Sexparty is the shit
Alltså, när jag då gjorde en fabulös entré till syndens näste i torsdags så fick jag en varm kram av väninna och kaffe. Vem som helst som ger mig kaffe tar jag till mitt hjärta. Och där får de stanna.
Alltså sexparty är inte vad folk tror. De flesta tror att det är fullt av swingers med lackunderkläder och piskor och kättingar och att man har en orgie eller två. Inte alls kan jag säga. Så roligt ska man inte ha det även om man givetvis ska försöka ha roligt alla dagar på året. Men roligt är relativt, eller hur?
Den arma kvinnan började med att demonstrera oljor och glidmedel. Man fick lukta och smaka och känna och hålla på... Jag frågade om det var många kalorier i de ätbara, men det var det inte. Så alltså är det ingenting för mig, som är i desperat behov av fettbildande födoämnen.
Sen efter glidmedeldemonstrationen kom vi till "apoteket". Hela apoteket var inlåst i skåp med glasdörrar. Och där fanns det massa pulver och piller och sprayer och krämer mestadels uppfunna av kineser. Och de var bra för allt. De var bra för ökad lust och minskad snabb sädesavgång - hur går sånt ihop? Alltså man ska få lust så in i norden, men inte få utlösning, som man i alla fall...? Väldigt tvetydigt. Jomenvisst, vi fick i alla fall en demonstration av dessa. Och tjejerna som jobbar i affären brukar testa dessa piller på vakterna som patrullerar city. De har inte ett lätt liv... Något nytt de hade var ett kaffe med lustmedel i och en av dessa vakter drack av detta utan att veta vad det var... Jag vet inte om han kunde jobba resten av den dagen. :) (Det gäller att se till at ens tilltänkta offer gillar kaffe.) Tydligen fungerar det. Enligt vakterna.
Sen kom vi till det roliga! Manickerna. De makalösa manickerna. Jäklar vad det surrades. Bra vibrationer på alla håll och kanter minsann.
Vad jag undrar är följande: Vem uppfinner dessa? Vem är det som ligger i sin säng på nätterna och funderar ut sexleksakers utformning, funktion, storlek, färg och form? Är det vetenskapsmän på något laboratorium som kan allt om kvinnlig anatomi? Eller är det en gammal häxa i en hydda i skogen som kan allt om kvinnlig anatomi? Är det kvinnor eller män? Det förra sexpartyt jag var på (med de 18 brudarna och vinet) så fanns det en som var utformad som en delfin. Det var för att lesbiska kvinnor inte vill ha något som ser ut som en snorre i sig.... Då undrar man: Vill de hellre ha en delfin? Vill de överhuvudtaget ha någonting i sig? Och alltså, en delfin??? Man undrar. Vem uppfinner en delfin som vibrerar för de lesbiska kvinnornas välbefinnande? Det finns ju för sjutton lösvaginor som också vibrerar - det såg jag med egna ögon i torsdags. ;)
De är gröna, blå, lila, rosa, vita, svarta, "naturella"... Och de har bihang, de är utan bihang, de har pärlor och de är utan pärlor. En del är fyra sekunder, andra är 30 minuter... Man skulle känna på vibrationerna på nästippen, som är den näst känsligaste delen på kroppen. Om manicken fick en att nysa, så hade man hittat rätt. Det var fyrasekundersmanicken. En del såg man inte vad det var ens. De såg ut som moderna skulpturer. Man skulle utan problem kunna ha dem i bokhyllan och ingen skulle ens ana vad de är till för. Och svindyra var de. Tydligen lyxigaste varianten av leksaker som främjar lusten.
Nu vet alla som frågat hur det var. Alla handlade. Där var en enda kille i hönsgården av östrogenstinna kvinnor. Han tyckte att en vibrerande lösvagina är onaturligt. Men en vibrerande stav är inte onaturligt. Förklara för mig vari skillnaden ligger? "Jomen, vaginor vibrerar inte" var argumentet... Det gör inte manliga kronjuveler heller kan jag meddela, även om en del män kanske upplever att de har sockerdricka i den.
Därmed avslutar jag nu.
Om jag handlade? Och vad? Tror någon att jag tänker berätta det? Här? Nej, det kommer inte att hända.
Puss & Kram!
Honung - Hormonstinn Höna i Tillvarons hönsgård. Gimme a cock! (Desperat? Vem? Jag?)
Bye! *vinkar*
Lägger här ett klipp som jag hörde första gången i mitt liv hos min bror. Han har tre barn, så han borde veta...
Alltså sexparty är inte vad folk tror. De flesta tror att det är fullt av swingers med lackunderkläder och piskor och kättingar och att man har en orgie eller två. Inte alls kan jag säga. Så roligt ska man inte ha det även om man givetvis ska försöka ha roligt alla dagar på året. Men roligt är relativt, eller hur?
Den arma kvinnan började med att demonstrera oljor och glidmedel. Man fick lukta och smaka och känna och hålla på... Jag frågade om det var många kalorier i de ätbara, men det var det inte. Så alltså är det ingenting för mig, som är i desperat behov av fettbildande födoämnen.
Sen efter glidmedeldemonstrationen kom vi till "apoteket". Hela apoteket var inlåst i skåp med glasdörrar. Och där fanns det massa pulver och piller och sprayer och krämer mestadels uppfunna av kineser. Och de var bra för allt. De var bra för ökad lust och minskad snabb sädesavgång - hur går sånt ihop? Alltså man ska få lust så in i norden, men inte få utlösning, som man i alla fall...? Väldigt tvetydigt. Jomenvisst, vi fick i alla fall en demonstration av dessa. Och tjejerna som jobbar i affären brukar testa dessa piller på vakterna som patrullerar city. De har inte ett lätt liv... Något nytt de hade var ett kaffe med lustmedel i och en av dessa vakter drack av detta utan att veta vad det var... Jag vet inte om han kunde jobba resten av den dagen. :) (Det gäller att se till at ens tilltänkta offer gillar kaffe.) Tydligen fungerar det. Enligt vakterna.
Sen kom vi till det roliga! Manickerna. De makalösa manickerna. Jäklar vad det surrades. Bra vibrationer på alla håll och kanter minsann.
Vad jag undrar är följande: Vem uppfinner dessa? Vem är det som ligger i sin säng på nätterna och funderar ut sexleksakers utformning, funktion, storlek, färg och form? Är det vetenskapsmän på något laboratorium som kan allt om kvinnlig anatomi? Eller är det en gammal häxa i en hydda i skogen som kan allt om kvinnlig anatomi? Är det kvinnor eller män? Det förra sexpartyt jag var på (med de 18 brudarna och vinet) så fanns det en som var utformad som en delfin. Det var för att lesbiska kvinnor inte vill ha något som ser ut som en snorre i sig.... Då undrar man: Vill de hellre ha en delfin? Vill de överhuvudtaget ha någonting i sig? Och alltså, en delfin??? Man undrar. Vem uppfinner en delfin som vibrerar för de lesbiska kvinnornas välbefinnande? Det finns ju för sjutton lösvaginor som också vibrerar - det såg jag med egna ögon i torsdags. ;)
De är gröna, blå, lila, rosa, vita, svarta, "naturella"... Och de har bihang, de är utan bihang, de har pärlor och de är utan pärlor. En del är fyra sekunder, andra är 30 minuter... Man skulle känna på vibrationerna på nästippen, som är den näst känsligaste delen på kroppen. Om manicken fick en att nysa, så hade man hittat rätt. Det var fyrasekundersmanicken. En del såg man inte vad det var ens. De såg ut som moderna skulpturer. Man skulle utan problem kunna ha dem i bokhyllan och ingen skulle ens ana vad de är till för. Och svindyra var de. Tydligen lyxigaste varianten av leksaker som främjar lusten.
Nu vet alla som frågat hur det var. Alla handlade. Där var en enda kille i hönsgården av östrogenstinna kvinnor. Han tyckte att en vibrerande lösvagina är onaturligt. Men en vibrerande stav är inte onaturligt. Förklara för mig vari skillnaden ligger? "Jomen, vaginor vibrerar inte" var argumentet... Det gör inte manliga kronjuveler heller kan jag meddela, även om en del män kanske upplever att de har sockerdricka i den.
Därmed avslutar jag nu.
Om jag handlade? Och vad? Tror någon att jag tänker berätta det? Här? Nej, det kommer inte att hända.
Puss & Kram!
Honung - Hormonstinn Höna i Tillvarons hönsgård. Gimme a cock! (Desperat? Vem? Jag?)
Bye! *vinkar*
Lägger här ett klipp som jag hörde första gången i mitt liv hos min bror. Han har tre barn, så han borde veta...
Honung Går På Sexparty
Honungs horoskop enligt aftonbladet:
"Du känner dig inte på topp under torsdagen men kvällen blir härlig och får dig på mycket bättre humör"
Jajjamensan! Då är det så. Kanske är jag lite loj i morgon. Har tvättstuga och måste dammsuga och sånt. Trist är vad det är... Men kvällen!
På kvällen ska Honung göra entré genom dörren till syndens näste. Denna lokal av lust och ångande andedräkter... Eller inte. Jag ska på sexparty minsann! Om inte sånt är härligt och får en på bättre humör, så vet jag inte vad! Såklart. Ska in i en leksaksaffär av sällan skådat slag och där ska jag fröjdas som ett barn i en godisaffär.
Det är min darlingbästis som bjudit mig ut på såna farligheter and I love it! Jomen det är roligt ju. Tänk er själva.... Och tänka mig är precis vad jag också måste göra.
Var på ett sexparty för flera år sedan. Där satt vi 18 tjejer med vin och massor av roliga leksaker. Det blev många skratt och en del fnitter. Alla handlade. Jag handlade en favorit som mitt ex sen glömde i Grekland (jag visste inte ens att han hade tagit med den). Jag har aldrig hittat en likadan efter det. Jävlar i min låda - den var rolig. Jag hoppas att städerskan på hotellet fick lite kul. I alla fall när hon hittade den.
Nåja, jag har aldrig varit på sånt där party i en butik. Det är en butik jag knappt vågar gå in i på dagtid. Tänk om någon av mina tanter som handlar hos mig skulle se mig? Och den ligger mittemot en skräddare som en gång förklarade för mig att han ville ha en älskarinna och sen blinkade han. Om han skulle se mig gå in i sexbutiken, så vet jag inte vad han skulle tro.
Det var någon som sa att jag till mig konstigt folk. Uteliggare på stan, Jehovas Vittnen och Hare Krishna och allehanda vilsna själar. De berättar saker för mig. Sina hemligheter och ibland saker som jag inte vill veta. Som skräddaren t.ex. Varför berättade han för mig att han behöver/vill ha en älskarinna? Han la till att han helst ville ha en i sin egen ålder, alltså 50+. Han har fem barn och en fru. Sen frågade han om jag ville fika.
Jehovas Vittnen tror varje gång att det finns hopp om att jag ska bli frälst och ge dem mna pengar och min själ. Nej, men jag pratar gärna med dem. Det är så roligt att ifrågasätta Bibeln. Som för övrigt är skriven av män och för män. Läst av män som tolkar den som män. Till kvinnors nackdel helst. Sån bullshit tror jag inte på.
Men som den kloka grekiska mamman i filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop" sa: Om mannen är familjens överhuvud, så är kvinnan halsen som kan vrida huvudet precis dit hon vill."
Hur kan det komma sig att man går från nattsvartaste nattsvarta till att plötsligt bli.... Glad? Det händer så mycket roliga saker i mitt liv. Och det gör det för att jag har bestämt mig för det. Bästisen sa häromdagen att jag strålar. Och, ja, jag gör nog det. Jag bestämde mig, enligt Gudinnebokens råd, för att här ska has roligt. Och roligt har jag. Varenda dag.
Jag ser mycket fram emot bloggkryssningen! Åååååh, vad härligt det ska bli! Vi ska äta och dricka och dansa in i dimman och sen äta oss ur den. Frukost skall förtäras innan sänggående. Sådeså!
Och snart, vänner och läsare, är det vår.
Nu går jag!
/Honung
"Du känner dig inte på topp under torsdagen men kvällen blir härlig och får dig på mycket bättre humör"
Jajjamensan! Då är det så. Kanske är jag lite loj i morgon. Har tvättstuga och måste dammsuga och sånt. Trist är vad det är... Men kvällen!
På kvällen ska Honung göra entré genom dörren till syndens näste. Denna lokal av lust och ångande andedräkter... Eller inte. Jag ska på sexparty minsann! Om inte sånt är härligt och får en på bättre humör, så vet jag inte vad! Såklart. Ska in i en leksaksaffär av sällan skådat slag och där ska jag fröjdas som ett barn i en godisaffär.
Det är min darlingbästis som bjudit mig ut på såna farligheter and I love it! Jomen det är roligt ju. Tänk er själva.... Och tänka mig är precis vad jag också måste göra.
Var på ett sexparty för flera år sedan. Där satt vi 18 tjejer med vin och massor av roliga leksaker. Det blev många skratt och en del fnitter. Alla handlade. Jag handlade en favorit som mitt ex sen glömde i Grekland (jag visste inte ens att han hade tagit med den). Jag har aldrig hittat en likadan efter det. Jävlar i min låda - den var rolig. Jag hoppas att städerskan på hotellet fick lite kul. I alla fall när hon hittade den.
Nåja, jag har aldrig varit på sånt där party i en butik. Det är en butik jag knappt vågar gå in i på dagtid. Tänk om någon av mina tanter som handlar hos mig skulle se mig? Och den ligger mittemot en skräddare som en gång förklarade för mig att han ville ha en älskarinna och sen blinkade han. Om han skulle se mig gå in i sexbutiken, så vet jag inte vad han skulle tro.
Det var någon som sa att jag till mig konstigt folk. Uteliggare på stan, Jehovas Vittnen och Hare Krishna och allehanda vilsna själar. De berättar saker för mig. Sina hemligheter och ibland saker som jag inte vill veta. Som skräddaren t.ex. Varför berättade han för mig att han behöver/vill ha en älskarinna? Han la till att han helst ville ha en i sin egen ålder, alltså 50+. Han har fem barn och en fru. Sen frågade han om jag ville fika.
Jehovas Vittnen tror varje gång att det finns hopp om att jag ska bli frälst och ge dem mna pengar och min själ. Nej, men jag pratar gärna med dem. Det är så roligt att ifrågasätta Bibeln. Som för övrigt är skriven av män och för män. Läst av män som tolkar den som män. Till kvinnors nackdel helst. Sån bullshit tror jag inte på.
Men som den kloka grekiska mamman i filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop" sa: Om mannen är familjens överhuvud, så är kvinnan halsen som kan vrida huvudet precis dit hon vill."
Hur kan det komma sig att man går från nattsvartaste nattsvarta till att plötsligt bli.... Glad? Det händer så mycket roliga saker i mitt liv. Och det gör det för att jag har bestämt mig för det. Bästisen sa häromdagen att jag strålar. Och, ja, jag gör nog det. Jag bestämde mig, enligt Gudinnebokens råd, för att här ska has roligt. Och roligt har jag. Varenda dag.
Jag ser mycket fram emot bloggkryssningen! Åååååh, vad härligt det ska bli! Vi ska äta och dricka och dansa in i dimman och sen äta oss ur den. Frukost skall förtäras innan sänggående. Sådeså!
Och snart, vänner och läsare, är det vår.
Nu går jag!
/Honung
Borde inte ens publicera...
Men gör det ändå. Depparmåndag.
Pusselbit för pusselbit hinner mitt förflutna ikapp mig. Mitt förflutna förföljer mig tamejfan.
Det kom in en kund på jobbet idag. Och jag kände igen henne så väl, men kunde inte för hela mitt liv placera henne någonstans. Jag sa till henne att jag kände igen henne och frågade om hon brukar vara på TV eller så. Då sa hon att hon kände igen mig också. Och nej, hon hade aldrig varit med på TV. Vi fortsatte att rota tillsammans... Och då visade det sig att hon jobbat på ungdomsgården som var mitt andra hem på 80-talet. Världen är bra liten hörni. Det var riktigt roligt att snacka med henne. Hon sa att hon kom ihåg mig som en sprallig och lite busig tjej som alltid var glad. Och det stämmer nog... Att det var sådan jag var. Jag undrar vart den tjejen tog vägen... Hon bor inte i mig längre. Någonstans kanske hon finns. Och kanske hittar jag henne igen. Jag önskar innerligt det. För jag gillade det. Att vara glad och bekymmersfri och busig och sprallig och spontan.
Jag måste försöka bli lite glad. Jag är så trött på denna berg-och-dal-bana som livet är just nu. En dag är bra och nästa är dålig. Som jag sa till Darlingbästisen idag: Vissa dagar står jag bara upp till midjan i skit och andra dagar är det ända upp till öronen. Och jag kvävs. Idag har det för övrigt varit en sån dag. Jag vill bara gömma mig under mitt täcke och gråta ögonen ur mig och sörja tills hjärtat inte känner något mer. Men jag har ett jobb och måste bita ihop. Igen och igen måste jag bita ihop. Och fortsätta att streta. Ensam. Jag känner mig så jävla ensam. Fast att jag inte alls är det. Ska det vara såhär? Och när går det över? Jag veeeeet, det har inte alls gått en lång tid. Men det känns som en evighet. Och ibland som det var igår. Och det känns som jag aldrig kommer att hämta mig.
Jag vill bara ha lite roligt. En månad till bloggkryssningen. En månad till bara. Jag ser fram emot den så himla mycket. Fast att det just i detta ögonblick känns som jag inte alls borde följa med, (för hur rolig är jag på en skala?). Tur att jag aldrig börjar gråta av alkohol. Jag fnittrar.
Och radion spelar "Goodbye my lover". Hur plågsamt och outhärdligt kan det bli?
Jag går och lägger mig.
En sak till på önskelistan:
Semester. En lång. Långt borta. Där solen skiner och människor är vänliga. Där världen inte är hård och kall. Där ingen i hela världen kan göra en illa. Är det för mycket begärt?
/H
Jag ska snart sluta gnälla. Den här bloggen är min ventil.
Ludde - han kan han. Helvete...
Pusselbit för pusselbit hinner mitt förflutna ikapp mig. Mitt förflutna förföljer mig tamejfan.
Det kom in en kund på jobbet idag. Och jag kände igen henne så väl, men kunde inte för hela mitt liv placera henne någonstans. Jag sa till henne att jag kände igen henne och frågade om hon brukar vara på TV eller så. Då sa hon att hon kände igen mig också. Och nej, hon hade aldrig varit med på TV. Vi fortsatte att rota tillsammans... Och då visade det sig att hon jobbat på ungdomsgården som var mitt andra hem på 80-talet. Världen är bra liten hörni. Det var riktigt roligt att snacka med henne. Hon sa att hon kom ihåg mig som en sprallig och lite busig tjej som alltid var glad. Och det stämmer nog... Att det var sådan jag var. Jag undrar vart den tjejen tog vägen... Hon bor inte i mig längre. Någonstans kanske hon finns. Och kanske hittar jag henne igen. Jag önskar innerligt det. För jag gillade det. Att vara glad och bekymmersfri och busig och sprallig och spontan.
Jag måste försöka bli lite glad. Jag är så trött på denna berg-och-dal-bana som livet är just nu. En dag är bra och nästa är dålig. Som jag sa till Darlingbästisen idag: Vissa dagar står jag bara upp till midjan i skit och andra dagar är det ända upp till öronen. Och jag kvävs. Idag har det för övrigt varit en sån dag. Jag vill bara gömma mig under mitt täcke och gråta ögonen ur mig och sörja tills hjärtat inte känner något mer. Men jag har ett jobb och måste bita ihop. Igen och igen måste jag bita ihop. Och fortsätta att streta. Ensam. Jag känner mig så jävla ensam. Fast att jag inte alls är det. Ska det vara såhär? Och när går det över? Jag veeeeet, det har inte alls gått en lång tid. Men det känns som en evighet. Och ibland som det var igår. Och det känns som jag aldrig kommer att hämta mig.
Jag vill bara ha lite roligt. En månad till bloggkryssningen. En månad till bara. Jag ser fram emot den så himla mycket. Fast att det just i detta ögonblick känns som jag inte alls borde följa med, (för hur rolig är jag på en skala?). Tur att jag aldrig börjar gråta av alkohol. Jag fnittrar.
Och radion spelar "Goodbye my lover". Hur plågsamt och outhärdligt kan det bli?
Jag går och lägger mig.
En sak till på önskelistan:
Semester. En lång. Långt borta. Där solen skiner och människor är vänliga. Där världen inte är hård och kall. Där ingen i hela världen kan göra en illa. Är det för mycket begärt?
/H
Jag ska snart sluta gnälla. Den här bloggen är min ventil.
Ludde - han kan han. Helvete...
Den vilda listan - Gudinnelektion 1
Idag har jag jobbat. Det känns rätt så drygt att jobba på en söndag, speciellt som folk i Uppsala inte fattar att det är öppet. Efter tre år. De kommer in i butiken och utbrister häpet: "Va? Är det öppet?" Det finns många saker man skulle vilja säge dem i sådana ögonblick. Typ "Nej, vi är här för att vi tycker att det är roligt" eller "Vi bor här, men glömde låsa dörren igår kväll". I stället hör man sig själv säga: "Jajjamensan! Vi har öppet vi och det är väl bra?" Man låter käck dessutom. Vem vill vara käck? Ingen jag känner vill vara det. I alla fall inte om alternativet eventuellt skulle kunna vara "Underskön, outstanding sexgudinna som dessutom är rolig" En del har sagt mig att jag är käck och menat det som en komplimang. Då får man svälja tills man blir blå och le lite krampaktigt. Och sen måste man meditera lite för att rena sin hjärna från onda tankar, alternativt gå och bikta sig om man skulle råka vara katolik.
Jag försöker nu bli en Gudinna. Boken säger att man blir det på sju veckor om man följer instruktionerna och gör övningarna. Den första övningen är att man ska skriva en önskelista. Önskningarna får vara hur vilda som helst - man ska inte vara ödmjuk. (Gudinnor är inte ödmjuka, men generösa om det tar hand om sig själva i första hand.) Om man dessutom sätter upp listan där männsikor kan se den, så är det troligare att man får det man önskar sig. Att få ett slott i Frankrike är väl ganska osannolikt att man får iofs, men man kanske får en sommarstuga på Västkusten. Men om man skulle vilja ha ett slott i Frankrike, så ska man skriva det på önskelistan.
