Honungsbullen

Länge sen jag skrev. Har liksom stannat upp och nu vet jag inte om jag kan längre. Men det vet jag ju inte om jag aldrig prövar. Så nu får de få stackars själar som tittar in här stå ut en stund med mitt svammel.

 

Så här sitter jag nu och lyssnar på julmusik och ska försöka stå ut. Med juljobb, själva julen och allt som hör till. Det enda jag egentligen vill ha är sylta och en ny soffa. Eftersom vi oftast är två  i det här huset numera så är en ny soffa egentligen en absolut nödvändighet. Jag är en liten liten gumma i en liten liten lägenhet med en liten liten soffa, Jag har minsann mätt och räknat ut att en tresitssoffa får plats alldeles utomordentligt. Så, då får det bli så. Måste bara flytta på lite saker så blir det bra. 

 

Vad har hänt sedan April då? Jaaaa, vi begravde mamma i havet och sen blev det stilla. Bara så jävla... tomt liksom. Efter begravningen fanns inget mer att göra. Så tid har ägnats åt att läka ihop. Nu närmar det sig årsdagen och jag saknar henne så otroligt mycket. Jag behöver snacka med henne! Så hon får allt ta och komma hit och spöka lite. 

 

Jag hade en Major Llife Crisis under hela våren. Mammas bortgång, efterföljande begravning och så skulle jag ju fylla 40 dessutom. Helvete, jag var tvungen att bli "vuxen" ju.

 

Jag åkte till Danmark när jag fyllde. Übermysigt. På morgonen när jag fyllde så stod en dansk flagga stoltserande på köksbänken tillsammans med en antik kaffekopp som var min present. Nåja, antik kanske den inte var... Den var från 1972, som jag. *här skule en smiley passa men av princip så skriver jag inte ut smileys i bloggen* När jag kom hem från Danmark var det två grader varmt på Arlanda. Jag kom hem, packade om min väska och drog direkt till Finland. Dit vill jag åka oftare (inte för att det var mycket varmare där), för så bortskämd med mat, bastu och öl har jag sällan blivit. Lovely att få träffa alla släktingar också.

 

Apropå släktingar har jag nu återförenats med min lillasyster Katte. Hade inte sett henne på minst 25 år när vi bestämde oss för att träffas. Så det gjorde vi och ses ofta nuförtiden. Tänk så mycket som händer på ett år...Stora, livsavgörande saker. Sedan förra nyåret så har mitt liv förändrats och på det stora hela till det bättre. Synd att jag inte kan dela det med mamma. Men eftersom jag är lite hokuspokusaktig av mig så kan jag nästan tro att hon har ett finger med i spelet. Hon skickade en man som skämmer bort mig, hon skickade syrran och hennes syrror och deras underbara mamma. Och jag känner att jag fått bättre kontakt med övrig släkt också. I alla fall litegrann. Jag träffar nästan aldrig min bror nuförtiden, men vet att han finns där alltid om det skulle behövas. Jag hoppas att han känner detsamma.

 

Jag är ringrostig i mitt skrivande... Fy farskon, jag måste öva oftare. Inte för att det jag skriver är intressant eller spännande utan för att jag behöver en ventil. 

 

Stack till Kreta i September och det var underbart! Jag var där solo och bodde på ett litet familjeägt hotell med pool. Hotellvärdinnan fixade kaffe till mig varenda morgon trots att det absolut inte ingick. Tänk, sån tur jag har. Kaffe är ju religion och själva orsaken till att jag överhuvudtaget orkar vakna och bli människa varenda morgon. De som känner mig vet det och de som inte känner mig verkar ha det på känn. Jag åt middag med en tysk tjej från Norge nästan varenda kväll. Jag vet exakt hur man uttalar "Herregud, vilken man!" på norska med tysk brytning. Hon syftade på en servitör som satt vid vårt bord och berättade sitt livs historia den kvällen vi var där tillsammans. Hon hade varit där själv kvällen innan och var såklart tvungen att visa upp denne Adonis för mig. Jösses, så snygg var han inte. Han var bara grek och ogift. Gifta greker blir gubbar på en gång. I alla fall de i Grekland blir det.

 

Kreta i September gjorde November i Uppsala mycket lättare kan jag säga. 

 

För övrigt så är det onsdag och sen är det onsdag igen. Onsdagar betyder quiz på Pipes med underbara människor, underbart husband och underbar stämning. När man jobbar helger så är fredagen inte alls betydelsefull och ofta är inte lördagen det heller, så onsdagar är roligast. Har varit med på nästan varenda quiz sedan förra året vid den här tiden. en gång var jag sjuk och nästan döende, en gång var jag i Danmark och en annan gång var jag på Kreta. Annars har jag nog varit där varenda gång med mitt lag. Trevligt är det. En liten hobby man har skaffat sig liksom. 

 

Allt är inte bara rosenrött såklart. Min pappa har fått Cancer och det ser inte jättebra ut... Får se hur det går för honom. Just nu mår han efter omständigheterna ganska bra, fast han är jättetrött. Jag oroar mig en del för honom, men han har människor runtomkring sig som tar hand om honom och hjälper till med det han inte orkar längre. Jag åker dit så ofta jag kan och hälsar på. Såklart. Vi har inte haft jättebra kontakt genom åren, men kärlek har ändå alltid funnits där. Jag har ingen annan pappa, så jag försöker ta vara på den tid jag har kvar med den jag har. Jag är en stor flicka, men det känns lite jobbigt att kanske bli helt föräldralös inom en inte alltför lång tidsrymd. Han har cancer på svåra ställen i kroppen... Inte helt lätt att åtgärda. Så, man får se.

 

Tänker gå nu.

 

Lämnar er med en underbar video.

 

Bed of Roses  - the Swedish in Italian way. Med ena halvan av husbandet Hans Günters på Pipes. 

 

Håll tillgodo.

.