Honungsbullen

Aaaaah, min väninnas lägenhet är tom och sedan mitt hem saknade varmvatten gick jag hit för att duscha och bara... Vara. Så här sitter jag. Dricker lite kaffe, bondar med min bror och bara lever i största allmänhet.

Poeten med son är i Norrland och fiskar och klappar älgar och sånt. Jag har skittråkigt. Så jag har helt enkelt bestämt mig för att gå ut med min brorsa ikväll. Dricka öl och snacka skit. Han är trevlig att umgås med, även fast vi är olika som natt och dag. Det är konstigt egentligen... Vi är uppväxta i samma familj för guds skull. Men jag tror att han tycker att vi är mer olika än jag tycker. Jag vet att vi är mer lika än han tror. Men olikheterna är stora på det ytliga planet. Jag är vimsig, han är rationell. Jag saknar lokalsinne och han har stenkoll. Han är smart och jag är ett spån när man jämför. Han är fräck, jag är feg. När han ser något som glittrar på gatan är det pengar - när jag gör det är det tuggummipapper.

I vilket fall som helst så är vi syskon och behöver kanske umgås ibland tänkte jag. Och eftersom mina söta väninnor alla är på semester, så... Ja, varför inte?

Många är nyfikna på Poeten. Jomenvisst, det kan man vara. Vi träffades för en fika för att jag tyckte att det verkade vara en bra idé. Sen fikade vi lite till. Och lite till. Sen kom han hem till mig, som den dataguru han är och fixade mitt iTunes. Sen fikade vi lite till. Sen åt vi middag. Och åt middag. Vi åt lite mera middag. Under denna period pratade vi en massa. Våra fikastunder och middagar var inga dejter. Sen gick vi på dejt. Och sen... Hettade det till. Och det var en synnerligen trevlig upplevelse. Nu har vi bestämt oss för att inte tänka för mycket. Nu kör vi! Och ser vad som händer.

Blixten slog inte ner. Det var som ett åskmuller som ger en huvudvärk, för att senare resultera i ett befriande regn som gör luften klarare och får huvudvärken att försvinna. Underbart. Verkligen. Och det är inga tveksamheter. Inga grubblerier. Inga tvivel. Inget jävla velande hit och dit. Det här är en man som vet vad han känner. Han tar mig som jag är. För jag kan aldrig bli någon annan än den jag är och varför skulle jag? Nope, finns inte att jag tänker förändra mig för att förtjäna kärlek. Så, love's what I got for being me. Det är skönt.

Och så gick han där och dog också. Den gode Michael. Jag gillade det han gjorde när han fortfarande var söt. Jag gillade inte det han  gjorde sedan han blev knäppare än knäppast. Tur för dagstidningarna och kvällspressen att han dog - för det verkar råda nyhetstorka nu. Så de skriver spaltmeter efter spaltmeter. Och barnpsykologer förfasar sig över att hans dotter gick upp och talade på hans begravning och sedan bröt ihop. Varför verkar de så förvånade för att hon gjorde det? Hon ville själv tala. Och hon bröt ihop för att hennes pappa var död. Vilket normalt barn som helst skulle gjort det. Hade varit mer förvånande om hon inte gjort det tycker jag. Jag hade blivit oerhört förvånad om hans barn inte visat känslor alls.  Det är sunt att gråta när folk dör ifrån en. Farmförallt när det är alldeles för tidigt och otroligt oväntat. Vad tycker ni?

Well, jag ska lista ut ett sätt att ta mig till Sumpan, eller om jag ber brorsan komma och hämta mig. Får se. Ska göra mig klar i alla fall och fara iväg.

Jag vill se stadens ljus ikväll.

Puss & Kram!

/Honung

 Lite dåligt ljud, men rätt kul följer nedan. När de båda var älskade av alla.