Honungsbullen

Nu är det dags att sluta deppa. Dags att vända tankarna i positiva riktningar. Jag har gjort det förr och jag kan göra det igen. Men det är verkligen mycket enklare att göra det i Mars än i November. Verkligen. När man går mot ljusare tider känner man positiva vibbar överallt och blodet sjunger i ådrorna. Nu - mörker. Om vi ändå ska ha vinter, så kan vi väl i alla fall få ha snö? Well - vädret kan jag inte göra något åt, så varför klaga?

Positivt i mitt liv:

Jag har människor runt omkring mig som bryr sig. De bryr sig om mig. Uppmuntran i alla former kommer min väg. Och jag uppskattar det verkligen. Om det inte märks, så ska mina vänner veta att jag känner det i mitt hjärta. Och nu har jag skrivit det också och då finns det bevis. För tid och evighet i cyberrymden.

Det finns gott folköl. Japp, jag dricker en nu.

Dödsföraktande trotsade jag en av mina rädslor igår. Jajjamen! Jag ställde mig väldigt högt upp på en ranglig stege och torkade spegelpelare från tak till golv på jobbet. Jag är väldigt och otroligt höjdrädd. Japp, men jag gjorde det och var rädd hela tiden att jag skulle ramla ner och bryta lårbenshalsen. Det gjorde jag inte. Och det gläder mig.

Jag får antagligen fira jul med min bror i år. Det är underbart indeed. Det börjar nästan bli en vana när vi båda är singel i omgångar. Nu är vi båda singel samtidigt, så det blir en fröjdefull familjejul.

Jag håller vikten. De kilon jag desperat försökte gå upp har jag gått upp och de verkar stanna. Tack för det, Gode Kiloguden!

Jag slipper tampas med Upplands Lokaltrafik. Jag hoppas att jag för evigt ska slippa. Amen.

Det finns mer. Jag har mat på ett bord nära mig. Jag har tak över mitt huvud. Jag har någonstans att sova. Jag har vänner som älskar mig. Jag kan säga "brun" och "jävla kaninjävel" på teckenspråk (vädigt användbart).  Jag tror jag har kvar mitt sinne för humor. Jag kan stå och gå med intakt lårbenshals. Jag har mna brudar. Och numera trivs jag ganska bra på jobbet. Faktiskt.

Jag ska försöka lära mig Grekiska en vacker dag. Det kom in en kvinna på jobbet som sa att hon kunde lära mig. Det skulle vara väldigt roligt att kunna lite mer än jag kan. Den som lever får se. Men ja, det skulle verkligen vara roligt.

Se, det finns saker i livet värda att leva för. Det finns roliga saker. Om jag deppar ihop ibland och jag inte ser något ljus, så ska jag gå tillbaka hit och läsa mina egna ord. För jag är världens bästa amatörpsykolog - när det gäller andras problem. Om jag har egna, så får jag väl lyssna på mig själv då.

Mitt hjärta, mina val, mitt liv.

/Honung


Och det kommer en tid... Och här kommer en påminnelse: