"My name is FABULOUS!"
Dagens I-landsproblem nr. 342: Det finns inte ett enda par lite dressade snygga svarta byxor som passar mig i hela Uppsala.
Dagens I-landsproblem nr. 343: Det finns inga svarta stövlar som inte står ut som trattar på mina spinkiga ben i hela Uppsala.
Jag har letat i billiga skoaffärer. Jag har letat i dyra skoaffärer. Jag har provat och sökt. Utan att finna. Slutsats: Det är fel på mig. En annan slutsats: Det är fel på alla kläder och skor i hela stan. Egentligen vill jag inte veta hur det egentligen förhåller sig, så jag forskar inte mer i det.
Men och ett stort men... Alla som känner mig det minsta och alla som följt denna blogg vet att jag inte är blyg av mig. Så, jag såg en tjej på stan med jättesmala ben och stövlar som inte var det minsta trattliknande, så jag hoppade på henne och avkrävde ett svar var hon hade köpt dem. Hon hade köpt dem i en helt vanlig skoaffär och, hör nu och häpna gott folk... Hon hade gått till en skomakare för att få dem insydda. Detta har aldrig ens fallit mig in. Att man kan göra så. Jag fick en uppenbarelse och såg underbara dagar med underbara stövlar i drivor framför mina ögon. Ljuva liv. Nu kan jag faktiskt köpa de stövlar jag vill ha och de behöver inte kosta skjortan och jag kan få dem insydda. Wow.
Det var som min uppenbarelse efter att jag hade bott på landet alltför länge och skulle hitta till Grand Garbo i Sumpan för en klassträff... (Jag hade aldrig varit där.) Man kan åka taxi. Jag hade efter tolv åt på vischan glömt att det finns taxi alla större städer. Så jag slapp ranta runt i Sumpan och leta efter stället och slapp sitta på en jävla tunnelbana från Slussen med byten och allt vad det var.
Jag har idag tänkt lite på arvsanlag och min brorsdotter. Jag har från min far ärvt: En enorm brist på lokalsinne, och kanske ett visst musiköra (som även kan komma från min mors sida om inte från henne direkt). Jag har också från mina föräldrar ärvt ett konstnärligt sinne. En praktisk sida som kan hantera större kriser i livet och som kan lösa problem som jag är övertygad om kommer från min mor. Jo, det finns vissa saker som man direkt kan se var de kommer ifrån.
Men... Jag är så klumpig. Jag snubblar och går in i dörrposter och tappar saker och lägger bort saker på de mest oväntade ställen och går in i ett rum för att omedelbart glömma varför jag gick dit. Min brorsdotter är likadan. Hon snubblar på plana ytor och är allmänt klumpig... Vi är likadana. Var kommer det ifrån? Hon är också frispråkig och uppkäftig och bitande sarkastisk. Som jag var i hennes ålder. Det kanske har dämpats med åren för min del, men hon ser det hos mig och jag ser det hos henne. Häromsistens ville hon att jag skulle lämna landet. Kan ni fatta? Tack så mycket tänkte jag men visste att hon menar väl. Hon tycker inte att jag ska vara i Sverige. Jag tror hon och jag hatar vintern ungefär lika mycket, vilket är mycket. Vi är skrämmande lika. (Fast jag är i allra största hemlighet glad att jag inte är ensam.) Älskade lilla Fraggel E - du är halvgalen och rolig och du är som jag.
Jag trodde att min fallenhet för snubbel (jäklar vad vitsig jag är) och min vimsighet kom från min pappas sida av släkten, men det kan omöjligt vara så. Min bror och jag har inte samma pappa och hans dotter har ärvt mina gener, så det måste komma från mammas sida. Och nu undrar jag från vem. Min mamma har nog aldrig snubblat i hela sitt liv... (nåja, hon är när allt kommer omkring människa, men hon snubblar inte i tid och otid). Och hon har haft stenkoll på allt utan minsta tillstymmelse till vimsighet. Min kära bror är inte heller det minsta vimsig. Så det måste komma från långt tillbaks. Det skulle vara roligt att veta vilken förfader det är som snubblat omkring i tillvaron och snurrat in sig i knasigheter och tappat ett antal glas och fått blåmärken av diverse dörrposter, hela väggar, lyktstolpar och andra på allmän väg vanligt förekommande föremål.
