Honungsbullen

Jag började följa en blogg för någon vecka sedan som är skiiven av en 14-åring som är gravid. Hon fyller 15 om några dagar och har ungefär två veckor kvar till förlossning. Jag har läst hennes inlägg om detta och följer hennes blogg med spänning.

Jag har också läst kommentarerna till hennes inlägg. Många är uppmuntrande och peppande, men förvånansvärt många är otroligt fördömande, elaka och taskiga. Människor som inte känner henne kallar henne allt möjligt som jag inte ens vill nämna i min blogg.

På Flashback finna det också en tråd där detta debatteras ivrigt. Och fördömande. Det talas om byxmyndighetslagar som de tycker borde höjas och det talas om att det borde införas tvångsaborter. Tvinga någon till abort? Hur kan man ens tänka tanken? Ska vi börja stena folk till döds också?

Tjejen var dessutom i 20:e veckan när hon fick reda på att hon var gravid. Är det verkligen läge att göra en abort då? Det tycker jag inte och särskilt inte när hon får stöd av sina föräldrar och andra vuxna. Hon bestämde sig för att föda sitt barn och har som det verkar mognat genom graviditeten, gradvis.

Att folk kallar henne saker och betecknar henns som White Thrash och skriker och gapar om att hon har förstört sitt liv och att de tycker synd om barnet och tycker att hon är äcklig. Samma människor som dömer henne i olika forum hade dömt henne ännu hårdare om hon gjort abort. Det är människor som inte har något eget liv och söker människor att hacka på.

Vem bestämmer vad som är White Thrash? Vem har rätt att hacka på en fjortonåring som önskar sig böcker i födelsedagspresent som handlar om barnuppfostran och hur man lagar egen barnmat? Vem har rätt att hacka på henne? Om du är vuxen så stötta henne i stället.

Jag tycker att det är en väldigt låg ålder att skaffa barn när man är 14 och det är nog inget som många drömmer om, men i hennes fall är det som det är. Hon är höggravid och det är ingen annans business. Hon håller modet uppe och bloggar om det för hon vet att hon inte är ensam. Och vad jag tycker är helt irrelevant. Jag känner henne inte och har ingen rätt att tycka något alls.

En av de fräckaste och mest underbara kvinnor jag fått äran att lära känna fick barn när hon var 16. När hon blev gravid så var det inte en enda människa som gratulerade henne. Ingen. Det tisslades och tasslades och pekades finger. Hon är en av de bästa mammor jag känner. Hon är engagerad, empatisk och alldeles fantastisk med sin son som har vuxit upp till en glad och kanske något förpubertal grabb som älskar fotboll. Han är lyckligare än många andra barn. Många.

Det är inte min sak att döma någon alls. Jag tänker fortsätta att följa tjejens blogg och i mitt stilla sinne önska henne lycka till och hoppas att hennes barn föds friskt. Man får hoppas att allt går bra och att hon klarar det, för det är tufft att bli förälder. I vilken ålder man än blir det.

Förresten vet jag ingenting om det, eftersom jag inte har barn själv. Jag lever en 27-årings liv i en gammal kropp. Men just nu känns det ok.

Nu går jag. Jag ska äta rostat bröd.

Puss & Kram!


/Honung


Jag ger er Cornelis.

"Så länge det finns ungar så finns det hopp."