Boken säger att man ska sätta upp listan på typ kylskåpsdörren, så att fler kan se den. Men här är det bara min roomie och hunden som kollar på kylskåpsdörren (speciellt hunden). Så, eftersom jag de senaste tre veckorna eller så fläkt ut hela min själ, mitt brustna hjärta och mitt känsloliv för kreti och pleti, så kan jag lika gärna dela med mig av min vilda önskelista till er också.
Så håll i er:
Skalman.
Tillräckligt med pengar på banken för att aldrig mer behöva oroa mig för pengar och för att kunna skaffa mig allt jag behöver och vill ha.
Skriva en bestseller.
Ett hembiträde.
En butler.
En dejt med Jon Bon Jovi.
En väldigt lång dejt med Jude Law.
En ännu längre dejt med... Se överst på listan.
Ett barn.
Fem kilo till på min kropp. Och de ska hamna på låren, skinkorna och i kuporna. Tack så mycket.
Ett gymkort.
Ett körkort.
En bil.
Fri tillgång till sex.
Fri tillgång till skräddare, sömmerskor och stylister.
Finare hår.
En lägenhet i Stockholm, Paris, London och New York.
Ett hus där det är varmt, utan ormar och andra läbbiga djur. Gärna vid ett hav som är hajfritt.
Lära mig spela munspel.
Kunna matte som flytande vatten.
Färstå de där krumelurerna som de har i IQ-test.
Kunna säga annat än ost på franska. (Och andra meningslösa ord.) Jag kan fortfarande inte beställa en apelsinjuice på franska, som var mitt första delmål från början.
Inreda ett hem med fria händer och obegränsat med resurser (pengar).
Starta en hjälporganisation där alla pengar garanterat går till de behövande.
Åka till Dominikanska Republiken.
Et par mackor med ägg och majonnäsgegga.
....
Det finns säkert mer jag skulle kunna lägga till på listan. Ja.
Andra övningen går ut på att hitta något att njuta av varje dag. Det kan vara något litet... Men jag har blivit ganska bra på det. Jag kan njuta av att jag kan le. Idag njöt jag av ett varmt bad. Och jag njöt av att göra hunden glad för att han fick god ost. (Han satte sig så fint.)
Kursen går vidare. Sju veckor ska det ta!!
Yes!
/Honung
Hon är en Gudinna - I'm telling you!
Aretha Franklin *pekar neråt*
Jag försöker nu bli en Gudinna. Boken säger att man blir det på sju veckor om man följer instruktionerna och gör övningarna. Den första övningen är att man ska skriva en önskelista. Önskningarna får vara hur vilda som helst - man ska inte vara ödmjuk. (Gudinnor är inte ödmjuka, men generösa om det tar hand om sig själva i första hand.) Om man dessutom sätter upp listan där männsikor kan se den, så är det troligare att man får det man önskar sig. Att få ett slott i Frankrike är väl ganska osannolikt att man får iofs, men man kanske får en sommarstuga på Västkusten. Men om man skulle vilja ha ett slott i Frankrike, så ska man skriva det på önskelistan.
Boken säger att man ska sätta upp listan på typ kylskåpsdörren, så att fler kan se den. Men här är det bara min roomie och hunden som kollar på kylskåpsdörren (speciellt hunden). Så, eftersom jag de senaste tre veckorna eller så fläkt ut hela min själ, mitt brustna hjärta och mitt känsloliv för kreti och pleti, så kan jag lika gärna dela med mig av min vilda önskelista till er också.
Så håll i er:
Skalman.
Tillräckligt med pengar på banken för att aldrig mer behöva oroa mig för pengar och för att kunna skaffa mig allt jag behöver och vill ha.
Skriva en bestseller.
Ett hembiträde.
En butler.
En dejt med Jon Bon Jovi.
En väldigt lång dejt med Jude Law.
En ännu längre dejt med... Se överst på listan.
Ett barn.
Fem kilo till på min kropp. Och de ska hamna på låren, skinkorna och i kuporna. Tack så mycket.
Ett gymkort.
Ett körkort.
En bil.
Fri tillgång till sex.
Fri tillgång till skräddare, sömmerskor och stylister.
Finare hår.
En lägenhet i Stockholm, Paris, London och New York.
Ett hus där det är varmt, utan ormar och andra läbbiga djur. Gärna vid ett hav som är hajfritt.
Lära mig spela munspel.
Kunna matte som flytande vatten.
Färstå de där krumelurerna som de har i IQ-test.
Kunna säga annat än ost på franska. (Och andra meningslösa ord.) Jag kan fortfarande inte beställa en apelsinjuice på franska, som var mitt första delmål från början.
Inreda ett hem med fria händer och obegränsat med resurser (pengar).
Starta en hjälporganisation där alla pengar garanterat går till de behövande.
Åka till Dominikanska Republiken.
Et par mackor med ägg och majonnäsgegga.
....
Det finns säkert mer jag skulle kunna lägga till på listan. Ja.
Andra övningen går ut på att hitta något att njuta av varje dag. Det kan vara något litet... Men jag har blivit ganska bra på det. Jag kan njuta av att jag kan le. Idag njöt jag av ett varmt bad. Och jag njöt av att göra hunden glad för att han fick god ost. (Han satte sig så fint.)
Kursen går vidare. Sju veckor ska det ta!!
Yes!
/Honung
Hon är en Gudinna - I'm telling you!
Aretha Franklin *pekar neråt*
Idag...
Idag är det svårare igen. Den jag förr sökte tröst hos var Skalman. Livet efter Skalman har jag tröstats av underbara vänner. Men ibland känns det som Skalman är den enda som duger. Det är för jävla sorgligt.
Det är så konstigt när jag går hem från jobbet. Jag går hem - men går åt helt fel håll. I motsatt riktning. Det är inte rätt. Nej, det är inte alls som det ska. Det känns inte alls rätt. Ändå - när jag kommer hem, så är det givetvis skönt att vara hemma. Men det är ändå inte hemma. Hemma är där hjärtat är och mitt hjärta är... Ja, alla vet var det är. Still.
Jag har slutat hoppas, men det blir egentligen inte bättre av det. Inte sämre heller. Det är som det är bara. Vissa dagar är lättare och andra är svåra. Idag känner jag mig fruktansvärt ensam. Det ska inte vara såhär en lördagkväll. Det ska vara jag och Skalman och lite god mat och TV-tittande och mys i soffan. Min hjärna fattar att det inte är så och aldrig mer kommer att vara så - men mitt hjärta hänger inte med. Mitt hjärta säger mig helt andra saker.
En kollega sa mig idag att jag måste börja dejta igen. Dejta? Hänga ut mig på spraydate? Och dejta? Nej, jag VILL inte ut i den svängen. Och jag orkar inte ens tänka på att träffa någon annan. Det är WAY för tidigt. Och att någon annan än Skalman skulle så mycket som peta på mig? Och att jag skulle peta på någon annan? Med tång ens? Tack, men nej tack. Bara tanken ger mig rysningar av obehag.
De säger mig att världen är full av andra män. Förvisso är det alldeles sant, men jag ser dem inte. Jag tittar inte heller. Jag har sagt det förut: Jag behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel. Men jag behövde den mannen som var min. Han gjorde mig till en bättre människa. Han tog fram det bästa i mig och sen slappnade jag av och vips, så var han borta.
Nu slappnar jag inte av. Igår gjorde jag det hos min darlingbästis - för vi kan slappna av med varandra. Speciellt efter att jag bott på hennes soffa i närmare 14 dagar innan jag hittade lyan. Annars slappnar jag sällan av. Jag somnar av utmattning och ligger i koma tills min klocka ringer. Jag snoozar den tre gånger och sen går jag upp. Den lyxen som finns här och som fanns hos Skalman är att kaffet brukar vara färdigt på morgonen. Min hyresvärdinna dricker muchos kaffe. Ibland tror jag att vi båda har kaffe i våra årdror och inte blod. Hon går alltid upp tidigt för hundens skull (och sin egen) och kaffet står klart när jag har snoozat klart. Gott kaffe kokar hon också. En konst som Skalman också behärskade till fulländning, fast han inte ens dricker kaffe. I hans ådror flyter Coca Cola.
Ja, jag känner mig ensam. Otroligt ensam. Vad hände med The Power of The Holy Macaroni? Vad hände med mössan med älghorn och mina hårdrockscitat? Vad hände med skrattet och glädjen och kärleken oss emellan? Vad i Helvete hände? Faaaa-aaaaan, säger jag om det!
Nåja, nu ska jag gå och tvätta ansiktet och borsta tänderna och sen ska jag läsa lite mer i min bok om hur man blir en Gudinna. Vet inte om jag kan - men jag ska bannemej göra ett ärligt försök.
Bye för nu!
/Honung.
Det är så konstigt när jag går hem från jobbet. Jag går hem - men går åt helt fel håll. I motsatt riktning. Det är inte rätt. Nej, det är inte alls som det ska. Det känns inte alls rätt. Ändå - när jag kommer hem, så är det givetvis skönt att vara hemma. Men det är ändå inte hemma. Hemma är där hjärtat är och mitt hjärta är... Ja, alla vet var det är. Still.
Jag har slutat hoppas, men det blir egentligen inte bättre av det. Inte sämre heller. Det är som det är bara. Vissa dagar är lättare och andra är svåra. Idag känner jag mig fruktansvärt ensam. Det ska inte vara såhär en lördagkväll. Det ska vara jag och Skalman och lite god mat och TV-tittande och mys i soffan. Min hjärna fattar att det inte är så och aldrig mer kommer att vara så - men mitt hjärta hänger inte med. Mitt hjärta säger mig helt andra saker.
En kollega sa mig idag att jag måste börja dejta igen. Dejta? Hänga ut mig på spraydate? Och dejta? Nej, jag VILL inte ut i den svängen. Och jag orkar inte ens tänka på att träffa någon annan. Det är WAY för tidigt. Och att någon annan än Skalman skulle så mycket som peta på mig? Och att jag skulle peta på någon annan? Med tång ens? Tack, men nej tack. Bara tanken ger mig rysningar av obehag.
De säger mig att världen är full av andra män. Förvisso är det alldeles sant, men jag ser dem inte. Jag tittar inte heller. Jag har sagt det förut: Jag behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel. Men jag behövde den mannen som var min. Han gjorde mig till en bättre människa. Han tog fram det bästa i mig och sen slappnade jag av och vips, så var han borta.
Nu slappnar jag inte av. Igår gjorde jag det hos min darlingbästis - för vi kan slappna av med varandra. Speciellt efter att jag bott på hennes soffa i närmare 14 dagar innan jag hittade lyan. Annars slappnar jag sällan av. Jag somnar av utmattning och ligger i koma tills min klocka ringer. Jag snoozar den tre gånger och sen går jag upp. Den lyxen som finns här och som fanns hos Skalman är att kaffet brukar vara färdigt på morgonen. Min hyresvärdinna dricker muchos kaffe. Ibland tror jag att vi båda har kaffe i våra årdror och inte blod. Hon går alltid upp tidigt för hundens skull (och sin egen) och kaffet står klart när jag har snoozat klart. Gott kaffe kokar hon också. En konst som Skalman också behärskade till fulländning, fast han inte ens dricker kaffe. I hans ådror flyter Coca Cola.
