Glad Igen
Aaaah, nu har jag hela förmiddagen tillbringat tid på Youtube och njutit av underbar musik. Solen skiner och jag är glad! Det är grundinställningen just nu. Glad. Egentligen ska jag inte alls sitta här. Jag ska dammsuga. Men jag har en hel ledig söndag och hinner både skriva lite och dammsuga Hinner t.o.m. gå ut lite. I solen. Livet är ganska underbart och det är äntligen vår.
Nu längtar jag efter brudarna. Har alla kommit ut ur idet nu? Det är dags att samlas. Vin, musik, tjejsnack och skratt och brudmys i någons lya... Vad sägs tjejer? Brudmys betyder i huvudsak film i form av romantiska komedier och onyttiga, fettbildande födoämnen. Det vet alla tjejer, men jag ville bara förtydliga detta så att inga missförstånd uppstår. Missförstånd är inte bra. Missförstånd är så otroligt onödigt.
Egentligen är vi inga tjejer längre. Jag vet inte när man upphör med det, men vi är kvinnor. Som känner oss som tjejer. Det finns "tjejer" runt 50-60. Och det finns "tanter" på 25. Jag tror att det är en fråga om attityd. Jag kallar mina kvinnliga vänner för "Brudarna". Helt enkelt för att det var så jag började kalla dem. Jag sa "jag behöver fler brudar i mitt liv". Det blev Brudarna. Jag vill nu, när jag kommit ut ur vintern som en hel människa, träffa alla igen. Det är hög tid.
Vet ni... Alltså... Jag har vid tillfällen i mitt liv längtat efter skolmat. Inte vilken skolmat som helst utan en fiskrätt som de brukade servera. Panerad fisk med potatis och en kall sås. Det var såsen som var så himla god så man blev helt lycklig. Då och då har jag suckat över att jag antagligen aldrig får äta den igen. Jag har ätit många underbart goda kalla såser till fisk i mitt liv (min mor gör den absolut godaste), men aldrig just den man fick i plugget. Så, vips pratade jag med en kund om ditt och datt och fick då reda på att hon jobbar i centralkök där de tillagar skolmat. Gissa om jag tog fram papper och penna och tog reda på receptet på den där såsen. Här ska fixas skolfisksås! Och panerad fisk och kokt potatis. Vilken dag som helst. Tänk vad lycklig man kan bli för att man inte är blyg och kan prata med folk.
I Uppsala sitter en kille på Forumtorget och spelar gitarr så att klockorna stannar. Han är som en Gud på gitarr och alla människor undrar varför han sitter på ett torg i Uppsala. Han borde spela på stora arenor med något världsberömt band och tjäna massor av buckareller. Jag snackade med honom lite kort en dag. Det visar sig att han är från Amsterdam och inte kan svenska. Varför han sitter på ett torg i Uppsala och varför han flyttat till Sverige fick jag aldrig något svar på. Men det är i alla fall roligare och mer underhållande att ha honom utanför jobbet än dragspelande jag-vet-inte-vad som spelar melankoliska låtar så att man vill gråta. En av dem spelade en låt av Mikis Theodorakis en dag så illa att jag vet att han (Theodorakis alltså) antagligen vänder sig i sin grav av grämelse. Det är att häda att spela hans låtar om man inte kan. På riktigt.
I följande video får man höra Theodorakis sjunga. Han kunde inte sjunga, men sjöng ändå. Det var ju hans låt, så han sjöng den så mycket han ville.
Nu mina vänner ska jag dammsuga!
Och brudar, hör av er.
Puss&Kram!
/Honungsbullen - har kommit ut ur mörkret.
Nu längtar jag efter brudarna. Har alla kommit ut ur idet nu? Det är dags att samlas. Vin, musik, tjejsnack och skratt och brudmys i någons lya... Vad sägs tjejer? Brudmys betyder i huvudsak film i form av romantiska komedier och onyttiga, fettbildande födoämnen. Det vet alla tjejer, men jag ville bara förtydliga detta så att inga missförstånd uppstår. Missförstånd är inte bra. Missförstånd är så otroligt onödigt.
Egentligen är vi inga tjejer längre. Jag vet inte när man upphör med det, men vi är kvinnor. Som känner oss som tjejer. Det finns "tjejer" runt 50-60. Och det finns "tanter" på 25. Jag tror att det är en fråga om attityd. Jag kallar mina kvinnliga vänner för "Brudarna". Helt enkelt för att det var så jag började kalla dem. Jag sa "jag behöver fler brudar i mitt liv". Det blev Brudarna. Jag vill nu, när jag kommit ut ur vintern som en hel människa, träffa alla igen. Det är hög tid.
Vet ni... Alltså... Jag har vid tillfällen i mitt liv längtat efter skolmat. Inte vilken skolmat som helst utan en fiskrätt som de brukade servera. Panerad fisk med potatis och en kall sås. Det var såsen som var så himla god så man blev helt lycklig. Då och då har jag suckat över att jag antagligen aldrig får äta den igen. Jag har ätit många underbart goda kalla såser till fisk i mitt liv (min mor gör den absolut godaste), men aldrig just den man fick i plugget. Så, vips pratade jag med en kund om ditt och datt och fick då reda på att hon jobbar i centralkök där de tillagar skolmat. Gissa om jag tog fram papper och penna och tog reda på receptet på den där såsen. Här ska fixas skolfisksås! Och panerad fisk och kokt potatis. Vilken dag som helst. Tänk vad lycklig man kan bli för att man inte är blyg och kan prata med folk.
I Uppsala sitter en kille på Forumtorget och spelar gitarr så att klockorna stannar. Han är som en Gud på gitarr och alla människor undrar varför han sitter på ett torg i Uppsala. Han borde spela på stora arenor med något världsberömt band och tjäna massor av buckareller. Jag snackade med honom lite kort en dag. Det visar sig att han är från Amsterdam och inte kan svenska. Varför han sitter på ett torg i Uppsala och varför han flyttat till Sverige fick jag aldrig något svar på. Men det är i alla fall roligare och mer underhållande att ha honom utanför jobbet än dragspelande jag-vet-inte-vad som spelar melankoliska låtar så att man vill gråta. En av dem spelade en låt av Mikis Theodorakis en dag så illa att jag vet att han (Theodorakis alltså) antagligen vänder sig i sin grav av grämelse. Det är att häda att spela hans låtar om man inte kan. På riktigt.
I följande video får man höra Theodorakis sjunga. Han kunde inte sjunga, men sjöng ändå. Det var ju hans låt, så han sjöng den så mycket han ville.
Nu mina vänner ska jag dammsuga!
Och brudar, hör av er.
Puss&Kram!
/Honungsbullen - har kommit ut ur mörkret.
Kommentarer
Trackback
