idag...
Söker efter en lägenhet med ljus och lykta och ett par strålkastare.
Jag är snart hemlös. Jag är pojkvänslös, barnlös och nästan föräldralös.
Vad är det för mening med någonting?
Jävla November, dessutom....
Min bitterhet måste hän för det är inte jag. Vart tog jag vägen? Vart är jag på väg? Varför? Och hur ska jag ta mig vidare?
Jag är inte nere i något svart hål. Inte den här gången. Och aldrig mer, hoppas jag.
Detta är priset jag får betala för att inte våga vara sårbar. Att inte våga ge. Att inte våga ta emot. Att inte våga... Leva.
Fan.
Jag hoppas att hon som är jag kommer tillbaka snart, för den här jävla bitchen som bor i mig nu orkar ingen leva med.
/Honung - inte längre len.
Men aldrig, aldrig vän- lös. Eller dig- själv- lös. Jag vet att du finns där. Och allt är inte bara guld och gröna skogar. Men behöver sina downs. För att sedan ha alla ups. Tusen och åter tusen styrkekramar, min fina vän!!
Klart du är len, du är ju Honung och kommer alltid vara. Honung är alltid len. Läst lite gamla bloggar om tiden med Skalman, och tidigare, och klart att kärlek finns, det står ju där, och Visselkungen ... Tiden med Poeten däremot innehåller inga rosa historier, inte alls som med Skalman ...
Du ska ha bättre än Poeten, han verkar ju inte ha betytt mycket, felet ligger inte hos dej. Han kommer inte få en 'tänk inte ont om Poeten' blogg från dej, det betyder ju nåt. Du kommer hitta rätt, kanske Skalman, kanske nån annan, men nån finns där som uppskattar dej och får dig och va glad. Kärleken finns om du tittar.
Syrkekramar i massor, underbara Honung!
Jag tycker att ovanstående kommentar säger precis allt! Du om någon är modig, vännen. Vem är det som inspirerat mig att våga? Det här är början på det bästa, jag lovar! Puss på dig!
Jag vet att du och poeten hade många vackra stunder tillsammans. Men det blir inte alltid som man tänkte sig. Ska man vara ärlig blir det jä-ligt sällan som man tänkt sig. Men det blir ofta ganska bra ändå.
Ska köpa världens största sandpapper och se till att du blir len som en barnrumpa igen. ;-)
Stora kramar tills vi ses!