Ja, jag känner mig ensam. Otroligt ensam. Vad hände med The Power of The Holy Macaroni? Vad hände med mössan med älghorn och mina hårdrockscitat? Vad hände med skrattet och glädjen och kärleken oss emellan? Vad i Helvete hände? Faaaa-aaaaan, säger jag om det!
Nåja, nu ska jag gå och tvätta ansiktet och borsta tänderna och sen ska jag läsa lite mer i min bok om hur man blir en Gudinna. Vet inte om jag kan - men jag ska bannemej göra ett ärligt försök.
Bye för nu!
/Honung.
Yes!
Idag har det varit en bra dag. Hade ett långt och bra samtal med Skalman. Mycket bra. Känns skönt. Men vissa dagar är värre än andra. Idag var det bra. Om jag snackar med honom någon sämre dag, så är det bättre att inte snacka alls. Men då får man väl säga det i så fall. Att det är en hemsk dag och att man inte klarar att snacka på en normal nivå. Ok. So far so good.
Jag åkte till PC City och köpte en router som var billigare än jag trodde. Och den funkar!!! Jag är typisk kvinna i det avseendet. Jag bryr mig inte hur det funkar. Jag bryr mig bara om att det funkar. Och nu surfar jag trådlöst och underbart! Ljuvligt är ordet.
Sen var jag på IKEA och köpte ett överkast till min übersköna säng. Och en liten förvaringslåda. Och en matlåda. Fine - livet är indeed vackert vissa dagar. Jag har aldrig förut varit på IKEA utan bil. Bättre utan bil. Har man bil köper man alltid mer än man behöver. Nu var jag ju tvungen att tänka på att jag ska orka släpa hem sakerna också. Min plånbok ler.
Ja, det är en bra dag idag. Jag tar små steg framåt... Och njuter emellanåt. Mitt rum är fiiint! Jag trivs bra. Jag har haft en jäkla tur vad gäller mitt boende. Väldigt mycket tur. Och som alla vet är Världens Ände inget alternativ. Så då är det bra att jag trivs så himla bra.
Måste gå. Jag ska gå till Darlingbästisen och glo på TV och fröjdas.
Jag ska bli en Gudinna också har jag bestämt. Har en handbok i hur... Och så ska jag lära mig spela på mitt munspel.
Bye för nu!
/Honung - in the tillvaro.
Jag åkte till PC City och köpte en router som var billigare än jag trodde. Och den funkar!!! Jag är typisk kvinna i det avseendet. Jag bryr mig inte hur det funkar. Jag bryr mig bara om att det funkar. Och nu surfar jag trådlöst och underbart! Ljuvligt är ordet.
Sen var jag på IKEA och köpte ett överkast till min übersköna säng. Och en liten förvaringslåda. Och en matlåda. Fine - livet är indeed vackert vissa dagar. Jag har aldrig förut varit på IKEA utan bil. Bättre utan bil. Har man bil köper man alltid mer än man behöver. Nu var jag ju tvungen att tänka på att jag ska orka släpa hem sakerna också. Min plånbok ler.
Ja, det är en bra dag idag. Jag tar små steg framåt... Och njuter emellanåt. Mitt rum är fiiint! Jag trivs bra. Jag har haft en jäkla tur vad gäller mitt boende. Väldigt mycket tur. Och som alla vet är Världens Ände inget alternativ. Så då är det bra att jag trivs så himla bra.
Måste gå. Jag ska gå till Darlingbästisen och glo på TV och fröjdas.
Jag ska bli en Gudinna också har jag bestämt. Har en handbok i hur... Och så ska jag lära mig spela på mitt munspel.
Bye för nu!
/Honung - in the tillvaro.
Nya mål
Idag har jag varit hos en kurator och vänt ut och in på min själ. I två och en halv timme satt jag där. Jag fick en kram när jag gick.
Jag har köpt en bokhylla. Och fixat klart mitt rum.
Skalman har brutit all vidare kontakt med mig. Ok, då är det så. Hans val, hans beslut - som vanligt.
Nya mål för detta året:
1. Hitta mig själv igen. Ta reda på vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill.
2. Ta itu med problem som uppstår, på direkten.
3. Hitta nya drömmar.
4. Börja rita igen. Kuratorn tyckte att jag skulle plocka fram mina pennor och rita mina känslor. Hur fan gör man det? Jag kommer på något.
5. Inte hetsa upp mig över bagateller.
6. Lära migatt meditera.
7. Gå med i en hjälporganisation.
8. Lära mig att älska igen.
9. Inte vara feg.
10.Vara en mycket bättre vän.
Dessa är inte nödvändigtvis i den ordningen jag radat upp dem. Var sak har sin tid. Att lära mig att älska igen hamnar nog egentligen sist på listan. Men vem vet? Det kanske står en groda vid fiskpinnarna på konsum i morgon.. Sånt vet man inte. Ja, jag säger groda, för alla prinsar jag hittills kysst har visat sig vara grodor. Kanske vänder min otur?
Detta är det nya livet. Livet utan Skalman. Det är för jävligt - men jag kan inte göra någonting åt det. Han har fel - han har en romantiserad bild av kärlek som inte stämmer med verkligheten. Men det är inget jag kan göra. Han måste få fatta det själv.
Jag kommer att sjunka ner många gånger. Igen och igen och igen. Igår var en sån dag. Jag var hos min bästis och bröt ihop litegranna. Tidigare samma kväll hade jag fixat en bokhylla som jag fick hjälp med att hämta idag. Det är för jävla otroligt. Det är så smärtsamt och plågsamt att det är obeskrivligt.
Människor säger att de älskar mig. Men ingen har hittills älskat mig tillräckligt för att vilja ha mig alltid. Då undrar man vad man gör för fel. En del av er säger att jag valt fel män. Jag vet inte. Jag valde inte mina föräldrar... Jag ska ta reda på vad det är för fel. Vad jag kan göra åt det. Varför det är så. Gode jävla Gud! Ge mig fucking Valium!
Kuratorn sa mig idag att jag är en stark person. Med en stark kärna. En som böjer sig för vinden men inte knäcks. Det var det som var så skönt med Skalman - jag behövde inte vara stark precis hela tiden. Det var så vilsamt liksom. Nu måste jag vara stark. Men jag poängterar ännu en gång: Att jag är stark gör det inte ok att trycka ner mig, såra mig eller trampa på mitt hjärta eller krossa det i tusen bitar. Att jag är stark gör det inte ok. Och aldrig mer tänker jag låta någon göra det. Om det innebär att aldrig bli älskad eller att aldrig älska igen - so be it. It ain't worth it. Då får punkt tio på min lista bli att aldrig mer bli sårad av någon jag älskar och litar på.
Nya tag igen då. Det är åt helvete och jag mår skit, men jag klarar mig nog.
Utan mina vänner som ringt och skrivit och funnits där hade jag aldrig klarat detta. Speciellt tack till: Lotta från förr och M från nu. Tack till Zombie,. Tack till Brorsson med kompis. Tack Nicklas. Och sist men inte minst . Mystiske Magnus som kuskat hela Uppland runt med mig. Ni andra - som ringt och skrivit och kommenterat här i bloggen har varit ledstjärnor i mörkret. Ni vet vilka ni är.
Jag går vidare nu. Hur smärtsamt det än är.
Jag citerar min vän som tror jag i sin tur citerar någon annan:
"Pain doesn't hurt.
Feelings do."
"När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
när jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet, allt är över och förbi
När jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dej..."
/Ludde
Bye för nu.
/Honung
Jag har köpt en bokhylla. Och fixat klart mitt rum.
Skalman har brutit all vidare kontakt med mig. Ok, då är det så. Hans val, hans beslut - som vanligt.
Nya mål för detta året:
1. Hitta mig själv igen. Ta reda på vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill.
2. Ta itu med problem som uppstår, på direkten.
3. Hitta nya drömmar.
4. Börja rita igen. Kuratorn tyckte att jag skulle plocka fram mina pennor och rita mina känslor. Hur fan gör man det? Jag kommer på något.
5. Inte hetsa upp mig över bagateller.
6. Lära migatt meditera.
7. Gå med i en hjälporganisation.
8. Lära mig att älska igen.
9. Inte vara feg.
10.Vara en mycket bättre vän.
Dessa är inte nödvändigtvis i den ordningen jag radat upp dem. Var sak har sin tid. Att lära mig att älska igen hamnar nog egentligen sist på listan. Men vem vet? Det kanske står en groda vid fiskpinnarna på konsum i morgon.. Sånt vet man inte. Ja, jag säger groda, för alla prinsar jag hittills kysst har visat sig vara grodor. Kanske vänder min otur?
Detta är det nya livet. Livet utan Skalman. Det är för jävligt - men jag kan inte göra någonting åt det. Han har fel - han har en romantiserad bild av kärlek som inte stämmer med verkligheten. Men det är inget jag kan göra. Han måste få fatta det själv.
Jag kommer att sjunka ner många gånger. Igen och igen och igen. Igår var en sån dag. Jag var hos min bästis och bröt ihop litegranna. Tidigare samma kväll hade jag fixat en bokhylla som jag fick hjälp med att hämta idag. Det är för jävla otroligt. Det är så smärtsamt och plågsamt att det är obeskrivligt.
Människor säger att de älskar mig. Men ingen har hittills älskat mig tillräckligt för att vilja ha mig alltid. Då undrar man vad man gör för fel. En del av er säger att jag valt fel män. Jag vet inte. Jag valde inte mina föräldrar... Jag ska ta reda på vad det är för fel. Vad jag kan göra åt det. Varför det är så. Gode jävla Gud! Ge mig fucking Valium!
Kuratorn sa mig idag att jag är en stark person. Med en stark kärna. En som böjer sig för vinden men inte knäcks. Det var det som var så skönt med Skalman - jag behövde inte vara stark precis hela tiden. Det var så vilsamt liksom. Nu måste jag vara stark. Men jag poängterar ännu en gång: Att jag är stark gör det inte ok att trycka ner mig, såra mig eller trampa på mitt hjärta eller krossa det i tusen bitar. Att jag är stark gör det inte ok. Och aldrig mer tänker jag låta någon göra det. Om det innebär att aldrig bli älskad eller att aldrig älska igen - so be it. It ain't worth it. Då får punkt tio på min lista bli att aldrig mer bli sårad av någon jag älskar och litar på.
Nya tag igen då. Det är åt helvete och jag mår skit, men jag klarar mig nog.
Utan mina vänner som ringt och skrivit och funnits där hade jag aldrig klarat detta. Speciellt tack till: Lotta från förr och M från nu. Tack till Zombie,. Tack till Brorsson med kompis. Tack Nicklas. Och sist men inte minst . Mystiske Magnus som kuskat hela Uppland runt med mig. Ni andra - som ringt och skrivit och kommenterat här i bloggen har varit ledstjärnor i mörkret. Ni vet vilka ni är.
Jag går vidare nu. Hur smärtsamt det än är.
Jag citerar min vän som tror jag i sin tur citerar någon annan:
"Pain doesn't hurt.
Feelings do."
"När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
när jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet, allt är över och förbi
När jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dej..."
/Ludde
Bye för nu.
/Honung
Jomen alltså så här är det...
