Häll vete
Hur blev jag den jag blev egentligen? När formades hon som är jag idag? Är det en pågående process eller är det ödesbestämt eller är man formad vid en viss ålder, tidpunkt eller av händelser i ens liv? När blev jag hon som bor i min kropp som jag inte längre känner igen?
Hur gick det till när jag tappade min tro? När tappade jag bort den? Var det en pågående process eller var det vid en bestämd tidpunkt eller en bestämd upplevelse i mitt liv?
Jag har tappat min tro på kärleken. En enda, livslång, djup och innerlig och varm kärlek. Jag tror inte längre på att en sån existerar. Hur ska jag kunna göra det, när jag varenda gång har fel? Varenda gång jag tror mig veta, så har jag fel. Jag hatar att ha fel. Jag tror inte längre på kärlek. Det är en illusion skapad av hormoner.
Jag tror inte på äktenskap. Jag tror inte att man kan lova att älska någon tills man dör - i nöd och lust. Och speciellt i nöd. Eftersom jag inte längre tror på kärlek så tror jag inte på äktenskap.
Jag har tappat min tro på att få en egen familj. Min tro har vittrats sönder bit för bit. Min dröm har jag nu givit upp. Min kropp orkar inte - om jag någon gång finner min tro på kärlek igen. Den dagen är det för sent. Jag tror inte längre på min dröm. Den ligger och blöder där jag nu övergivit den. Någonstans längs vägen.
Mest av allt har jag tappat min tro på mig själv.
Mest av allt har jag tappat min tro på att jag älskar mig själv.
Och jag känner i nuläget att jag aldrig tänker gifta mig.
/Honung
Honung man behöver inte tro på giftemålet,jag tror inte heller på det och då är jag gift!I nöd och lust är en ren lögn enligt mig,men en symbol för vad man vill att det ska vara.....
Tron på sig själv är jobbig att tappa,att tappa bort sig själv är tungt,oavsett om du tappat tron på dig själv så tror jag på dig.....stenhårt.
Du är sann ärlig djup mild och en alldeles underbar och söt som bara honung kan vara.
Kram från mig till dig <3
Darling sis...
Vad ska man säga...? Jag blir så ledsen när jag läser dina ord för jag vet hur lycklig du var och att du hade en tro och ett hopp om en ljusnande framtid med allt vad du ville att den skulle innehålla... En framtid...
Framtiden finns ju där ändå förståss. Kanske inte i samma form och skepnad som du föreställt dig den, men den finns där. Och om det existerar någon form av rättvisa i världen så är det just du som borde få dina drömmar levererade och inslagna i paket med rosa sidenband... Du har väntat så länge!
Och jag hoppas, av hela mitt hjärta, att även om du gett upp tron på äktenskap och livslång kärlek att du inte gett upp tron på DIG!
Jag tror på Dig!
Löv ju sis ♥
Vad trist att läsa, men även om jag bara vet vem du är via bloggen, och lite via facebook, så tror jag på dig ändå. För det du har skrivit på bloggen, har så många gånger varit tänkvärt, fått mig att tänka till en extra gång innan jag gör eller säger något.
En stor styrkekram från mig till dig!
Jag tror på dig! Och eftersom jag är en mycket övertygande person så vet jag att det är en tidsfråga innan du tror på dig själv igen.
Kram på dig, det sötaste som flyter runt i Uppsala!
Älskade vän, jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag blir ledsen för din skull. Är det någon som förtjänar lycka och kärlek så är det du. Du är underbar, snäll, vacker och rolig. Jag vill att du ska veta att i alla fall JAG älskar dig precis som du är....
Ska lyfta upp dig på mina axlar och ta ut dig på en massa bus så att du än en gång kommer till insikt med att du är en underbar gudinna. Ska bar sluta hosta först och plocka fram älvavingarna...
Du är älskad och du älskar så att kärlek finns det vet du. Sen får vi jobba på din smak när det gäller män - men det är en helt annan historia.
Du kan som ingen annan lysa upp ett rum och få oss som har nöjet att vistas omkring dig att må bra. Jag hoppas att vi kan göra detsamma för dig.
Men fina vännen! Det är ju du som är gudinnan som lyfte mig när jag krälade runt nere i skräpet, remember? Du är helt underbar och så inspirerande att ingen kommer i närheten. Det känns tungt nu, men det finns så mycket kärlek omkring dig på alla håll och kanter att detta kommer att gå strålande. Finns för dig! Puss!
Mmm...o som vanligt har ju Marcus en smula rätt i sina egna analyser.
Här följer några sanningens ord från mig till dig.
Kärleken är indelad i två läger. Nr1 är "Passion", passion är flyktig och icke sammanhållen. Efter passionen i ett förhållande kommer en djupare och mer intensiv längtan av närhet. Kruxet är att vi skadade vill ha båda samtidigt. Hur som, nr 2 är "Vänskapen". Vänskapen är sprungen ur en tidigare passion som om man har tur består och sedan blir ovannämnda "närhet". Vänskapen är det yttersta beviset på "sann kärlek". Den man älskar blir ens bästa vän!
Att inte tro på kärleken är som att inte tro på vänskap. Jag VET att du tror på kärleken och jag VET att du,jag,vi INTE ska söka den.
Den finns där...somewhere.
Alltså, sann kärlek mellan man/kvinna, man/man, kvinna/kvinna är "han/hon är min bästa vän".
Att tro på Kärleken som i skitfilmer är en bluff. Förmodligen den största bluff vi någonsin skapat. Men att tro på sig själv som människa, är det bästa sättet att finna någon som synkar med en själv.
Kramen
Håller helt med om att din smak vad gäller män får ifrågasättas ... det är den enda bristen hos dig, för övrigt har du bara bra egenskaper: vacker, varm, kärleksfull, ärlig, stark, charmig, rolig, stöttande, förlåtande, smart, intuitiv, gullig, listan pågår för evigt, lika evig som dina vänners kärlek till dig. Läs kommentarerna du fått hittills (och säkert fler du kommer att få) och du läser sanningen om dig, och ockå om vad kärlek är. Du behöver inte det du tror är din dröm, du lever din dröm men du har inte vaknat upp och ser vad den handlar om. När du vaknar kommer du att se att drömmen är sann!
Många styrkekramar till den bästa Honungen, den som är sötast och tillverkad i endast ett exklusivt exemplar. Få är förunnade att smaka dess sötma.
Attans då! =(
Jag tycker att du ska lyssna på Marcus, han är uppenbarligen en klok kille.
Kram!!!
vad har hänt???
jag hoppas att allt ordnar sig för dej!!
