Honungsbullen

Om man somnar allra senast klockan 22 på kvällen så kan man vara säker på att man vaknar i hyfsad tid på morgonen. Sådär så att man äter frukost för att man hunnit bli hungrig innan man måste till jobbet. Vad man inte räknar med är att vakna i vargtimmen och vara tvungen att gå upp  för att man har mänskliga och trängande behov. Vad man absolut inte räknar med är att man sen inta ska kunna somna om. Det är sånt om inte finns med i ens världsbild. Inte i min i alla fall. För när jag vaknade var jag så trött att jag lika gärna kunde varit nästan död. Sen när jag gjort det som var av nöd tvunget så la jag mig och var klarvaken. Där befinner jag mig i detta nu.

Gudarna ska veta att jag behöver min  sömn. Det är Jul och jag jobbar. På mitt jobb, där jag jobbat sedan Kristi födelse, så är det ett obestridligt faktum som inträffar varje jul och varje stor rea - datorn och hela kassasystemet kraschar. Detta hände idag. De som inte jobbat där lika länge som jag blir irriterade och upprörda och lägger energi på att bli förbannade och stressade. Men jag är inte förvånad faktiskt. Det har hänt varenda jul och det kommer antagligen att hända de jular som följer också. Man får gilla läget och försöka låta bli att hetsa upp sig.

Men kunderna och speciellt männen är väl för roliga... Det är alltså fel på kortterminalen. Tekniskt fel står det. Då frågar de hur länge det kommer att vara tekniskt fel och vad det beror på. Men snälla, jag blir så trött... Om jag hade vetat vad det tekniska felet beror på och vetat hur lång tid det kommer att ta att åtgärda det och hur, så hade jag inte jobbat i butik och slagit in hans mammas julklappar. Då hade jag jobbat med teknik och fått mycket pengar för det och klämdagar och halvdagar före större högtider.

Jag ser fram emot fredag. Självaste julafton. Människan från kyrkan, en diakon(issa?) kom in på jobbet igår och visade upp sig. Hon tyckte att det vore bra om vi i alla fall visste vem vi pratat med i telefon innan vi träffas. Hon ustrålade så mycket positiv energi att jag var glad hela resten av den dagen. Så på fredag klockan 13 befinner jag mig i ett kök och förbereder julmat. Klockan 14 är det fritt fram att komma dit och äta och umgås lite. Känns bra.

Halva släkten är nu med på Facebook förresten. Min bröders pappa har gått med och är facebookvän med mig och alla andra släktingar, inklusive min före detta svägerska. Såg idag att den ena av mina två morböder gått med. Jösses... Saknar nu bara båda mina föräldrar, tre halvbröder och en halvsyster, några fastrar, ytterligare en morbror och ett knippe kusiner. Två av mina kusiner är redan med. Min mammas man är också med. Vad kallar man honom? Bonuspappa? Jo, så får det bli. Facebook är stort. Enormt. Det är så stort, så man kan inte ens föreställa sig det. Det är som snuskigt mycket pengar... Man kan inte se det framför sig, hur det skulle vara att ha så mycket pengar att de aldrig tar slut. För mig skulle det inte vara någon skillnad på att ha fem miljarder eller 50. Jag kan inte ens föreställa mig det. Så stort är Facebook. Hur det har kunnat bli så vet ingen. Men det är praktiskt, för man har alla samlade på ett och samma ställe. Och de man inte vill ha tar man bort. Enkelt.

Men jag försöker leva mitt liv i den riktiga världen så mycket som möjligt. Nu när det är vinter sitter man mer inne för sig själv. Då är det naturligt att man sitter mer vid datorn. Jag går inte jättegärna ut när det är 22 minusgrader om jag inte måste. Nej och varför skulle jag? Jag har allt jag behöver hemma, utom möjligen närvaro av en annan människa som andas. (Jag har för övrigt väldigt sällan varit i närvaro av en annan människa som inte andas.) Nej, jag går inte gärna ut. Då är det bra att ha facebook och en möjlighet att kommunicera.

Nu tror jag att jag ska försöka somna om. Några timmar till borde jag kunna få.

Puss & Kram!

Ha en riktigt skön och god jul allihopa.

/Honung - Julkul i Tillvaron.

It may be winter outside... En lite Julig låt.