Honungsbullen -

Ett jävla tjat

Men nu blir det tufft. Nu ska jag försöka sova utan Skalman. Inte hemma. Men ändå. Somna ensam och kall och utan öronproppar. Jag somnade runt 07.30 i morse och sov till 09.30. Jag är trött, så trött, men inte sömnig. Jag kommer nog att tjata lite om den här smärtan ett tag. Eller inte. Jag vet inte vad mer jag kan säga... Skalman vill inte ha mig. Jag vill ha honom. End of story. Om han hade varit en skitstövel och om jag inte velat ha honom och älskat honom så förtvivlat, skulle allt ha varit mycket enklare. Men livet är aldrig enkelt. Och om livet skulle vara enkelt någon gång, så dyker genast någonting upp som komplicerar allt. Jag ska försöka få lite sömn i ögonen. Jag gråter fortfarande så gott som hela tiden. Men nu bryter det mera ut i attacker som kommer helt oväntat. Hade jag varit ensam i Världens Ände så hade det inte varit minsta paus ens. Skalman frågade mig inatt om jag ville sova hemma. Han menade Världens Ände. Jag sa bara att hemma är där. I hans lägenhet. Det är mitt hem. Helvete, han kan väl komma tillbaka och ge folk en chans att rätta till det som är fel? Vi är ju BRA för varandra. Geeezzzz... Nu ska jag försöka sova. Får väl se hur det går. /Honung

2009-01-11 @ 00:05:30 Deeeeep Sh*t Permalink

Kommentarer

Postat av: J

Tjata på du bara, hjälper det så hjälper det och hjälper det inte så har det åtminstone inte skadat.

Och gråt till du gråtit klart, det hjälper garanterat.

Känns som jag bara drar massa klyschor, även om jag menar dom från hjärtat, så jag ska sluta...

2009-01-11 @ 00:21:21
URL: http://kreftans.blogg.se/

Postat av: Peter

Tänker på dig min vän.

2009-01-11 @ 03:53:23
URL: http://zerpo.blogg.se/

Postat av: Mli

Du får tjöta precis hur mycket du vill, det är din blogg och sånt här måste man bearbeta och vad är inte bättre än att få skriva av sig? Skriva är ju något du är född till att göra, kloka du, och det vore hemskt om du bara tystnade och försvann. Hur mycket det än värker i hjärtat av att läsa så skulle jag inte för allt i världen vilja vara utan. Det har gått upp för mig den här helgen att det är helt otroligt hur en människa som man inte ens har träffat kan påverka ens vardag så mycket. Jag har tänkt massor på dig och det är jag nog inte ensam om. Du vet ju innerst inne att det kommer en ljusning så småningom, men fram till dess får du vara precis så deppig som du vill och behöver. Vi är ett helt gäng som finns med dig både i verkliga livet och här på nätet.

Kramkram =)

2009-01-11 @ 11:58:56
URL: http://lenaemeliemarie.blogg.se/

Trackback