November
Om du inte orkar med gnäll så rekommenderar jag dig att sluta läsa nu.
Jag har inte haft något vettigt att säga och därför har jag varit frånvarande. Jag har ingenting vettigt att säga nu heller, men tänkte ge ett livstecken ifrån mig.
Jag ska erkänna att mitt allmäntillstånd är rätt lågt just nu. Själva själen har liksom gått i ide och jag har inte mycket energi till någonting alls. Det är hösten och jag är omotiverat nedstämd. Deppig... Och när man är deppig utan anledning är det svårt att veta vad man ska göra. Förra hösten var jag också deppig, men då hade jag riktiga problem . Det är lättare att vara deppig om man kan göra något åt det, något konkret som man kan fokusera på för att lösa sina problem och därmed bli gladare. Nu är jag deppig och beige helt utan anledning, för jag har inga problem egentligen... Så jag tänder några ljus och härdar ut. Och försöker skaffa mig saker att se fram emot, så att jag tar mig i kragen och inte bara blir sittande i något slags dvala. För jag känner mig själv och vet att det är precis vad som händer om jag inte tvingar mig ut. Det brukar vara roligt också. Det är att ta sig ut och iväg någonstans till att börja med som är det svåra.
Jag är trött på det mesta. Jag är trött på att vara singel. Jag blir allt tröttare på det ju närmare julen nalkas. Helvete, jag vill ha någon som jag kan vara tillsammans med i åratal, så att man hinner skaffa sig några traditioner någon jävla gång. Någon som står ut med mig. Jag har ibland en badass-attityd och kan vara en riktig bitch. Men för det mesta är jag riktigt snäll. Och lojal. Och glad. Och förbannat passionerad. Vad är det för fel med det? Jag tänker gå i ide i jul och inte träffa en enda människa. Jag kan inte ens laga skinka så som jag är van vid i ugnen, så jag ger nog fan i hela julen. Jo, så får det bli. Jag ger nog fan i nyår också vid närmare eftertanke. Jag trodde inte att jag var så traditionsbunden innan jag plötsligt stod ensam, utan både man och traditioner. Mannen i fråga klarar jag mig utan, men familjen och traditioner... Vill jag ha. Jag har en egen familj men de är spridda på olika ställen och jag är ledig i två dagar. Hinner inte träffa dem. Jag var hos min bror förra julen och då hade han barnen. Han har inte barnen den här julen. Så han sätter sig säkert under en palm och häckar. Om han inte sätter sig under en gran och häckar. Beror på hur mycket han gillar att frysa.
Det här med singellivet är annars ganska skönt. Men... Ändå inte. Det skulle vara skönt att ha någon att laga mat till. Någon som lagar mat till mig. En och annan skjorta att stryka. Inte för att man måste utan för att man kanske vill. Såna där vardagssaker. En vanlig vardag, men med en guldkant som stavas glädje och kärlek. Eller så vill jag ha hela sagan: Prinsen och halva kungariket och allt det där.... Ta mig som jag är bara. Love me or lose me forever. Jag vill nog ha lite av allt faktiskt. Ingen är perfekt, men någonstans finns det någon som är perfekt för mig, som jag är perfekt för. Någon att dyrka lite till vardags sådär. Hur kan det vara fel?
Jag är trött på folk också. Framför allt föräldrar som släpper sina ungar vind för våg på offentliga platser. De har noll koll och de har ungar som springer runt, runt och skriker, river ner varorna och är allmänt jävla odrägliga. Kan man inte hålla någon ordning på sina barn så ska man inte ta med dem ut. Om jag hade velat vara barnvakt, så hade jag jobbat på dagis. Jag ska inte behöva säga åt andras ungar på skarpen för att de (barnen) inte har någon som helst hyfs och stora fel på öronen. Man kan faktiskt uppfostra barn så att de kan bete sig. Jag har inget emot barn. Jag har mycket emot föräldrar som skiter i att uppfostra sina barn. Och sen bara släpper dem. Finns det såna ungar på en resturang t.ex. så vänder jag i dörren. Många av våra kunder går ut utan att handla när vilda ungar springer omkring och vrålar. Vad är det för fel på folk?
Nu känner jag att jag har varit negativ i hela det här inlägget. Det är jävla November och det blir bättre snart. De av mina vänner som vill träffa mig eller höra ifrån mig... Well, jag ber om ursäkt om jag drar mig undan lite. Jag är inte trevlig nu och jag är ända in i själen trött.
Well, jag ser att det kanske finns en ljusning på jobbfronten i alla fall. Den gode jobbguden kanske står mig bi snart.
Ja, det var nog allt. Nu känns det mycket bättre när jag fått gnälla lite. Verkligen. Allt löser sig... Det brukar göra det-
Puss&Kram!
/Honung
Och den Gode Jim hade rätt. Folk är konstiga.
People are Strange - The Doors
Jag har inte haft något vettigt att säga och därför har jag varit frånvarande. Jag har ingenting vettigt att säga nu heller, men tänkte ge ett livstecken ifrån mig.
