Tack
Jag vet ännu inte hur jag ska få kraft att gå till jobbet. Men jag måste dit. Skingra tankarna.
Jag hade tro och hopp. Jag hade ljus i tillvaron. Nu har jag ingenting. Ingenting annat än smärta och jag har tappat min ficklampa. Men jag är inte dummare än att jag tar emot det ljus som erbjuds och låter det guida mig. Jag måste få kraft. Jag vet inte hur, när eller varifrån. Hur orkar man?
Jag talade med Skalman i telefon igår. Känns bra att, trots allt, kunna prata som civiliserade människor, även om jag ryade och skällde en del också. I alla fall till en början.
Jag är så tacksam för alla värmande kommentarer, axlar att gråta ut mot och allt.
Jag måste, mitt i allt detta säga: Tänk inga onda tankar om Skalman. Också han är ledsen. Han har kanske inte gjort rätt, men han är inte perfekt. Inte heller jag. Ingen är det. Men man kan vara perfekt för någon - och det är det som är så sorgligt i hela den här soppan. Skalman är perfekt för mig. Med fel och brister och.... Ja, hela paketet. Det finns ett problem: Jag är inte perfekt för honom.
Jag måste samla mig nu. Och sluta gråta.
/Honung
Hos mig kommer du alltid att hitta en repstege, en ficklampa en axel och en vän...
Kanske inte hjälper jämt, men de finns här iaf... För dig. Lilla honung...
Puss
Jag tänker fortfarande på dig, jag tror jag vet vad du går igenom. Jag ser dina ord hos en annan nära person, är hemskt ledsen för din skull.
Fika någon dag?
Gott så, nu kan det bara bli bättre! Ett steg i taget nu...
Skönt. Det här inlägget har jag liksom väntat lite på, inte för att allt är bra, men för att jag anar en stråle ljus och hopp i det.
Jag har aldrig tänkt en ond tanke om Skalis, hälsa honom det =)
Kram på dig.
Bästa Bloggvän
Har funderat i flera dagar på vad jag ska skriva till dig. Vi känner ju inte varandra annat än på detta halvvirtuella vis. Ändå känner jag för dig och för det du går igenom just nu.
Om du vill får du gärna skicka ett mejl till mig. Mejladressen finns överst på min blogg (om den inte syns här). Du vet (?) vad jag jobbar med och kanske kan jag komma med ett eller annat gott råd. Men jag föreslår alltså att vi kommunicerar via mejl istället. Om du vill.
Vänligen
Magnus
Vad skönt att se en liten gnutta av hopp i ditt inlägg :-)
Hoppas att bloggkryssningen fortfarande kan ge dig lite ljus i mörkret ;-)
Kram!
Må dina batterier bli uppladdade igen!