Nya mål
Idag har jag varit hos en kurator och vänt ut och in på min själ. I två och en halv timme satt jag där. Jag fick en kram när jag gick.
Jag har köpt en bokhylla. Och fixat klart mitt rum.
Skalman har brutit all vidare kontakt med mig. Ok, då är det så. Hans val, hans beslut - som vanligt.
Nya mål för detta året:
1. Hitta mig själv igen. Ta reda på vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill.
2. Ta itu med problem som uppstår, på direkten.
3. Hitta nya drömmar.
4. Börja rita igen. Kuratorn tyckte att jag skulle plocka fram mina pennor och rita mina känslor. Hur fan gör man det? Jag kommer på något.
5. Inte hetsa upp mig över bagateller.
6. Lära migatt meditera.
7. Gå med i en hjälporganisation.
8. Lära mig att älska igen.
9. Inte vara feg.
10.Vara en mycket bättre vän.
Dessa är inte nödvändigtvis i den ordningen jag radat upp dem. Var sak har sin tid. Att lära mig att älska igen hamnar nog egentligen sist på listan. Men vem vet? Det kanske står en groda vid fiskpinnarna på konsum i morgon.. Sånt vet man inte. Ja, jag säger groda, för alla prinsar jag hittills kysst har visat sig vara grodor. Kanske vänder min otur?
Detta är det nya livet. Livet utan Skalman. Det är för jävligt - men jag kan inte göra någonting åt det. Han har fel - han har en romantiserad bild av kärlek som inte stämmer med verkligheten. Men det är inget jag kan göra. Han måste få fatta det själv.
Jag kommer att sjunka ner många gånger. Igen och igen och igen. Igår var en sån dag. Jag var hos min bästis och bröt ihop litegranna. Tidigare samma kväll hade jag fixat en bokhylla som jag fick hjälp med att hämta idag. Det är för jävla otroligt. Det är så smärtsamt och plågsamt att det är obeskrivligt.
Människor säger att de älskar mig. Men ingen har hittills älskat mig tillräckligt för att vilja ha mig alltid. Då undrar man vad man gör för fel. En del av er säger att jag valt fel män. Jag vet inte. Jag valde inte mina föräldrar... Jag ska ta reda på vad det är för fel. Vad jag kan göra åt det. Varför det är så. Gode jävla Gud! Ge mig fucking Valium!
Kuratorn sa mig idag att jag är en stark person. Med en stark kärna. En som böjer sig för vinden men inte knäcks. Det var det som var så skönt med Skalman - jag behövde inte vara stark precis hela tiden. Det var så vilsamt liksom. Nu måste jag vara stark. Men jag poängterar ännu en gång: Att jag är stark gör det inte ok att trycka ner mig, såra mig eller trampa på mitt hjärta eller krossa det i tusen bitar. Att jag är stark gör det inte ok. Och aldrig mer tänker jag låta någon göra det. Om det innebär att aldrig bli älskad eller att aldrig älska igen - so be it. It ain't worth it. Då får punkt tio på min lista bli att aldrig mer bli sårad av någon jag älskar och litar på.
Nya tag igen då. Det är åt helvete och jag mår skit, men jag klarar mig nog.
Utan mina vänner som ringt och skrivit och funnits där hade jag aldrig klarat detta. Speciellt tack till: Lotta från förr och M från nu. Tack till Zombie,. Tack till Brorsson med kompis. Tack Nicklas. Och sist men inte minst . Mystiske Magnus som kuskat hela Uppland runt med mig. Ni andra - som ringt och skrivit och kommenterat här i bloggen har varit ledstjärnor i mörkret. Ni vet vilka ni är.
Jag går vidare nu. Hur smärtsamt det än är.
Jag citerar min vän som tror jag i sin tur citerar någon annan:
"Pain doesn't hurt.
Feelings do."
"När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
när jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet, allt är över och förbi
När jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dej..."
/Ludde
Bye för nu.
/Honung
Jag har köpt en bokhylla. Och fixat klart mitt rum.
Skalman har brutit all vidare kontakt med mig. Ok, då är det så. Hans val, hans beslut - som vanligt.
Nya mål för detta året:
1. Hitta mig själv igen. Ta reda på vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill.
2. Ta itu med problem som uppstår, på direkten.
3. Hitta nya drömmar.
4. Börja rita igen. Kuratorn tyckte att jag skulle plocka fram mina pennor och rita mina känslor. Hur fan gör man det? Jag kommer på något.
5. Inte hetsa upp mig över bagateller.
6. Lära migatt meditera.
7. Gå med i en hjälporganisation.
8. Lära mig att älska igen.
9. Inte vara feg.
10.Vara en mycket bättre vän.
Dessa är inte nödvändigtvis i den ordningen jag radat upp dem. Var sak har sin tid. Att lära mig att älska igen hamnar nog egentligen sist på listan. Men vem vet? Det kanske står en groda vid fiskpinnarna på konsum i morgon.. Sånt vet man inte. Ja, jag säger groda, för alla prinsar jag hittills kysst har visat sig vara grodor. Kanske vänder min otur?
Detta är det nya livet. Livet utan Skalman. Det är för jävligt - men jag kan inte göra någonting åt det. Han har fel - han har en romantiserad bild av kärlek som inte stämmer med verkligheten. Men det är inget jag kan göra. Han måste få fatta det själv.
Jag kommer att sjunka ner många gånger. Igen och igen och igen. Igår var en sån dag. Jag var hos min bästis och bröt ihop litegranna. Tidigare samma kväll hade jag fixat en bokhylla som jag fick hjälp med att hämta idag. Det är för jävla otroligt. Det är så smärtsamt och plågsamt att det är obeskrivligt.
Människor säger att de älskar mig. Men ingen har hittills älskat mig tillräckligt för att vilja ha mig alltid. Då undrar man vad man gör för fel. En del av er säger att jag valt fel män. Jag vet inte. Jag valde inte mina föräldrar... Jag ska ta reda på vad det är för fel. Vad jag kan göra åt det. Varför det är så. Gode jävla Gud! Ge mig fucking Valium!
Kuratorn sa mig idag att jag är en stark person. Med en stark kärna. En som böjer sig för vinden men inte knäcks. Det var det som var så skönt med Skalman - jag behövde inte vara stark precis hela tiden. Det var så vilsamt liksom. Nu måste jag vara stark. Men jag poängterar ännu en gång: Att jag är stark gör det inte ok att trycka ner mig, såra mig eller trampa på mitt hjärta eller krossa det i tusen bitar. Att jag är stark gör det inte ok. Och aldrig mer tänker jag låta någon göra det. Om det innebär att aldrig bli älskad eller att aldrig älska igen - so be it. It ain't worth it. Då får punkt tio på min lista bli att aldrig mer bli sårad av någon jag älskar och litar på.
Nya tag igen då. Det är åt helvete och jag mår skit, men jag klarar mig nog.
Utan mina vänner som ringt och skrivit och funnits där hade jag aldrig klarat detta. Speciellt tack till: Lotta från förr och M från nu. Tack till Zombie,. Tack till Brorsson med kompis. Tack Nicklas. Och sist men inte minst . Mystiske Magnus som kuskat hela Uppland runt med mig. Ni andra - som ringt och skrivit och kommenterat här i bloggen har varit ledstjärnor i mörkret. Ni vet vilka ni är.
Jag går vidare nu. Hur smärtsamt det än är.
Jag citerar min vän som tror jag i sin tur citerar någon annan:
"Pain doesn't hurt.
Feelings do."
"När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
när jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet, allt är över och förbi
När jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dej..."
/Ludde
Bye för nu.
/Honung
Kommentarer
Trackback