...det finns ett badkar i mitt nya hem. Och en sak till: Själva toaletten är i ett angränsande rum, så när man badar får man vara ifred. Ingen toa i badrummet. Och när man delar lägenhet på detta viset, så är det en stor, gigantisk fördel. Japp. Jag har inte provat badkaret ännu, but tomorrow.
Hunden är ûbermysig. Min hyresvärdinna och jag håller som bäst på att lära känna varandra litegranna. Hon är också ûbermysig. Och mitt rum... Alltså - ibland har man en enorm tur. Och det kommer att bli ännu bättre och ännu mysigare när jag är klar med det. Lite ljuslyktor och kanske en matta och en stor förvaringsbox under sängen är vad jag behöver. Och en bokhylla. Japp.
För övrigt har jag jobbat idag och det gick bra.
Tänker mycket på Skalman. Jag vill fortfarande ha honom tillbaka. Jag undrar när det ska gå över. Tills jag är säker på det ena eller det andra alternativet, ja eller nej, så ska jag lära mig att njuta. Och det är kanske inte det lättaste, men jag ska göra ett tappert försök.
Over and out - bingen kallar.
/Honung
Hunden är ûbermysig. Min hyresvärdinna och jag håller som bäst på att lära känna varandra litegranna. Hon är också ûbermysig. Och mitt rum... Alltså - ibland har man en enorm tur. Och det kommer att bli ännu bättre och ännu mysigare när jag är klar med det. Lite ljuslyktor och kanske en matta och en stor förvaringsbox under sängen är vad jag behöver. Och en bokhylla. Japp.
För övrigt har jag jobbat idag och det gick bra.
Tänker mycket på Skalman. Jag vill fortfarande ha honom tillbaka. Jag undrar när det ska gå över. Tills jag är säker på det ena eller det andra alternativet, ja eller nej, så ska jag lära mig att njuta. Och det är kanske inte det lättaste, men jag ska göra ett tappert försök.
Over and out - bingen kallar.
/Honung
Flyttad
Nu är jag flyttad. Mitt bohag, det jag fåt plats med är flyttat. Resten är utspritt på diverse ställen. Mina grabbar har burit och slitit utan att klaga ett endaste dugg. Pärlor är de.
Gör mig hemmastadd och kommer så småningom att boa in mig. Jag har satt upp ljusprydnaden från min bror på väggen i alla fall. Det är något jag bara måste ha, så det var så gott som det första jag gjorde i mitt rum. Ljusprydnad från the brotha is the shit.
I morgon ska jag till jobbet igen. Kan bli skönt att återgå till rutiner, men egntligen, vad gör jag där? Det sista jag behöver nu är tjafs om bagateller, ytlighet och småsinthet... Och att behöva svara på frågor. Jag vill inte prata om det som hänt, för då gråter jag ögonen ur mig. Det funkar inte. Nej, jag vill inte prata om det.
Jag har rena lakan i min egen säng. Så jag ska ta en snabb dusch och sen krypa ner i sängen. Får se om jag lyckas somna. Utan Skalman, utan närhet överhuvudtaget... Men det ska gå. Men på något sätt är det enklare att somna ensam på någons soffa. Ja, det är det. Idag är jag lättad att jag har flyttat och nästan är klar. Men samtidigt är jag lite ledsen och vemodig. Och jag har nog kanske insett att han aldrig kommer att komma tillbaka, även om mitt hopp lever. Men att försöka föreställa sig ett helt liv utan Skalman vid min sida får mig att börja gråta. Finns egentligen inget jag kan göra åt det... Men hoppet är levande.
Ok, nu går jag.
/Honung
Gör mig hemmastadd och kommer så småningom att boa in mig. Jag har satt upp ljusprydnaden från min bror på väggen i alla fall. Det är något jag bara måste ha, så det var så gott som det första jag gjorde i mitt rum. Ljusprydnad från the brotha is the shit.
I morgon ska jag till jobbet igen. Kan bli skönt att återgå till rutiner, men egntligen, vad gör jag där? Det sista jag behöver nu är tjafs om bagateller, ytlighet och småsinthet... Och att behöva svara på frågor. Jag vill inte prata om det som hänt, för då gråter jag ögonen ur mig. Det funkar inte. Nej, jag vill inte prata om det.
Jag har rena lakan i min egen säng. Så jag ska ta en snabb dusch och sen krypa ner i sängen. Får se om jag lyckas somna. Utan Skalman, utan närhet överhuvudtaget... Men det ska gå. Men på något sätt är det enklare att somna ensam på någons soffa. Ja, det är det. Idag är jag lättad att jag har flyttat och nästan är klar. Men samtidigt är jag lite ledsen och vemodig. Och jag har nog kanske insett att han aldrig kommer att komma tillbaka, även om mitt hopp lever. Men att försöka föreställa sig ett helt liv utan Skalman vid min sida får mig att börja gråta. Finns egentligen inget jag kan göra åt det... Men hoppet är levande.
Ok, nu går jag.
/Honung
Gudinnan - min klippa i tillvaron
Man får skylla sig själv om man äter grillchips med dip i en våldsam fart och sedan får ont i magen. Jo, men det var så gott.
Jag har nu fått nyckel till där jag bor. På söndag kommer mitt bohag till där jag bor. Ååååh, ljuva liv! Mitt nya, underbara hem. I morgon ska jag provgå från jobbet och hem och hemifrån till jobbet. Jag ska kolla hur lång tid det tar att gå, så att jag kommer i tid till mitt jobb. I vår ska jag skaffa en cykel. Tror jag i alla fall. :)
Jobbade som en gnu hela dagen igår och var helt slut som artist och människa efter det. Har rensat och packat och packat och rensat. Jag som lider av separationsångest har slängt massor av saker som jag trodde att jag inte kan leva utan. Tiden med Skalman lärde mig att jag inte saknar mina saker. Massor av saker som jag trodde att jag måste ha. Men som jag inte alls behöver. Eller ens vill ha. Men det är svårt att kasta saker som man haft med sig från ställe till ställe i åratal. Tur att jag fått hjälp med det.
Söta väninnan, Gudinnan - M från nu - har varit min klippa i tillvaron. Hon har hjälpt mig att slänga och att packa. Om hon inte hade varit med hade jag fått hålla på till domedagen tror jag. Hon har även granskat mina kläder och hjälpt mig att slänga. En gammal favorittröja har jag slängt. Jag kommer att sakna den. Men den var sliten som fan - antagligen för att det var en favorit och jag nästan bodde i den.
Nu är det möblerna och lite övrigt kvar i byhåla. På söndag ska hälften av möblerna åt ett håll och andra hälften åt ett annat håll. Jag ska bara ha min säng och min byrå med mig. Byrån behöver jag definitivt. Trots att jag har slängt massor av kläder så har jag för mycket kvar. Otroliga mängder, drivor, av kläder. Och jag har aldrig någonting att ta på mig. Jag är kvinna. Say no more.
Idag är det tvättdag.
Visst saknar jag Skalman. Ja, jag saknar honom så att det gör ont. Men jag har bestämt mig för att inte bara ägna mig åt att sakna och längta och ömka mig själv. Jag måste ta tag i saker och leva mitt liv. Det är något var och en måste göra bäst vi kan. Och jag kan både sakna och leva. Jag vet i alla fall att så länge jag känner och låter känslorna komma och gå, så lever jag. Om jag inte känner något så är det inget liv. Och då är det så.
Jag kommer att sjunka ner många gånger igen. Jag vet det. Men inte lika djupt, för jag har ett liv. Och det är mitt och jag har bara ett enda såvitt jag vet. Så man får väl gråta då och låta det passera. Det kommer bra dagar, och det kommer dåliga dagar. Med eller utan Skalman.
De senaste två dagarna har varit bra. Mycket bra faktiskt.
Och Skalman, jag vet att du läser. Det jag skulle säga, som jag glömde att säga: I ett gult kuvert på hallbyrån finns en trisslott med vinst på två hundra buckareller och en tia-lott med vinst på tio bucks. Lös in dem - ta två nya lotter för trissvinsten och resten i pengar. Ta en ny tia-lott för tian på tia-lotten. Vi delar på eventuell storvinst. Och nu har jag skrivit ner det också, så nu måste jag ju dela... Fan! Och om du blåser mig på storvinst så skickar jag Skogsmulle efter dig!
Over and out – jag måste tvätta.
/Honung - I Tillvaron, som ibland är svår och omöjlig.
Öppna Din Dörr.
Nobody puts Baby in a corner!
Jag behöver aldrig mer se Helveteshålet i Norduppland igen!
Jag har ett stort rum. En jättetrevlig lägenhetskompis och en hund nu. Yes! Yes Yes Yes!!!!!
Jag har inom två veckor blivit lämnad och krossad. Jag har inom två veckor skaffat en psykolog, löst diverse akuta problem och skaffat en bostad. Jag är för helvete bäst. Och min rumskompis är också bäst i hela världen! För att inte TALA om mina söta väninnor/vänner som funnits där, stöttat mig och öppnat sina hem för mig. Den senaste veckan har varit fullständigt bedrövlig. Så nära helvetet man kan komma i alla fall i min värld. Men äntligen ser jag ett ljus.
Åååååh, jag känner mig nästan lycklig. I alla fall är jag glad. Lite glad mitt i eländes elände.
Om detta är en dröm - väck mig inte.
/Honung - klättrar stadigt idag.
Jag har ett stort rum. En jättetrevlig lägenhetskompis och en hund nu. Yes! Yes Yes Yes!!!!!
Jag har inom två veckor blivit lämnad och krossad. Jag har inom två veckor skaffat en psykolog, löst diverse akuta problem och skaffat en bostad. Jag är för helvete bäst. Och min rumskompis är också bäst i hela världen! För att inte TALA om mina söta väninnor/vänner som funnits där, stöttat mig och öppnat sina hem för mig. Den senaste veckan har varit fullständigt bedrövlig. Så nära helvetet man kan komma i alla fall i min värld. Men äntligen ser jag ett ljus.
Åååååh, jag känner mig nästan lycklig. I alla fall är jag glad. Lite glad mitt i eländes elände.
Om detta är en dröm - väck mig inte.
/Honung - klättrar stadigt idag.
Den Gode Bostadsguden
Jag kollade på ett rum i en ungkarlslya i helgen. Där fanns en massa...eh... leksaksgubbar. Inte en eller två utan en jäkla massa. De hörde säkert till något spel. Eller nåt. De var små som tennsoldater och de stod i hundratal på en hylla. Det var ett otroligt deprimerande rum i en otroligt deprimerande lägenhet. Och killen det var tänkt att jag skulle dela den deprimerande lägenheten med var så tråkig att klockorna stannade. Han var deprimerande, han också. Så om jag inte var deppig redan så det räckte och blev över när jag kom dit, så hade jag blivit det.. I',m telling you.
Idag var jag och kollade på ett rum i Stenhagen. Det hyrdes ut av en otroligt sympatisk kvinna som jag hade kunnat suttit och snackat med i evigheter. Någon evighet blev det inte dock, eftersom jag hade skjuts. Nackdelen är att det är en bit ifrån stan, men det är i ett bra område. Lugnt och skönt. Så där kan jag tänka mig att bo.
