Tid Att Andas

Jahaja... Så har då den tredje dagen gått av Poetens rantande på ett jävla berg och Gizmo's vistelse bortom Världens Ände. Jag saknar båda, men tycker ändå att det är ganska skönt att vara ensam. Egen tid. Tid till att andas. Tänka. Bara vara. Ensam. Det var mycket länge sedan jag var helt ensam. Jag är en social person men med  ett ganska stort ensamhetsbehov. Jag har varit sambo, gubevars, men med det jobb jag har så har jag ändå fått den ensamtid jag alltid behövt.

Jag hade morgonen för mig själv alltid, när jag var tillsammans med den stackars Visselkungen. Hela min dag blev fel om han var hemma på morgonen och frågade vad vi skulle äta till middag på kvällen samma dag. Herregud, ge mig mitt kaffe eller ska jag döda dig direkt, på stubinen eller på en gång? Middag alltså... Sånt ska inte diskuteras med Honung innan hon fått två koppar kaffe och kanske hunnit bli hungrig.

Sen hade jag mina lediga dagar mitt i veckan. Då hade jag min tid för mig själv och hann andas. Djupt. Och hann tänka. Hann kanske pyssla lite om jag hade lust. Om jag inte hade lust så sket jag i det. Så enkelt. Okomplicerat.

Så under våren har jag inte haft den där tiden på riktigt. Alls. Det kan på sikt göra mig galen. Någon gång har jag lånat Darlingbästisens lägenhet för att bara andas. Nu är jag hos Poeten. Äter när jag är hungrig, sover när jag är trött och tänker, andas, kopplar av innan livet åter tar vid i morgon. Livet är Gizmo, Poeten och full fart!

Med en 6-årig Gizmo är det bara så. Och det är ok, för det är så det ska vara. Full fart! Nu är han och sliter ut sina farföräldrar medan Poeten är i fjällen för rekreation av själen och jag i stan för rekreation av min. Jag kanske skulle haft lust att följa med till fjällen om jag närt en inre längtan att gå flera mil i regn. Det råkar vara så att jag må vara pervers, men riktigt långt är jag inte beredd att sträcka mig som att. Flera mil. I regn. Jag har semester. Jag vill ha lyx. I shit you not!

Nylleboken håller på att göra mig galen. Jag är nästan bara där för att spela Mafia Wars. Det var min bror som lurade mig att gå med i hans maffia och det är förbannat beroendeframkallande. En månad har jag spenderat på att försöka få en heavy bag (boxningsbelöningsbelöning).. Jag har gjort jobb och slösat mina energipoäng på att göra jobb som jag är klar med för länge sedan bara för att få en jävla virtuell sandsäck! Idag var det en underbar människa som skänkte mig en. Tack. Det finns en Gud. Nu kan jag kanske göra mer vettiga saker för att komma någonstans i det där spelet. Geeezzz.... Jag kan avslöja att jag just nu sitter och väntar på lite fler energipoäng. Jag behöver en fisk för att få ytterligare en belöning. Kan ni fatta? En FISK! Jag är nog allvarligt sjuk.

Well, medan jag väntar på mina poäng så gör jag andra saker. Jag har plockat i Gizmo's rum. Han är ännu för liten för att bli förbannad när någon annan går dit och rotar  och städar. Han har så mycket skräp, som han aldrig använder. Som han inte ens minns att han har. Och som han absolut inte kommer att sakna. Någon måste ta tag i det. Och "Någon" har i hela mitt liv varit mitt mellannamn. Men det är roligt. Till bortom Världens Ände tog han med sig en ballong från Furuvik och en rosa mandolin, så de antar jag att han vill ha kvar. Grabben vann 2,1 kg Plopp på Furuvik i veckan också. Jag fick en. Det var ju snällt. *blinkar*

Nu måste jag käka om jag inte ska falla ur. Skaldjurslasagne. Alltså - Skaldjurslasagne is the shit!

Nu avlägsnar jag mig.

Puss & Kram!

/Honung

 

Kommentarer
Postat av: Linda

Det kan vara riktigt skönt att vara ensam ibland. Jag har varit sambo länge nu... men min ensamtid har bestått i att sambon har åkt till jobbet... Jag har varit föräldreledig och arbetslös... kul kul... Kul att du hittade mig på nylleboken, tyvärr är jag inte där så ofta, och förlåt att jag inte kunde placera dig. Kände så väl igen namnet, men kom bara inte ihåg vartifrån...

2009-07-27 @ 23:57:57
URL: http://chagak.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0