Honungsbullen

Jag vet, jag sa att jag inte kan skriva. Jag trodde inte det heller. Men jag måste. Jag kan inte låta bli.

För nu har isen lossnat.
Nu ser jag ljuset.
Nu har jag äntligen, äntligen lite flyt.

Jag har fått ett hem!

Ja, sanna mina ord. Ett hem mitt i stan. Min plats i världen. Mitt eget lilla kök, mitt eget rum, mina grejor, mina tankar och ett privatliv. Gudarna ska veta att mitt privatliv är efterlängtat, heligt och... Ååååååh! Ett riktigt privatliv har jag inte haft på ett år. Inte för att det är hemligt eller så, men man måste ha ett ställe där man kan vara sig själv, utan att behöva dricka Norrlands Guld. Dessutom har jag en fullt fungerande kakelugn i mitt nya hem. Wow!

För närvarande bor jag hos Poeten. Poeten som har burit, släpat, skruvat och kört grejor. Hjälpt till på alla sätt som finns och några till under mycket möda och stort besvär med ond fot och ett inte helt läkt brutet lillfinger. Trots att det är slut, så öppnade han sitt hem för mig och mina tusen saker, för att jag skulle ha tak över huvudet medan jag sökte efter eget. Han ska ha cred för det tycker jag. Idag skickade han sin granne att köpa blommor till mig för att fira lägenheten. (Han själv är inte hemma.) Tulpaner. Ett tecken på att en ny vår snart kommer! Man blir glad för sånt. Skulle inte du bli det?

Det finns andra som också hjälpt till att bära. Darlingbästisens söta pojkvän, Gizmos nästan bästa klasskompis' pappa och Poetens gode vän "Gourmetmannen". Alla har de hjälpt till.

Jag är innerligt tacksam för all hjälp jag fått, men jag kommer att behöva det en gång till. En enda gång till och sen blir det inget mer. Sen kan jag vila. Poeten kan vila och alla kan vila.

Jag är så glad. Jag sprudlar. Jag känner mig som sockerdricka. Jag andas och jag lever. Jag slipper rasa ihop varenda kväll. Jag behöver inte längre oroa mig. Jag kan äntligen slappna av. En stund.

Att jag behöver en micro, en vattenkokare, en fåtölj eller två och en TV är sekundärt. Jag har ett hem! Det är det viktigaste. Det mest grundläggande av alla människans behov. Ett ställe där man kan vara trygg, ett ställe man kan utgå från och ett ställe att återvända till. Ett ställe för rekreation, skratt och andrum. Jävlar vad jag ska njuta!

Jag var bara tvungen att berätta. Jag kan inte hålla inne med sånt. Det är redan utspritt över hela Nylleboken... Och nu har jag satt det på pränt här också.

Äntligen!

/Honung

Home Sweet Home - Mötley Crüe