Honungsbullen

Nu är det två veckor kvar. Sen får Hunny kramar på rad. Och får givetvis leverera detsamma. Då är det bannemej slut på Luxemburgska fasoner! Om det överhuvudtaget blir TAL om att åka någonstans så åks det inte under några som helst omständigheter utan Hunny. Då får - måste - en-och-nitti-mannen ta mig med, för sånt här orkar ingen människa med. Att se Hjärtat fem dagar på en hel sommar är inte tillräckligt. Jag är övertygad om att alla håller med mig. Och bara för att hämnas lite så har jag ätit upp hans enda chokladfemöreskola. HA!

Igår kollade jag på TV!!! För första gången sen den 29:e Juni eller nåt sånt. Och det var ganska trevligt, så jag gjorde om det idag. Igår kollade jag på Madonna. Bruden fyllde ju i alla fall 50 och hon är en fascinerande människa. Så jag kollade på "In bed with Madonna". Vilken jävla bitch hon är! Men helt säkert en otroligt lojal vän. Krävande men lojal. Det är mitt intryck. Och hon är förbannat duktig på det hon gör.

Har tänkt på en sak. En del är "brudar" eller "tjejer" hela livet, medan andra kan vara "tanter" redan när de föds. Hur kommer det sig? Är det fråga om karaktär eller personlighet? Eller är det uppfostran? Eller bara en fråga om vad man har för attityd till livet? Det är lika på männens sida. En del är "gubbar" vid 20 och andra är "killar" vid 50. Det är ett märkligt fenomen... Hörde en kund prata med en annan kund häromdagen. Hon sa "min genaration blir inte tanter". Hon var i min ålder. Kanske är det en generationsfråga? Jag vet inte, men jag har sett "tanter" som är yngre än jag och "tjejer" som är betydligt äldre än jag. Jag träffar ju så otroligt mycket folk hela dagarna, så jag har sett mer än jag kanske vill se och annat som jag vill se mer av. Själv tror jag att jag är en typisk "tjej" av generation Smurf. Men jag kan spela tantrollen alldeles utmärkt om det krävs av mig. Men innerst inne bryr jag mig inte så himla mycket om det eftersom jag är som jag är. Take it or leave it. Madonna är en "tjej".

Jag tragglar på med min franska. Det är otroligt svårt, men det kanske blir enklare när Skalman kommer hem och kan hjälpa mig. Jag kan i alla fall lite mer än för två eller tre veckor sedan. Jag kan berätta vad jag heter och var jag kommer ifrån och säga att det är trevligt att träffas till främmande människor. Jag kan inte snacka med polare, eftersom jag hittills bara lärt mig att nia folk. Tur att jag inte har polare som snackar franska då. (Jag kanske får några en dag i livet, när jag vet hur jag ska snacka med de potentiella polarna.)

Har varit vid Världens Ände - den beryktade byhålan - idag och vänt. Jag åkte dit, kikade och åkte därifrån igen. Jag förstår inte hur jag ska bete mig för att någonsin trivas där igen. Jag kommer aldrig mer att göra det. Det var mitt hem, men det är inte hemma längre. Allt jag hade där som kändes som hemma gick förlorat och med det också charmen med hela stället. Skulle kunna tänka mig att kanske besöka det ibland, men jag vill inte längre bo där. Jag får känslor som liknar riktig ångest ju närmare jag kommer. När jag passserar korsningen som man måste över för att komma in, får jag nästan panik faktiskt. Det är på riktigt vänner. Vidrigt hur ett ställe, en jävla ort, kan få det att krypa i en.

Men det var rätt kul när Skalman besökte Världens Ände för första gången. Med Skalmans egna ord hände detta: "Jag satt på bussen. Och då stannade den mitt i skogen och så klev SKOGSMULLE på!" Stackars Skalman fick en chock. Jag visste omedelbart vem han talade om. En av våra byfånar som ser ut som en korsning mellan en 80-talsikon, indian och Skogsmulle och har vissa problem med sin könstillhörighet. Man måste skratta. Och Skalman muttrar fortfarande om Skogsmulle då och då... Livet på landet, gott folk. Man får stå ut med en hel del. Man lär sig att leva med det tills man inte längre reagerar.

Nu är det bara jobb som gäller. Jobb och jobb och jobb. Nästa helg är jag ledig hela helgen och måndagen också. Ska bli gudomligt. Jag ska då till byhåla och radera en massa saker. Jag har för mycket saker som jag inte behöver. När jag befinner mig hos Skalman större delen av tiden, så märker jag alltmer hur lite jag saknar från min lägenhet. Det finns saker jag tänker behålla dock. Mina älskade skivor. Mina sällskapsspel. Mina gamla familjefoton. Kanske ett och annat brev som minne och några böcker. Men något mer behöver jag inte. Jag behåller givetvis mina köksattiraljer, mina möbler och mina kläder. Men det andra... Ut med det bara. Jag ska kasta allt gammalt skit. Alla onödiga prylar, som ingen människa behöver. En del gamla saker har affektionsvärde och det finns saker som jag aldrig kastar under några som helst omständigheter, men jag vet precis vad det är och det är inte mycket. Kanske rensar jag även själen från gammalt skräp som ligger där och dammar. Jag tror det.

Nu ska jag lägga mig, så jag orkar jobba i morgon. Ska kanske läsa lite innan jag somnar. Jag har sovmorgon hela veckan ju. Ljuv musik i Hunnys öron. Sovmorgon... Smaka på ordet... Ljuvligt.

Ha det underbart små Darlingar, tills jag en dag återkommer.

Puss & Kram!

Er Egen Honung - en Byfåne i Tillvaron. /M

Dagens:

"I want you to come back and carry me home
Away from these long lonely nights
I'm reaching for you, are you feeling it too
Does the feeling seem oh so right
And what would you say if I called on you now
And said that I can't hold on
There's no easy way, it gets harder each day
Please love me or I'll be gone
I'll be gone"
                                                                                  All Out Of Love - Air Supply

Degens Hunk: Vem som helst av Madonnas dansare från filmen igår trots att de flesta var homosexuella. Vilken ironi.