Jag måste nog fråga runt. Min brorsdotter är liten och späd som en älva och det är jag med när jag inte ätit för mycket och vi är båda lika graciösa som kassaskåp. Ett aber i tillvaron.
För övrigt är mitt liv ganska roligt just nu. I morgon ska jag käka med brudarna för att fira att jag fyller 14000 dagar. För 14000 dagar sedan var det stekhett i Sverige och min mamma krystade fram mig. Varpå min pappa sedermera sjöng för mig medan han körde en plastvagn runt min mammas säng på BB och tjatade om att jag var hungrig. Och fortsatte köra vagnen och sjunga. (Min pappa är fantastisk på att vissla, för att inte tala om när han sjunger. Det är så att klockorna stannar). Det var ingen dålig start på livet att bli född av min mor och besjungen av min stackars pappa. Men jag var nog hungrig för sången hjälpte inte. Och jag har aldrig blivit mätt av hans sång. Det har ingen. *blink*
Jag finner nya bekantskaper och jag har trevligt med mina gamla. Det är riktigt roligt faktiskt. Och jag kan dessutom köpa stövlar. God bless skomakare!
Nu går jag!
Puss&Kram!
Honung - med Sjumilastövlar i Tillvaron.
"My name is FABULOUS!"
(Filmklipp med Samantha Jones. Hysteriskt roligt.)
Rättelse: Såg till min stora förskräckelse att jag har formulerat mig fel.
"En praktisk sida som kan hantera större kriser i livet och som kan lösa problem som jag är övertygad om kommer från min mor." Jag menade att den praktiska sidan kommer från min mor, inte problemen.
/Honung 15 timmar senare.
Dagens I-landsproblem nr. 343: Det finns inga svarta stövlar som inte står ut som trattar på mina spinkiga ben i hela Uppsala.
Jag har letat i billiga skoaffärer. Jag har letat i dyra skoaffärer. Jag har provat och sökt. Utan att finna. Slutsats: Det är fel på mig. En annan slutsats: Det är fel på alla kläder och skor i hela stan. Egentligen vill jag inte veta hur det egentligen förhåller sig, så jag forskar inte mer i det.
Men och ett stort men... Alla som känner mig det minsta och alla som följt denna blogg vet att jag inte är blyg av mig. Så, jag såg en tjej på stan med jättesmala ben och stövlar som inte var det minsta trattliknande, så jag hoppade på henne och avkrävde ett svar var hon hade köpt dem. Hon hade köpt dem i en helt vanlig skoaffär och, hör nu och häpna gott folk... Hon hade gått till en skomakare för att få dem insydda. Detta har aldrig ens fallit mig in. Att man kan göra så. Jag fick en uppenbarelse och såg underbara dagar med underbara stövlar i drivor framför mina ögon. Ljuva liv. Nu kan jag faktiskt köpa de stövlar jag vill ha och de behöver inte kosta skjortan och jag kan få dem insydda. Wow.
Det var som min uppenbarelse efter att jag hade bott på landet alltför länge och skulle hitta till Grand Garbo i Sumpan för en klassträff... (Jag hade aldrig varit där.) Man kan åka taxi. Jag hade efter tolv åt på vischan glömt att det finns taxi alla större städer. Så jag slapp ranta runt i Sumpan och leta efter stället och slapp sitta på en jävla tunnelbana från Slussen med byten och allt vad det var.
