jag var förbannad på den här snubben ganska länge. I alla fall i två timmar. Och korven var slut och alla skulle hem när vi kom fram. Så då var det bara att pallra sig hem igen då... Tur att det alltid fanns en puttrande gryta hemma. Ja, nästan alltid stod det en gryta av något slag på spisen hemma. Min mor utfodrade även en av mina forna pojkvänner under en lång tid, för hon tyckte inte att han fick tillräckligt med mat hemma. Jag tror nog att han visst fick det, men grabbar i tonåren har ingen botten. I alla fall så fick jag mat hemma och jag var hungrig, för jag hade gått i flera timmar i ösregn och fick ingen korv när jag kom fram.

Ann Söderlund har ett nytt program på femman. Världens Härligaste Män. Hon träffade "Snyggingarna" i kvällens avsnitt. (Hon har delat upp männen i kategorier.) Hon träffade bl.a. hunkarnas hunk, han där snyggingen i Men in trees. Han var så totalt ointressant att klockorna stannade. Han var så ointressant att jag t.o.m. glömt vad han heter. Han blev genast mindre snygg... De ställde i alla fall frågan "Känner du världens härligaste man?" Faktum är att jag faktiskt gör det. Tycker ni att jag ska skicka in Skalman till femman? Man kan vinna en sån däringa telefon som alla snackar om, den dära Applemojängen, som jag naturligtvis vet vad den heter, men glömt precis i detta ögonblick. Att Skalman inte vill vara med i TV och inte uppskattar femman speciellt mycket och inte vill göra så mycket väsen av sig är väl en bagatell i sammanhanget? Om man är världens härligaste man så finns det ett pris att betala. Och om man kan vinna en sån där Applegrej bara för att vara som man är och härlig så kan det väl inte vara så farligt att visa upp sig lite i TV?  Får ta och tänka igenom det lite och kanske fråga Skalman om det är ok. Han kommer att säga Nej, men det spelar ingen roll. Jag kanske skickar in honom i alla fall. Jag är rebell. Och han är härlig.

Min rebelliska sida har visat sig genom att jag vägrar att tatuera mig. Jag skulle gjort det om det inte var så att varenda svensson i det här landet har tatueringar. Själva vitsen med att skaffa sig en tatuering är väl att inte vara som alla andra? Nu är alla människor tatuerade och jag vill inte vara som alla andra. Jag vägrar. Detsamma gäller med piercing. Jag vägrar, för jag är rebell.

Nu ska jag gå. Och kanske blev det bara crap i kväll också, men i så fall skiter jag i det. Jag är ju rebell. :)

Er Egen Är-Ledig-i-Morgon-Honung i Tillvaron /M

Tribute to the gang:



Tänka sig.... Joey "Killer" Tempest har en gång tillsammans med alla andra MACHO pudelrockare suttit med PAPILJOTTER i håret. Ser ni det framför er? Moaaaahaaahaaah! M.v.h. The Demon From Hell.