Jag ska erkänna att mitt allmäntillstånd är rätt lågt just nu. Själva själen har liksom gått i ide och jag har inte mycket energi till någonting alls. Det är hösten och jag är omotiverat nedstämd. Deppig... Och när man är deppig utan anledning är det svårt att veta vad man ska göra. Förra hösten var jag också deppig, men då hade jag riktiga problem . Det är lättare att vara deppig om man kan göra något åt det, något konkret som man kan fokusera på för att lösa sina problem och därmed bli gladare. Nu är jag deppig och beige helt utan anledning, för jag har inga problem egentligen... Så jag tänder några ljus och härdar ut. Och försöker skaffa mig saker att se fram emot, så att jag tar mig i kragen och inte bara blir sittande i något slags dvala. För jag känner mig själv och vet att det är precis vad som händer om jag inte tvingar mig ut. Det brukar vara roligt också. Det är att ta sig ut och iväg någonstans till att börja med som är det svåra.
Jag är trött på det mesta. Jag är trött på att vara singel. Jag blir allt tröttare på det ju närmare julen nalkas. Helvete, jag vill ha någon som jag kan vara tillsammans med i åratal, så att man hinner skaffa sig några traditioner någon jävla gång. Någon som står ut med mig. Jag har ibland en badass-attityd och kan vara en riktig bitch. Men för det mesta är jag riktigt snäll. Och lojal. Och glad. Och förbannat passionerad. Vad är det för fel med det? Jag tänker gå i ide i jul och inte träffa en enda människa. Jag kan inte ens laga skinka så som jag är van vid i ugnen, så jag ger nog fan i hela julen. Jo, så får det bli. Jag ger nog fan i nyår också vid närmare eftertanke. Jag trodde inte att jag var så traditionsbunden innan jag plötsligt stod ensam, utan både man och traditioner. Mannen i fråga klarar jag mig utan, men familjen och traditioner... Vill jag ha. Jag har en egen familj men de är spridda på olika ställen och jag är ledig i två dagar. Hinner inte träffa dem. Jag var hos min bror förra julen och då hade han barnen. Han har inte barnen den här julen. Så han sätter sig säkert under en palm och häckar. Om han inte sätter sig under en gran och häckar. Beror på hur mycket han gillar att frysa.
Det här med singellivet är annars ganska skönt. Men... Ändå inte. Det skulle vara skönt att ha någon att laga mat till. Någon som lagar mat till mig. En och annan skjorta att stryka. Inte för att man måste utan för att man kanske vill. Såna där vardagssaker. En vanlig vardag, men med en guldkant som stavas glädje och kärlek. Eller så vill jag ha hela sagan: Prinsen och halva kungariket och allt det där.... Ta mig som jag är bara. Love me or lose me forever. Jag vill nog ha lite av allt faktiskt. Ingen är perfekt, men någonstans finns det någon som är perfekt för mig, som jag är perfekt för. Någon att dyrka lite till vardags sådär. Hur kan det vara fel?
Jag är trött på folk också. Framför allt föräldrar som släpper sina ungar vind för våg på offentliga platser. De har noll koll och de har ungar som springer runt, runt och skriker, river ner varorna och är allmänt jävla odrägliga. Kan man inte hålla någon ordning på sina barn så ska man inte ta med dem ut. Om jag hade velat vara barnvakt, så hade jag jobbat på dagis. Jag ska inte behöva säga åt andras ungar på skarpen för att de (barnen) inte har någon som helst hyfs och stora fel på öronen. Man kan faktiskt uppfostra barn så att de kan bete sig. Jag har inget emot barn. Jag har mycket emot föräldrar som skiter i att uppfostra sina barn. Och sen bara släpper dem. Finns det såna ungar på en resturang t.ex. så vänder jag i dörren. Många av våra kunder går ut utan att handla när vilda ungar springer omkring och vrålar. Vad är det för fel på folk?
Nu känner jag att jag har varit negativ i hela det här inlägget. Det är jävla November och det blir bättre snart. De av mina vänner som vill träffa mig eller höra ifrån mig... Well, jag ber om ursäkt om jag drar mig undan lite. Jag är inte trevlig nu och jag är ända in i själen trött.
Well, jag ser att det kanske finns en ljusning på jobbfronten i alla fall. Den gode jobbguden kanske står mig bi snart.
Ja, det var nog allt. Nu känns det mycket bättre när jag fått gnälla lite. Verkligen. Allt löser sig... Det brukar göra det-
Puss&Kram!
/Honung
Och den Gode Jim hade rätt. Folk är konstiga.
People are Strange - The Doors
Kommentarer
Postat av: Janne H
Ja, November suger... Känner likadant med trötthet och deppande, men med tanke hur fort det senaste året gått så borde våren komma rätt snabbt ändå, hoppas jag. :-) Nåja, skickar lite anti-depp kramar, hoppas det hjälper lite. Kram, Janne.
Postat av: Lena Boström
Håller med om att november är en trååååååkig månad. Men man kan tända massa ljus å smutta på glögg eller nåt å kura. Massa energikramar till Honung!
Postat av: Jessica
Fyy faaasiken vad bra du skriver.. jag känner lika dant mer eller mindre... stå på dig och även om du nu "skulle" vara lite bitchig så har du charm som väger över det med att vara dig själv och vågar säga vad du tycker... för förälder är jag och har nästan 0 tolerans till dåligt uppförande, jag är välldigt sträng när det gäller att uppföra sig utomhus, hemma skiter väll andra i men ute ska alla trivas inte bara barnen!!! =D Kommer lägga till din blogg till min länk rad och hoppas att det inte gör nått får jag gillar hur du skriver!! =D tjosan. Fast du kanske rent ut hatar min blogg då juldesignen redan är upp hahahaah.
Kram på dig. Jess
Trackback
