Fucking Fredag
Får alltid höra att jag är så jävla stark. Jomenvisst - men jag orkar inte vara stark. Det är det man har en partner till. Någon som är stark när man själv inte orkar mer. Nu sitter jag här i stället i min ensamhet och är stark. Ge mig ett berg och jag ska flytta på det!
När jag vaknade idag och insåg att det är fredag och sedan insåg att jag inte längre är välkommen hos Honom, kidsen och den sövande soffan och fredagsmys, så öppnades kranarna igen. Helvete, när ska tårarna ta slut? När ska smärtan gå över?
De som känner mig vet att innerst inne tar det åratal för mig att komma över någon jag älskar djupt och innerligt. Åratal. Jag är så rädd. Jag är/var rädd för att älska och nu är jag rädd för att inte kunna eller våga. Hur i helvete ska jag komma igenom på andra sidan som en hel människa med ett hjärta som är intakt? Om någon har en universallösning så ge hit den.
Någon sa mig att jag i alla fall vet nu. Jag behöver inte sväva i ovisshet och känna mig osäker på någonting, för allt är ute i ljuset. Och när sanningen kom fram så var den inte så jävla vacker vid närmare granskning. Det är förvisso sant att jag vet, men det gör det inte mindre smärtsamt. Det var inte den sanning jag ville höra, men det var den sanning som Han kunde leverera. Jag får leva med det. Inte för att jag vill men jag måste ju, eller hur?
Jag skulle vilja kämpa för honom, men jag kan ju inte tvinga honom att känna för mig om Han inte gör det. Jag skulle kunna stalka honom, campa utanför hans ytterdörr, vara överallt där Han är. Dyka upp i diverse innebandyhallar, ställa mig vid hans bil när Han ska till jobbet och maila ihjäl honom, skicka blommor, brev och små presenter... Men det gör jag inte. Jag mailar inte. Sms:ar inte. Campar inte utanför hans ytterdörr. Och jag ställer mig inte vid hans bil kl. 6 på morgonen när Han ska till jobbet. Om jag inte har något annat kvar i livet, så vill jag i alla fall ha en viss värdighet. Självrespekt.
Jag vet inte om det är dumt att ha stolthet. Det kanske det är men jag har svalt en del av den genom att skriva här. Annars är stolthet något jag har i blodet. Nedärvt från min mors sida skulle jag tro. Det är därför jag inte förföljer folk som inte vill veta av mig.
Det är något jag inte gör.
/Honung
I would do anything for love (but I won't do that) - Metaloaf (Mamma: Låttitelns översättning: "Jag skulle göra vad som helst för kärleken men jag gör inte det")
Jag förstår precis vad du menar med att man inte orkar vara stark jämt, man vill inte vara stark jämt. Men då vill man veta att man har någon som fångar en när man ramlar, alltid, även om dom inte är beredda på att man ska ramla just då. Även om det så bara är en hårtuss dom får tag på så ska dom finnas där och dämpa fallet.
Jag hoppas du hittar honom! Han finns där, bara för dig!
Du är värd det! <3
Du är underbar!
Varför låta någon tro en så lång tid eller hoppas som i nio månader.Han sa varken bu eller bä men han uppehöll en människa som var värd något bättre.Visst är han värd att skyllas,han är feg. Lät dig gå där i god tro.En människa som älskar ser det den vill se, han borde ha klippt snabbt desto mera smärtfritt. En från förr!
Ja varför det kan man fan allt undra.. Suttit och sagt att andra varit idoter och lekt, undra vad han själv har gjort.. Nej usch och fy! Nej baby hädanefter så ska du hitta någon som behöver dig för att må bra, glöm inte det! Älskar dig massor! Pussss
Det har varit en lång höst.
Snart är vintern här, sök värme och tröst hos vänner.
Snart står våren där, leende med öppna armar.
Skänker dig nytt hopp. Ger dig varma blickar.
Sedan går ni tillsammans sommaren till mötes.
Du kommer att få din vår och sommar, men först är det en kall jävla vinter.
