Rubriken uteblir

När det händer jobbiga och svåra saker har jag ibland svårt att skriva. Vissa gånger är det lättare men den här gången är det jättesvårt. Det beror helt på vad det handlar om. Om det uteslutande handlar om mig, att jag blivit drabbad av något eller går igenom något som jag upplever som en katastrof i mitt liv, så går det bra att skriva om det. Men när det är en annan människa som är drabbad och jag är drabbad av det endast i andra hand, så är det svårt. Hur skriver man om sånt utan att lämna ut en annan människa fullständigt? Svaret är att man inte gör det. Man skriver inte alls helt enkelt.

Men eftersom den här bloggen verkar död, så måste jag ändå blåsa lite liv i den känns det som. Att skriva är ju för mig detsamma som att andas och jag måste. För det mesta blir det om triviala saker som händer i mitt liv. Att jag snubblar en hel del, att jag en morgon gick ut med två olika skor på fötterna och att jag umgås mycket med min bästa väninna som säger roliga saker.

Min TV är paj. Precis när idolsäsongen har börjat, tack så mycket. Med tanke på att jag köpte den på Röda Korset för 200 buckareller så är jag inte förvånad... Men ändå - är det inte lite... Jävligt? Jo, det tycker jag allt att det är. Jag gillar Idol och jag gillar att se när de jag hejar på går och vinner eller kommer tvåa. För det mesta kommer de tvåa eller trea men det är för att man inte kan lita på Svenska Folket. De har ingen smak och inget vett och det finns ingen rim och reson i det de gör när de ska rösta om någonting. Valet tänker jag inte ens kommentera. Vi lever i en demokrati och så är det bra med det. Folk har sagt sitt och nu är det upp till politikerna att fixa Sverige så gott det går. Det är deras jobb. Jag har lagt mig i och har rätt att klaga om det går åt helvete. De som inte har lagt sig i och röstat har ingen rätt att klaga sen. Jag skulle inte kommentera det... Men kunde inte låta bli. Nu slutar jag gensat med det.

För övrigt har jag ägnat mig åt att jobba. Och så har jag jagat hela stan runt efter ett par normala, svarta kostymbyxor. Finns inte i min storlek. Betänk nu att jag faktiskt har vuxit ur de gamla och ändå är allt för stort. Jag får åka till Stockholm och hitta en affär där de har storlekar med tillägget petite. Om du som läser råkar bo där och känner till någon butik som har det jag efterlyser så är jag tacksam för tips. De behöver inte kosta skjortan heller... Det vore tråkigt. Utan skjorta fryser jag och det är för att slippa frysa häcken av mig på jobbet i vinter som jag behöver nya brallor.

Jag har varit ute och druckit öl med en Muffin halva natten och därefter jobbat halva dagen så nu är jag trött och tänker gå härifrån.

Jag önskar att jag var närmare. Att jag kunde hjälpa mer. (Om mina önskningar vore pengar så skulle jag och alla som betyder något för mig leva gott i något annat land där det är varmt.) Om jag kraschar ibland så må det vara hänt. Om mina väggar rämnar och rasar runt mig så klarar jag av det. Jag önskar fortfarande att jag var närmare. Vissa saker gör för ont att se - om man inte kan göra något... Jag tänker mycket.

Puss&Kram!

/Honung - Lever

September- Daughtry


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0