Men - på onsdag ska jag se på ett rum som ligger lite mer centralt. Inte alltför långt ifrån själva stan. Rummet är omöblerat vilket är en fördel, för då kanske jag kan få plats med min egen säng. Och har man sin egen säng, så kan nästan vilket ställe som helst kännas som hemma. Så jag sa till den sympatiska kvinnan i Stenhagen som det är - att jag ska kolla ett ställe till och att jag hör av mig hur det än blir. Hon uppskattade att jag var ärlig.
Visst finns det ställen där man kan bo om man inte har så stora pretantioner. Ett bra och fräscht rum med delat kök och badrum med en annan kvinna, som dessutom troligen ska veckopendla, så man har lägenheten för sig själv för det mesta. Jag har just nu ett stort behov av lugn och ro. Att få vara för mig själv för att läka ihop... Behöver tid till eftertanke. Men inte i Världens Ände. Där blir jag osynlig, förlamad och ännu deppigare än jag är nu. Om det alls är möjligt.
Jag vill ha Skalman tillbaka. Det är allt jag egentligen vet. Eller... Nåja, jag vet att jag måste hitta mig själv igen i allt det här. Den här soppan av känslor som bubblar och ibland bubblar över. Det krävs ganska stor självkontroll för att inte falla ihop. Men den finns inom mig och det är en välsignelse just nu.
Nu ska jag sova snart. Jag har mycket att göra i morgon. Måste till Världens Ände och en av sakerna jag måstre göra är att ta emot mina saker som jag har haft hos Skalman. Han brukade påpeka för mig att jag också bodde där... Men inte längre. Så jag ska hitta ett nytt hem.
Det var allt för nu. Om jag får be om en tjänst, så skulle jag bli glad om ni vill be till Den Gode Bostadsguden för min räkning?
/Honung
Idag var jag och kollade på ett rum i Stenhagen. Det hyrdes ut av en otroligt sympatisk kvinna som jag hade kunnat suttit och snackat med i evigheter. Någon evighet blev det inte dock, eftersom jag hade skjuts. Nackdelen är att det är en bit ifrån stan, men det är i ett bra område. Lugnt och skönt. Så där kan jag tänka mig att bo.
Men - på onsdag ska jag se på ett rum som ligger lite mer centralt. Inte alltför långt ifrån själva stan. Rummet är omöblerat vilket är en fördel, för då kanske jag kan få plats med min egen säng. Och har man sin egen säng, så kan nästan vilket ställe som helst kännas som hemma. Så jag sa till den sympatiska kvinnan i Stenhagen som det är - att jag ska kolla ett ställe till och att jag hör av mig hur det än blir. Hon uppskattade att jag var ärlig.
Visst finns det ställen där man kan bo om man inte har så stora pretantioner. Ett bra och fräscht rum med delat kök och badrum med en annan kvinna, som dessutom troligen ska veckopendla, så man har lägenheten för sig själv för det mesta. Jag har just nu ett stort behov av lugn och ro. Att få vara för mig själv för att läka ihop... Behöver tid till eftertanke. Men inte i Världens Ände. Där blir jag osynlig, förlamad och ännu deppigare än jag är nu. Om det alls är möjligt.
Jag vill ha Skalman tillbaka. Det är allt jag egentligen vet. Eller... Nåja, jag vet att jag måste hitta mig själv igen i allt det här. Den här soppan av känslor som bubblar och ibland bubblar över. Det krävs ganska stor självkontroll för att inte falla ihop. Men den finns inom mig och det är en välsignelse just nu.
Nu ska jag sova snart. Jag har mycket att göra i morgon. Måste till Världens Ände och en av sakerna jag måstre göra är att ta emot mina saker som jag har haft hos Skalman. Han brukade påpeka för mig att jag också bodde där... Men inte längre. Så jag ska hitta ett nytt hem.
Det var allt för nu. Om jag får be om en tjänst, så skulle jag bli glad om ni vill be till Den Gode Bostadsguden för min räkning?
/Honung
Små små tomtebloss
Jag har tyckt synd om mig själv i mindre än en vecka och det är länge nog. Nu har jag sökt hjälp. Kan jag inte ta mig ur detta själv så finns det hjälp att få. Jag bor fortfarande hos en kompis, för det är ångestladdat för mig att åka till Världens ände där mina möbler bor. Bedrövligt att det ska behöva vara så...
Men jag ska lösa detta. Jag ska och jag måste. Och då är det så. Det känns som jag klättrar uppåt. Men det händer att jag ramlar ner igen... Flera gånger om dagen. Och sen börjar jag om igen. Ibland kan det löna sig att vara envis som en åsna.
Min dröm har jag nu lagt på hyllan. Har inte tryckt på delete riktigt än. Men jag ska samla fler drömmar och sen ska jag rada upp dem bredvid varandra och granska dem en efter en. Och lägga mitt livspussel. Skriva mitt liv. Och börja om från början.
Måste bara få hjälp ur det här tillståndet och samla den lilla kraft jag har till att jobba, äta, sova... I alla fall till att börja med. Jag ska till doktorn i morgon. Och förhoppningsvis få hjälp. Det är för helvete akut.
Bara jag får snacka, så ska jag nog klara av att samla ihop skärvorna av mitt forna jag. Och jag tänker limma ihop dem och komma ut som en bättre människa. En som är värd att älska. En som älskar sig själv. En som är stark och modig och tuff, men mjuk. Jomenvisst.
Ett lycka till skulle för övrigt sitta riktigt fint nu. *ute med håven*
Well, små tomtebloss av andra tankar har också kommit till mig denna veckan. Man hinner tänka rätt många tankar när man egentligen bara sitter rätt upp och ner och samlar all sin kraft till att t.ex. ringa ett litet telefonsamtal. Och sen är man helt slut. Men små tomtebloss i tillvaron har det funnits.
Vad som har varit roligt den här forna veckan:
Att kolla i gamla skolkataloger hos Loitta från förr. Jag kom plötsligt ihåg delar av mina tonår. Och folk kom jag också ihåg. Jösses...
Att lägga pussel och spela Wii med en fyraåring har också varit underbart.
Veckans reflektion:
Facebook ger mig tvångstankar. Speciellt Li'l Green Patch. Jag känner att jag MÅSTE arrangera blommorna jag får så att de står på rad. Alltså likadana i samma rad.
Veckans Bästa:
Jag visste inte att jag hade så många vänner. Så många som velat stötta och hjälpa mig. Och jag vill tacka alla så himla mycket. Jag vet inte hur... Men min dörr står alltid öppen för den som behöver. Ring inte, skriv inte - bara kom! Det går jättebra att ringa eller skriva också naturligtvis... Jag visste bara inte att ni var så många - Det har varit fullständigt Amazing. Och ni som öppnat ert hem för mig - oavsett om jag varit där eller inte vill jag tacka speciellt. Men alla har varit guld värda mitt i alla tårar.
Om det finns ett ljus ovanför hålet så kommer jag att se det. En dag.
Ni är bäst och en sak till: Tänk inga onda tankar om Skalman. Han är fortfarande Skalman. Lite vilsen i tillvaron kanske, som alla andra är ibland. Men han är fortfarande Skalman. Och det finns inget ont i honom. Om det hade gjort det så hade det inte gjort så ont i mig.
Ok?
Well, over and out.
/Honung
Men jag ska lösa detta. Jag ska och jag måste. Och då är det så. Det känns som jag klättrar uppåt. Men det händer att jag ramlar ner igen... Flera gånger om dagen. Och sen börjar jag om igen. Ibland kan det löna sig att vara envis som en åsna.
Min dröm har jag nu lagt på hyllan. Har inte tryckt på delete riktigt än. Men jag ska samla fler drömmar och sen ska jag rada upp dem bredvid varandra och granska dem en efter en. Och lägga mitt livspussel. Skriva mitt liv. Och börja om från början.
Måste bara få hjälp ur det här tillståndet och samla den lilla kraft jag har till att jobba, äta, sova... I alla fall till att börja med. Jag ska till doktorn i morgon. Och förhoppningsvis få hjälp. Det är för helvete akut.
Bara jag får snacka, så ska jag nog klara av att samla ihop skärvorna av mitt forna jag. Och jag tänker limma ihop dem och komma ut som en bättre människa. En som är värd att älska. En som älskar sig själv. En som är stark och modig och tuff, men mjuk. Jomenvisst.
Ett lycka till skulle för övrigt sitta riktigt fint nu. *ute med håven*
Well, små tomtebloss av andra tankar har också kommit till mig denna veckan. Man hinner tänka rätt många tankar när man egentligen bara sitter rätt upp och ner och samlar all sin kraft till att t.ex. ringa ett litet telefonsamtal. Och sen är man helt slut. Men små tomtebloss i tillvaron har det funnits.
Vad som har varit roligt den här forna veckan:
Att kolla i gamla skolkataloger hos Loitta från förr. Jag kom plötsligt ihåg delar av mina tonår. Och folk kom jag också ihåg. Jösses...
Att lägga pussel och spela Wii med en fyraåring har också varit underbart.
Veckans reflektion:
Facebook ger mig tvångstankar. Speciellt Li'l Green Patch. Jag känner att jag MÅSTE arrangera blommorna jag får så att de står på rad. Alltså likadana i samma rad.
Veckans Bästa:
Jag visste inte att jag hade så många vänner. Så många som velat stötta och hjälpa mig. Och jag vill tacka alla så himla mycket. Jag vet inte hur... Men min dörr står alltid öppen för den som behöver. Ring inte, skriv inte - bara kom! Det går jättebra att ringa eller skriva också naturligtvis... Jag visste bara inte att ni var så många - Det har varit fullständigt Amazing. Och ni som öppnat ert hem för mig - oavsett om jag varit där eller inte vill jag tacka speciellt. Men alla har varit guld värda mitt i alla tårar.
Om det finns ett ljus ovanför hålet så kommer jag att se det. En dag.
Ni är bäst och en sak till: Tänk inga onda tankar om Skalman. Han är fortfarande Skalman. Lite vilsen i tillvaron kanske, som alla andra är ibland. Men han är fortfarande Skalman. Och det finns inget ont i honom. Om det hade gjort det så hade det inte gjort så ont i mig.
Ok?
Well, over and out.
/Honung
It's my dreams you take...
Pendlar mellan ett kyligt lugn innesluten i en bubbla och avskärmad från omvärlden, där ingen eller inget kan röra mig. Sedan spricker bubblan utan förvarning och jag faller ner i avgrundsdjup förtvivlan igen.
I'm so hollow, baby....
/Honung
I'm so hollow, baby....
/Honung
Skjut mig
Ta bara bort mig från den här känslan av att vara värdelös. Och smärtan. Jag som är så jävla "stark" borde repa mig, men jag kan inte.
/Honung
/Honung
Lite Babbel
Det verkar som att jag får ha min Skalman hemma ett bra tag. Och det verkar som att jag får ha honom hemma fåräver. Inget mera Luxis, som det ser ut nu i alla fall. Både bra och dåligt om man frågar mig. Å ena sidan slipper jag sitta här och tråna och längta, å andra sidan så har planerna på att flytta till Luxemburg för tillfället lagts på hyllan. Den som lever får se. De tre ägarna, som äger företaget han har jobbat för verkar vara... Hmm... Idioter. Men det vet jag egentligen inget om. Jag känner ingen av dem.
