Ljusa stunder

Ok. Veckorna går och går. Nyss hade man semester och njöt av livet och värme och öl. Nu är det plötsligt höst. Minsann. Höst - då när alla ska börja sina nya liv. Det är två gånger om året man tänker börja sitt nya liv - den ena är efter nyår och den andra efter sommaren. Och det där nya livet som man ska börja börjar man aldrig. Därför går tiden och livet sin gilla gång och man gör som man alltid gjort och lever som man alltid har levt. Då är det så.

Hösten för mig är inte då någonting börjar. Tvärtom är det då någonting slutar. Ljuset, sommaren slutar och allting dör. Jag ser framför mig ändlösa månader av mörker, kyla, slask, regn, snö och drivis. Mörkret är nog värst. Jag blir själsligt urgröpt och bara... Tom. Dessutom hatar jag att frysa. Och idag är den dagen då jag börjat frysa. Detta kommer att pågå till April. Jag vet det av erfarenhet.

Men, trots min negativa attityd till det som kommer framöver, så har livet sina ljusa stunder. Faktiskt. Som i torsdags när vi som en liten familjeaktivitet åkte till Fyrishovs äventyrsbad. Själva badandet var såklart underbart, men damernas omklädningsrum efter badandet var ännu bättre. Jag snackade familjelycka med en mamma och hennes små troll i bastun. Jag pratade kolonilott med an annan kvinna. (Jag såg min chans till att få odla solrosor, tomater och smultron, trots att jag bor mitt i stan.) Och sen blev det tal om musik inne hos tjejerna. Och en av brudarna sa: Ulf Lundell. Sen började hon sjunga. "Handen på höften, min hand i stället och tungan i ditt öra... Och finns det ingen taxi så snor jag en bil och sen så får du köra!" Det blev allsång! Gott folk, jag gick ut från damernas omklädningsrum med det största leendet i Vilda Västern efter detta. (Poeten sitter i detta nu och försöker uttala ordet Kolonilott - Det blir Kondylomlott av någon anledning...)

Vet ni en sak till? Jag och Poeten satt på balkongen för några veckor sedan, då han vände sig till mig och sa, till min oerhörda förvåning: "När ska vi börja dansa då?" Jag förmodar att mitt ansiktsuttryck var obetalbart, varpå jag sa "Dansa?" som om jag aldrig hört ordet förr. "Ja, dansa" sa han sen. Denne man, som jag endast sett ta fem steg på ett dansgolv på en finlandsfärja klockan fyra på morgonen ska börja på salsakurs med mig. Alltså - det är helt otroligt. I shit you not!! Jag trodde aldrig att något dylikt skulle hända - någonsin - sedan Visselkungen (exkexet) anmälde oss till en buggkurs för en herrans massa år sedan, så kunde jag inte i min vildaste fantasi ens föreställa mig att en till man skulle vilja dansa med mig. Man hittar inte två sådana karlar under en livstid. Det gör man inte. Bara jag. Och jag smed medan järnet var varmt och kollade och skickade länkar till Poeten. Ja, vi sitter i samma rum, men skickar länkar till varandra. Teknikens under. Så nu är vi anmälda och godtagna. Glad är jag. Ja, det är jag. Vill så gärna göra en smiley här... :) Sådär ja!

I veckan ska jag ensam ta hand om Gizmo i ett par dagar. Det blir premiär... Eller två mornar och en natt rättare sagt. Mornarna är värst tror jag... Vi är båda i djup morgonkoma. Varenda morgon. Vi ska alltså vakna i tid, äta frukost, göra oss i ordning och spatsera iväg till plugget i tid. Men det kommer såklart att gå bra. Det kommer säkert ytterligare rapport om detta här på bloggen. Antagligen. Det här med mornarna är ett gissel. Jag är van, för jag har så länge jag kan minnas stressat på mornarna. Det finns ingen som är så långsam som Gizmo på morgonen. Men jag har min plan klar för hur allt detta ska gå till. Jag fixar hans frukostmacka redan på kvällen. Vi lägger tillsammans fram kläder till honom som han ska ha dagen därpå. Då är det svåraste redan överstökat. Det som brukar ta längst tid för honom är att få i sig sin frukost - han har ingen vidare aptit på morgonen. Ännu längre tid tar det för honom att välja kläder. Han är väldigt noga med vad han tar på sig och noga med att allt ska matcha. Jodå, så liten han är, så vet han exakt. Men så är han coolast i plugget också enligt en nära vän till honom. Och denna kompis vet, för de umgås dagligen och även på lördagar då de går i simskolan tillsammans.

Nu måste jag lägga mig, för jag jobbar i morgon. Den tredje av sju underbara dagar på raken. Man blir tårögd av lycka eller hur? Men jag ska inte klaga egentligen. Förutom den här sjudagarsveckan så har jag ett lyxschema nuförtiden. I jämförelse med hur det sett ut genom åren, så lever jag ett lyxliv. Japp, det gör jag. Och det är sällan man känner att schemat är en dröm om man jobbar i ett serviceyrke.

Puss & Kram små Gullisar.

Nu avlägsnar jag mig.

/Honung - i Tillvaron.

Det som följer nedan är så komiskt och underbart att man skrattar ihjäl sig. Notera kören också i bakgrunden, speciellt under gitarrsolot. Det låter helt underbart. Finneninjan - This is dedicated to you!



Kommentarer
Postat av: Janne H

Jag vet vad du menar, jag ser inte fram emot mörkret och kylan som kommer krypande nu. :( Dags att fly Sverige! :)

2009-09-14 @ 14:06:29
Postat av: Hannah

Gumman, det kommer att gå jättebra på morgnarna. Hörrududu, i ditt nästa liv kommer du få en tondöv stel karl som varken sjunger, visslar eller dansar. muttrar avundsjuk

2009-09-14 @ 19:36:18
Postat av: Poeten

Uppdatering om Honungs Gizmo-skötande: hon gjorde som vanligt ett toppenjobb, en sann Gudinna, den borne modern! Trots sent schema med sovmornar gick hon upp tidigare och fixade allt så Gizmo kom i tid till skolan (tidigare än jag normalt fixar det). Gudinnornas Gudinna!

2009-09-20 @ 10:11:32
URL: http://honungsbullen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0