Honungsbullen

Jag har så ont i kroppen eller närmare bestämt i ryggen, så jag kan dö och jag funderar på om jag överhuvudtaget kommer att komma upp ur sängen i morgon. Och varför jag har ont i ryggen är för att jag har ont i ryggen. Jag har haft ont i ryggen i en veckas tid, konstant och när jag fick nys om att Mystiske Magnus kan massera och har utbildning i denna konst, så avkrävde jag en massage. Idag blev den av. Denna människa med magiska masserarhänder hittade knutar i min rygg som jag inte visste fanns. Och det var ett knådande och gnidande som inte var av denna världen och jag fick bita ihop hårt flera gånger för att inte skrika rakt ut när han nådde de ömmaste punkterna. Jösses. Nu sitter jag här och är öm, öm och öm. Men detta är "bra" ont, inte "dåligt" ont som det var innan. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - människor kommer in i ens liv när man behöver dem. Jag behövde någon som kan massera och där stod Mystiske Magnus och viftade med en flagga och sa "Jag kan". Lysande.

Var och åt middag med Darlingbästisen ikväll och jag åt mycket. Jag åt dessert också, som jag aldrig annars äter och den var Himmelsk - I'm telling you! Det var en alldeles utomordentligt underbar chokladtårta. Bästisen påstod att den var bättre än sex. Jag påstår att den var ett av det bättre substituten för sex. Som Skalman sa: "Chocolate is the shit when you don't get pitt." Så sant som det var sagt. Man måste skratta, för han är så jäkla kvick ibland att man tappar andan.

Vi talas vid varje kväll. Ibland ringer han på morgonen och säger "God morgon DarlingBabyLove, jag önskar dig en underbar dag. Puss - Hej då." Det tar ca tio sekunder, men förgyller hela min dag. Det värmer. Han tänker på mig. Jag tänker på honom. Det är lite skönt att längta faktiskt. Det blir så mycket bätre när man ses då. Inte för att det inte är bra när vi ses hela tiden, men man blir som nyförälskad igen när man inte setts på ett tag. Pirret och fjärilarna i magen kommer tillbaka all over igen.

Ibland är det drygt och tråkigt såklart. Man tänker då och då att man inte orkar en enda dag till utan honom, men sen går dagarna ganska snabbt ändå och man klarar sig. Jag lyckas fylla mina rätt bra med jobb och franska och bloggande och mina vänner. Jag läser böcker och skriver i min handskrivna dagbok, där jag skriver om saker som jag inte kan eller vill skriva här. Där skriver jag också upp om jag fått en idé till ett inlägg som jag vill komma ihåg och spinna vidare på. Jag glömmer mina idéer annars om jag inte skriver ner något stödord. Jag kommer på flera strålande idéer varenda dag som jag tänker att jag vill dela med er, men sen kommer jag hem från jobbet eller whatever och det är alldeles tomt. Blankt. Jag har glömt alltihop. Men ibland - vissa dagar - kommer jag hem med fickorna fulla av små lappar med saker som jag vill skriva om. Jag väljer en av dem och så blir det vad det blir.

Det är oftast så när jag skriver. Jag bara sätter mig och låter fingrarna gå sin egen väg. De rör sig över tangentbordet och resultatet blir vad det blir. Så var det när man skulle skriva uppsats i skolan också. Man fick ett antal rubriker att välja mellan. Jag satte mig ner och skrev bara. Efteråt satte jag den rubrik som passade bäst till texten på pappret. Så gör jag här också. Jag sätter rubriken efteråt, eftersom jag sällan vad det blir när jag börjar skriva. I slutet vet jag och då hittar jag på rubriken.

En alldeles otrolig människa hittade hit idag. Lallis. Hon skriver så mycket klokt att det inte är klokt. Jag är väldigt glad att det finns så många jätttrevliga människor där ute som skriver texter som får mig att tänka. Och kanske även inspirerar mig att skriva om liknande saker fast från mitt perspektiv. Idag läste jag ett inlägg av henne om yta. Att man kanske alltför ofta dömer ut människor, böcker, tidningar eller vad det nu kan vara efter vad man ser på ytan. Om det är något jag lärt mig på mitt jobb, så är det just det - att aldrig döma hunden efter håren. Jag sysslar med yta hela dagarna - jag vill åt människan inuti, så att hennes yta ska spegla vem hon är. När jag lyckats med det, då vet jag att jag har en nöjd kund. Ja, jag tycker verkligen om mina kunder. Det är den enda anledningen till att jag går till jobbet. Att jag tycker om mina kunder och tycker om människor i allmänhet.

Nu ska jag gå. Lägger in en video här som är pure joy! Verkligen. Jag är glad idag och det är tre och en halv dag tills jag får träffa Skalman igen. Unbelievable - att det gått så fort ändå.

Puss & Kram små Darlingar tills vi hörs igen!

Er alldeles egen Honung i Tillvaron /M


Dagens:



Sherry darling - Bruse Sprängsten