Nåja. Det kan vara så i livet. En dörr stängs och en annan öppnas. Skalman är i alla fall hemma och det är bra. Så himla skönt är det. Och bara för att han är hemma, så hindrar det inte mig från att ta ett tåg och åka till Babydarling någon ledig dag/kväll och dricka vin. Så det tänker jag göra. Tack så mycket gumman! Egentligen är det märkligt att man inte träffas oftare, för det är inte alls svårt att ta sig med ett tåg från punkt A till punkt B. Inte är det långt heller. Mer tid med söta väninnor är alltid av godo. Mer brudar har jag tidigare bett om att få in i mitt liv och så har det blivit. *glaaaaaaaaaaaad*
Skalman jobbade som en tok med min bloggdesign igår. Visst blev den bra? Han satte liksom huvudet på spiken. Den är så jag som den kan bli. Jag är ingen tuffing som håller på med dödskallar och sånt, trots att jag är / har varit hårdrockare sedan tidig pubertet. This design is the shit! Skalman borde ha en egen fanclub.
Jag måste snart gå. Jag har ett jobb. Och idag har jag verkligen ingen lust att gå dit. Jag vet knappt vad det är för dag, Igår var det söndag i min värld. Tack till den gode ledighetsguden att jag är ledig i helgen. Jag kommer att bli ledig varannan helg framöver. Kan ni fatta? I femton år har jag varit ledig en helg av tre. Nu blir jag ledig varannan. Incredible. Yes. Man kan ju för sjutton planera saker. Om man är ledig en helg av fyra, så är det så mycket man ska göra den stackars lediga helgen att man knappt hinner med att vara ledig. Och bara vara.
Well, solen skiner och det är bra. I like it.
Nu har jag blivit människa efter två muggar kaffe och ska vandra in i en dusch nära mig och försöka bli snygg. Ren lär jag bli i alla fall.
Ni får ha det så himla bra tills vi hörs igen när jag har tid.
Puss & Kram från B-kupan!
/Honung
(Nu vet jag att Lotta från förr kommer att bli überlycklig över denna video.)
Nåja. Det kan vara så i livet. En dörr stängs och en annan öppnas. Skalman är i alla fall hemma och det är bra. Så himla skönt är det. Och bara för att han är hemma, så hindrar det inte mig från att ta ett tåg och åka till Babydarling någon ledig dag/kväll och dricka vin. Så det tänker jag göra. Tack så mycket gumman! Egentligen är det märkligt att man inte träffas oftare, för det är inte alls svårt att ta sig med ett tåg från punkt A till punkt B. Inte är det långt heller. Mer tid med söta väninnor är alltid av godo. Mer brudar har jag tidigare bett om att få in i mitt liv och så har det blivit. *glaaaaaaaaaaaad*
Skalman jobbade som en tok med min bloggdesign igår. Visst blev den bra? Han satte liksom huvudet på spiken. Den är så jag som den kan bli. Jag är ingen tuffing som håller på med dödskallar och sånt, trots att jag är / har varit hårdrockare sedan tidig pubertet. This design is the shit! Skalman borde ha en egen fanclub.
Jag måste snart gå. Jag har ett jobb. Och idag har jag verkligen ingen lust att gå dit. Jag vet knappt vad det är för dag, Igår var det söndag i min värld. Tack till den gode ledighetsguden att jag är ledig i helgen. Jag kommer att bli ledig varannan helg framöver. Kan ni fatta? I femton år har jag varit ledig en helg av tre. Nu blir jag ledig varannan. Incredible. Yes. Man kan ju för sjutton planera saker. Om man är ledig en helg av fyra, så är det så mycket man ska göra den stackars lediga helgen att man knappt hinner med att vara ledig. Och bara vara.
Well, solen skiner och det är bra. I like it.
Nu har jag blivit människa efter två muggar kaffe och ska vandra in i en dusch nära mig och försöka bli snygg. Ren lär jag bli i alla fall.
Ni får ha det så himla bra tills vi hörs igen när jag har tid.
Puss & Kram från B-kupan!
/Honung
(Nu vet jag att Lotta från förr kommer att bli überlycklig över denna video.)
The Power of The Macaroni
Skalman och jag anser oss vara ganska intelligenta människor med alla sinnen i behåll och fullt normala. Men man kan undra... Om någon av er var en fluga på vår vägg så skulle ni få höra följande, på engelska med svensk brytning på någon okänd svensk dialekt dessutom - som är någon sorts blandning av halländska, småländska och med en göteborgsk knorr:
Skalman: Holy Macaroni!
Honung: Macaroni - The holy!
S: Yes, the macaroni is holy.
H: Yes, indeed.
S: You have to respect the Macaroni!
H: Oh, yes, The holiness of the Macaroni has to be respected.
S: The Macaroni deserves respect.
H: I believe in the power of the Macaroni!
S: The power of the Macaroni deserves respect.
H: I respect the power of the Macaroni!
S: Why are we having this conversation?
H: Dunno! It might be the force of the holy Macaroni...
Sen garvar vi bara. De senaste dagarna har dessa konversationer nästan uteslutande handlat om The Power of The Holy Macaroni. Ibland handlar de om David C. Ganska ofta delger jag Skalman berömda eller mindre berömda citat av nämnde man iförd en sverigemössa med älghorn, på engelska naturligtvis, med vår speciella eh... Brytning.
Alltså:
"I don't want sugarcoated lovin'
Just silvertounge tenderness
You gotta give me a certain satisfaction
The kind of love you seal with a kiss.
Spit it out if you don't like it!"
Jag spelade även in dessa citat på små videosnuttar till Skalman när han var i Luxis under sommaren. Jag blev hans egen Metal Moose - som sedermera plev översatt till Plåtmos. Och ytterligare ett tag senare blev det Ploutmos. Jag vet inte om detta är normalt. Det händer att vi går omkring på Ica och konverserar på detta språk också. Tills någon av oss säger att vi måste sluta hålla på och snacka på det där viset. Till slut blir det väl så när man åker utomlands också. Och vi blir arresterade eller nåt. Vilket skulle vara väldigt onödigt, eftersom Skalman snackar engelska utan brytning alldeles flytande och jag är väl inte helt oäven heller.
Saken är att vi har roligt! Vi fjantar oss och har kul. That's a wonderful thing. Ja.
Just nu håller Skalman på och klurar på en ny bloggdesign till mig och jag babblar sönder hans koncentration och snart ryter han säkert till. Skalman är en mycket snäll man, men kan bli tuff och hård om man inte vet bättre och går för långt. Detta har hittills aldrig hänt mig, men jag har sett det ske. Han slåss med ord. Och ord har han gott om! Han har tonfall som inte går av för hackor också. *ryser* Man vill inte råka ut för något dylikt, så jag slutade babbla ganska kvickt när jag såg blicken. Skalmans varningsblick. Och jag sitter här och ler för fullt... Strange.
Jag längtar efter att se resultatet av min älsklings ansträngningar med min blogg. Jag sprutar idéer och han verkställer dem. Han är underbar på alla sätt. May the force and the universe och alla kärleksgudar vara med mig och låta mig behålla honom i mitt liv. I morgon ska jag göra en kladdkaka för att hjälpa universum och the force och kärleksgudarna lite på traven. Yes.
Jag har aldrig i mitt liv gjort kladdkaka, så wish me luck kära Darlingar. Jag kan ju inte baka, remember? Nu har jag återigen glömt detta faktum och tänker därmed göra ett försök. Fick ett underbart recept av Lotta från förr med lite extra smarrigt grejs i nämnda kaka som jag måste prova.
Jag tänker gå nu. Jag ska inte bara baka i morgon. Jag ska jobba också.
Puss & Kram tills vi hörs igen!
"I've been a gypsy
For a thousand years.
A victim of circumstance.
I go wherever my destiny calls.
I'm caught in a game of chance."
Skalman: David C is a victim of circumstance!!!
Er Egen Honung i Tillvaron.
Klimatförändringar bekymrar mig och Ozzy:
Skalman: Holy Macaroni!
Honung: Macaroni - The holy!
S: Yes, the macaroni is holy.
H: Yes, indeed.
S: You have to respect the Macaroni!
H: Oh, yes, The holiness of the Macaroni has to be respected.
S: The Macaroni deserves respect.
H: I believe in the power of the Macaroni!
S: The power of the Macaroni deserves respect.
H: I respect the power of the Macaroni!
S: Why are we having this conversation?
H: Dunno! It might be the force of the holy Macaroni...
Sen garvar vi bara. De senaste dagarna har dessa konversationer nästan uteslutande handlat om The Power of The Holy Macaroni. Ibland handlar de om David C. Ganska ofta delger jag Skalman berömda eller mindre berömda citat av nämnde man iförd en sverigemössa med älghorn, på engelska naturligtvis, med vår speciella eh... Brytning.
Alltså:
"I don't want sugarcoated lovin'
Just silvertounge tenderness
You gotta give me a certain satisfaction
The kind of love you seal with a kiss.
Spit it out if you don't like it!"
Jag spelade även in dessa citat på små videosnuttar till Skalman när han var i Luxis under sommaren. Jag blev hans egen Metal Moose - som sedermera plev översatt till Plåtmos. Och ytterligare ett tag senare blev det Ploutmos. Jag vet inte om detta är normalt. Det händer att vi går omkring på Ica och konverserar på detta språk också. Tills någon av oss säger att vi måste sluta hålla på och snacka på det där viset. Till slut blir det väl så när man åker utomlands också. Och vi blir arresterade eller nåt. Vilket skulle vara väldigt onödigt, eftersom Skalman snackar engelska utan brytning alldeles flytande och jag är väl inte helt oäven heller.
Saken är att vi har roligt! Vi fjantar oss och har kul. That's a wonderful thing. Ja.
Just nu håller Skalman på och klurar på en ny bloggdesign till mig och jag babblar sönder hans koncentration och snart ryter han säkert till. Skalman är en mycket snäll man, men kan bli tuff och hård om man inte vet bättre och går för långt. Detta har hittills aldrig hänt mig, men jag har sett det ske. Han slåss med ord. Och ord har han gott om! Han har tonfall som inte går av för hackor också. *ryser* Man vill inte råka ut för något dylikt, så jag slutade babbla ganska kvickt när jag såg blicken. Skalmans varningsblick. Och jag sitter här och ler för fullt... Strange.
Jag längtar efter att se resultatet av min älsklings ansträngningar med min blogg. Jag sprutar idéer och han verkställer dem. Han är underbar på alla sätt. May the force and the universe och alla kärleksgudar vara med mig och låta mig behålla honom i mitt liv. I morgon ska jag göra en kladdkaka för att hjälpa universum och the force och kärleksgudarna lite på traven. Yes.
Jag har aldrig i mitt liv gjort kladdkaka, så wish me luck kära Darlingar. Jag kan ju inte baka, remember? Nu har jag återigen glömt detta faktum och tänker därmed göra ett försök. Fick ett underbart recept av Lotta från förr med lite extra smarrigt grejs i nämnda kaka som jag måste prova.
Jag tänker gå nu. Jag ska inte bara baka i morgon. Jag ska jobba också.
Puss & Kram tills vi hörs igen!
"I've been a gypsy
For a thousand years.
A victim of circumstance.
I go wherever my destiny calls.
I'm caught in a game of chance."
Skalman: David C is a victim of circumstance!!!
Er Egen Honung i Tillvaron.
Klimatförändringar bekymrar mig och Ozzy:
Burr...
