Honungsbullen

Igår var jag otroligt intresserad av att kolla vår skyltning i butiken. Speciellt att kolla skyltningen  i ena fönstret... Och så fascinerad att jag gick rakt in i larmbågen  strax innanför dörren. Idag har jag en bula större än Saturnus i tinningen. Det gör ont.

Varför gör jag såna saker? Jag går in i dörrposter, stolpar och papperskorgar. Jag snubblar på stenar, och trottoarkanter och över saker i största allmänhet. Jag har svårt att förstå mitt snubbliga liv. Det orsakar mig smärta ju. Som bulor och dylikt.

Skulle väldigt gärna vilja vara graciös som en älva, men jag klarar det inte på kullerstensgator. Om jag mot förmodan tar på mig något sexigt högklackat, så är jag den där tjejen som förtvivlat försöker komma loss efter att ena klacken, eller båda, kilat sig fast mellan gatstenar. För at inte tala om de där gallren de har på marken utanför tunnelbanestationer i Stockholm. Otaliga är de gånger man fått kliva ur sin sko och sätta sig på huk och först försöka lirka och sedan dra loss skon. Det är pinsamt. Speciellt i rusningstrafik. Det var några år sedan det hände senast, men jag minns det som igår och rodnar vid blotta tanken.

Så nu sitter jag med en bula i min högra tinning, bara för att jag kollat skyltningen på jobbet, som om jag aldrig hade sett den förr. Aj säger jag om det. Och i nästa liv tänker jag aldrig snubbla. Och det behöver jag inte heller göra, eftersom Anna tänker bli Gud i nästa liv och jag får bli hennes Jesus. Det har hon lovat. :)

Och så har vi Skalman, som i Luxemburg fick en chock efter att jag först gått in i en dörrpost och sedan var nära att bli överkörd av en buss, varpå jag snubblade över en trottoarkant baklänges. Han lovade att hålla i mig så att jag skulle slippa snubbla och ställde sedan sin datorväska mitt en smal gång i en butik - som jag naturligtvis snubblade över. My Hero! :) The Almighty Ninjaturtle of My Tillvaro - Mr. Skalman - Stephen G. in the Shadows. That's him.

Och det är jag, Jag är snubblig av mig. Och jag säger er också detta: Om det finns en enda isfläck på marken i hela Sverige, så går jag på den och halkar och slår mig halvt fördärvad. Fånigt, om ni frågar mig. Det är det aldrig någon som gör iofs. Frågar mig alltså.

Jag är jättetrött och jag svamlar. Det enda jag egentligen ville var att få gnälla över bulan i min högra tinning. Aj!

Så då var det gjort.

Puss & Kram & Gonatt!

/Honung i Tillvarons Stockar och Stenar.... I Bro Bro breja, ni vet när man sjunger en ramsa om stockar och stenar och alla goda renar... Vilka jävla renar har jag alltid undrat? Eller är det renar som i att göra sig ren? Förklara detta för mig, för jag har undrat i många år. Och aldrig vågat fråga p.g.a. risken att bli utdömd för att vara ett pucko. Himla smart att lägga ut det här till allmän beskådan, eller hur? Jag är nog ett riktigt pucko after all.

Bye Bye! Bingen. Nu



.