Honungsbullen

...lite deppig. Men ändå glad att jag lever. Glad att det är vår. Glad att jag snart kan ha lite mindre kläder och inte frysa. Glad för en fika jag tog ikväll.

Vet inte vad det är som gör att jag ibland känner mig lite... blue. Om jag visste exakt varför skulle jag försöka göra någonting åt det. Och om jag inte kan göra något åt det, så är det bara att värka ut det.

Jag vill ha närhet. Jag vill ha värme. Jag vill ha tvåsamhet. Det är så jävla tråkigt att vara ensam att jag kan dö. Men jag vill inte heller ha någon bara för att ha någon. Jag vet dock att jag inte är skapad för singelliv. Jag har varit där. Och jag ville inte dit igen. Och nu är jag där. Igen. Det liknar skit.

Men jag försöker leva mitt liv och jag försöker må bra i det. Jag träffar folk. Jag gör roliga saker. Jag jobbar. Jag skriver. Jag letar efter något meningsfullt att syssla med på min fritid, för jag är så trött på ytlighet. Jag sysslar med yta hela dagarna - jag behöver mer för att må bra i själen.

Jag skaffar mig saker att se fram emot. Men jag vågar inte drömma några framtidsdrömmar. Jag lever dag för dag. Ibland timme för timme.

Någon frågade mig om jag saknar honom.

Inte varje timme. Inte varje minut. Inte ens varje dag.

Men ja, det gör jag.

 /Honung - i Tillvaron