Honungsbullen

*Skrålar denna gamla Beatlesdänga av hjärtans lust*

Alltså... Jag är slav under Idol. Jag erkänner. Jag måste se det och så är det bara. Just nu är de tre jag tippade på och hejade på ända från audition fortfarande kvar. Därför kan jag i nuläget säga att jag hellre äter ansjovis sju dagar på raken än missar Idol en endaste gång. Jag är inte jätteförtjust i ansjovis.

Dessutom är jag precis som många andra. Jag faller handlöst för Jay Smith varenda fredag. Jag blir upp över öronen galen i honom. Han kan sjunga för bövelen. Och för er som inte begriper er på rock'n'roll eller är inne på en helt annan musikinriktning så kan jag tala om att den killen har en rockröst som inte går av för hackor. Hans rock-whisky-raspande röst får dollartecken att lysa som neonljus i Andreas Carlssons ögon. Andreas Carlsson är låtskrivare i USA och jurymedlem. Och redan rik som ett troll.

Jay Smith alltså. Han är inte snygg. Eller rättare sagt - han är inte tvålfager. Well, tvålfager har aldrig intresserat mig. Tycker mer om en lite sliten snubbe som har levt (och att det syns) än någon som inte vet hur det är att vara trasig som människa. Lite kantstött sådär. Jay har utstrålning och kan sjunga. Han kan dessutom sjunga annat än rock. Jag hoppas att han inte vinner Idol, för då försvinner han, som de andra vinnarna. Han kan få komma tvåa, för då får han spela musik och kanske få göra det han vill och är bäst på. Rå rock'n'roll. Jay gör mig glad i November.

Jag försöker tänka positivt nu. I November ser jag det mesta i svart - men nu gäller lite positivt tänkande.... Låt mig se, vad mer än Jay Smith gör mig glad i November?

Ah! En ljusprydnad som jag fått av min bror. Just det! Jag tänder två ljus i den varenda vinter och speciellt i November. Eftersom han speciellt sa det när jag fick den att den var till för November. Det min bror eller hans barn säger åt en att göra gör man. Men det finns gränser. När hans ena dotter talar om för mig att jag borde lämna landet så behöver jag lite betänketid. Kalla mig tråkig men lite eftertanke kan vara på sin plats ibland.

Ytterligare ett glädjeämne i tillvaron är mina underbara vänner som hela tiden stoppar i mig mat. Kulinariska läckerheter på rad. Mat och umgänge är alltid av godo. Speciellt mitt i vintern då jag nästan fryser ihjäl.

Ved gör mig lycklig.

Och jag har en fest att se fram emot snart.

Jag har en grej som jag ska skicka till min mamma också, som jag tror kan göra henne lite glad. Om så är fallet, så blir jag otroligt glad. Jag ska bara se till att få iväg det. Jag hinner ju aldrig någonting. Mycket tack vare mina vänner som stoppar i mig mat och för att jag jobbar och så lånar jag folks badkar relativt ofta. Dels för att jag fryser och så gott som alltid har ont i min stackars rygg. Jag tror att det är kroniskt numera. Varma bad lindrar i alla fall för stunden. Nåja, detta betyder att jag sällan är hemma, trots att jag älskar min lya. Men jag har inget badkar och här får jag själv stoppa i mig mat och det är tråkigt att äta ensam.

Ser ni, jag kan tänka positivt.

Nej jag hinner aldrig någonting. Därför bloggar jag nu mitt i natten, när jag ändå inte kan sova. Bättre att utnyttja tiden än att ligga och vrida och vända på sig i två timmar. Trots detta tänker jag nu lugnt och stilla avlägsna mig. Jag måste jobba i morgon. Bless me!

Puss & Kram!

/Honung - Härdar ut.

Jag ger er Jay: