Honungsbullen

När Skalman skulle gå in på min blogg så råkade han skriva Honungshulken i stället för Honungsbullen. Så nu säger han att han är en hulkoholic.

Snackade med honom i telefon nyss. Det var ett roligt samtal. Fullständigt ljuvligt en söndagsmorgon när man är relativt nyvaken. Skalmans härliga stämma. Han har en väldigt skön röst. Mörk och riktigt manlig och när han pratar kan man bara lyssna och njuta. Och ibland önskar man att han ville prata mer, för det är så skönt att höra hans röst. Hans pappa har en ännu vackrare röst. Väldigt fin. Jag föreslog att han skulle läsa in talböcker (Skalmans pappa alltså). Det skulle passa alldeles ypperligt och det skulle vara en fröjd att lyssna.

Jahaja, jobb idag igen. Fyra och en halv timme. Hoppas det kommer folk! Jag kommmer att svimma av tristess annars. Igår var det inte mycket folk, men några buckareller klirrade i alla fall i kassan. Mer än väntat och det var ju bra.

Skalman har ett badkar i Luxemburg. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Eller, det är jag visst! Fast litegrann är det väl så att när man har ett badkar så använder man det inte lika mycket som man tänker att man skulle använda det, när man inte har det. Det är konstigt. Man saknar saker när man inte har dem, men tar dem för givna när de finns där. Sånt är farligt. Att ta saker för givna... Självklarheter för mig är inte lika självklart för andra och jag försöker att varje dag vakna och vara tacksam för det jag har i stället för att fokusera på det jag inte har. Det är bannemej inte alltid det lättaste, men jag försöker och så långt är det bra.

Att ha Skalman i luren ganska länge en morgon är ingen självklarhet, men det är underbart när det händer. Och att ha Skalman i livet är inte heller en självklarhet, men jag är så glad att han finns där. Just nu fysiskt frånvarande, men närvarande i själ och hjärta och i en telefonlur nära mig. Och nu har en helg gått. Sen ska det gå en helg till... Och påföljande helg är han hemma igen. Gudomligt.

Han har lovat ytterligare en gästblogg när han har tid. Ska bli spännande att se vad han skriver om! Roligt är vad det är. Han skulle kunna skaffa sig en egen blogg, men han har inte tid med det. Han jobbar för mycket. Om man har en blogg måste man underhålla den och uppdatera frekvent och det hinner han inte. Men det är bra att han får lätta sin skrivklåda då och då här hos mig. Och det är ett nöje. Ett sant nöje. Han är duktig på att skriva och uttrycka sig. Dessutom är han ju rolig.

Ikväll ska jag anta en utmaning. Den går ut på att skriva sju saker om sig själv och sen utmana sju andra att göra samma sak. Utmaningen har jag fått av Lallis. Gå gärna till henne och läs. Det är många kloka saker i hennes blogg. Så mycket klokt samlat på ett och samma ställe. Sånt är sällsynt.

Nu måste jag gå. Men vi hörs ikväll. Om jag har lust. Annars antar jag utmaningen i morgon i stället.

Igår kväll var det väldigt vackert på kyrkogården här utanför. Alla ljus som lyste upp var fridfullt att se. Och idag skiner solen igen. Har svårt att fatta varför jag fullständigt deppade ihop häromdagen. Men sånt händer ibland och det är tur att det går över! Som mkin mor brukar säga: Man böjer sig för vinden, men man knäcks aldrig.

Ha en underbar dag i solen nu, små Darlingar!

Tills vi hörs igen, er egen Honung i Tillvaron /M.