Honungsbullen

Jag tycker att det är rentav TASKIGT att inte särskriva Innebandy Uppland i detta fallet. Innebandy är enkelt. Jag vet ingenting om det och kan skriva ungefär likadant som i det förra blogginfernot om Kastenholm. Uppland är också enkelt. Jag kan massor om Uppland. Men fucking innebandyuppland... Vilket trauma.

Jag växte upp i Stockholm, den Uppländska delen av det. Så jag kan skriva vad jag lärde mig om innebandy då. Jag lärde mig att man tar sin ömma moders största soppkastrull och kokar klubbladet. För att få exakt rätt böjning på detsamma fick jag lära mig, då jag undrade över detta, i mitt tycke, utomordentligt fåniga beteende.

För övrigt har jag tillbringat en hel del trettonhelger med att se småungar spela innebandy i Storvreta. Jag tyckte alltid synd om målvakten i det förlorande laget, som inte var det jag hejade på och ville bjuda honom på karameller. Blev hindrad varenda gång.

Jag vet också att när vårt damlag vann SM-guld, så vägrade kommunen att bidra med pengar så att vi kunde bygga läktare i vår sporthall, så damlaget fick spela sina hemmamatcher i Uppsala, där ingen av dem bor.

Jag vet en del om Österby  IBK. Det var en hel del söta grabbar som spelade i det laget och en av dem var min. Därför detta sittande i en sporthall utan läktare många söndagar, då jag kunde ägnat mig åt roligare saker. Jag är nästan dumt lojal när jag är kär. Och i synnerhet mot folk jag bor ihop med.

Innebandy Uppland. Jag googlade det och var tvungen att ta mer kaffe, så utomordentligt trist är det.

Er Egen Innebandy - not - lover Honung i Uppland i Tillvaron.... Här och Nu.

"You're not the only one with mixed emotions"  / Stones