Jag har idag tänkt lite på arvsanlag och min brorsdotter. Jag har från min far ärvt: En enorm brist på lokalsinne, och kanske ett visst musiköra (som även kan komma från min mors sida om inte från henne direkt). Jag har också från mina föräldrar ärvt ett konstnärligt sinne. En praktisk sida som kan hantera större kriser i livet och som kan lösa problem som jag är övertygad om kommer från min mor. Jo, det finns vissa saker som man direkt kan se var de kommer ifrån.
Men... Jag är så klumpig. Jag snubblar och går in i dörrposter och tappar saker och lägger bort saker på de mest oväntade ställen och går in i ett rum för att omedelbart glömma varför jag gick dit. Min brorsdotter är likadan. Hon snubblar på plana ytor och är allmänt klumpig... Vi är likadana. Var kommer det ifrån? Hon är också frispråkig och uppkäftig och bitande sarkastisk. Som jag var i hennes ålder. Det kanske har dämpats med åren för min del, men hon ser det hos mig och jag ser det hos henne. Häromsistens ville hon att jag skulle lämna landet. Kan ni fatta? Tack så mycket tänkte jag men visste att hon menar väl. Hon tycker inte att jag ska vara i Sverige. Jag tror hon och jag hatar vintern ungefär lika mycket, vilket är mycket. Vi är skrämmande lika. (Fast jag är i allra största hemlighet glad att jag inte är ensam.) Älskade lilla Fraggel E - du är halvgalen och rolig och du är som jag.
Jag trodde att min fallenhet för snubbel (jäklar vad vitsig jag är) och min vimsighet kom från min pappas sida av släkten, men det kan omöjligt vara så. Min bror och jag har inte samma pappa och hans dotter har ärvt mina gener, så det måste komma från mammas sida. Och nu undrar jag från vem. Min mamma har nog aldrig snubblat i hela sitt liv... (nåja, hon är när allt kommer omkring människa, men hon snubblar inte i tid och otid). Och hon har haft stenkoll på allt utan minsta tillstymmelse till vimsighet. Min kära bror är inte heller det minsta vimsig. Så det måste komma från långt tillbaks. Det skulle vara roligt att veta vilken förfader det är som snubblat omkring i tillvaron och snurrat in sig i knasigheter och tappat ett antal glas och fått blåmärken av diverse dörrposter, hela väggar, lyktstolpar och andra på allmän väg vanligt förekommande föremål.
Jag måste nog fråga runt. Min brorsdotter är liten och späd som en älva och det är jag med när jag inte ätit för mycket och vi är båda lika graciösa som kassaskåp. Ett aber i tillvaron.
För övrigt är mitt liv ganska roligt just nu. I morgon ska jag käka med brudarna för att fira att jag fyller 14000 dagar. För 14000 dagar sedan var det stekhett i Sverige och min mamma krystade fram mig. Varpå min pappa sedermera sjöng för mig medan han körde en plastvagn runt min mammas säng på BB och tjatade om att jag var hungrig. Och fortsatte köra vagnen och sjunga. (Min pappa är fantastisk på att vissla, för att inte tala om när han sjunger. Det är så att klockorna stannar). Det var ingen dålig start på livet att bli född av min mor och besjungen av min stackars pappa. Men jag var nog hungrig för sången hjälpte inte. Och jag har aldrig blivit mätt av hans sång. Det har ingen. *blink*
Jag finner nya bekantskaper och jag har trevligt med mina gamla. Det är riktigt roligt faktiskt. Och jag kan dessutom köpa stövlar. God bless skomakare!
Nu går jag!
Puss&Kram!
Honung - med Sjumilastövlar i Tillvaron.
"My name is FABULOUS!"
(Filmklipp med Samantha Jones. Hysteriskt roligt.)
Rättelse: Såg till min stora förskräckelse att jag har formulerat mig fel.
"En praktisk sida som kan hantera större kriser i livet och som kan lösa problem som jag är övertygad om kommer från min mor." Jag menade att den praktiska sidan kommer från min mor, inte problemen.
/Honung 15 timmar senare.
Kommentarer
Trackback
