Honungsbullen

Att värpa ett inlägg för att sedan kläcka det ur sig kan ta sin lilla tid för mig. I alla fall när jag fått en idé, så måste jag vrida och vända lite på den innan jag får den på pränt. För det mesta värper jag på jobbet. När jag är där går min hjärna på högvarv. Fast för det mesta sätter jag mig bara och skriver. Låter det komma, som nu.

Min lya! Åååh, min lya! Jag älskar min lya. Jag trivs som fisken i vattnet. Just nu är jag på helt rätt plats i tillvaron. Jag skrev en önskelista i höstas som jag inte publicerade, men på den fanns i alla fall en lägenhet mitt i stan. Jag tror att jag nämnt det här också vid något tillfälle. Se vad som hände: Vips! :) Här sitter jag i min übermysiga lya, mitt i stan. Såna vändningar livet kan ta.

Men, jag saknar en karl! Inte för att jag inte klarar mig utan en man, det gör jag. Jag behöver inte en man mer än en fisk behöver en cykel, men helvete alltså... Mina hormoner dansar rumba i mitt blod just nu. Hormoner, gott folk finns i den här kroppen i överflöd. Och som ett hån, rakt upp i ansiktet fick jag häromdagen syn på detta:


Hmmm... Tell me about it. Det är vad jag vill ha! En tunga som gjord för Honung! Nu har jag ju lyan som är som gjord för Honung. Men man kan faktiskt få allt. Man får inte allt, men man kan.

Well, egentligen har jag inte tid att sitta här. Och min musmarkör har försvunnit, så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. (Ocn nu kom den tillbaka.. Strange indeed.)

Jag fortsätter att värpa.

Puss&Kram!

/Honung - Hormonstinn