Hörrni, alltså... Vi har i detta nu 16 grader varmt i vårt sovrum trots att elementet är på fullt fräs. Det är förödande för erotiken när man måste ligga fullt påklädd och gärna i flera lager. Å andra sidan kan lite erotik kanske hålla en varm. Jomenvisst.
Det finns få saker jag avskyr mer än att frysa... (Men jag fräser som en krokodil när jag är hungrig.) Det är -15 utomhus. Och jag nåste gå ut och gå och jobba. Bless me för helvete!
Puss & Kram!
Er Egen Istapp, Honung i Tillvaron /M
Frozen
Det finns få saker jag avskyr mer än att frysa... (Men jag fräser som en krokodil när jag är hungrig.) Det är -15 utomhus. Och jag nåste gå ut och gå och jobba. Bless me för helvete!
Puss & Kram!
Er Egen Istapp, Honung i Tillvaron /M
Frozen
Picknick och Tysk TV
På nyårsafton hade Skalman hyrt ett lyxrum på ett femstjärnigt lyxhotell i Hufvudstaden, så vi begav oss dit på eftermiddagen efter en braklunch och tupplur. (Skalman måste ha en sån, för hans sovklocka ringer på eftermiddagen.)
När vi kollade runt på middagsalternativ till nyårskvällen så fick det inte vara långt från hotellet (vi skulle frysa ihjäl om vi blev tvungna att gå långt och - ja - vi vet hur man åker Taxi, speciellt på nyårsaftons kväll). Ingen av oss vet väl riktigt var man äter nyårssupé eftersom ingen av oss bor i Stockholm. På hotellet kostade nyårsmiddagen 1300:- per person... Är inte det lite dyrt? Det tycker vi i alla fall och särskilt när Skalman är ganska kräsen när det gäller mat. Vi ville ju inte att han ska sitta och behöva trycka i sig broccoli och annat som han inte tycker om på självaste nyårsafton. Och absolut inte för 1300 buckareller. Så vi ordnade och fixade och donade och hade picknick! Egentligen är det helt otroligt - att bo på ett svindyrt lyxhotell i ett lyxrum och ha med sig matsäck! Jag tror - och rätta mig om jag har fel - att det nog bara är jag och Skalman och ett eventuellt fåtal andra, som gör såna saker. Det var roligt och romantiskt. Precis som det ska vara.
Det var premiär för mig. Jag har aldrig i mitt liv bott på ett femstjärnigt hotell. Jag har aldrig i mitt liv haft picknick på ett femstjärnigt hotell. Någon gång ska vara den första, eller hur? Dessutom hade vi en till premiär. Det fanns ett badkar. Så ett bad fick det bli. Vi har ofta pratat om att vi borde ha ett badkar, vilket vi inte har. Så vi badade. Myyyyyyyyys på hög nivå.
Så nyårsafton var underbar på alla sätt. God picknick och gott vin och fantastiska fyrverkerier. Vi badade och klädde upp oss för varandra. Och hade trevligt. Nästan som att vara alldeles nykär. Och när vi lagt oss för natten kollade vi lite på tysk TV. Sen somnade vi.
Att ha Skalman hemma är ljuvligt. Det är så ljuvligt att jag saknar ord. Julen och nyårshelgen har varit alldeles fantastiska. Nästan som en bal på slottet. Men nur är det slut på lata lediga dagar. I morgon börjar jag jobba och slava igen och jobbar sju dagar på raken. Sju jävla dagar... Jag kommer att vara slut som både människa och artist på fredag kväll - I'm telling you! Men vad gör det? Livet är rätt så fantastiskt just nu och det är huvudsaken. När man har kramar på rad och en snarkande massa bredvid sig varje natt så kan livet inte vara bättre.
That's all I have to say about that.
Ser fram emot våren och ljusare tider. För att inte tala om bloggkryssningen som vi ska på! Om du inte har signat in i gruppen bloggfest på fejsboken så gör det nu. Det är ett gäng alldeles otroligt fantastiska människor som är medlemmar redan men jag säger som jag brukar: The more the merrier! Allt jag vet är att det blir på en lördag. Och lite längre fram. Åh, så roligt!
Nu ska jag gå. Jag måste ha en macka. Jag känner det i hela kroppen. Jag har en alldeles underbart mumsig leverpastej i kylen och jag hör hur den ropar på mig. Och min mage ropar på den.
Ni får ha det så himla bra och sköta om er. Det är nytt år och det är nu allas nya liv ska börja. Sen kommer man till slutet av Januari och inser att det nya livet är precis som det gamla livet. Men man kan ju få ha sin tro ett tag i alla fall. Utan tro så är det inte mycket hopp om livet.
Bye för nu!
Puss & Kram små Darlingar, tills vi hörs igen.
Er Egen Rakethonung i Tillvaron /M
I give you Ronan! Mumzigt Werner!
När vi kollade runt på middagsalternativ till nyårskvällen så fick det inte vara långt från hotellet (vi skulle frysa ihjäl om vi blev tvungna att gå långt och - ja - vi vet hur man åker Taxi, speciellt på nyårsaftons kväll). Ingen av oss vet väl riktigt var man äter nyårssupé eftersom ingen av oss bor i Stockholm. På hotellet kostade nyårsmiddagen 1300:- per person... Är inte det lite dyrt? Det tycker vi i alla fall och särskilt när Skalman är ganska kräsen när det gäller mat. Vi ville ju inte att han ska sitta och behöva trycka i sig broccoli och annat som han inte tycker om på självaste nyårsafton. Och absolut inte för 1300 buckareller. Så vi ordnade och fixade och donade och hade picknick! Egentligen är det helt otroligt - att bo på ett svindyrt lyxhotell i ett lyxrum och ha med sig matsäck! Jag tror - och rätta mig om jag har fel - att det nog bara är jag och Skalman och ett eventuellt fåtal andra, som gör såna saker. Det var roligt och romantiskt. Precis som det ska vara.
Det var premiär för mig. Jag har aldrig i mitt liv bott på ett femstjärnigt hotell. Jag har aldrig i mitt liv haft picknick på ett femstjärnigt hotell. Någon gång ska vara den första, eller hur? Dessutom hade vi en till premiär. Det fanns ett badkar. Så ett bad fick det bli. Vi har ofta pratat om att vi borde ha ett badkar, vilket vi inte har. Så vi badade. Myyyyyyyyys på hög nivå.
Så nyårsafton var underbar på alla sätt. God picknick och gott vin och fantastiska fyrverkerier. Vi badade och klädde upp oss för varandra. Och hade trevligt. Nästan som att vara alldeles nykär. Och när vi lagt oss för natten kollade vi lite på tysk TV. Sen somnade vi.
Att ha Skalman hemma är ljuvligt. Det är så ljuvligt att jag saknar ord. Julen och nyårshelgen har varit alldeles fantastiska. Nästan som en bal på slottet. Men nur är det slut på lata lediga dagar. I morgon börjar jag jobba och slava igen och jobbar sju dagar på raken. Sju jävla dagar... Jag kommer att vara slut som både människa och artist på fredag kväll - I'm telling you! Men vad gör det? Livet är rätt så fantastiskt just nu och det är huvudsaken. När man har kramar på rad och en snarkande massa bredvid sig varje natt så kan livet inte vara bättre.
That's all I have to say about that.
Ser fram emot våren och ljusare tider. För att inte tala om bloggkryssningen som vi ska på! Om du inte har signat in i gruppen bloggfest på fejsboken så gör det nu. Det är ett gäng alldeles otroligt fantastiska människor som är medlemmar redan men jag säger som jag brukar: The more the merrier! Allt jag vet är att det blir på en lördag. Och lite längre fram. Åh, så roligt!
Nu ska jag gå. Jag måste ha en macka. Jag känner det i hela kroppen. Jag har en alldeles underbart mumsig leverpastej i kylen och jag hör hur den ropar på mig. Och min mage ropar på den.
Ni får ha det så himla bra och sköta om er. Det är nytt år och det är nu allas nya liv ska börja. Sen kommer man till slutet av Januari och inser att det nya livet är precis som det gamla livet. Men man kan ju få ha sin tro ett tag i alla fall. Utan tro så är det inte mycket hopp om livet.
Bye för nu!
Puss & Kram små Darlingar, tills vi hörs igen.
Er Egen Rakethonung i Tillvaron /M
I give you Ronan! Mumzigt Werner!
Tonight I'll be Saturday Night!
Ok, igen och det var ett jävla tjat… Rippade frågorna, men svaren är mina. Och då är det så.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Rabarberpaj.
Höll du några av dina nyårslöften?
Japp. Jag hade roligare än föregående år och det var mitt löfte till mig själv.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja.
Dog någon som stod dig nära?
Nej
Vilka länder besökte du?
Luxemburg. Och bytte transportmedel i Tyskland.
Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Mer pengar och mer dans.
Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
1 januari och 14 februari, 16 December och julafton. Dessutom hela Luxemburgvistelsen i juli.
Vad var din största framgång 2008?
Jag blev starkare och gladare.
Största misstaget?
Att jag inte tog tag i saker som borde tagits tag i – tidigare.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Lunginflammation, förkylningar, magsjuka och nu senast urinvägsinfektion… *suckar* Dessutom har jag snubblat mer än vanligt och gått in i saker och fått bulor.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat.
Bra låtar 2008?
Curly Sue.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare. Och ibland ledsnare.
Smalare eller tjockare?
Samma lika. Men jag lyckades gå upp två kilo. Som jag ibland gick ner igen. Så, tjockare. Och smalare (efter lunginflammationen var jag mycket smalare, nästan genomskinlig.)
Rikare eller fattigare?
Lika fattig som alltid… Men rikare tack vare Kärleken.
Hur tillbringade du julen?
Hemma med Skalman.
Blev du kär i år?
Ja, eller var det förra året? Blev upp över öronen på nyårsafton. J
Hur många one night stands?
Inte ett endaste. Någonsin.
Favoritprogram på TV?
Grey’s anatomy och Gordon Ramsay’s program. Alla hans.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar inte, men känner djup avsky mot idioter som mördar barn.
Bästa boken du läste i år?
Ojojoj… Har läst så många och har svårt att välja bara en… Men ”Skärvor av ett liv” berörde mig djupt. Och en som jag skrattade gott åt var ”Kalla det vad fan ni vill”.
Något du önskade dig och fick?
Åh, herregud, ja. En massa kärlek! Och roliga saker. Skansen önskade jag mig hett och fick.
Något du önskade dig men inte fick?
Nja… Nej egentligen inte.
Årets bästa film?
Jag gillade den senaste jättemycket. ”Australia”
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, mera tid med Skalman.
Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Mysbyxor is the shit. Annars mer rock n’ roll än classy skulle jag tro.
Vad fick dig att må bra?
Träning, närhet och värme.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Jon Bon Jovi. Alltid, alla år.
Vem saknade du?
Skalman.
De bästa nya människorna du träffade?
De jag omger mig med, surrar med och tycker om är alla bäst, men Anna och Babydarling står högt på listan. Även Peter. Nya polare är bra.
Bästa sporthändelser 2008?
Sport?
Det var allt för mig. Nu ska jag göra pappas klyftpottis.
Tack och Hej!
Sköt om er och sup er inte fördärvade ikväll. Eller gör vad ni vill. Jag ska ha romantik.
Puss & Kram!
Honung - Tonight I'll be Saturday Night!
